Spansk körvel

Idag åkte vi en omväg till affären när vi skulle handla och passerade en plats där det en gång legat ett torp. Det är bara några spridda stenar av grunden kvar på marken, men även vintertid syns platsen tydligt p g a informationsskylten hembygdsföreningen satt upp på kullen. 

Den här årstiden behöver man ingen skylt för att se att det en gång varit en boplats för människor. Ett par fruktträd, en syren, några slånbärsbuskar, och en hel slänt av Myrrhis odorata, spansk körvel.

Den spanska körveln sprider sig gärna. Jag tycker den kan vara vacker. Den är en av de tidigaste kryddörterna att gå i blom, ofta tidigare än gräslöken till och med. Bladen är mjuka och ljusgröna, plantorna är dunigt yviga. Bladen smakar bäst innan plantan går i blom. Smaken påminner om anis/lakrits.

Spansk körvel anses vara en "naturlig sötare". Blad kan hackas fint och läggas med i frukträtter - som t ex paj, eller kokas med i kompott - för att öka sötman. Själv föredrar jag bladen råa, mycket fint hackade i en potatissallad till exempel, eller i en sås med gräddfil och majonäs, eller i sällskap av gräslök strödda över en omelett.

Vill man att plantan ska vara grön och fin hela säsongen klipper man bort blomstänglarna, då håller sig körveln fin ända till långt in på hösten. Låter man fröställningarna sitta kvar får man istället naturgodis på sensommaren/hösten. Frukterna/fröhusen som i början är gröna (och favorittillhåll för bärfisar) blir så småningom svarta och hårda. Då skördar man dem som anissmakande tugg-godis. (Lite väl trådigt och mycket att spotta ut i min smak, men min pappa har berättat att det var hans favoritgodis när han var liten.)

Spansk körvel som prydnad? Den bildar relativt snabbt täta "ruggar". I min trädgård har jag som snabblösning planterat Myrrhis odorata som utfyllnad i den misskötta häckens tomrum. Hos mig funkar det.

Bilden tagen idag i Södertälje.