Inramning

När jag var i Ystad i helgen passade jag på att ta en titt på örtagården vid Klostret eftersom jag aldrig besökt den vintertid. Jag undrar om jag inte tycker att den nästan fungerar bättre den här årstiden än på sommaren.

Jag gillar verkligen buxbom så här. Som prydnad när allt annat är avlövat. Jag gillar också hur trampgångarna av gatsten (nedan) blir till grafiska element mot den mörkare jorden.

I bilden nedan Klostrets örtagård sommartid. Jag har funderat över vad det är som gör att jag inte riktigt trivs här, vad det är som stör mig. Först nu när jag sett Örtagården vintertid har jag kommit på vad det är; det är för många parallella räta linjer. Det är alltså precis det som gör Örtagården intressant vintertid som gör att jag upplever den som stel och med för många designelement sommartid.

Men nu är ju just Örtagården vid Klostret en illustration, eller karta, över hur en klosterträdgård kan ha sett ut anno dazumal, inte en prydnadsträdsträdgård vilken som helst. Att jag alls bryr mig om att kommentera utseendet är bara för att jag funderat mycket senaste tiden över olika slags inramningar. Hur de antingen kan framhäva eller ta blicken från de växter som finns i närheten.

Annars var det rätt kul att promenera omkring i Ystad vintertid och se hur annorlunda det städsegröna används jämfört med i Stockholmstrakten. Och hur mycket större variation det finns i uttryck och växtval. Speciellt inspirerad blev jag av de mycket lågt klippta bokhäckarna jag såg på flera ställen.