Geranium maderense

I torsdags förra veckan sällade jag mig till skaran nyfikna Stockholmare som invaderade Bergianska Trädgården för att beskåda den blommande jätteknölkallan. Mycket folk var det, och hade jag inte varit så lång undrar jag om jag ens hade fått en skymt av den. Men det fanns mycket annat att titta på också. Till exempel ett blommande exemplar av Geranium maderense, Madeiranäva.

Närbild på stjälken:

Jag brukar sukta över bilder på den här nävan i böcker och på internet, men har aldrig sett den i verkligheten förut. Det är den näst största av alla nävor. Plantan kan bli 150 cm hög och enskilda blad upp till 60 cm tvärsöver. Bergianskas exemplar är lite mer moderat i storlek, men är ändå en upplevelse att se för en geraniumälskare som jag.

Madeiranäva är i princip omöjlig att odla om man är amatör. Den är inte härdig. Och den trivs inte i kruka. På hösten och vintern växer plantan för att tidigt om våren börja blomma. Den blommar större delen av sommaren men står då helt still i växten. Efter blomningen dör plantan. Den förökar sig genom frön men kan ibland skjuta sidoskott. (Jag läste någonstans att den i sättet att växa kan liknas vid stinknäva, G. robertianum.)

Vill man prova att ha den i kruka för att övervintra frostfritt måste man plantera om den i större krukor hela tiden för att den inte skall sluta växa, och, man kan räkna med att den kommer att drabbas av ohyra och sjukdomar.

Ett annat intressant fakta om Madeiranävan är att man kan säga att den nästan per automatik är existenshotad eftersom den är så starkt knuten till en enda lokal, dvs. Madeira. På 50-talet började dock frön spridas runt världen, mycket tack vare engelsmannen Major C H C Pickering, som lyckades finna en av de få vilda populationerna som fanns kvar.

Jag glömde faktiskt att lukta på bladen. De ska ha en lika utpräglad doft som G. robertianum och G. macrorrhizum, flocknäva.

Och apropå doft... jätteknölkallan hade tyvärr slutat att lukta när jag kom till Bergianska. Det är honblommorna som utsöndrar doften (lik och bränt socker) för att locka till sig skalbaggar, och på torsdagkvällen hade de redan hunnit blomma ut. Men visst är det en imposant växt...

Källor: Best Geraniums/Stefan Buczacki, Hardy Geraniums/Trevor Bath & Joy Jones, Storkenaeb - bogen om geranium/Birgitte Husted Bendtsen, Geraniums & Pelargoniums/John Feltwell.