Röd rosenknoppspelargon

Jag visade bilder på den förra sommaren också, men jag kan inte låta bli att upprepa mig. Den är så himla fiiin. Varje enskild blomma är som en perfekt röd ros i miniatyr, och tillsammans ser de ut som en liten välbunden bukett.

När jag planterade om och "friserade" mina pelargoner i februari/mars blommade rosenknoppen redan, och jag klippte inte alls så hårt som jag brukar. Den är således ganska tanig nu. Det stör mig inte alls, pelargoner som inte är så hårt beskurna ser mer ut som pelargonerna på bilder från seklets början. Romantiskt och gammeldags. Men problemet är förstås att de tar upp väldigt stor plats. Den här får inte plats på fönsterbrädan inne längre, och ute på verandan där den står nu funkar snart inte heller. Den brer ut sig så att den redan en gång vält och hamnat på golvet.

Älskar den. (Och det är därför jag inte har flyttat den utomhus; jag tycker om att ha den bredvid mig när jag sitter på verandan och jobbar.)

Och Tussen i sin favoritstol.

Jag har ägnat några timmar i veckan åt att gräva nytt för att få ner mer perenner i jorden. Panikplanteringar. Jag har haft alldeles för mycket stående i krukor, sådant som jag grävt upp i "gamla" trädgården. Och i den här värmen och vattenbristen slokar det ganska ordentligt i alla krukor. Har faktiskt fått ner det mesta av det som vuxit i krukor nu, och trots att det är alldeles på tok för tätt planterat så hoppas jag att växterna åtminstone har sin överlevnad någorlunda tryggad nu.

Trots att det fortfarande inte regnat, och jag enligt ståndfast princip försöker att undvika vattna så långt det bara är möjligt, så växer de fleråriga örter som etablerat sig som ogräs i år. Allt blommar tidigare och är högre än någonsin. Dragonen är en meter hög. Kungsmyntorna - som jag brukar använda för att stödja upp höga ängsnävor - är så höga att de lagt sig ner de också. Jag var tvungen att klippa ner flera av dem nu i veckan. Eftersom jag också klippte ner ängsnävorna som blommat klart så är det för närvarande ganska tomt i rabatten. Men det är ett problem jag brottats med i flera år eftersom jag har så många nävor som blommar just i juni och sedan inte mer. Letar fortfarande efter det perfekta sällskapet.

I det före detta kryddlandet, som nu är tillfällighetsrabatten nummer ett, växer även sallat i år. Det finns ingen som helst tanke bakom det, utan beror bara på att det råkade finnas plats just där när min man hittade två öppnade påsar frön som inte var tömda. Sparrissallat och plocksallat samsas alltså med pimpinell, piplök och kungsmynta. Man kan plocka alla ingridienserna till grönsalladen på samma plats - även det kryddgröna. Ganska praktiskt när det regnar (om det nu kunde göra det någon gång!) att bara kila ut och snabbt få ihop det man behöver till middagen.