lördag 20 oktober 2012

Kofta av tröja - DIY

Ja, vad gör man när det bara regnar, regnar och regnar? Är inomhus och tar igen allt man inte hunnit med de senaste sex månaderna. Och kommer på nya projekt.
I garderoben hittade jag för en tid sen en gammal lammullströja som jag inte använt på säkert femton år. Anledningen att jag inte använt den är att den blivit "förstörd" i tvätten. Ull på för hög värme. Ja, ni vet. Kompakt och stadigt, inte riktigt samma tröja (inte alls samma storlek) som när jag köpte den.
Jag var på väg att slänga den, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men så fick jag för mig att prova att göra en kofta av den istället. Koftor är ju rysligt användbara.

Så här gjorde jag:


Obs! Bilden ovan kan ni klicka upp.

Och så här blev resultatet. Nedan med nedfälld krage, och bilden underst med uppfälld krage.



(Bilderna är riktigt dåliga. Trodde jag skulle kunna fixa dem i datorn, men det gick inte. Så fort det blir en dag med uppehållsväder och ljus ska jag fotografera igen och byta ut dem så att mönstret i krage och muddar syns bättre, och man ser hur fint kragen ligger.)

Slutresultatet blev över förväntan. Jag vet redan att det här kommer att bli ett favoritplagg. Kostnad i princip ingenting eftersom jag bara använde vad jag hade hemma. Tid: Två helkvällar i soffan. Jag tog ingen förebild, men hur tröjan såg ut innan jag råkade filta den i tvättmaskinen kan ni se på den här länken.

Inspirationsblad 2, vadå? Jo, Inspirationsblad 1 finner ni här.

fredag 12 oktober 2012

Kommande utställning

Jag jobbar på med mina papiermaché-lådor när jag har tid över. Nu tycker jag äntligen att jag har en viss överblick och tror att jag funnit en linje och helhet jag är nöjd med. Det här är några av de askar som ännu inte är riktigt färdiga, eller som jag inte är helt säker på passar in i temat. Typiskt nog är ett par tre av mina absoluta favoritaskar med i den här gruppen också. Den stora, platta asken i bakgrunden med hostabladet. Asken med gullvivor i förgrunden. Kanske behåller jag dem...


Jag hoppas att jag blir klar till februari/mars. Då är ni alla inbjudna till ateljéutställning. Mer info kommer framöver.

Ingen mer tvätt på tork

Vi har en sommaringång och en vinteringång. På sommaren tar man sin lilla tvättkorg och går direkt ut i trädgården och hänger upp tvätten på torkvindan. Vill man frisk-luft-torka tvätt på vintern måste man först gå ut på gatan, gå runt halva huset och sen snirkla sig under plommonträdets hängande grenar för att komma fram till torkvindan. Så jag hänger ingen tvätt ute på vintern. För att riktigt förstärka hur höstlikt det redan blivit så upptäckte jag igår när jag gick ut med vad jag trodde var årets sista tvättkorg, att alla linorna på vindan brustit. Sorgsna vita trådar som fladdrade i vinden. Ingen mer syn som den nedan i år alltså.


Och så har det blivit dags för duntäcket redan också. Det känns som om det bara var några månader sedan jag plockade undan det. Och när jag tänker efter så var det ju det. I år har sommartäcket legat i sängen bara fem månader. Burrr.

Nedan en ny favorit som bara vägrar att låta sig fångas på bild på ett tillfredsställande vis; pärlmalört, Artemisia lactiflora. Är riktigt, riktigt nöjd med hur väl den passar in i gräsrabatten. Stjälkarna plockar upp det röda från smällspirean 'Diabolo' och vipporna höjer sig över tuvtåtelns skira blomställningar.


Men nu väntas första frostnätterna. Och det börjar bli dags att tänka på att tömma växthuset också. Normalt brukar jag tycka att det ganska skönt när hösten kommer. Säga adjö till trädgården för några månader och ägna sig åt inne-göranden som omväxling. Inte i år dock, i år känner jag mig inte alls färdig med sommaren. Den blev ju alldeles för kort.

söndag 7 oktober 2012

Höstmarknad på Zeta's.

Utförsäljning av sortimentet med 30-50% rabatt var det som lockade mig. Tydligen skulle det finnas hemkokta marmelader, godis, ull, fårskinn, konsthantverk, äppelmusteri och allt möjligt mer, men det var inget jag såg till. Kanske var det inne i något av husen. Det var alldeles för fint väder för att gå in och titta där. Nå, jag fick vad jag var ute efter. Eller, nästan iallafall. Egentligen var jag ute efter någon barrväxt, något inte alltför storväxande som har tydlig form året om. Men jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle ta. Hopplöst med så mycket att välja på. Jag får fundera vidare på barrväxter över vintern.


Gick vidare till buskar och träd, och där fanns det ännu mer. Båda rönnarna jag var ute efter var slut, och de andra lite större träden som står på min önskelista var - trots höstrabatten - för dyra för min plånbok. Men det blev ett par buskar. En Aronia, för bladens höstfärg och för att bären är ätliga (allt multifunktionellt har förtur hos mig). Och en liten kompakt vingad benved, Euonymus alatus Compactus. Vingbenveden får även den en minst sagt anslående höstfärg, och eftersom den blir så låg (runt en meter på sikt) så kommer jag att plantera den ganska nära huset. Den kommer att synas bra inifrån, men ändå inte skymma utsikten över kryddlandet (som jag aldrig tröttnar att titta på).
Min lilla vingbenved är inte mycket att fota ännu, men titta in på den HÄR länken om ni vill läsa mer om den.

Tog mig en timma (eller var det två) med en bok och ett par koppar te i växthuset när jag kom hem. Hade utsikt över det ena päronträdet och fick till min förvåning se både rådjur och fasaner dyka upp och smaska i sig av fallfrukten. Jag har aldrig märkt att rådjuren ätit päron förut. Men varför inte - de gillar ju äpplen.

lördag 6 oktober 2012

Biologiska Museét

De som vuxit upp som barn i Stockholm har knappast kunna undvika ett eller fler besök på Biologiska museét på Djurgården. Vill slå ett slag för att besöka det även i vuxen ålder, det är ett fantastiskt fint litet museum. Bortsett från det magnifika 360 graders panoramarummet i två plan finns det ytterligare en sak som gör museét helt unikt; det är att ljuset i montrarna endast består av dagsljus. Det gör att karaktären på det vi ser ändrar karaktär från dag till dag. Precis som i den riktiga naturen.








Museét har öppet tisdag-fredag kl 12 -15. Lördag-söndag 10-15. Inträde 45 kr. (Sommartid är öppentiden längre.) Mer info på museéts hemsida HÄR.

fredag 5 oktober 2012

Vit stormhatt

Aconitum napellus 'album', äkta stormhatt, vit. En sådan finns i min trädgård också. Köptes och planterades förra sommaren. Äkta stormhatt är en gammal medicinalväxt så självklart hör den hemma i min örtagård, trots att den är giftig.


Hela plantan är giftig, och man bör ha handskar på sig när man planterar om eller delar, för i roten är giftet särskilt koncentrerat. Det är en alkaloid som heter akonitin, ett nervgift. Det är giftets bedövande verkan som gjort att man tidigare använde rot till b.l.a. salvor med smärtstillande effekt. Det finns dock inget botemedel mot akonitin-förgiftning, all behandling med stormhatt har därför upphört idag. Men plantan är vacker. Inte så hög ännu, men redan många blomstänglar. Börjar blomma runt midsommar och håller på fram till augusti.


Stormhatt har många plus, höjd i rabatten, lång blomningstid om man kompletterar med olika sorter, och eftersom den är så giftig är den också har- och rådjurssäker.

Jag har även blå äkta stormhatt. Man ser en av dem i översta bilden, skymta bakom den vita, överst i bild. Den blommar något senare än den vita. Den stormhatten är jag speciellt förtjust i eftersom den funnits i min familj ungefär i femtio års tid. Min pappa delade en av sina plantor för att ge mig, och sedan har jag delat den igen. Det här är vad jag vet fjärde stället den växer på. Men pappa fick en delad planta i sin tur, så gud vet hur gammal den från början kan vara, och var den vuxit och varit med om.

torsdag 4 oktober 2012

Ametiststormhatt

En oktoberstormhatt med djupt blå färg, Aconitum carmichaelii 'Arendsii'. Jag var osäker på om den skulle hinna blomma i år, den hade knappt synliga knoppar för bara tre veckor sedan. Men trots regn och kyla så har det gått snabbt sista veckan och nu blommar den för fullt. Blommorna är betydligt större än de är på den vanliga äkta stormhatten, Aconitum napellus.


Odlingssättet skiljer sig inte från andra stormhattar. Sol till halvskugga i vilket väderstreck som helst utom åt söder. Den tål de flesta jordar men föredrar en välgödslad, fuktighetshållande jord. Helst ska jorden inte torka upp för snabbt på våren, ju fuktigare tidigt på säsongen desto större chans att plantorna inte drabbas av svampangrepp.
De stadiga stjälkarna blir 100 - 150 cm höga och behöver oftast ingen uppbindning, såvida inte plantan står i ett utsatt, blåsigt läge. Först efter 3-5 år har plantan nått sin slutliga höjd. Den sprider sig väldigt långsamt, men kan, eller bör, delas vart tredje, fjärde år för att förbli snygg.

I landets norra delar hinner ametiststormhatten inte gå i blom sägs det. Jag var ju osäker själv på om det skulle hinnas med här i zon 3 i år, så jag kan gott tänka mig att det stämmer.
Någon i zon 4-5-6 som odlar 'Arendsii' med framgång?


Ametiststormhatt finns att köpa exempelvis på Zetas i Stockholm, och Åbergs trädgård, Ystad.

onsdag 3 oktober 2012

Lavandula multifida

Sommarlavendel, ettårig. De plantor jag satte på friland istället för i kruka har vuxit enormt under sensommar/förhöst. Jag drar slutsatsen att jag ska prova med en kraftigare och mer näringsrik jord om jag planterar den i kruka igen, och inte använda min vanliga sand/kompost/barkmull blandning.


Ett problem med sommarlavendel är att man måste ha gott om plats om man vill dra upp den från frö själv, den är nämligen en av de där sommarblommorna som man helst bör så riktigt tidigt - gärna i februari - om det ska bli något av den.

Sommarlavendel har odlats i Sverige ända sedan Rudbecks tid. Vill ni se en bild på hur sommarlavendeln i Linnés herbarium ser ut, klicka här.

tisdag 2 oktober 2012

In memoriam

Tulsa, Tuss, Tusseline eller Tussen, dog den 25 juli i somras. Hon blev bara nio år gammal. Det finns katter och så finns det Katter med stort K. Katter som besvarar ens kärlek, som blir så glada att se en när man varit hemifrån att de bokstavligen står och hoppar jämfota på golvet och gör små glädjesprång när man kommer hem. Katter som alltid pratar med en, som med varenda rörelse och blick talar om vad de tänker och tycker om saker och ting. Både när de är nöjda och missnöjda. Katter man aldrig kommer att glömma, och aldrig sluta sakna.


Vi brukade kalla henne Buddha ibland, hon var oftast väldigt lugn och klok, medlaren i vår kattfamilj - den som aldrig tog parti, som avskydde bråk och ville att alla skulle må bra. Hon ville att vi skulle må bra också. När jag gick och lade mig på kvällarna följde hon alltid med och lade sig bredvid min huvudkudde, även när resten av familjen var vakna. Så fort jag släckte lampan pep hon iväg till de andra, men hon höll mig sällskap så länge jag var vaken.

Sorgen gör fortfarande ont. Men en tröst är alla minnen från våra år tillsammans, och att jag vet att hon hade ett bra liv. Nu har jag planterat en buske i trädgården som är bara är för henne. En tålig och robust rysk kornell. Inget flådigt eller känsligt, Tulsa var en rejäl katt. Och så lyser det gulbrokbladiga bladverket upp i mörka hörnet, precis som Tulsa lyste upp våra liv.


måndag 1 oktober 2012

Prunus maackii, gulbarkig hägg

Näverhäggen just nu. Tyvärr har jag inte lyckats fånga den i sol än, men gissa bladen glöder då...
Skulle tro att det här trädet är ca fyra meter högt om man mäter upp till toppen, men det är ännu inte riktigt att man får "trädkänsla".  Härligt är ändå att det växer så snabbt, ett bra träd att plantera om man snabbt vill få upp lite höjd på tomten och ändå släppa igenom ljus. Kronan är luftig och bladen skira och tunna.


I förgrunden till höger i bild ett glanskörbär, Prunus serrula. För första året sedan jag planterade det frös det inte ner under vintern. Hoppas att det blir en mild vinter i år igen så att det växer på sig ännu lite mer, och förhoppningsvis blir mindre mottagligt för köld. Det ska ju egentligen inte vara några problem med härdigheten här.

I bildens nedre vänstra hörn, till vänster om spirean, skymtar nya skott av paradisbusken. Den frös också ner förra vintern. Det var bara ett par levande grenar kvar, och då talar vi om ett riktigt gammalt och omfångsrikt exemplar. Vi sågade ner och försökte gräva upp den förra sommaren, misslyckades med det, och nu har den alltså satt fart igen.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...