Ålandsrot - en höjdare

Eller vad ska man annars kalla en växt som blir runt 200-230 cm hög? 

Man har ålandsroten för dess ornamentala värde, det blir en rätt maffig planta när den har stått några år. Bladen är stora och kan bli upp till 50 centimeter långa. Blommorna är inte anslående på något vis, men inte heller missklädsamma. Precis nu har de första knopparna öppnat sig och den fortsätter att blomma ungefär en månad.

Så svårt det är att läsa av en bild som den här nedan utan storleksreferens. Borde väl ha ställt dit en spade eller nåt ser jag nu. 230 cm hög alltså... Har ni bra fantasi? Försök att tänk er att ni själva skulle stå där i bilden bredvid plantan... Kan ni föreställa er maffigheten då?

I år är plantan ovanligt bred och fin. Den trivs bra i det här vädret. Är det för torrt kan den börja gulna ganska tidigt. Vill man förhindra det med regelbunden vattning slukar den hur mycket som helst. Inula helenium vill ha kraftig och fuktig jord. Rötterna ska ha en lätt smak av viol om de kanderas, men jag har inte testat det själv ännu, så jag vågar inte svara för om det stämmer. De ska ha en hostdämpade effekt och vara bra för matsmältningen.
De stora bladen är fina på hösten när de torkar. De rullar ihop sig likt cigarrer, och hänger som stora, tomma fjärilskokonger på plantan. En växt man gärna kan plantera så att man ser den från inomhus.

Jag har en bekännelse att göra; just den här plantan är frösådd av frön från Linnéträdgården i Uppsala. Det var så länge sedan att jag inte kände till att det inte brukar vara populärt med fröstöld i dylika trädgårdar. Ett tips är att alltid kolla om det är tillåtet att ta frön innan man stoppar fickorna fulla. 
Jag drog upp väldigt många plantor och gav bort en hel del, men jag minns inte alls vilka jag gav till. Det skulle vara kul att höra om någon av er som fick plantor har kvar dem. Skicka ett mejl o berätta!