Växthuset kan användas till allt möjligt. Dagar som den här, när det regnat oavbrutet hela dagen, kan man använda det till att stå och gå igenom ärvda kartonger och kassar.
Den här resväskan skulle slängas, men eftersom alla vet att jag gärna tar hand om tyger och stuvar då jag gillar att sy, så hamnade väskan hos mig.
Öppnar jag en låda och det ser ut så här blir jag genast intresserad. Ett tjockt, nästan filtaktigt, ylletyg i en ljuvlig guldaktig färg. Jag vecklade ut det översta stycket och det visade sig vara en tre meter lång längd med ett påbörjat broderi.
Mönstret är tryckt med vit färg på tyget. Det mesta av broderiet utfört med ganska tjockt, lejongult yllegarn.
Det var två längder, troligen avsedda som draperier vid en dörr eftersom tyget är så tjockt.Helt i botten av väskan låg de resterande garndockorna. Vilken lycka! Jag kan alltså göra broderi och draperi färdigt och använda det!
Jag blev lite förvånad när jag hittade ett kvitto på det tunnare silkesgarnet daterat 1982. I mina ögon ser mönster, och framför allt tygkvalitén, betydligt äldre ut.Systrarna Hultgren på Grevturegatan. Där handlade jag också när jag bodde i innerstan...
Men när jag vände på garndockorna kom beviset att själva grundsatsen är äldre; inte ser de här märklapparna ut att härröra från 80-talet? Speciellt inte den med blå kant och prydliga, sirliga, handskrivna siffror?
På en av de äldre rullarna med silkesgarn såg jag bokstäver skymta på pappret som garnet var upplindat kring, så jag repade upp det, och fann den här:
Spirituosaaffären har stängt på midsommarafton 1931. Det känns betydligt mer rätt i tid. Och det hjälper oss också att få det bekräftat vem i släkten som har påbörjat detta broderi. Det är nog Maja, som har lämnat många och fantastiska broderier just från 30- och 40tal efter sig.Visst finns det några små malhål i ylletyget, men lagar jag dem omsorgsfullt kommer de knappt att synas. För mig är det här en riktig skatt. Det är så fantastiskt att få händerna på detta inte avslutade handarbete. Aldrig tvättat ens, så gammalt, men ändå nästan som nytt.
Riktig, riktig lycka!
Mera skatter (nedan), men i levande form; de vackra bladen på Geranium dalmaticum, dvärgnäva. Den här årstiden är det guld att ha perenner som får vacker höstfärg på bladen i trädgården.
Tänka sej vad du hittar!!! Det kunde ju inte hamnat på bättre sätlle än hos dej!
SvaraRaderaSå fint! Det är bara att fortsätta.....och garn dessutom - vinken är ju hur tydlig som helst!
Vilka härliga höstfärger dina nävor har!
Lisa
Den väskan verkar ha kommit till rätt person!! Vilket extra plus det blev genom att du kunde datera garner och tyg! Lycka till med att färdigställa det hela!
SvaraRaderaHa det gott!
/Ruben
Åh vilken skatt, Iann, jag förstår din lycka! Handarbete och dessutom något som det du hittat är verkligen som guld.
SvaraRaderaRoligt att du fick väskan, det är roligt att upptäcka hur gammalt något är och dess historia. Att kunna sy som man gjorde förr är nästan bortglömt, någon sa nyligen till mig att många har inte ens nål och tråd längre..jag har nålar till en hel arme, min mormor och morfar hade egnahems butik och sålde allt, även nålar och dem ärvde jag i fina askar och papper.
Ja att göra trädgård efter hur man ser den och upplever den på olika platser är spännande och roligt men även det precis som handarbete en långsam process, tack för din kommentar om gräveriet och lycka till med broderiet!
kram
Underbart inlägg! Nävan är fantastisk för att inte tala om din fantastiska skatt:)
SvaraRaderaHa det gott,
Charlotta
Vilken tur att det var du som fick hand om den väskan. Vilken underbar skatt gömma med garndockorna kvar förstår verkligen att du blev glad.
SvaraRaderaNävan är helt underbar skall jag nog ta och köpa nästa år till min balkong, det blir ju lagom hög där.
Ja jag tar gärna snö bara jag slipper detta evinnerliga regnande. Jo tack natten vart bra.
Det blev däremot inget pysslande för jag tro att varenda kotte kom eller hörda av sig till mig under gårdagen, men vad gör det, det är ju bara trevligt att få gäster.
En gång av tre lökar så har jag fått Jewel att se ut som på bilden.
Kramar:)
Underbart att få ta hand om en sådan skatt, och vilken tur att det gick att få en datering.
SvaraRaderaVilken skatt du hittade!
SvaraRaderaJag gillar också den mättade, nästan lejongula färgen väldigt mycket.
Så roligt att hitta ett så gammalt fynd med resterande garner och allt!
Fint jugendmönster.
Jag tänkte på det där med malhål - när jag bodde i innerstan så hette det att man skulle vara stolt över att ha kläder som var ätna på av pälsängrar, då syntes det nämligen att man bodde i innerstan ;-)
Lisas torp:
SvaraRaderaJa visst är nävans blad som en skål med karameller!
Ruben:
Inget jag väntar mig att färdigställa i brådrasket, men ett mycket trevligt projekt.
Sophia:
Åh, jag skulle vilja se din nålsamling! Det är så underbart att fingra med de där gammaldags nålpaketen med sina konstfärdiga vikningar. :-)
Det var väl lättare att "ta hand om" sina saker förr, då när en uppsättning sängkläder kostade en halv månadslön. Klart att man lappade och lagade (och märkte) dem då. Idag finns det lågprisalternativ till kvalitét. Och jag antar att nål och tråd kan kännas onödigt för somliga. Men inte för mig. :-)
Det finns inget mer avkopplande än att pyssla med händerna.
Lotta:
Ja visst var det roligt att få en fingervisning om tidsepoken!
Christina:
Jag fick mycket riktigt besök av pälsängrar första gången i en lägenhet på Söder. Sen har det inte gått att bli av med dem. Men riktig mal fick vi först när vi flyttade ut på landet.
Färgen på draperiet ja, kan inte påstå att jag har något självklart ställe att hänga det på, men jag är beredd att ändra färgsättningen i ett rum för att få det att passa in. :-)
/IET
Ståpäls!
SvaraRaderaMira:
SvaraRaderaÅh Mira! Jag kunde väl tro att du skulle uppskatta detta du också! :-)
/IET