Bröllopsyra

Idag har Med fingrarna i (j)orden inspirerat till mitt inlägg. Det handlade bland annat om bröllopsyran som börjar råda i landet, och hur den påverkar utbudet även hos trädgårdsbranschen. Med anledning av kronprinsessans bröllop lanserar Weibulls ett svensk sommar bukett-kit (fröer, etiketter, planterskopa och satinband att binda med) och buketten som presenteras på pressmaterialet för onekligen tankarna till en brudbukett.

Så Med fingrarna i (j)orden började fundera på sin egen brudbukett. Och så gör jag även jag.

Min brudbukett blev nämligen inte alls så som jag hade planerat den. Meningen var att den skulle se ut som buketten på bilden nedan. Massor av luktärter i blandade färger.

Fotot är taget av min kamrat Anna precis efter att bröllopstårtan blivit uppäten.

Men luktärter framför prästen blev det inte, nej. Den blivande maken hade helt glömt av att det var han som skulle fixa just den saken. Så två timmar innan vi skulle åka på bröllopsdagens morgon försvann han ut på stan med något desperat i blicken. Tjugo minuter innan vi skulle åka kom han hem igen. Den nionde blomsteraffären han var inne i hade förbarmat sig över honom och bundit ihop en "tårta" med ledning av hans beskrivning av min klänning. Det var illskära smårosor, blåklint och prästkragar, allting hårt ihopsnört och placerat på ett "tårtfat" med spetskant i plast. Grällt, okänsligt och så opersonligt att jag var tvungen att titta på foton nu för att komma ihåg vad det var mer än de skrikrosa rosorna.

(Resten av dagen fortsatte förövrigt i ungefär samma stil. Bröllopsringen låg kvar hemma. Och vi krockade med bilen på väg till mottagningen!)

Luktärter fick jag till slut ändå (som ju syns på bilden ovan) eftersom min svärmor hade fyllt varenda vas som gick att uppbringa med ljuvlig väldoft på borden. Själv var hon besviken eftersom hon sett vita luktärter framför sig. Men jag fick precis som jag ville; alltifrån ljusaste pastellblått till mörkaste vinrött i en härlig röra.

*

Min mamma önskade sig en åker om sommaren till bröllopet. Hon drömde om röd kornvallmo, blåklint och vita prästkragar. Vallmon fick ersättas med mörkröda, stora, rosor, men annars blev det som hon ville.

Jag hittade den här kopian (nedanför) på farfar och farmors bröllopsfoto. Jag vet inte årtalet, men kanske kan det ha varit runt 1925-28. Det är lite svårt att säga säkert vad det är för blommor eftersom det bara är en kopiatorkopia på ett foto och inte så bra kvalitet, men jag tycker att det ser ut som astrar i blandade färger.

Jag vet inte om blommorna kommer från egen trädgård eller om buketten är från en blomsterhandel. Men jag tycker att det är en bukett som är både pampig och hemtrevlig.

Jag läste någonstans (tror det var i Konnäsörsklubben Frökatalog nr 23) att dahlia är på väg tillbaka i modet igen. Tillbaka som älskade efter att en tid ansetts vara lite för svulstiga och färgglada. Jag spår att de sommarblommande astrarna snart kommer att komma stort de också.

Och om jag skulle sätta ihop min brudbukett idag, vad skulle jag välja då...? Röda och vinröda pompom dahlior, dunborstgräs, och mörkaste, mörkblå riddarsporre kanske.