Jag kan inte låta bli att då och då referera till min trädgård som "sorkhålet". Jag har vant mig nu, så jag ställer mig inte längre och gråter när det ser ut så här när snön försvinner:
I år var det värre än någonsin. Sorkarna har verkligen levt loppan under det skyddande snötäcket. Det jag visar här på bilderna är den längsta av de ytliga gångarna. Det är ännu mer utgrävt under jord. Att gå över gräset eller i rabatterna är nästan farligt; ibland åker hela foten ner i någon gång som inte syns.
Jag ska försöka låta bli att skriva mer om hur ledsamt det ibland kan kännas att ha det så här. Man får odla utifrån de förutsättningar man har. Plantor som är tåliga, lätta att föröka och billiga... det är det som får prioriteras här nu. Om jag inte vill så igen allt med gräs.
Så dagsläget... Bägge bambubuskarna är döda och står löst i jorden. De två trädpionerna (ca 13-14 år gamla) sågade jag ner idag. (En av dem hade en gren med två knoppar. Den fick stå kvar, men den står löst i jorden den med, så jag tror inte det finns så mycket kvar under.)
Och jag räfsade ur mitt land med nävor. Tyckte det såg riktigt bra ut, även fast nästan inga gullvivor fanns kvar och både hosta och favoritviolen verkar vara borta. Men när räfsan bara nuddade de stora klumparna med ängsnäva så lossade de ur jorden. Gröna och fina knoppar, men helt och hållet uppätet under jord. (Nu vet jag av erfarenhet att ängsnävorna brukar klara det här rätt hyfsat om man bara ser till att fylla ut ordentligt med jord under/omkring och ser till att vattna om det skulle bli väldigt torrt. Men jag räknar ändå med att åtminstone hälften är borta.)
Mest ont gör det ändå med träd(busk)pionerna. Jag hade fått dem av min pappa, som i sin tur fått dem (och åtta till) av en gammal trädgårdsmästare som hade sått dem själv.
Så, nu ska jag inte klaga mer. (Men om jag skulle råka nämna sorkar igen så vet ni nu att det inte är ett, två, eller tre sorkhål. Det är minst hundra. Och jag tror inte det finns en planta i hela trädgården som står kvar på samma höjd som den en gång planterades i.)
PS. Om ni vill ha en storleksreferens så titta på den andra av bilderna. Ser ni att det står en spade i landet framför huset? Det är inga små gångar de gräver, odjuren.
Åh, kärar nån, vilka prövningar du får! Jag skulla gråta blod, men du är förstås luttrad...!? Och buskpionerna! Åh, så sorgligt! Vilka odjur!!!! Det finns förstås inget som kan få bort dem, då skulle du säkert fixat det!
SvaraRaderaNär vi andra gläds åt att våren äntligen kommit och man välkomnar alla växter som börjar gro - då möts du av detta!!!
Jag känner verkligen med dej!
Kram
Lisa
Lisas toro:
SvaraRaderaJo, jag har nog provat det mesta. Rutten fisk, elektriska skrämmor, vatten i hålen, "magiska" örtkuddar. Plus att det finns flera utekatter i grannskapet och ugglor som häckar i närheten.
Men det gror hos mig också. Ogräsen klar sig alltid, av nån konstig anledning. ;-)
/IET
Stackars! jag har också en sorkdrabbad trädgård så jag känner igen mig..Precis som du skriver är det hemskast när stora träd/buskar blir uppätna!
SvaraRaderaTristast här var för några år sedan när de åt upp 10 meter sparrisplantor, som jag hade dragit upp från frön . Det som hjälper bäst här är hunden, en lappsk vallhund som jagar dem envist, men det blir lite tokigt i bland eftersom sorkarna är precis var som helst och plötsligt blir en hel rabatt uppgrävd. När vi planterar fruktträd (eller andra träd eller buskar som vi verkligen vill ha) nu sätter vi dem i jättegrop klädd med ståltrådsnät, det verkar funka. Sorkar är en svår typ att rå på. allt gott/Sophia
Vännen!
SvaraRaderaJag har inte ord för vad jag känner, kan sägas att tårarna började rinna vid buskpionernas öden.
Plus att jag blir mordisk i sinnet.
Hoppas att du kan tröstas av något som spirar och gror.
Kramar Marie.
Men vilka rackare. Jag blir faktist arg när jag ser vad de har gjort med din trädgård. På din side bar ser jag en bild på en invasion av kålfjärilens larver. Din stackare. Du har all rätt att klaga, klaga allt du vill. Hoppas du hittar något sätt att få bukt med dessa trädgårdsskurkar. Ge inte upp.
SvaraRaderaUsch, har aldrig upplevt en sorkattack och med dina bilder och beskrivning inser jag snabbt att jag aldrig vill göra det heller. Om det ändå gick att odla nån sorkätande växt eller nåt...
SvaraRadera/U
Det är självklart att du får klaga, gnälla, tjuta och leva rövare precis så mycket du vill när det ser ut på det här viset.
SvaraRaderaJag har aldrig sett något så bedrövligt.
Eländigt! Hoppas något har överlevt! Önskar jag hade någon supermetod att få de små djuren att flytta ut i skogen, men nej, vad gör man? Vi hade sork innan vi skaffade katt. Nu gör de bara enstaka besök. Peppar, peppar...
SvaraRaderaHåller tummarna för dina växter!
Kram Ester
Stackare! Jag har tack och lov inte problem med sork, men har sparat en länk till en sida som innehåller massor av mer eller mindre vilda förslag på metoder:
SvaraRaderahttp://www.alltomtradgard.se/tradgardslistor/tradgardsskotsel-allmant/skadedjur--sorkar-etc/index.xml
Sophia:
SvaraRaderaVi hade också fröuppdragen sparris som de gick på. Nu är det bara tre plantor i vår sparrissäng. :-(
Men det är ett fint tips du ger med nätet. Ska ha det i tankarna. Tack.
Kan inte låta bli att skratta åt hunden som utrotningsvariant... Vår tax var också rätt duktig på att göra högar i landen. Men det var mest att hon grävde ner saker. Och sen dagen efter skulle hon gräva upp dem igen. ;-)
Marie:
Jag känner mig tröstad av din sympati.
Annelie:
Jag har på sätt och vis gett upp redan. Jag köper i princip inga nya plantor alls. Utan försöker ta till vara de jag har istället.
Och larver på blommor och grönsaker? Hmm... de var rätt roliga att fotografera iallafall... (!) ;-)
Utblickaren:
Ja det skulle vara nåt... Sorkätande växt... hmm....
Mira:
Jag känner mig rätt lugn ändå. Men det är nog för att jag redan gått igenom fasen med skrik och gråt. Däremot var det väldigt skönt att få gnälla lite, och dessutom få lite sympati tillbaka.
Ester:
Jodå, vissa saker lever absolut. Men det är för jäkligt hur sorkarna i sin framfart lyckas sönderdela rotogräsen som poppar upp på helt nya ställen. Det är liksom ett tillägg till hela odlingsproblematiken som jag verkligen inte vill ha... !
/IET
Laila:
SvaraRaderaSka kolla in din länk. Tack!
/IET
Förra sommaren då min en av mina katter hade ungar hade jag en kattmamma som intensivt försökte få in byten till sina kattungar. Fick då ganska ofta städa undan döda sorkar som hon lämnat efter sig. Väldigt äckligt men det fanns heller inga sorkgångar i min trädgård.
SvaraRaderaTack o lov inga sådana stora sorkgångar här, men visst känner man att marken är minerad ;).
SvaraRaderaHar kikat runt o de få plantor vi har verkar komma fram.
Kram
Hej du, det var det värsta jag har sett, vilka gångar. Vore jag dig så gräv upp trädpionen och ta med den till huset, så att du får ha den kvar. Kram i bedrövelsen, Katarina.
SvaraRadera