Spansk körvel

Idag åkte vi en omväg till affären när vi skulle handla och passerade en plats där det en gång legat ett torp. Det är bara några spridda stenar av grunden kvar på marken, men även vintertid syns platsen tydligt p g a informationsskylten hembygdsföreningen satt upp på kullen. 

Den här årstiden behöver man ingen skylt för att se att det en gång varit en boplats för människor. Ett par fruktträd, en syren, några slånbärsbuskar, och en hel slänt av Myrrhis odorata, spansk körvel.

Den spanska körveln sprider sig gärna. Jag tycker den kan vara vacker. Den är en av de tidigaste kryddörterna att gå i blom, ofta tidigare än gräslöken till och med. Bladen är mjuka och ljusgröna, plantorna är dunigt yviga. Bladen smakar bäst innan plantan går i blom. Smaken påminner om anis/lakrits.

Spansk körvel anses vara en "naturlig sötare". Blad kan hackas fint och läggas med i frukträtter - som t ex paj, eller kokas med i kompott - för att öka sötman. Själv föredrar jag bladen råa, mycket fint hackade i en potatissallad till exempel, eller i en sås med gräddfil och majonäs, eller i sällskap av gräslök strödda över en omelett.

Vill man att plantan ska vara grön och fin hela säsongen klipper man bort blomstänglarna, då håller sig körveln fin ända till långt in på hösten. Låter man fröställningarna sitta kvar får man istället naturgodis på sensommaren/hösten. Frukterna/fröhusen som i början är gröna (och favorittillhåll för bärfisar) blir så småningom svarta och hårda. Då skördar man dem som anissmakande tugg-godis. (Lite väl trådigt och mycket att spotta ut i min smak, men min pappa har berättat att det var hans favoritgodis när han var liten.)

Spansk körvel som prydnad? Den bildar relativt snabbt täta "ruggar". I min trädgård har jag som snabblösning planterat Myrrhis odorata som utfyllnad i den misskötta häckens tomrum. Hos mig funkar det.

Bilden tagen idag i Södertälje.

Uppföljning av historien om bokomslaget

Glädjande nog har bokförlaget Atlantis och jag nu talat om den något märkliga historien när "min" formgivning dök upp på en av deras böcker. Vi har enats om att det hela bottnade i missförstånd. Bokförlaget Atlantis har aldrig haft för avsikt att lura mig på mitt arvode.
Så skönt att det löste sig. Nu tänker jag lägga det här bakom mig. Och jag hoppas att många läser Heli von Rosens spännande bok om sin svärfar Carl Gustaf von Rosen. Det tänker åtminstone jag göra när jag får tag på ett exemplar. I mitten av denna vecka finns den i boklådor över hela landet.

Adjö kära sockertopp

Många trädgårdsmänniskor tycker att sockertoppsgranar är bland det fulaste man kan ha i sin trädgård. Jag tillhör inte den kategorien. Jag tycker att om man vill ha en barrväxt och har en liten trädgård så är sockertopp bland det tjusigaste man kan ha. Den har en pregnans i formen som få andra barrträd, och det helt utan att man varit på själv och pillat med saxen.

Vid framsidan av vårt hus växer en riktigt stor och väldigt gammal sockertopp som jag blev förälskad i redan första gången vi var och tittade på huset. Den har dessvärre tagit enormt mycket stryk de senaste tre snörika vintrarna.

Tittar man lite närmre så ser man att stora partier på granens framsida är på väg att dö. Och med granar är det ju så trist att en gång dött alltid dött. Granar bryter inte nytt på gammal ved. Så småningom kommer de här bruna barren trilla dän och lämna kvar kala grenar.

Tyvärr funkar det inte heller att vänta och tro att nya skott från de levande partierna liksom ska svänga åt sidan och täcka över de döda partierna. Granar beter sig inte på det viset.

Nedan granen sedd lite från andra hållet.  Härifrån ser man även tydligt hur mycket skada den tagit tidigare vintrar, den är naggad i konturen och stora partier saknas.

Här (nedan) syns det ännu tydligare. Den här granen går inte längre att rädda.

Stammen hade en diameter på 30 centimeter, och granens höjd var dryga tre meter. Det är ett träd med många, många år på nacken. Och i går sågade vi ner det. Det är så hjärtat kan brista.

På två av bilderna här ovan ser man att ett dike håller på att grävas bakom granen. I det har vi nu planterat en granhäck som ersättning. Jag ville gärna fortsätta ha något vintergrönt så här ut mot gatan.
Benveden i bilden tar också mycket stryk under de våldsamma snömängder vi haft senaste åren, men trots att den är så ful nu så repar den sig på något mirakulöst vis och blir snygg igen under sommaren.

Jag har lite funderingar kring vad mer jag ska plantera så här ut mot gatan. Läget vätter mot öster med fritt spelrum för nordanvinden som sveper längs med gatan. Tillsvidare snyggar jag nog bara upp det hela och försöker att få gräsmattan fin igen. Men eftersom det också är här vi brukar ställa bilen så får jag lust att göra något speciellt av den här platsen. Något som fungerar även vintertid. Kanske med en stor sten i fokus... Eller ett par till barrträd, kanske i miniatyr...

Ät ogräset!

Jag tjatar och tjatar om det varje år den här tiden, kirskål är nyttigt, gratis och som absolut bäst just nu. Passa på att plocka och använd i köket när ni ändå håller på att rensa i trädgårdarna. Skörda de späda, nyutslagna bladen. Skölj dem väl och gör soppor, pajer eller woka. Stuva, gör gratänger, använd som fyllning i filodegsknyten. Allt man kan göra med spenat och ruccola kan man göra också med kirskål.

På Valborgsmässoafton blev det wokad kyckling med förra sommarens sista vaxbönor från frysen, den första piplöken från kryddlandet och kirs från häcken. Massor med vitlök och färsk ingefära och ett par matskedar svart bönpasta gjorde rätten precis så där kryddstark som man (eller jag åtminstone) gärna vill ha den när det blåser nordan och regnar småspik ute.

Har ni svårt att komma upp med egna rätter att testa kirskål i så googla. Det finns mängder med matbloggar som just nu ger fantasifulla och nyttiga tips. Ett par exempel; kirskål i smoothie här och pesto på kirskål här.

Snigelägg

Ja, jag vet inte - ska vi räkna detta till vårtecknen? Jag kommer att tänka på Ridley Scotts "Alien".

Man brukar ju säga att det är råttorna som kommer att överleva alla andra varelser på vår planet, men det skulle inte förvåna mig ett dugg om det blir sniglarna.

Sy smock

Jag sydde nya kuddfodral till soffan för ett par veckor sedan. Det grön- och blåblommiga bak till vänster är sytt av en långklänning från 50-talet. Det småmönstrade kuddfodralet med olika djur på naturfärgad botten till höger är sytt av en skjorta från 80-talet. Kudden i svart och vitt längst fram är ett schablonerat provtryck när jag höll på att arbeta fram mönster för en utställning med textiltryck i början/mitten av nittiotalet.

Den vita smockmönstret gjorde jag i höstas när jag provade mig fram till vilka proportioner som funkade bäst i mönstret. Provbiten hade precis lagom storlek för ett 50x50 cm kuddfodral, så det passade ju bra nu när jag letade tyger att sy kuddfodral av.

Jag har gjort ett nytt inspirationsark för er som är nyfikna på att prova på smock men inte vet hur man gör. Man kan göra på olika sätt, det här är bara en variant, men jag tror att det här sättet är ganska bra när man vill lära känna tekniken. Det tar lite tid i anspråk, så ett tips är att inte börja med ett för stort projekt utan starta i liten skala - som till exempel ett litet kuddfodral.

Bilden nedan går att klicka upp. Kopiera den till hårddisken för att ev printa ut. Storleken är då A4 i 72 dpi.

Experimentera gärna med olika färger på sömmarna och på det brodergarn ni använder när ni drar ihop vecken mot varandra. Så här blir det med svart tyg och vitt brodergarn:

Stencils

Schabloner, som vi säger på svenska, kan man använda till mycket. Kanske är de det vanligaste sättet att dekorera väggar med när man vill ha enkla (ofta geometriska) mönster i allmogestil. Men man kan använda schabloner till att föra över mönster på tyg också. Jag har gjort mönster på både dukar och draperier med schablonmålning. Visst tar det tid, men det är ett billigare och mindre materialkrävande alternativ till screentryck. 

Ikväll fick jag tid att testa en idé som legat och pyrt i bakhuvudet en tid när jag sytt smock; att förstärka det tredimensionella i tyget med färg. Jag gjorde några provlappar med schablonerade mönster anpassade i rätt storlek. Det blev både precis som jag tänkt mig OCH inte alls som jag tänkt mig. Jag har fått tio nya ideér som jag måste prova en annan gång.

Någon kanske undrar varför jag alls sitter och syr smock? Det började enkelt med att jag blev så less på alla fula örngott i affärerna när jag skulle köpa nytt. Mina fina ärvda örngott med handvirkade - eller knypplade - spetsar, och stråveck i intrikata lager, har börjat ta slut. Och då tänker jag - mitt i livet som jag är - att varför ska jag nöja mig med fula saker när jag vet vad jag tycker om och trivs med? Och en av de saker som jag tycker om att ha omkring mig är saker som är gjorda med eftertanke. Slow art. (Slow living. Slow gardening.) Jag gillar att min huvudkudde har tusentals handsydda stygn, och att jag kan minnas sinnestillståendet jag var i när jag sydde dem.
(Men det vore ju ingen utmaning om jag inte samtidigt som jag sydde mig nya örngott satte mig att testa lite nya ideér också. Man vill ju liksom komma framåt, även i sin mest eftertänksamma slow-stil... )

Men, för att återgå till där jag började, så har jag ett tips till alla som misslyckats med schabloner tidigare. Strunta i det fullkomligt urusla rådet som brukar stå i hobbytidningar och böcker att klippa/skära ut schablonerna i plast. Det enda som kommer hända när man använder plast är att det blir gegga av allting. Färgen kommer ofrånkomligen att krypa under plasten och ge suddiga konturer på tyget. Gör schablonerna i papper istället. Använd en tunn kartong, ungefär 0,6 - 1,0 mm tjock. Använder man för blöt pensel kommer kartongen att böja sig av fukten, men då väntar man tills den torkat upp och försöker igen - med torrare pensel nästa gång.

Vårkänslor

Skatan bygger på sitt bo i plommonträdet precis utanför fönstret.

Och härinne har katterna legat och solat på golvet framför fönstret hela dagen.

Fågelholk med miljötänk

Den här snygga fågelholken kommer från Holkfabriken på Kinnekulle. Vi fick den i påskpresent av min svägerska. Jag har inte riktigt bestämt var den ska placeras ännu, men den har en stor fördel framför de flesta andra holkar - den är så tung att den faktiskt går att hänga över en gren utan att man behöver oroa sig för att den ska blåsa iväg vid höststormarna (eller orsaka sjögång för ruvande pippifåglar). Den är enkel att göra ren också, bara att lyfta ner och ta bort locket. Ska försöka hitta ett riktigt fiffigt ställe nu där grannskapets katter - som vi ofta ser uppkrupna i äppelträden - inte kommer åt den.

Läs mer om hur den är gjord på Holkfabrikens hemsida.

Potatislök

Detta kom med posten idag, en hand full smålökar. En annan odlare har generöst delat med sig av något som ska vara potatislök, förmodligen sorten Leksand. Tydligen är den lite kinkig med hur det ska vara, om det inte är tillräckligt väldränet och soligt så blir skörden mindre än vad man har satt ner i jorden. Men det är bara att prova. Soligt har jag det, och väldränerat tror jag nog att jag numera kan kalla de upphöjda grönsaksbäddarna.

Potatislök är till förvillelse lik schalottenlök sägs det. Precis som hos schalottenlök bildas knippen av lök i jorden (man får förmoda att det är därför den kallas potatislök). Lökarna är små, har mycket smak och ska gå att lagra längre än vanlig gul lök. Det ska bli väldigt roligt att göra ett försök med denna gåva.

Mer om potatislök i dessa länkar:
- POM
- Odla.nu