Trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar 2012 (II)

Vis av erfarenhet har jag lärt mig att försöka undvika montrarna med sekatörer och andra trädgårdsredskap i fickstorlek. Utom när jag faktiskt letar efter något förstås. Att hitta det där rätta handverktyget, det perfekta för ens egen hand, är en konst. Som tar tid. Och stor koncentration. Den här gången var det Fiskars monter som drog som en magnet. Många behändiga, sköna, hyfsat snygga och relativt prisvänliga produkter. En väldigt behändig liten sax på bilden nedan, att ha i växthuset när man toppar sticklingar, eller när man klipper krukväxter inomhus. Eller skördar späda örter i kryddlandet. Mycket skön i handen. (Enda nackdelen är att den är lite för vasst spetsig för att bara stoppa ner i fickan. Jag skulle vilja kunna sätta fast ett snöre i den så jag kunde hänga den i bältet istället.)

Bilden hämtad från Fiskars hemsida.

Nu har jag hunnit läsa lite inne hos andra trädgårdsbloggare och märker att det var en hel mängd saker jag helt och hållet missade på mässan. Idéträdgårdarna fick jag till exempel inte alls grepp om. Flera förstod jag inte ens att det var utställare som stod bakom. Jag trodde att det var ledigt utrymme som mässan själva hade ställt ut lite stolar i för att folk skulle kunna vila sig.

Balkongerna däremot brukar jag alltid titta på eftersom jag tycker att det är spännande att se vad man kan åstadkomma på ett så begränsat utrymme.

Den i mitt tycke mest genomarbetade, och också min favorit, var Hållbart hyresboende, AB Stockholmshem.

Foto: Iann Eklund Tinbäck

En mängd smarta och fina detaljer och montern disponerad på ett sådant sätt att man kände det som om man verkligen stod på balkongen.

Glädjande nog fick balkongen första pris i balkongtävlingen.

Saxat från Nordiska Trädgårdars hemsida:

Juryns motivering: Denna balkong visar på tidlösa, moderna och inspirerande detaljer som hur man återvinner exempelvis stuprör och mjölkpaket. En oväntad och lyckad kollision är hur konservburkar i ett självbevattnande, vackert draperi blir både pedagogiskt och funktionellt.
Genom flexibla moduler visar Stockholmshem hur man kan bygga om efter behov, allt går att förverkliga till en liten kostnad. Vilket också speglar ett hållbart hyresboende.

Foto: Iann Eklund Tinbäck

För ungefär tio år sedan var jag själv inbjuden att göra en balkong på Trädgårdsmässan. Jag tyckte att det var fantastiskt roligt att ha blivit tillfrågad, och lade ner ganska mycket tid på att fundera ut vad jag ville visa. Arbetsnamnet var Tecknarens balkong. Tanken var att skildra en naturromantiker och kreatör fast på liten yta i stadsmiljö, och hur väl man - om man vill - kan skapa sitt eget paradis även under de förutsättningarna.

På den tiden kunde man välja vilken storlek på balkong man ville arbeta med. Minsta balkongerna hade inte plats för mycket mer än en stol och ett bord, och de största illustrerade den moderna "terassen". Jag valde den minsta storleken. Där skulle jag precis få in en gungstol, ett stort golvstaffli och en stor zinkbalja för plantering och jord. Resten av sakerna hade jag tänkt bygga med efter väggarna, på höjden.

Som bakgrundsfärg valde jag en mustig tegellik färg. Eftersom jag tänkte mig ett sekelskifteshus i innerstaden så tyckte jag att det kunde vara fint med detaljer som förde tankarna till smide som kompliment. Och när jag blev uppringd av en man som precis hade börjat importera trådhållare till balkongräcken och väggar i svart metall så sa jag genast ja till att visa en del av hans produkter på min balkong.

När det gällde växtvalet så hade jag en lika klar och tydlig bild av hur jag ville ha det. Som jag nämnde tidigare så var det en längtande naturromantikers balkong, där skulle inte bara finnas det balkongobligatoriska stora olivträdet i kruka, citronträdet och rosmarinen, utan också vårens vilda blommor i balkonglådorna. Gullvivor, jordvivor, bollvivor, violer, lungört i massor och nässlor och kirskål som vävde sig runt i lådor och krukor.

Jag hade fått höra att det inte var några problem alls att få sponsorer till mässan, citat "folk brukar slåss om att få sina saker exponerade i balkongerna". Riktigt så enkelt var det inte. De två första plantskolorna jag ringde la på luren i örat på mig. Den tredje - känd från TV - sa "varför i hela friden skulle vi vara intresserade av lägga ner en massa tid på att plocka ihop växter till mässan när vi får så mycket gratisreklam utan den!?") Den femte, och minsta, plantskolan sa ja utan tvekan. De tittade på min plantlista och sa "Inga problem, det fixar vi".

Nässlor och kirskål ordnade jag själv, genom att gräva upp i min egen trädgård innan jul och plantera i krukor förberedda för tidig drivning så småningom under ljus och med värme i växthuset.

När mässan närmade sig hade jag allt under kontroll. De läckra trådkorgarna för väggar och balkongräcken var beställda från Holland. En keramiker hade lovat mig krukor att ställa i trådhållarna. Plantskolan sa att min plantbeställning skulle finnas att hämta på mässan dagen innan öppning. Nässlor och kirskål var satta på drivning i växthuset, och min man hade fixat en eftermiddags ledighet för att kunna köra mig och alla saker till mässområdet när det var dags att börja bygga.

Har ni hört talas om Murphys lag? Lagen om alltings jävlighet? I modernt tal formulerat ungefär så här: Allt som ens kan gå fel kommer att gå fel. Mitt största misstag var inte räkna med Murphy i min planering.

Det första som hände var att varken nässlor eller kirskål kom upp. Efter ett par veckor av total död i krukorna trots extraljus och värmefläkt i växthuset så tömde jag försiktigt en kruka bara för att upptäcka att den var tom. Likadant med nästa kruka, och nästa. Lite trådar här och där som man kunde ana sig till en gång hade varit rötter, men inte något liv överhuvudtaget. (Jag förstår än idag inte vad som gick fel. Jag har drivit nässlor både före och efter den gången med framgång.)

Det andra var att min man på morgonen den dag då jag skulle åka till mässan för att börja bygga berättade att han var tvungen att åka till jobbet trots allt. Några desperata timmar senare hade jag lyckats övertala min snälla pappa att ställa upp med sin lilla bil. (Vi fick åka tre omgångar för att få med allt.)

Det tredje var att det inte fanns någon belysning i montern. Trots att allt var beställt i förväg så var spotsen "slut". Det fanns inga att få tag på. (Om jag minns rätt var det först samma morgon som mässan öppnade som jag till slut fick lampor i montern.) Måla fönster och dörr och ställa allt på plats fick jag göra i mörker.

Det fjärde, och det absolut mest förödande för hur jag hade planerat min balkong, var att hantverkarna hade byggt den i fel storlek. Det tog några timmar innan jag upptäckte det. Det var först när jag hade ställt ut alla mina saker som jag började grunna över hur det kunde vara så mycket golvyta. Jag jämförde med min skalenliga skiss, där allt var så kompakt och hoptryckt; den hopfällbara stolen, det hopfällbara staffliet, planteringslådan som man kunde (måste) hänga upp på väggen... och upptäckte att balkongen jag hade framför mig mer såg ut som ett dansgolv än min ursprungliga compactliving idé. Mässpersonalen erbjöd sig faktiskt att försöka bygga om montern till en mindre. Men eftersom det inte kunde göras så att proportionerna blev som de planerade (utan bara genom att flytta den bakre väggen längre in mot balkongens mitt), och med tanke på att väggfärg måste strykas på igen, och torka... nä, jag tackade nej. Och bet ihop.

Det femte som hände var att lastbilen från Holland bara lämnade hälften av sin last. Någon gång under sin resa hade de varit tvungna att delvis packa om i bilen, och de hade då råkat dela på leveransen till mig. Jag fick mina trådhållare till balkongräcket och ett par av de mindre hållarna till väggarna. Men de stora hållarna för balkonglådor som det var meningen skulle uppta en hel vägg på min balkong, där både klättrare och hängväxter skulle samsas, och som skulle göra så att ena väggen nästan blev som en grön, lurvig tapet... de hållarna var halvägs tillbaka i Holland när vi äntligen fick tag i bilen. (Men de lovade att ta med paketen nästa resa, så jag fick faktiskt hem dem så småningom. Ett par veckor efter att mässan var slut.) (Och allvarligt talat, även fast jag vid det här laget var lätt stressad så insåg jag att de där fina trådhållarna trots allt inte skulle ha fyllt sin funktion eftersom balkongväggen inte alls var 120 bred som det var tänkt, utan dryga tre meter. Hållarna hade bara sett ut som fluglortar på den stora ytan.)

Det sjätte var att keramikerns krukor inte passade i de små trådhållarna jag hade fått. Trots att vi hade mätt innan och mycket noggrant kollat krukdimensionerna. Den enda förklaringen vi kunde komma på var att vi av misstag hade mätt med någon av hennes prov-krukor och inte en ordinarie storlek. Nåväl, krukorna var med i montern ändå, men de stod på golvet istället.

Det sjunde (håll i er nu - den här är riktigt bra) var att när jag kom till plantskolans monter på mässan för att hämta mina växter sa ägaren "Ja, du kan plocka där." "Va, var..?" "Du kan ta där borta, på den väggen, eller bland krukorna under bordet." "Jo, ja, vad bra, men de plantorna du skulle ha med till mig, de på min lista?" "Äh, jag beställde inte några av dem." "Varför inte då?" "Det finns ju så mycket annat att välja mellan här! Plocka vad du vill!"

Inga gullvivor, inga jordvivor, inga violer, ingen lungört. Men penseér i massor. Både blå och gula. Haha. (Ja, jag kan bara skratta åt det så här i efterhand.)

Men lungört hittade jag i en annan monter och köpte en planta. Och jag har för mig att jag hittade förgätmigej någonstans också.

Ja, en monter blev det ju till slut, med olivträd, ett stort gammalt zinkkar på golvet med jord för plantering, ett golvstaffli med en pågående målning, krus och kärl med penslar, en stickning, en filt, högar med böcker, en siames (visserligen bara i papp) i dörrkarmen. En fin hemmasnickrad väggtavla med krokar för att hänga upp plantetiketter och småverktyg på. Trådkorgar på balkongräcket, fina krukor... Den hade precis ingenting att göra med hur jag hade planerat det hela, men där var den. Och inte ett enda foto på den har jag. (Jag misstänker att det var någon slags förträngningsmekanism som satte in och gjorde så att jag glömde kameran hemma fyra dagar i rad. ;-))

Inte en enda sak hade jag förbigått i min planering, men ändå blev i princip allting fel.

Så kan det gå när man bygger en balkongmonter på Trädgårdmässan.:-)

Såg precis att Den passionerade Trädgårdsturisten Ann har en mängd fina bilder från mässan med beskrivande texter i sin blogg. Har ni inte kikat in där ännu så gör ett besök om ni vill.