Jag köpte en påse med Tulipa turkestanica (dvärgtulpan) för tre år sedan och grävde ner dem i gräsrabatten. De trivs bra där och har förökat sig precis lagom. Hos oss står de för den där allra första blomningen, samtidig med krokus och gräsmattans scilla. Jag minns inte säkert hur många lökar det var i påsen, men jag tror det var 15 stycken. Av dem var två stycken som det visade sig inte alls dvärgtulpan, utan en senare och gängligare rosa tulpan. Sirlig och ganska ljuv.
I år har det blivit fler rosa tulpaner och jag kan inte låta bli att fascineras av hur det mänskliga sinnet fungerar. Förra året var allt jag såg när jag tittade på "fel-tulpanen" misstaget, och hur fult det var med rosa på just det stället där den dök upp. I år, när det har blivit en riktig rosa klunga av det hela ser det plötsligt ut som om den är planterad med flit. Den tar för sig. Gör mera väsen av sig. Pockar på sin rätt att existera. Det är ungefär som med maskrosor... Hur kul är det med en blommande maskros mitt i rabatten? Jag är väl inte ensam om att nästan få rysningar av en sådan syn? Men när jag ser hela fält av gula maskrosor under blommande äppelträd kan jag svära på att det inte finns en vackrare syn i hela världen. Så, massverkan är alltså bra. Men hur kan det då vara så att en, eller två, solitärväxter är det som gör en hel rabatt? Pricken över i? Är det bara i betraktarens öga det vackra skapas? Eller finns det någol regel för vad som lämpar sig bäst i mängd?
Jag förmodar att en regel skulle kunna vara att tänka naturligt. De växter som uppträder flockvis i sitt vilda tillstånd borde lämpa sig bäst att plantera i grupper även i trädgården. Men betyder det då att det bara är superföräldrade varianter av blommor som passar som solitärer? Nja... ?
Eller står solitärväxterna bara för "undantaget som bekräftar regeln"? Spelar det ingen roll vad de är av för slag, är det blotta faktumet att de är allena som framhäver det fina i överfödet de har omkring sig?
Nu har ni något att fundera på när ni går ut och rensar i rabatterna idag.
Vakre er de:) Og så hyggelig når de formerer seg. Jeg har noen svarte som nesteen har doblet seg fra i fjor. Og nå skal vi flytte herfra denne furulunden og over til en nye furulund i juli:)
SvaraRadera