fredag 13 juli 2012

Vackert adjö


Tänk om vi människor kunde göra sorti på samma storslagna och graciösa vis som många blommande buskar gör. Fälla våra kronblad så att det såg ut som nysnö, sedan räta lite på grenarna som varit tunga av blom, sträcka oss upp mot himlen igen, och lägga vår energi på att skapa vackra frukter innan mörkret och vintern till slut kom över oss.


Vissa dagar är det bra tungt att ha anhöriga med demens i värsta stadiet. Jag är så trött, så trött.

9 kommentarer:

  1. Vackert skrivet! En styrkekram till dig.
    Ha det fint! /Caroline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina rader Acchleja-Carro. Jag tar till mig styrkekramen. Kram.
      PS. Fin bild jag såg på dig på fb i solhatt förresten. :-)))

      Radera
  2. Fint skrevet, legger det inn på min hage facebookside idag. Vet hvordan det er å ha familie med demens/alzheimer!!

    SvaraRadera
  3. Men, herre gud, vad begär du människa, räcker det inte att man säger tack för kaffet när man går? (Ursäkta, men detta är nog bara roligt om man har så sjuk humor som jag).

    Skämt åsido, jag håller fullkomligt med dig! Väldigt underfundigt och dessutom klokt skrivet!! Och fantastiska bilder!!

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har pratat mycket om det här hemma, min man och jag, om hur mycket värdigare ett "tack för kaffet och adjö" hade varit. Men värdighet hör visst sällan hemma i livets slutskede.
      Usch, nu blir jag deprimerad igen... (Och du som försökte pigga upp mig! Förlåt. ;-))

      Idag blir det en utflykt iallafall, nu ska vi vara lediga hela dagen så det står härliga till.
      /iet

      Radera
  4. Fantastiska bilder och empati apropå människor i närheten med svår demens. Demenssjukdomar är de anhörigas sjukdom med. Arbetar med äldreomsorg och har en del kunder som kommit långt in i sin demenssjukdom, och förstår inte alltid hur man som anhörig orkar med att se och vara delaktig...Alsheimer är en fruktansvärd sjukdom!
    Kramen!
    AnnA

    SvaraRadera
    Svar
    1. AnnA: Tack för att du skrev en rad. Jag antar att man själv måste ha varit nära situationen för att riktigt kunna förstå hur det påverkar de anhöriga. Det är ju tyvärr inte så enkelt som att "ta ledig tid" eller "ett par fria dagar i veckan". Man kan inte få hjärnan att sluta tänka även om man "tagit ledigt" och åkt på semester några dagar. Dessutom är det så fruktansvärt mentalt påfrestande att mötas av aggressivitet och anklagelser när allt man gör är att försöka hjälpa och få situationen att bli så bra som möjligt. Och åter igen; hur mycket man än läser på och vet att beteendet hos den sjuke bara är symtom på sjukdomen, så hindrar det en inte från att bli oerhört ledsen och få dåligt samvete. Plus att man vissa dagar kan bli rätt arg också, men utan att kunna visa det.
      /iet

      Radera
  5. Fina bilder, fin text!
    Vet inte hur det är att ha anhöriga med demens, våra har varit pigga i huvudet till slutet, men jag kan tänka mig att det är hemskt. Hoppas trädgården och katterna ger tröst och glädje.
    Kram/Laila

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...