fredag 6 december 2013

Vårnyheter från Weibulls

Man kan ju tycka att det inte spelar så stor roll vilken färg odlingskärlen för förodling vi använder har, men börjar man tidigt på säsongen så står de ju där på fönsterbrädan rätt länge. Att ge dem lite färg för att matcha inredning - eller småplantor - känns helt rätt tycker jag. Weibulls färgglada nyheter har jag väntat på länge.

Foto Weibulls

Drivhus i hårdplast, 29 x 19 x 19, med ventilationslucka. Formpressad botten för torvbriketter men passar även andra krukor. Pris ca 89 kr. Gissar att jag kommer att välja en turkos. Eller en röd. Eller kanske en blå. 

Omplanteringskrukor i mjukplast i två helt underbara nya färger, lime och chockrosa. (Nu kanske jag slipper spara alla krukor i rosa och olika nyanser blått som julens hyacinter kommer i.)
Krukorna finns i två storlekar: 6 cm, 30 st, för ca 29 kr. Och 8 cm, 20 st för 29 kr.
Till nästa år hoppas jag att kruksortimentet utökas med gult och orange (för att det är så snyggt till grönska) och kanske en lilarosa också.

Foto Weibulls

Foto Weibulls

onsdag 4 december 2013

28 augusti 1991

Inget speciellt hände det datumet, utom att jag skissade dessa bilder i mitt skissblock. Skisserna var del av en uppgift vi hade på Konstfack. Jag minns inte riktigt hur den löd, men meningen var att vi skulle dokumentera en vecka i våra liv har jag för mig.
Jag skissade vid mitt föräldrahem på Djurgården i Stockholm.




Det var ett lätt duggregn i luften den dagen. Det svarta blev svartare än vanligt, och regnet - nästan bara som en dimma - gjorde luften disig. Minns fortfarande hur luften kändes att andas in.


torsdag 24 oktober 2013

Dags att sätta tulpanlökar

Nu ska de i jorden, tulpanlökarna. Regeln som gäller är tre gånger sin egen höjd djupt och aldrig med exakt avstånd mellan lökarna. Står det 15 cm mellan lökarna på förpackningen så sätt ett par med 13 cm mellanrum, nästa 16, nästa 20 och den sista 25. Det ser naturligare ut då. Det är mitt bästa tulpantips.

Och bilden nedan har ingenting med tulpaner att göra. Men det är en lök iallafall. Det är en illustration som ritades till Allt om Trädgård för några år sedan till en text som handlade om folk (engelsmän) som tävlar i att få fram de största grönsakerna. 


Av någon anledning tänker jag på min pappa när jag ser den här bilden. Inte för att han någonsin tävlat i att få fram jätteexemplar av grönsaker, men det är nog ändå han som stått modell för min "gubbe".

fredag 11 oktober 2013

Veckans vackraste?

Trots alla år med trädgård hittar jag ständigt nya saker som får mitt hjärta att klappa fortare. Som de här stjälkarna till exempel. Ser ni vad det är för växt?


Det är helt vanlig bladdill. Kämpade för att lägga dem på komposten men det gick helt enkelt inte. Jag klippte ner dem i bitar om 20 cm och satte i vas. Och vasen ställde jag på arbetsbordet. Det är bara ränder i vitt och grönt, men oj, oj, oj så vackra ränder...

Det var en fin dill, så jag passade på att ta frön på en gång. Dillkronorna är förstås oerhört vackra de också, men har man katter så är det här bordsdekorationer som fungerar mindre bra.


Tips: Torra dillkronor är förresten väldigt användbart om man bygger modelljärnväg. Ett enskilt blomknippe kan bli väldigt fin stam till mindre uppstammade träd, typ bollpill. 

lördag 28 september 2013

Höst i grönsakslandet

Alla årstider har sin charm men våren och hösten är mina favoriter. Vårens hundra nyanser av grönt och höstens must av gulorange, och brunt, och grafiska växtskelett.
Ibland är höststädningen bara deprimerande. Har det varit en dålig sommar är det desto skönare att plocka fram filtarna inomhus och ta igen vad man missat i filmutbudet. Men har sommaren varit bra...


...har sommaren varit bra, och man är nöjd med både väder och växtkraft, då blir hösten inte bara ett avslut och en lång räcka trista göromål som att tömma krukor och plocka undan utemöblerna. Istället blir den en smygstart på nästa säsong. En väntan som gör gott.

Jag är så himla nöjd med sommaren som varit. Jag har (förstås) inte hunnit med ens hälften av vad jag hoppades kunna förbättra struktur- och plantmässigt i trädgården i år (och ja, jag kallar det trädgård trots att det inte är mer än vad man ser på bilden nedan - jag har målbilden klar i huvudet, så för mig är detta en trädgård redan). Men å andra sidan har vi nog aldrig ätit så bra. Jag har verkligen lyckats bra med grönsakerna i år. Att nu göra årsavslut känns precis rätt. Varenda grönsak utom tre gurkor som frosten tog har tagits till vara. Idag skördade jag de sista purjolökarna, i morgon ska jag ta mangolden som fortfarande står fin i sista odlingslådan.


När jag rensade ur de två första grönsaksbäddarna idag märkte jag att allt mitt pysslande med dem äntligen börjat göra nytta. Jorden i dem är lite annorlunda. Det är inte längre bara en blandning av platsens hårda lerjord och den sandiga köpejorden, utan äntligen kan man ana antydan av struktur i den. Den "håller ihop" på ett helt nytt sätt.
Alltså kan det bara bli ännu bättre. Och ett av stegen för att få min jord bättre är vintertäckningen med löv. Den gör underverk för strukturen och genomluftningen - maskarna gillar verkligen löv!

Det som gått bäst att odla i år har varit bönor och morötter. Det som inte gått alls har varit vanlig sallat och kål (grönkål, svartkål). Skulle vara roligt att veta om andra också har haft problem med kål? (Jag tror inte att skadedjursangreppen varit värre än normalt, det har mest verkat som om de inte velat växa alls...?)


Tredje och sista bilden är färger jag gillar just nu. Jag gillar hur klätterhortensian blir gulorange så fort det varit frost. Jag gillar hösthimlarnas gråblå moln (de dagar himlen inte är klarblå). Jag gillar faluröda vedboden, och tegelfasaden på "Trösk" i bildens bakgrunden. Jag gillar krusbäret som börjar gulna (och jag gillar skorstenen som sticker upp som ett utropstecken mitt på horisonten också).
(Jag gillar inte den provisoriska Biltema - eller var det Rusta? - klätterportalen åt den namnlösa klematisen från Julita.)

Mina tre bästa jordförbättrare för grönsakslandet är:

- Hushållskompost som myllas ner på våren
- Gräsklipp som täckning mellan raderna på sommaren
- Ett tjockt lager löv som täcke på vintern

Dessutom odlar jag i fyraårig växtföljd, men så snart jag hinner ska den utökas till att bli 7- eller 8-årig istället.

lördag 21 september 2013

Memory Lane (I), Shakespeare

Det här är en otroligt konstig period i mitt liv eftersom jag lever med tre fötter. En i dåtid, en i nutid och en i framtiden. Jag byter plats att arbeta på och eftersom jag byter till litet från stort så innebär det en, som det verkar, aldrig sinande vånda. Vad ska jag spara, vad ska jag slänga?

Jag har kommit halvvägs in i arkivet av skisser, teckningar och original. Originalen (illustrationer publicerade i tidningar, magasin och böcker) sparar jag förstås. Många gamla skisser och arbeten från konstskolorna jag gått på har gått i sopen. Ganska många opublicerade skisser/illustrationer har jag lagt i arkivboxar för att jag gillar dem för mycket för att slänga. Har under tiden jag röjt scannat en del och tänkte att jag skulle visa några av mina gamla bilder här. 

Klicka på bilden så blir den lite större.

De här sex damerna har ganska många år på nacken. De härrör från mitt sista eller näst sista år på Konstfack (1990 eller däromkring). De är skisser för en uppgift i bokillustration vi hade. Jag minns inte exakt hur uppgiften löd, men den måste ha engagerat mig, för i min låda med skolarbeten har jag hittat ett trettiotal olika ingångar till illustrationer just för denna uppgift.
Jag gissar att jag någon gång i processen hade en idé att jag skulle illustrera Shakespeare. Vet inte hur jag annars ska tolka dessa förenklade men namngivna kvinnofigurer.

Jag gillar alla tjejerna, men idag gillar jag alldeles speciellt den bloddrypande damen med kniven. Vet inte vad det är med bilden som fångar mig så. Ögonen, den spända bröstkorgen som får nyckelbenen att stå ut, eller bara den spända hållningen i allmänhet.



Till slut valde jag att illustrera en bok av Elin Wägner istället. De bilderna är totala motsatsen mot dessa,  helt och hållet abstrakta och svart-vita. Utmejslade kvinnokaraktärer verkar ha varit mitt tema iallafall, men jag minns faktiskt inte om det var med avsikt eller bara av en tillfällighet. Hur som helst är det roligt att gå tillbaka i tiden och se vad som fanns inom mig då.

fredag 13 september 2013

Tear-off calendar, Taschen

En must-have för nästa år! Jag bara älskar sådana här tear-off calendars! Nu är den här lite större i format än vad jag haft tidigare, och en hel vecka istället för bara ett blad per tear-off, men...  åh så läcker den ser ut.


Återbrukaren i mig gillar den här sortens kalendrar för att de blir mina humörhöjare som inköpslistor. Ett blad rivs av, för vackert att lägga i sopen, men perfekt att klottra ner dagens (veckans) inköp på baksidan. Är jag konstig? Näe, jag tycker inte det - jag tycker bara så oerhört mycket om idéen att kunna återanvända vardagen!

Kolla in almanackan här.

Och titta samtidigt på den här underbara dagsalmanackan (notera att det är fler bilder, bläddra!)

torsdag 29 augusti 2013

Om att jobba hemma

Mellan slipning av golvlister och ommålning av väggar (inomhus tack och lov) så försöker jag att hinna med att fota för min nästa bok. Eftersom det står möbler och flyttkartonger precis överallt så har det varit något av en utmaning de senaste veckorna. Kan ju inte säga att det direkt underlättar att ha tre hjälpredor som måste ha sina nosar med i allt som sker.

Kan inte låta bli att skratta åt eländet. Vad tycker ni, kan jag ha med den här bilden i boken? :-)



tisdag 27 augusti 2013

Gud är i detaljerna

Gud är i detaljerna (eller; gud bor i detaljerna, gud finns i detaljerna) är ett idiom som tillskrivs arkitekten Mies van der Rohe. Grundmeningen är att noggrannhet är en dygd. Vad man än gör bör man göra det utifrån bästa förmåga.

Som illustratör är det just detaljerna som är mitt största artistiska problem. Störst kritik har mina illustrationer fått av folk som tycker att de är för noggranna, för detaljerade, för naivistiska i sin tydlighet. Trots att jag alltid gör mitt bästa att vara så tydlig i bild jag kan (eftersom jag ofta blir anlitad just för att göra förklarande illustrationer), så sitter ändå en tagg (hagtornslik tror jag, den sitter djupt och irriterar) som ständigt påminner mig om jag inte är tillräckligt konstnärlig. Jag bara ritar.

Varför sitter jag nu här och går från Mies van der Rohe till min egen konstnärlighet? Jo, vi åt kronärtskockor till middag ikväll. De var nog inte purfärska, de fick stå på spisen 45 minuter innan de var klara, en aningen beska var de också. Och bladen var brunfläckiga här och där.


Men halvvägs in i skockan hittade jag en hälsning från den tyskfödde arkitekten. Han tyckte tydligen det var bäst att vara övertydlig. En kronärtskocksblomma är ju redan perfekt i sin detaljrikedom, i den närmast matematiska perfektion i vilken bladen som omsluter blomman är placerade. Men här är den; god is in the detail säger den.

Och om någon undrar så har jag inte blivit religiös, inte börjat tro på det övernaturliga - det här är bara hur tankarna vandrar en helt vanlig tisdagskväll i en paus mellan renovering och beslutsvånda i ett projekt åt det mer konstnärliga hållet.

måndag 26 augusti 2013

Oregano och isbegonia i skön förening

Min favoritkombo denna sommar blev isbegonia/sommarbegonia och gulbladig oregano Oreganum vulgare 'Aureum'. Tyvärr minns jag inte vad begonian heter. Den är frösådd och fröerna kommer från Impecta, men de har inte längre kvar den i sortimentet.



Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar den här kombinationen så mycket, men säkert gör den ljusblå krukan sitt till. Egentligen är jag inte alls förtjust i begonior, men på senare år har det kommit många nya fina sorter. För ett par tre år sedan fick jag tag på frön till en som hade liknande blommor som denna men så mörka blad att de nästan var svarta. Väldigt effektfullt i kruka även det. Kul att använda i samplanteringar. Och så kan man inte komma från att begonia är väldigt tacksam. Blommar länge och sköter sig i stort själv så länge den får vatten med jämna mellanrum.

Vilka favoritkombos har ni gjort i år?

torsdag 22 augusti 2013

Rödbetschips

Okey, det tar lite tid, men det är så enkelt, och så gott. 
Skär färska rödbetor i så tunna skivor som möjligt, helst inte tjockare än 1-1,5 mm. Hetta upp 2-3 cm olja (inte olivolja - vanlig matolja eller solrosolja blir mycket godare) i en tjockbottnad gryta eller kastrull.


När det bildas små bubblar kring skaftet på en träslev som man stoppar ner i oljan är temperaturen lagom att börja fritera i.

Lägg inte i fler rödbetsskivor åt gången än att de kan cirkulera fritt i oljan. Använd en stek/grillpincett och vänd skivorna då och då. När de börjar krinkla ihop sig och ändrar färg till lite åt det oranga hållet (inte bruna - då har de legat för länge och kommer att smaka bränt!) tar man upp dem och lägger dem på hushållspapper eller tidningspapper att rinna av.


Låt dem ligga bara i ett lager på tidningspappret. Låt svalna helt innan de flyttas över till en serveringsskål. Krydda rikligt med ett gott örtsalt, t ex ett hemmagjort på basilika, libbsticka och havssalt.
Ät omedelbart, får de ligga för länge försvinner krispigheten och de blir mjuka.

Rödbetschipsen brukar gå åt ganska snabbt, men vill man göra ett lite fylligare, matigare mål av det hela kan man blanda till en dippsås genom att mixa ett par deciliter turkisk yoghurt med en tjock skiva chevre och servera till.

Och kom ihåg - friterar man ska man alltid ha fläkten avstängd och ett lock till kastrullen till hands för att kväva elden med om oljan blir överhettad.

tisdag 20 augusti 2013

Cyklamen till salu (SÅLD!)

Jag håller på att städa bland lådor och skåp i min ateljé och plötsligt dyker det upp saker som jag nästan glömt att jag har gjort, eller inte glömt direkt - men inte tänkt på, på ett tag. Det här är ett blästrat fönsterglas som jag gjorde till mina föräldrars köksdörr för några år sedan. Inte så långt efter att glaset var färdigt bestämde sig mor o far att flytta, så glaset blev aldrig monterat i dörren.


Själv har jag inget litet fönster (eller dörr) med passande mått heller, så här ligger alltså en blästrad cyklamen på fönsterglas i en låda, till ingen nytta alls, men väldigt söt om jag får säga det själv. Så nu lägger jag ut det till salu här och hoppas att det kan få en plats i ett hem som lider av cyklambrist.
OBS! Glaset är SÅLT!

Måtten på själva glaset är 43,5 cm på höjden och 45 cm bredden.
Själva motivet, plantan, mäter 29 på höjden och 31,5 på höjden. Glasrutan kan alltså skäras till så att den blir mindre i storlek om man så önskar.
Glaset är 2 mm tjockt (det var tänkt att vara innerruta i en dörr som hade två glas).
Detta är ett unikat. Det finns bara en sån här glasskiva i hela världen. Bilden är ritad av mig och sedan överförd till tejp som lagts på fönsterglas och motivet är sedan utskuret ur tejpen med skalpell. Glasskivan har därefter blästrats med aluminiumoxid, vilket gör glaset matt på de ställen som inte täckts av tejp. Därefter är tejpen avlägsad.   
Priset är 450 kronor. Jag skickar den inte på posten, utan är någon intresserad så är det hämtning här i ateljén (Norsborg) eller inne i Stockholm City på överenskommen tid och plats som gäller.   
Skicka ett mejl vid intresse, ni har adressen högst upp till vänster här på sidan.

I en annan låda vid dagens städning dök också skisserna upp som jag gjorde när jag höll på med studierna till glasfönstret. Klicka upp bilderna om ni vill, idag har jag gjort dem lite större än vad jag brukar, så att ni ska kunna se bättre.                                                           


Det är något väldigt sympatiskt över den blomman som står och ser ut som om den har en hårfön mitt i ansiktet, tycker ni inte? Det är lustigt med cyklamen, vi vet ju att de är ganska "stela" blommor, inga blommor som darrar och svänger vid minsta vindpust menar jag. Men ändå kan de se ut som om de är fångade i värsta stormen på bild...


Är ni intresserade av att byta ut en fönsterruta hemma mot en cyklamenmönstrad sådan (nedan), så är det som sagt bara att skicka ett mejl. Vill man kan man förstås istället infatta rutan i en ram och bara ha den som "prydnad". Hängande i ett fönster eller mot en vägg, ja där bestämmer man själv.


OBS! På bilderna står glasrutan lutad mot en plexiglashållare, som i sin tur står på ett podium av glas. 

söndag 18 augusti 2013

Bondböna 'Witkiem'

När jag började odla grönsaker för många år sedan var det potatis, bondbönor och rödbetor som jag satsade på första året. Vi hade grävt upp ett hyfsat stort land, kanske 4 x 6 meter. Potatisarna blev fantastiska, rödbetorna växte inte alls och bondbönorna var så fulla med löss att hela plantorna var svarta. Dessutom blev det en sån explosionsartad tillväxt av stora, feta tistlar när vi flådde gräsmattan av jorden att vi inte ens tänkte tanken att försöka odla ett nästa år på samma ställe.
De lusfulla bondbönorna var så läskiga att jag tror att jag till och med sa "aldrig mer bondbönor!".


Men så går tiden, och går lite till. Och tanken på bondbönor börjar pocka på i bakhuvudet igen. Och när jag satt förrförra vintern och kryssade i en fröbeställningslista så hade jag plötsligt satt ett kryss i rutan för bondbönor också. Och visst blev det en liten skörd förra året, ett par deciliter tror jag vi fick. Små men naggande goda. Det gav mersmak, så i år sådde jag igen, men startade lite tidigare, och oj vilken skillnad det blev både på antal bönor på varje stjälk och på storleken. Och, jag vågar knappt säga det högt, bladlöss har det knappt varit heller - vare sig förra eller denna sommar. Så här sitter jag nu och är upp över öronen liksom förälskad. I bondbönor!

Den här sorten heter 'Witkiem', den får 5-6 bönor - eller frön - i varje balja. Ju mognare de blir desto ljusare blir fröerna. På bilden är en hel tallrik nyskalade Witkiem som kokades och åts som tillbehör till tomat- och dillströmmingslåda i kväll. Fantastiskt gott med dill till bondbönorna faktiskt.

Det finns flera olika sorter bondbönor. Impecta har en del, och Runåbergs har också. Nästa år ska jag testa 'A grano violetto', en sort som rodnar en aning.

söndag 11 augusti 2013

Squashkaka

Testade ett nytt recept på squashkaka idag. Fantastiskt god faktiskt, helt annorlunda den jag brukar göra som påminner lite om gammeldags ostkaka i smaken. Den här med kanel och kryddnejlika har mer tuggmotstånd eftersom det är nötter i smeten, och den är kryddig av kanel och nejlika. Nästa gång jag gör den ska jag prova att göra en frostig topping liknande den man har till morotskaka, tror det blir kanon.


Receptet hittade jag på facebooks absolut mest odlarvänliga grupp, Köksträdgården - Le POTAGER - The Kitchen Garden. Har ni facebook i era datorer och är intresserade av att odla grönsaker så tycker jag att ni ska leta rätt på den här gruppen. Det är runt 1500 medlemmar som delar med sig av både framgångar och misslyckanden. Många fina odlartips, diskussioner om fröer, fiberduk, jord, ohyra, ja - allt man kan tänka sig fundera över när man odlar ätbart.


onsdag 31 juli 2013

Skördetider

Trevligt just nu är att sitta på bänken nere vid grönsakerna. Den har jag ställt dit först i år, och den har snabbt blivit en favoritplats kvällstid, speciellt nu när det varit så varmt och det är skönast att sitta i skuggan. Funderar mycket på hur jag ska göra det lite mer "ombonat" kring grönsakslådorna. Någon form av spaljé eller vind- insynsskydd tror jag det blir nästa år. 


Trots bristande tillsyn är jag ovanligt nöjd med mina odlingslådor i år, allt har vuxit bättre än på länge. Och trots att våren var så sen så har jag kunnat skörda både lök, purjo, spenat och mangold i tre veckor redan. Jag tillhör den hariga skaran som normalt hellre sår för sent än för tidigt, speciellt som jag inte brukar ha möjlighet att vakta sådder och planteringar när det varnas för frost. Bilden nedan är tagen för tre veckor sedan. Nu är det mesta av löken redan uppäten, schalottenlökarna har lagt sig ner så de vill nog skördas de också. Det enda jag inte tagit av ännu är rödbetorna (annat än småblad till sallader förstås).


Mangolden har gett massor.  Och jag njuter obeskrivligt av att handskas med de färgglada stjälkarna till 'Bright Lights'. Paj med bara stjälkar och getost som smaksättare har blivit en lunchfavorit.


Det jag har misslyckats totalt med i år är borlottobönor och svartkål. Bönorna har totaltvägrat att gro trots att jag sått i omgångar. Och svartkålen har haft våldsamma angrepp av ohyra och dessutom liksom blivit gråaktiga och torra trots vattning. Kålen drog jag upp för någon vecka sedan och sådde ett par rader pak choi istället. Hoppas att det fungerar bättre.
Mördarsniglar har käkat upp mycket av sallaten, men jag har sått nytt hela tiden, så jag har ändå kunnat skörda litet gröna blad. I det stora hela är det ändå länge sedan jag har ätit så gott som denna sommar. Jag har kunnat ta varje dag av något jag odlat själv. För mig är det höjden av livskvalitet så jag kan bara konstatera att grönsaksodling gör mig lycklig.

måndag 29 juli 2013

Verbascum Olympicum

Jättekungsljus. Maffigaste bladrosetten i gruset. Bladen mäter 60 cm där de är som längst.


Tredje sommaren, dvs två och ett halvt år sedan sådd snart.
Borde man inte kunna förvänta sig blomning också?


Den är ursnygg där den står, men... någon som kan tipsa om varför den vägrar skjuta blomstängel?

fredag 26 juli 2013

Basilikadrink

Jag är ingen spritälskare, men jag tar en gärna en snaps vid midsommar, och en till julbordet. Och mitt favoritrecept på gravad lax är smaksatt med flädersaft och gin. Och ibland har jag en flaska vodka som står på hyllan för att jag vid nåt tillfälle har fått den. Ja, ni har bilden klar för er va? Jag vill inte bidra till onödig alkoholkonsumtion, men om ni nu skulle råka ha ingredienserna hemma så kommer här sommarens absolut godaste drinktips, huset Tinbäcks "Fawlty Tower".


För två personer:

Koka en sockerlag på 2,5-3 dl vatten och 0,5 - 0,75 dl socker
Låt lagen svalna.
Blanda i en rejäl hand full basilikablad (motsvarande de repade bladen av en kruka basilika från snabbköpet).
Mixa med stavmixer tills vätskan blivit riktigt grön.
Sila vätskan genom sil, så att de grövsta delarna av basilikabladen försvinner.
Pressa en limefrukt i citruspress och blanda ner saften i socker/basilikalagen.
Ställ på kylning någon timma.
Fyll två glas till hälften med is eller krossad is.
Häll på vodka enligt önskemål om styrka, 5-15 cl per glas kanske. Och fyll upp med basilikasockerlagen. Dekorera ev med ett fint basilikablad och/eller en klyfta eller skiva av lime.


I det alkoholfria alternativet ersätts vodkan med en matsked outspädd fläderblomssaft per glas. (Och jag tycker att ni ska testa innan ni skakar på huvudet åt mig - det här är TOKgott!)



måndag 22 juli 2013

Riddarsporre Pagan Purple(s)

Jag har ju letat efter lite högre perenner som kan ta över när mina ängsnävor blommat över och klippts ner. Riddarsporre tycker jag är en fin och klassisk rabattväxt som passar till mitt övriga växtval, så i våras köpte jag en ny för att plantera med nävorna. Stod och velade litet på Löta Trädgårdscenter över vilken färg jag skulle välja. Jag gillade de vita bäst, men eftersom jag bannlyst vitt från den blå-lila rabatten så stod valet mellan de blå nyanserna. Valde den som såg mest blå-blå ut, Delphinium Pagan Purple (eller Purples - namnet stavas på olika sätt på olika ställen har jag noterat).


Det var verkligen ett superfint exemplar jag fick tag i, en kraftig planta med många stänglar, det går inte att se att den är helt nyplanterad i rabatten, den ser ut att ha vuxit där i flera år redan. Men färgen... Jo, jag ville ju ha en blå-blå, men den här uppstickaren är så lysande blå att man nästan behöver solglasögon när man tittar på den.

Har förstorat en detalj nedan; ser ni att blommorna innehåller både klarblått och lilablått? Den här färgkombinationen gör att blommorna tycks riktigt vibrera av färg. Jag kan tänka mig att den här hedningen skulle göra sig riktigt bra som solitär. En stor grupp stjälkar som stack upp ur ett hav av gräs, eller bakom en låg häck, eller som ensamväxt vid en entré, ja, nåt sånt. Men i min rabatt med ängsnävor, nej, hu, blått är inte min färg riktigt, det är bara att konstatera det.


Men inget ont som inte har något gott i sig, är det inte så man brukar säga? Jag funderar nu över om jag inte ska förpassa även de lysande blå kungsnävorna till något mindre framträdande ställe. Kanske ska jag göra en lysande blå hörna vid köksträdgården (dit jag redan förpassat de gulblommande perenner jag har).

Och det där med vitförbudet i den lila-blekblå rabatten förresten... Jo, i våras flyttade ett jag större exemplar av en rosa malva dit. Trodde jag. Men när den började blomma visade det sig att det var en vit malva. Och eftersom jag hade två till vita malvor, sådda i år, som behövde komma i jorden så planterade jag dem på samma ställe. Och om jag då gräver upp kungsnävorna i höst så skulle jag kunna flytta även en av de vita stjärnflockorna dit (den som inte trivs på sitt nuvarande ställe), och istället för den illblå hedningen planterar jag en stormhatt med blommor spräckliga i blått och vitt som jag hittade i en plantskola för ett par veckor sedan. Då borde jag få en olika nyanser av vitt rabatt med inslag av lila och blekblått istället. Bara genom att flytta/byta plats på fem plantor får jag ett helt nytt färgtema.

Det enda problemet är att jag måste gräva upp ett nytt ställe för allt det lysande blå jag vill ta bort (men ända ha kvar), och att tån jag bröt för en månad sedan fortfarande inte är så läkt att jag kan gräva.
Aldrig får man så många ideér som när man inte kan göra någonting av dem...

fredag 19 juli 2013

Var har jag i mitt tråg med timjan?

Jag skulle byta ut en timjan som gått ut i mitt lilla tråg för små kryddväxter. Satte planterspaden i jorden och fick upp mängder med små gröna bladcigarrer. Tätt, tätt låg de, helt osynliga innan jag satte spaden i jorden. De låg på mellan 1 och 7 centimeters djup, ca 10-13 stycken.


Bladen är fast ihoprullade, en efter en, så att det blivit ett flera lager tjockt bladhölje runt larven som huserar i vad jag först antog var en lerklump i mitten. Sedan började jag fundera...


Är det någon som vet vad detta kan vara för larv?

Jag har ju helt glömt bort att berätta vad detta förmodligen är. Jag skrev till jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet och fick svaret att det troligen är ett tapetserarbi. Fantastiskt spännande att läsa om dessa finurliga och arbetsamma varelser:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tapetserarbin

fredag 31 maj 2013

Violkungsljus close-up

Satt och tittade på violkungsljuset i morse när jag drack kaffet och slogs av vilken häftig färgkombination den har. Ljusrosa och orange.


Jag tänker på violkungsljus som en ganska näpen trädgårdsblomma. Romantisk, ljuv, nästan lite försiktig. Men när jag zoomar in bilden blir jag både överraskad och förälskad. Inget försiktigt här inte - det är ju party!


onsdag 29 maj 2013

Fultulpanen som blev fintulpan

Ja, jag har skrivit om den tidigare, fultulpanen. Och jag kan inte låta bli att skriva om den i år igen. Precis när solens sista strålar träffar blommorna i kvällningen så är den det vackraste som finns i min trädgård. Jag kan sitta en halvtimma och inte göra något annat än att bara titta på den. Kan inte se mig mätt...


Tidigare inlägg här.

onsdag 22 maj 2013

Spansk körvel

Idag åkte vi en omväg till affären när vi skulle handla och passerade en plats där det en gång legat ett torp. Det är bara några spridda stenar av grunden kvar på marken, men även vintertid syns platsen tydligt p g a informationsskylten hembygdsföreningen satt upp på kullen. 

Den här årstiden behöver man ingen skylt för att se att det en gång varit en boplats för människor. Ett par fruktträd, en syren, några slånbärsbuskar, och en hel slänt av Myrrhis odorata, spansk körvel.




Den spanska körveln sprider sig gärna. Jag tycker den kan vara vacker. Den är en av de tidigaste kryddörterna att gå i blom, ofta tidigare än gräslöken till och med. Bladen är mjuka och ljusgröna, plantorna är dunigt yviga. Bladen smakar bäst innan plantan går i blom. Smaken påminner om anis/lakrits.

Spansk körvel anses vara en "naturlig sötare". Blad kan hackas fint och läggas med i frukträtter - som t ex paj, eller kokas med i kompott - för att öka sötman. Själv föredrar jag bladen råa, mycket fint hackade i en potatissallad till exempel, eller i en sås med gräddfil och majonäs, eller i sällskap av gräslök strödda över en omelett.

Vill man att plantan ska vara grön och fin hela säsongen klipper man bort blomstänglarna, då håller sig körveln fin ända till långt in på hösten. Låter man fröställningarna sitta kvar får man istället naturgodis på sensommaren/hösten. Frukterna/fröhusen som i början är gröna (och favorittillhåll för bärfisar) blir så småningom svarta och hårda. Då skördar man dem som anissmakande tugg-godis. (Lite väl trådigt och mycket att spotta ut i min smak, men min pappa har berättat att det var hans favoritgodis när han var liten.)

Spansk körvel som prydnad? Den bildar relativt snabbt täta "ruggar". I min trädgård har jag som snabblösning planterat Myrrhis odorata som utfyllnad i den misskötta häckens tomrum. Hos mig funkar det.

Bilden tagen idag i Södertälje.

måndag 13 maj 2013

Uppföljning av historien om bokomslaget

Glädjande nog har bokförlaget Atlantis och jag nu talat om den något märkliga historien när "min" formgivning dök upp på en av deras böcker. Vi har enats om att det hela bottnade i missförstånd. Bokförlaget Atlantis har aldrig haft för avsikt att lura mig på mitt arvode.
Så skönt att det löste sig. Nu tänker jag lägga det här bakom mig. Och jag hoppas att många läser Heli von Rosens spännande bok om sin svärfar Carl Gustaf von Rosen. Det tänker åtminstone jag göra när jag får tag på ett exemplar. I mitten av denna vecka finns den i boklådor över hela landet.

tisdag 7 maj 2013

Adjö kära sockertopp

Många trädgårdsmänniskor tycker att sockertoppsgranar är bland det fulaste man kan ha i sin trädgård. Jag tillhör inte den kategorien. Jag tycker att om man vill ha en barrväxt och har en liten trädgård så är sockertopp bland det tjusigaste man kan ha. Den har en pregnans i formen som få andra barrträd, och det helt utan att man varit på själv och pillat med saxen.


Vid framsidan av vårt hus växer en riktigt stor och väldigt gammal sockertopp som jag blev förälskad i redan första gången vi var och tittade på huset. Den har dessvärre tagit enormt mycket stryk de senaste tre snörika vintrarna.

Tittar man lite närmre så ser man att stora partier på granens framsida är på väg att dö. Och med granar är det ju så trist att en gång dött alltid dött. Granar bryter inte nytt på gammal ved. Så småningom kommer de här bruna barren trilla dän och lämna kvar kala grenar.


Tyvärr funkar det inte heller att vänta och tro att nya skott från de levande partierna liksom ska svänga åt sidan och täcka över de döda partierna. Granar beter sig inte på det viset.

Nedan granen sedd lite från andra hållet.  Härifrån ser man även tydligt hur mycket skada den tagit tidigare vintrar, den är naggad i konturen och stora partier saknas.


Här (nedan) syns det ännu tydligare. Den här granen går inte längre att rädda.


Stammen hade en diameter på 30 centimeter, och granens höjd var dryga tre meter. Det är ett träd med många, många år på nacken. Och i går sågade vi ner det. Det är så hjärtat kan brista.

På två av bilderna här ovan ser man att ett dike håller på att grävas bakom granen. I det har vi nu planterat en granhäck som ersättning. Jag ville gärna fortsätta ha något vintergrönt så här ut mot gatan.
Benveden i bilden tar också mycket stryk under de våldsamma snömängder vi haft senaste åren, men trots att den är så ful nu så repar den sig på något mirakulöst vis och blir snygg igen under sommaren.

Jag har lite funderingar kring vad mer jag ska plantera så här ut mot gatan. Läget vätter mot öster med fritt spelrum för nordanvinden som sveper längs med gatan. Tillsvidare snyggar jag nog bara upp det hela och försöker att få gräsmattan fin igen. Men eftersom det också är här vi brukar ställa bilen så får jag lust att göra något speciellt av den här platsen. Något som fungerar även vintertid. Kanske med en stor sten i fokus... Eller ett par till barrträd, kanske i miniatyr...

fredag 3 maj 2013

Ät ogräset!

Jag tjatar och tjatar om det varje år den här tiden, kirskål är nyttigt, gratis och som absolut bäst just nu. Passa på att plocka och använd i köket när ni ändå håller på att rensa i trädgårdarna. Skörda de späda, nyutslagna bladen. Skölj dem väl och gör soppor, pajer eller woka. Stuva, gör gratänger, använd som fyllning i filodegsknyten. Allt man kan göra med spenat och ruccola kan man göra också med kirskål.


På Valborgsmässoafton blev det wokad kyckling med förra sommarens sista vaxbönor från frysen, den första piplöken från kryddlandet och kirs från häcken. Massor med vitlök och färsk ingefära och ett par matskedar svart bönpasta gjorde rätten precis så där kryddstark som man (eller jag åtminstone) gärna vill ha den när det blåser nordan och regnar småspik ute.


Har ni svårt att komma upp med egna rätter att testa kirskål i så googla. Det finns mängder med matbloggar som just nu ger fantasifulla och nyttiga tips. Ett par exempel; kirskål i smoothie här och pesto på kirskål här.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...