Mördare överallt

Det var ju inte direkt vad jag väntade mig att sätta fingrarna i när jag stoppade ner handen i korgen med nypor.

Gula stråk

Eller gulaktiga iallafall... Fin bladkombo här nedan som är som absolut bäst precis just nu; rhododendron, strutbräken och gulbladig smällspirea.

Vanligtvis är det lite svårt (tycker jag) att se något positivt i lökväxter som håller på att vissna ner. Men kombinationen nedan tycker jag är riktigt snygg i färg. Vitt violkungsljus och vissnande kejsarkronor.

*

Idag skulle jag plantera en liten planta av vit Jakobs stege som jag fick av en vän sent förra hösten. Jag hann inte få den i jorden då, så den har stått i sin kruka hela vintern. Nu hittade jag knappt krukan för den såg inte alls ut som den gjorde när jag fick den och den var nyplanterad. Krukan var plötsligt full av växtlighet i olika höjder och storlek. Särade försiktigt på den nu rätt kompakta rotklumpen i en 10 centimeters kruka. Den innehöll, förutom ett antal ogräs av olika sorter och storlek, sex plantor jakobs stege, tre små vallmo och två aklejor. Jag planterade naturligtvis allting. (Utom ogräset förstås.) Rolig present. :-)

Shopping

En tur till plantskolan för att köpa en fläderbuske resulterade i allt möjligt smått och gott. Jag vet inte vad som hände, jag skulle verkligen bara köpa en buske. Och ta en fika med svärfar. Jag hade inte ens tänkt titta på perennerna. Eller de andra buskarna.

Det jag var ute efter var en Sambucus nigra 'Black Lace'. En rödbladig fläder med fint fördelade blad som inte blir så stor som vanlig fläder. Den blommar med rosa blommor. Tror den kommer att trivas som hand i handske i vår lerjord (det brukar fläder göra), men är lite tveksam till hur härdig den egentligen är. Alla plantorna i plantskolan var kraftigt nedklippta, kan tänkas hade alla fjolårsskotten frusit? Precis som de har gjort två år i rad på mitt glanskörsbärsträd? Zon III. Ja, ja... vi får se.

Helt otippat hamnade en vitbrokig kornell, Cornus alba 'Elegantissima' i vagnen också. Jag fastnade först för en helt annan kornell (också den vitbrokig), men när prisskillnaden var 600 kr så fick plånboken avgöra vilken det skulle bli. Om jag nu minns rätt var den stora skillnaden mellan plantorna att den här har ett spretigare växtsätt. Jag tror inte det gör så mycket, inte där jag tänker plantera den. Kanske snarare tvärtom. Men, men - vi får se...

Och brokbladigt krypblågull, Polemoneum reptans 'Stairways to Heaven'. Sprider sig väl av bara tusan... hmm... Inte bara brukar blågull fröså sig ymnigt, den här är dessutom krypande. Nåja. Vi får se! (Jag kunde iallafall inte motstå den. Blommorna är ljust, ljust blå, och den påminner lite om förgätmigej i växtsättet.)

Jag är svag för blågull, så är det bara. Jag låter dem fröså sig nästan hur de vill i kryddlandet. Så en rödbladig måste jag förstås också ha. Den doftar något fantastiskt, och har stora, djupt blå blommor. Polemonium caeruleum spp. yezoense 'Bressingham Purple'.

Och så blev det en steril digitalis och några små vitblommande, hängande ettårigar (lobelia + bacopa) som ska bli utfyllnad i krukorna på uteplatsen. Är mycket nöjd med mina brok- och rödbladiga fynd. De är snygga ihop också, så kanske planterar jag blågullen ihop med buskarna istället för i kryddlandet... Kanske, som sagt... Vi får se, efter helgen.

Är väldigt dålig på att kommentera hos er andra just nu, men det är inte helt och hållet mitt fel. Jag har uppdaterat bredbandshastigheten och det verkar vara det dummaste jag gjort någon gång. Det är stört omöjligt att lita på uppkopplingen nu. Ibland kan det gå timmar utan att jag kan göra enklaste sak - som att kolla mejl. Och att skriva kommentarer hos andra bloggare är... ja, hur ska jag säga...minst sagt frustrerande. Fyra gånger av fem när jag skrivit en kommentar och sen trycker på posta så kommer meddelandet "Din dator är inte ansluten till internet" upp, och kommentaren är borta. Bara så ni vet.

Geranium maderense

I torsdags förra veckan sällade jag mig till skaran nyfikna Stockholmare som invaderade Bergianska Trädgården för att beskåda den blommande jätteknölkallan. Mycket folk var det, och hade jag inte varit så lång undrar jag om jag ens hade fått en skymt av den. Men det fanns mycket annat att titta på också. Till exempel ett blommande exemplar av Geranium maderense, Madeiranäva.

Närbild på stjälken:

Jag brukar sukta över bilder på den här nävan i böcker och på internet, men har aldrig sett den i verkligheten förut. Det är den näst största av alla nävor. Plantan kan bli 150 cm hög och enskilda blad upp till 60 cm tvärsöver. Bergianskas exemplar är lite mer moderat i storlek, men är ändå en upplevelse att se för en geraniumälskare som jag.

Madeiranäva är i princip omöjlig att odla om man är amatör. Den är inte härdig. Och den trivs inte i kruka. På hösten och vintern växer plantan för att tidigt om våren börja blomma. Den blommar större delen av sommaren men står då helt still i växten. Efter blomningen dör plantan. Den förökar sig genom frön men kan ibland skjuta sidoskott. (Jag läste någonstans att den i sättet att växa kan liknas vid stinknäva, G. robertianum.)

Vill man prova att ha den i kruka för att övervintra frostfritt måste man plantera om den i större krukor hela tiden för att den inte skall sluta växa, och, man kan räkna med att den kommer att drabbas av ohyra och sjukdomar.

Ett annat intressant fakta om Madeiranävan är att man kan säga att den nästan per automatik är existenshotad eftersom den är så starkt knuten till en enda lokal, dvs. Madeira. På 50-talet började dock frön spridas runt världen, mycket tack vare engelsmannen Major C H C Pickering, som lyckades finna en av de få vilda populationerna som fanns kvar.

Jag glömde faktiskt att lukta på bladen. De ska ha en lika utpräglad doft som G. robertianum och G. macrorrhizum, flocknäva.

Och apropå doft... jätteknölkallan hade tyvärr slutat att lukta när jag kom till Bergianska. Det är honblommorna som utsöndrar doften (lik och bränt socker) för att locka till sig skalbaggar, och på torsdagkvällen hade de redan hunnit blomma ut. Men visst är det en imposant växt...

Källor: Best Geraniums/Stefan Buczacki, Hardy Geraniums/Trevor Bath & Joy Jones, Storkenaeb - bogen om geranium/Birgitte Husted Bendtsen, Geraniums & Pelargoniums/John Feltwell.

Så var det maj plötsligt...

... och jag tycker att jag inte hinner med någonting. Men så är det varje år, så varför är jag förvånad. Det brukar ju ordna sig ändå, även om man inte hunnit rensa överallt eller binda upp allt snabbväxande från början.

Ett av förra höstens impulsköp från realådan ser ut så här nu:

Tulpaner. Jag minns inte vad de heter, men jag blev så förtjust nu när de kom och jag upptäckte vilka läckra stjälkar de har. Mörkt blålila. Det såg man inte på förpackningen som bara visade själva blomman. Ska försöka få tag på fler i höst och göra något lite mer planerat vid planteringen. Så fint det skulle kunna bli om de stack upp i en "matta" av något med ljust gröna blad.

En annan favorit som blommar nu är kejsarkronan. Jag är just nu väldigt förtjust i de gula.

Och så har jag ju mitt numer ständiga sällskap i ateljéträdgården. Helt ogenerade pinnar de fram och tillbaka mellan sina hålor dagarna igenom (åtminstone soliga dagar). Och lika oblygt sätter de sig och smaskar på "grönsakerna" mitt framför näsan på mig.

Fast grepp om stjälken så att de snabbt kan tugga i sig...

Det ser ut som om han har ett sugrör i munnen, eller hur?

Höger- eller vänsterhand verkar inte spela någon roll...

Och slutligen en suddig, men nästan lite symbolisk bild över vad mina stackars plantor härdar ut. Förra året hade sorkarna helt utrotat en av mina gamla buskpioner, och av den andra fanns bara en levande gren kvar. I år lever den fortfarande, och dessutom så bryter den nu med nya skott nerifrån basen:

Runt pionen är det väl 10-12 sorkhål bara inom en meters håll. Det största är precis där sorken i bilden kommer upp. Visst är det fantastiskt vilken levnadskraft som finns i vissa växter?!

Sorkbilder: Klas-Göran Tinbäck