Om längtan efter moln, strävan att skapa väggar och vad alltför stora snömängder gör med ens grusgång.

Försöker man att få saker gjort i trädgården har man nog andra preferenser än semesterfirare i gemen. Det jag önskar mig mest av allt är några dagar med mulet väder så att jag orkar gräva i snabbare tempo. Ge mig gärna ett par rejäla regnskurar också, nu har det varit uppehåll så länge att jag börjat släpa på vattenkannan igen.

Tröst för en molntörstande själ är att "nya" spaljén vid vedboden äntligen är helt klar. Meningen var att skärma av lite mot grannen, och att få en "vägg" bakom vilken det skulle bli naturligt att ställa från sig skottkärror o korgar vid dagens slut. Helt oväntat fick vi ett nytt "rum" för skugga och lä också. Så här sitter jag nu, när dagen är som hetast. Och grunnar på allt jag ska (eller kan) göra runtomkring mig. Om jag får tid.

Försöker jag fota spaljén i sin helhet (det är två smala skärmar) får jag med grannens klarblå plastpool också. Vinklar jag ut kameran ytterligare för att också få med häggen jag planterade för två år sedan, och den enorma gropen i marken som blev när vi grävde upp forsythian häromdagen - då får jag med även grannens studsmatta på bilderna. Och sitter jag i min sköna vilstol och fotar upp mot grönsakslandet och bärbuskarna, då hamnar den andra grannens röda indiantält i bakgrunden, och en måttligt tjusig röd-grön gungställning. Missförstå mig inte - det är inte att jag missunnar grannarnas barn att ha det kul i sina trädgårdar. Det är nog så att jag till och med trivs när det är mycket ljud och livligt omkring mig. Men alla dessa stora leksaker... de är väldigt färgglada.

Så väggar är det som upptar min tid just nu. Funderingar på hur jag ska åstadkomma dem och vilka syften de ska ha. Och när jag inte står mitt på gräsmattan och stirrar på någon punkt som bara finns i min inre syn (än så länge), så gräver jag gropar för buskar, träd och klätterväxter. (Fast det är egentligen bara ett definitionsriktigt träd som kommer att hamna i jorden i år.) Fyra större buskar har jag vågat mig på, en kortare bit häck tror jag att jag kommer hinna med innan sommaren är slut, och jag vet precis var jag ska plantera två till buskar nästa vår.

Och när man sitter i sin vilstol och funderar över väggar och höjdskillnaden i trädgården - för jo, en sådan finns ju också, bara en liten, men jag tror jag kommit på flera sätt att utnyttja och framhäva den (någon gång när jag pengar och tid) - så fastnar plötsligt blicken på små detaljer som blir som presenter i vardagen. Hur klätterhortensian plöstligt har fått en andra blomning i blått:

Och hur vackra skuggorna är som bildas i hörnet mellan vedbod och spaljé:

Spaljén ska förövrigt bli en vägg av humle. Eftersom ena halvan blev färdigmålad först nu, så har jag bara fått en planta i jorden ännu. Men humle förökar sig så snabbt, så jag tror nog att den rödgröna väggen jag ser framför mig kommer att vara tät om bara ett par år.

En annan sak som tagit tid, och kanske framförallt krävt god fysik, är den förbaskade grusgången. Den har plötsligt sjunkit. Rätt som det var en dag gick det inte längre att köra upp bilen på gatan. Underredet skrapar i. Hela kanten av vår tomt som vätter ut mot asfaltsvägen har satt sig. Säkert inte konstigt med tanke på att det låg 50 cm snö större delen av vintern (och förra vintern med för den delen), och sedan allt som plogades upp från gatan på det. Vallen gick väl oss till brösthöjd när det var som värst. När vi ändå var tvungna att åtgärda det på något vis så tyckte vi att vi lika gärna kunde bredda grusnedfarten med 50 cm, så att man kan kliva ur passagerarsätet och sätta fötterna på grus istället för lervälling (som det kan bli av hjulspåren på tidig vår och höst).

Vi är inte riktigt klara ännu. Men breddat är det, och stenmjölet är på plats. Och när min man räknade ut hur mycket grus och stenmjöl vi grävt, skyfflat och transporterat i skottkärra under två dygn så var det svårt att fatta att man fortfarande stod på benen.

Och det här kallas semester... :-)

Hade tänkt att skriva om vår tjusiga, begagnade ute-kamin också, och ge ett boktips. Men tror att jag sparar det till nästa gång. Jag har redan skrivit så långt att jag förmodar bara de tappraste lyckats läsa så här långt. Och min man sitter och trummar på dammsugaren och väntar på att jag ska hjälpa honom med ett köksskåp som ska på plats. Ha det gott!