Med tanke på hur få växter jag har kvar i min trädgård vid ateljén efter sorkarnas framfart de senaste åren, känns det som ett mindre mirakel att hitta en rest av den vita blåsippan. Tänk att det fortfarande är liv i den, när allt runtomkring har ätits upp.
Det finns blommor/plantor som man fäster sig extra vid. Jag tror att vit blåsippa numera har blivit en sån för mig. Jag ska försöka rädda det som finns kvar av min planta genom att snart gräva upp den och flytta till ny, sorkfri plats.
Har man tur kan man vid enstaka tillfällen stöta på vita blåsippor även i det vilda. Bilden nedan är tagen för ett par veckor sedan i blåsippsklädd skogsbacke i Norsborg. Där fanns även lila och rosa blåsippor, mellanblå, mörk- och ljusblå. Ett riktigt eldorado får sippälskaren.
Visste ni att blåsippor kan bli alldeles väldigt gamla? En jordstam (från vilken blad och blommor växer) kan bli bli flera hundra år. Källa: Den virtuella floran.
Blåsippor är så underbar. jag tror att den heter President som är den jag just nu gillar mest. Den är dubbel. jag önskar dig en skön vecka! Zinnia
SvaraRaderaJa, blåsippor är härliga. De underbart ludna stjälkarna och de destinkta bladformerna. Vårtecken, verkligen.
SvaraRadera/iet