Jag bläddrar i min bildmapp och försöker att göra en sammanfattning av det gångna året. Det är inte så mycket som har hänt och jag märker att de bilder jag fastnar för mer beskriver stämningar än händelser.
Så här följer en bildkvalkad över det jag uppskattat mest under mitt år:
- Växthuset tidigt i januari (eller som 2009 först i februari), när snön fortfarande ligger djup men solen skiner och det är 20 grader under glaset. Lunch eller fika. Inget att göra där inne än, utom att sitta och njuta av värmen. (Mitt växthus är ett kallhus, ingen annan extravärme än frostvakten när jag börjat så i april.)- Det första som sticker upp om våren. Finns det något härligare? Ibland helt oväntat, som denna kärleksört som råkat hamna i källaren under vintern och spirat i mörkret.
- De första skörderna från naturen. Inte av det man sått, utan nässlor och kers som man hittar i häcken mot grannen eller bakom trädgårdsskjulet. Laga härligt ostig och smakrik paj som man serverar med grönsallad.
- Tulpanerna som fortfarande kommer som överraskningar vid vårt "nya" hus. Jag känner inte trädgården så väl än att jag vet när och var saker kommer. Tulpanerna under forsytian var en färgglad överraskning. (Som fick mig att börja uppskatta gult, och till och med fundera på en gulrabatt.)
- Den nyinköpta näverhäggen som dokumenterades i blom. Nyhetens behag - häggblom mot blå himmel i min egen trädgård!- Självsådda glädjeämnen. Samma sak varje år, det jag fotograferar mest är saker som självsått sig där de vill och inte alls hur jag skulle ha planerat dem. Här digitalis i ljuv omfamning med en näva och åbrodd. Så vackert att jag blir matt.
- Hösten detta år var den mest fantastiska höst vi haft på år. Solen sken nästan varje dag och trädens färger var nästan plågsamt påtagliga. Luften var lätt att andas och humöret på topp. Hösten är nog min favoritårstid.
- Även den bladlösa, ogröna årstiden har sina vackerheter. Ställer man in blicken på rätt sätt finns det många nyanser brunt, den ena subtilare än den andra. Och torra, döda humlekottar... ja, de är trädgårdens pärlor om vintern.
*
När jag försöker hitta en bild för att symbolisera det kommande året så måste det bli den nedan, en pelargon. De vackraste fotona jag tagit det gångna året har varit på pellisar, och jag vill gärna tänka att det ska finnas tid även i år att fotografera bara för att man är så glad i motivet och helt enkelt inte kan sluta att uppskatta det. Tid för njutning alltså.
Slutligen vill jag önska alla ett riktigt gott 2010.
Härligt med årskavalkad. Det som berör mig mest är definitivt vårbilderna, måste vara för att jag längtar sååå efter vår och värme nu! :o)
SvaraRaderaTid att njuta ja, det är något man nog måste ta sig för att kunna uppskatta allt underbart trädgården bjuder på.
Ha en fin helg,
Lydia
Absolut tid för njutning det bara MÅSTE finnas, hur skulle det annars gå?
SvaraRaderaGillar dina bilder särskilt humlen och visst finns det många många nyanser av brunt ute i naturen så här års.
Stod just i dag och tittade länge på en tall som brukar vara så grönskande grön och brunare i barken på sommaren. Tyvärr låg kameran hemma men färgen på barren var så fin ja jag kan inte beskriva det. Det var liksom inte riktigt samma träden men ändock.
Pellisar ja så ljuvligt!
Kram!
Det samma till dig!!
SvaraRaderaVilket underbart trädgårdsår du har haft.
Visst är det så att vissa motiv finns det lite mera av i datorn än andra och lustigt nog så är det bla självsådda växter.
jag älskar sådant som sprider sig och växer där det vill bla digitalis
Fina bilde du bjuder på och pellisen är super fin.
Hoppas du får ett lika härligt 2010
Annika
Se där! Ingen Mes-ek alls. Tack för att du gjorde djupdykning i ditt arkiv och för att du lät oss se dina fina bilder och funderingar!
SvaraRaderaNu går vi framåt igen!
Lydias Gröna Fingrar:
SvaraRaderaJamen visst är det lustigt hur man dras åt allt vårigt nu? Kanske är det lite bitterljuvt att ha det så nära, men inte inom räckhåll riktigt än?
Marie/Tekla Maräng:
Underbart med dagar då man får på sig sina seende ögon, och hittar nyheter i saker som vanligtvis är så bekanta. Det är sådana stunder vi får leva på de dagar det regnar?
Annika:
Vad roligt att du också gillar det självsådda.
De är som presenter, de som kommer där de vill. :-)
Mira:
Bilder är inga problem att hitta. Det är när bild och ord ska mötas som det blir svårt att välja... Kunde inte ens plocka ut tre hela inlägg. Eller sju! Men som du säger, en djupdykning i arkivet blev det iallafall.
Och... nu går vi framåt igen!