lördag 30 juli 2011

Om längtan efter moln, strävan att skapa väggar och vad alltför stora snömängder gör med ens grusgång.

Försöker man att få saker gjort i trädgården har man nog andra preferenser än semesterfirare i gemen. Det jag önskar mig mest av allt är några dagar med mulet väder så att jag orkar gräva i snabbare tempo. Ge mig gärna ett par rejäla regnskurar också, nu har det varit uppehåll så länge att jag börjat släpa på vattenkannan igen.

Tröst för en molntörstande själ är att "nya" spaljén vid vedboden äntligen är helt klar. Meningen var att skärma av lite mot grannen, och att få en "vägg" bakom vilken det skulle bli naturligt att ställa från sig skottkärror o korgar vid dagens slut. Helt oväntat fick vi ett nytt "rum" för skugga och lä också. Så här sitter jag nu, när dagen är som hetast. Och grunnar på allt jag ska (eller kan) göra runtomkring mig. Om jag får tid.


Försöker jag fota spaljén i sin helhet (det är två smala skärmar) får jag med grannens klarblå plastpool också. Vinklar jag ut kameran ytterligare för att också få med häggen jag planterade för två år sedan, och den enorma gropen i marken som blev när vi grävde upp forsythian häromdagen - då får jag med även grannens studsmatta på bilderna. Och sitter jag i min sköna vilstol och fotar upp mot grönsakslandet och bärbuskarna, då hamnar den andra grannens röda indiantält i bakgrunden, och en måttligt tjusig röd-grön gungställning. Missförstå mig inte - det är inte att jag missunnar grannarnas barn att ha det kul i sina trädgårdar. Det är nog så att jag till och med trivs när det är mycket ljud och livligt omkring mig. Men alla dessa stora leksaker... de är väldigt färgglada.
Så väggar är det som upptar min tid just nu. Funderingar på hur jag ska åstadkomma dem och vilka syften de ska ha. Och när jag inte står mitt på gräsmattan och stirrar på någon punkt som bara finns i min inre syn (än så länge), så gräver jag gropar för buskar, träd och klätterväxter. (Fast det är egentligen bara ett definitionsriktigt träd som kommer att hamna i jorden i år.) Fyra större buskar har jag vågat mig på, en kortare bit häck tror jag att jag kommer hinna med innan sommaren är slut, och jag vet precis var jag ska plantera två till buskar nästa vår.

Och när man sitter i sin vilstol och funderar över väggar och höjdskillnaden i trädgården - för jo, en sådan finns ju också, bara en liten, men jag tror jag kommit på flera sätt att utnyttja och framhäva den (någon gång när jag pengar och tid) - så fastnar plötsligt blicken på små detaljer som blir som presenter i vardagen. Hur klätterhortensian plöstligt har fått en andra blomning i blått:

Och hur vackra skuggorna är som bildas i hörnet mellan vedbod och spaljé:

Spaljén ska förövrigt bli en vägg av humle. Eftersom ena halvan blev färdigmålad först nu, så har jag bara fått en planta i jorden ännu. Men humle förökar sig så snabbt, så jag tror nog att den rödgröna väggen jag ser framför mig kommer att vara tät om bara ett par år.

En annan sak som tagit tid, och kanske framförallt krävt god fysik, är den förbaskade grusgången. Den har plötsligt sjunkit. Rätt som det var en dag gick det inte längre att köra upp bilen på gatan. Underredet skrapar i. Hela kanten av vår tomt som vätter ut mot asfaltsvägen har satt sig. Säkert inte konstigt med tanke på att det låg 50 cm snö större delen av vintern (och förra vintern med för den delen), och sedan allt som plogades upp från gatan på det. Vallen gick väl oss till brösthöjd när det var som värst. När vi ändå var tvungna att åtgärda det på något vis så tyckte vi att vi lika gärna kunde bredda grusnedfarten med 50 cm, så att man kan kliva ur passagerarsätet och sätta fötterna på grus istället för lervälling (som det kan bli av hjulspåren på tidig vår och höst).
Vi är inte riktigt klara ännu. Men breddat är det, och stenmjölet är på plats. Och när min man räknade ut hur mycket grus och stenmjöl vi grävt, skyfflat och transporterat i skottkärra under två dygn så var det svårt att fatta att man fortfarande stod på benen.
Och det här kallas semester... :-)

Hade tänkt att skriva om vår tjusiga, begagnade ute-kamin också, och ge ett boktips. Men tror att jag sparar det till nästa gång. Jag har redan skrivit så långt att jag förmodar bara de tappraste lyckats läsa så här långt. Och min man sitter och trummar på dammsugaren och väntar på att jag ska hjälpa honom med ett köksskåp som ska på plats. Ha det gott!

måndag 25 juli 2011

Udda färgkombinationer

Såg den här planteringen i en visningsträdgård häromdagen; ett äppelträd underplanterat med ljust aprikosfärgad digitalis och rosa stjärnflocka Astrantia major. Kombinationen ser ut som om det vore HC Andersen som hittat på den som bakgrund till en av sina sagor, romantiskt och ganska oväntat...

En annan udda färgkombination hittar jag i trumpetblomman, Salpiglossis sinuata, i min egen trädgård. Just den här blomman kommer ur en fröblandning som heter 'Bolero'. Den innehåller också gula, vinröda och smutsrosa blomfärger.

Trumpetblomma sår jag en liten portion av varje år. Bara så mycket att det blir några plantor att stoppa ner i blandade krukor, och några att peta ner i hål i rabatten. Effektfull ihop med gräs. Och oemotståndlig som uppstickare bland kryddgrönt som persilja och dill. Nu ska jag gå ut och måla en spaljé - vad ska ni göra idag?

Jag har en ärvd vintageskjorta i crepe från tidigt sextiotal som är randig i lila och mörkgult. Den var min favoritskjorta i början av 80-talet. Kanske dags att ta fram den ur malpåsen igen. En salpiglossisfärgad skjorta... :-)

lördag 23 juli 2011

Semesterprojekt

Jag har en kanske något udda hobby, jag tycker om att fotografera parksoffor. De här bilderna är de senaste jag tagit.





Just den modellen av soffa som är på bilderna är en av mina favoriter. För några år sedan hade jag turen att komma över ett par gjutjärnsfötter nästan gratis, och nu har jag plockat fram dem ur redskapsboden igen. Vet inte om det syns på bilden nedan, men projektet renovering är påbörjat - och avstannat. Det visade sig vara, faktiskt, omöjligt att få bort den gamla oljefärgen. Jag har arbetat med värmepistol, stålborstar, skrapor, knivar. Färgen sitter som berg. Den är på sina ställen nästan en centimeter tjock. Helst skulle jag vilja få bort allt och göra en grundbehandling av järnet innan jag målar om den. Någon som har tips om vad som biter på 15-20 lager gammal oljefärg?


måndag 11 juli 2011

Apotekarros

Ska man bara ha en ros i sin örtagård så måste det nästan bli denna, Rosa officinalis, apotekarros. Det är den äldsta av de bevarade gallicarosorna och kan spåras tillbaka till 1310. Möjligtvis är den ännu äldre. Gallicarosor var de första rosor som odlades utanför Kina.


Apotekarrosen blir ca 1 meter hög och bred, har ett tätt växtsätt och den blommar i slutet av juni till slutet av juli. Blomfärgen beskrivs som karmosinröd. (Jag vet att färgbeskrivningen på rosor har ett eget språk, men en illustratör kallar inte den här färgen för karmosinröd.)
Bladfärgen är grön till mörkgrön och nya skott har en attraktiv ljusare nyans.

Det är en lättodlad ros som även trivs på torra jordar, men den kan ibland angripas kraftigt av mjöldagg. Ett fint sätt att odla den är som centerpiece. Bilden nedan är från Julitas kvartersindelade örtagård, där rosen ensam tronar i mittrundeln.


Jag fick min ros i present av svärfar. En lycklig omständighet gjorde att han vid ett besök i Ulriksdals Slottsträdgård slog sig i slang med trädgårdsmästaren Magnus, som talade sig så varm för apotekaren att svärfar bara inte kunde låta bli att ta med sig en därifrån.
Apotekarrosen är alla salvor och parfymers moder. Rosornas ros om man vill göra rosengelé och rosenvatten. Det ni.

I väntan på att mitt eget kvartersindelade kryddland skulle bli klart har den stackars apotekaren stått jordslagen i krusbärslandet. Snö och harar har gått hårt åt den två vintrar i rad. Men i våras hittade jag äntligen en plats för den - även om det inte blev som centerpiece i kryddlandet. Och äntligen blev jag belönad med de första blommorna. Klåfingrig som jag är plockade jag genast av hälften och lade på tork. Och vet ni, det är precis så fantastiskt som jag hoppades - kronbladen doftar nästan lika mycket i torrt tillstånd som de gjorde på busken. Wow!


Vad ska jag göra med bladen då? Sju blommor blev i torrt tillstånd ungefär två matskedar. Det räcker inte till några excesser med andra ord. Men en liten doftpåse till linneskåpet kan det nog bli.


Och så ett litet tork-tips till dem som inte är vana vid att torka kryddor och blomblad.
Bästa resultat får man om man lossar kronbladen från sina fästen och brer ut dem luftigt på en torkbricka eller tidningspapper. Torktiden kan variera mellan en och tre veckor. Det beror på hur tjocka bladen man vill torka är. Luftfuktigheten påverkar också. På en torr plats går det snabbare.
När bladen känns torra lägger man dem i en glasburk med lock tills man ska använda dem. Det för att inte de flyktiga oljorna ska förfaras. Men för att få bästa resultat ska man alltid lägga med litet papper i burken innan man stänger locket. Även om kronbladen känns helt torra är det inte säkert att de är det. En bit tidningspapper i burken suger upp eventuell fukt och hindrar bladen från att ruttna om de fortfarande skulle vara lite för fuktiga.


Och så slutligen en undran; är det någon som kan tipsa mig om en kläng- eller klätterros som skulle passa fint i utkanten av kryddlandet? Inte för stor, men den får gärna breda ut sig, om den håller sig till ett fontänartat växtsätt så att jag har kvar odlingsyta på marken. Eller en klättrare att leda upp i båge eller portal? Gärna en ros med intressant historia. Och färgen... gärna lite dov, kanske till och med mörk.

söndag 10 juli 2011

Röd rosenknoppspelargon

Jag visade bilder på den förra sommaren också, men jag kan inte låta bli att upprepa mig. Den är så himla fiiin. Varje enskild blomma är som en perfekt röd ros i miniatyr, och tillsammans ser de ut som en liten välbunden bukett.


När jag planterade om och "friserade" mina pelargoner i februari/mars blommade rosenknoppen redan, och jag klippte inte alls så hårt som jag brukar. Den är således ganska tanig nu. Det stör mig inte alls, pelargoner som inte är så hårt beskurna ser mer ut som pelargonerna på bilder från seklets början. Romantiskt och gammeldags. Men problemet är förstås att de tar upp väldigt stor plats. Den här får inte plats på fönsterbrädan inne längre, och ute på verandan där den står nu funkar snart inte heller. Den brer ut sig så att den redan en gång vält och hamnat på golvet.
Älskar den. (Och det är därför jag inte har flyttat den utomhus; jag tycker om att ha den bredvid mig när jag sitter på verandan och jobbar.)

Och Tussen i sin favoritstol.

Jag har ägnat några timmar i veckan åt att gräva nytt för att få ner mer perenner i jorden. Panikplanteringar. Jag har haft alldeles för mycket stående i krukor, sådant som jag grävt upp i "gamla" trädgården. Och i den här värmen och vattenbristen slokar det ganska ordentligt i alla krukor. Har faktiskt fått ner det mesta av det som vuxit i krukor nu, och trots att det är alldeles på tok för tätt planterat så hoppas jag att växterna åtminstone har sin överlevnad någorlunda tryggad nu.

Trots att det fortfarande inte regnat, och jag enligt ståndfast princip försöker att undvika vattna så långt det bara är möjligt, så växer de fleråriga örter som etablerat sig som ogräs i år. Allt blommar tidigare och är högre än någonsin. Dragonen är en meter hög. Kungsmyntorna - som jag brukar använda för att stödja upp höga ängsnävor - är så höga att de lagt sig ner de också. Jag var tvungen att klippa ner flera av dem nu i veckan. Eftersom jag också klippte ner ängsnävorna som blommat klart så är det för närvarande ganska tomt i rabatten. Men det är ett problem jag brottats med i flera år eftersom jag har så många nävor som blommar just i juni och sedan inte mer. Letar fortfarande efter det perfekta sällskapet.


I det före detta kryddlandet, som nu är tillfällighetsrabatten nummer ett, växer även sallat i år. Det finns ingen som helst tanke bakom det, utan beror bara på att det råkade finnas plats just där när min man hittade två öppnade påsar frön som inte var tömda. Sparrissallat och plocksallat samsas alltså med pimpinell, piplök och kungsmynta. Man kan plocka alla ingridienserna till grönsalladen på samma plats - även det kryddgröna. Ganska praktiskt när det regnar (om det nu kunde göra det någon gång!) att bara kila ut och snabbt få ihop det man behöver till middagen.

måndag 4 juli 2011

Fin sommar-kombo

Jag är väldigt glad att det blivit lite svalare ute, har inte orkat göra någonting under en veckas tid. Jag vet ju att man ska vara glad att det är varmt och skönt - och inte 24 minusgrader - men har man fjorton saker på gång i trädgården, varav nästan allihopa inkluderar grävning i någon form, då tycker man att 15-20 plus är ganska lagom. Kan det bara komma en rejäl regnskur också så är livet snudd på perfekt tror jag.

Trots finfint väder har det inte blivit mycket trädgårdsarbete idag. Allt jag har gjort är att plantera några perenner och att så ett par rader ny sallat.
Den här färgstarka kombinationen såg jag på Julita idag. Något att korpa till nästa år tror jag.

lördag 2 juli 2011

Jättegod sallad

Vet inte hur det är med er, men här frossar jag i gröna sallader just nu. En ny kvällsfavorit som tillbehör till varmrätt är följande:


Blandade sallatssorter efter smak, en stor näve (ca en halv dl per person) lika delar finhackad mynta och persilja. Dressing gjord av Julita rapsolja och nypressad citronsaft. Avsluta med några tag Roasted Cumin & Pepper över salladen. (Och garnera för all del gärna med vackra blommor från kryddlandet.)


Hoppsan! Jag fick visst besök mitt i fotograferandet.


Ljusa Långben kallar vi den här kotten. Hon/han kommer varje kväll nu, och är till skillnad från de andra två som också besöker oss väldigt tam. Så tam att det är rent omöjligt att bli av med den innan den fått mat. :-)

Jag var hård mot den i början "Gå och ät sniglar och snäckor! Av mig får du inget!" Men, vet ni hur svårt det är att få något gjort när man har en igelkott som följer efter en vart man går? Man känner sig kolossalt smickrad förstås, men efter någon halvtimma blir det lätt overkligt att ha en taggig skugga. Nu får den lite kattmat när den kommer. Den äter från handen också. Men klappar man på den spottar den. "Pffttchh" låter det.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...