Vårnyheter från Weibulls

Man kan ju tycka att det inte spelar så stor roll vilken färg odlingskärlen för förodling vi använder har, men börjar man tidigt på säsongen så står de ju där på fönsterbrädan rätt länge. Att ge dem lite färg för att matcha inredning - eller småplantor - känns helt rätt tycker jag. Weibulls färgglada nyheter har jag väntat på länge.

Foto Weibulls

Drivhus i hårdplast, 29 x 19 x 19, med ventilationslucka. Formpressad botten för torvbriketter men passar även andra krukor. Pris ca 89 kr. Gissar att jag kommer att välja en turkos. Eller en röd. Eller kanske en blå. 

Omplanteringskrukor i mjukplast i två helt underbara nya färger, lime och chockrosa. (Nu kanske jag slipper spara alla krukor i rosa och olika nyanser blått som julens hyacinter kommer i.)

Krukorna finns i två storlekar: 6 cm, 30 st, för ca 29 kr. Och 8 cm, 20 st för 29 kr.

Till nästa år hoppas jag att kruksortimentet utökas med gult och orange (för att det är så snyggt till grönska) och kanske en lilarosa också.

Foto Weibulls

Foto Weibulls

28 augusti 1991

Inget speciellt hände det datumet, utom att jag skissade dessa bilder i mitt skissblock. Skisserna var del av en uppgift vi hade på Konstfack. Jag minns inte riktigt hur den löd, men meningen var att vi skulle dokumentera en vecka i våra liv har jag för mig.

Jag skissade vid mitt föräldrahem på Djurgården i Stockholm.

Det var ett lätt duggregn i luften den dagen. Det svarta blev svartare än vanligt, och regnet - nästan bara som en dimma - gjorde luften disig. Minns fortfarande hur luften kändes att andas in.

Dags att sätta tulpanlökar

Nu ska de i jorden, tulpanlökarna. Regeln som gäller är tre gånger sin egen höjd djupt och aldrig med exakt avstånd mellan lökarna. Står det 15 cm mellan lökarna på förpackningen så sätt ett par med 13 cm mellanrum, nästa 16, nästa 20 och den sista 25. Det ser naturligare ut då. Det är mitt bästa tulpantips.

Och bilden nedan har ingenting med tulpaner att göra. Men det är en lök iallafall. Det är en illustration som ritades till Allt om Trädgård för några år sedan till en text som handlade om folk (engelsmän) som tävlar i att få fram de största grönsakerna. 

Av någon anledning tänker jag på min pappa när jag ser den här bilden. Inte för att han någonsin tävlat i att få fram jätteexemplar av grönsaker, men det är nog ändå han som stått modell för min "gubbe".

Veckans vackraste?

Trots alla år med trädgård hittar jag ständigt nya saker som får mitt hjärta att klappa fortare. Som de här stjälkarna till exempel. Ser ni vad det är för växt?

Det är helt vanlig bladdill. Kämpade för att lägga dem på komposten men det gick helt enkelt inte. Jag klippte ner dem i bitar om 20 cm och satte i vas. Och vasen ställde jag på arbetsbordet. Det är bara ränder i vitt och grönt, men oj, oj, oj så vackra ränder...

Det var en fin dill, så jag passade på att ta frön på en gång. Dillkronorna är förstås oerhört vackra de också, men har man katter så är det här bordsdekorationer som fungerar mindre bra.

Tips: Torra dillkronor är förresten väldigt användbart om man bygger modelljärnväg. Ett enskilt blomknippe kan bli väldigt fin stam till mindre uppstammade träd, typ bollpill. 

Höst i grönsakslandet

Alla årstider har sin charm men våren och hösten är mina favoriter. Vårens hundra nyanser av grönt och höstens must av gulorange, och brunt, och grafiska växtskelett.

Ibland är höststädningen bara deprimerande. Har det varit en dålig sommar är det desto skönare att plocka fram filtarna inomhus och ta igen vad man missat i filmutbudet. Men har sommaren varit bra...

...har sommaren varit bra, och man är nöjd med både väder och växtkraft, då blir hösten inte bara ett avslut och en lång räcka trista göromål som att tömma krukor och plocka undan utemöblerna. Istället blir den en smygstart på nästa säsong. En väntan som gör gott.

Jag är så himla nöjd med sommaren som varit. Jag har (förstås) inte hunnit med ens hälften av vad jag hoppades kunna förbättra struktur- och plantmässigt i trädgården i år (och ja, jag kallar det trädgård trots att det inte är mer än vad man ser på bilden nedan - jag har målbilden klar i huvudet, så för mig är detta en trädgård redan). Men å andra sidan har vi nog aldrig ätit så bra. Jag har verkligen lyckats bra med grönsakerna i år. Att nu göra årsavslut känns precis rätt. Varenda grönsak utom tre gurkor som frosten tog har tagits till vara. Idag skördade jag de sista purjolökarna, i morgon ska jag ta mangolden som fortfarande står fin i sista odlingslådan.

När jag rensade ur de två första grönsaksbäddarna idag märkte jag att allt mitt pysslande med dem äntligen börjat göra nytta. Jorden i dem är lite annorlunda. Det är inte längre bara en blandning av platsens hårda lerjord och den sandiga köpejorden, utan äntligen kan man ana antydan av struktur i den. Den "håller ihop" på ett helt nytt sätt.
Alltså kan det bara bli ännu bättre. Och ett av stegen för att få min jord bättre är vintertäckningen med löv. Den gör underverk för strukturen och genomluftningen - maskarna gillar verkligen löv!

Det som gått bäst att odla i år har varit bönor och morötter. Det som inte gått alls har varit vanlig sallat och kål (grönkål, svartkål). Skulle vara roligt att veta om andra också har haft problem med kål? (Jag tror inte att skadedjursangreppen varit värre än normalt, det har mest verkat som om de inte velat växa alls...?)

Tredje och sista bilden är färger jag gillar just nu. Jag gillar hur klätterhortensian blir gulorange så fort det varit frost. Jag gillar hösthimlarnas gråblå moln (de dagar himlen inte är klarblå). Jag gillar faluröda vedboden, och tegelfasaden på "Trösk" i bildens bakgrunden. Jag gillar krusbäret som börjar gulna (och jag gillar skorstenen som sticker upp som ett utropstecken mitt på horisonten också).
(Jag gillar inte den provisoriska Biltema - eller var det Rusta? - klätterportalen åt den namnlösa klematisen från Julita.)

Mina tre bästa jordförbättrare för grönsakslandet är:

- Hushållskompost som myllas ner på våren
- Gräsklipp som täckning mellan raderna på sommaren
- Ett tjockt lager löv som täcke på vintern

Dessutom odlar jag i fyraårig växtföljd, men så snart jag hinner ska den utökas till att bli 7- eller 8-årig istället.

Memory Lane (I), Shakespeare

Det här är en otroligt konstig period i mitt liv eftersom jag lever med tre fötter. En i dåtid, en i nutid och en i framtiden. Jag byter plats att arbeta på och eftersom jag byter till litet från stort så innebär det en, som det verkar, aldrig sinande vånda. Vad ska jag spara, vad ska jag slänga?

Jag har kommit halvvägs in i arkivet av skisser, teckningar och original. Originalen (illustrationer publicerade i tidningar, magasin och böcker) sparar jag förstås. Många gamla skisser och arbeten från konstskolorna jag gått på har gått i sopen. Ganska många opublicerade skisser/illustrationer har jag lagt i arkivboxar för att jag gillar dem för mycket för att slänga. Har under tiden jag röjt scannat en del och tänkte att jag skulle visa några av mina gamla bilder här. 

Klicka på bilden så blir den lite större.

De här sex damerna har ganska många år på nacken. De härrör från mitt sista eller näst sista år på Konstfack (1990 eller däromkring). De är skisser för en uppgift i bokillustration vi hade. Jag minns inte exakt hur uppgiften löd, men den måste ha engagerat mig, för i min låda med skolarbeten har jag hittat ett trettiotal olika ingångar till illustrationer just för denna uppgift.
Jag gissar att jag någon gång i processen hade en idé att jag skulle illustrera Shakespeare. Vet inte hur jag annars ska tolka dessa förenklade men namngivna kvinnofigurer.

Jag gillar alla tjejerna, men idag gillar jag alldeles speciellt den bloddrypande damen med kniven. Vet inte vad det är med bilden som fångar mig så. Ögonen, den spända bröstkorgen som får nyckelbenen att stå ut, eller bara den spända hållningen i allmänhet.

Till slut valde jag att illustrera en bok av Elin Wägner istället. De bilderna är totala motsatsen mot dessa,  helt och hållet abstrakta och svart-vita. Utmejslade kvinnokaraktärer verkar ha varit mitt tema iallafall, men jag minns faktiskt inte om det var med avsikt eller bara av en tillfällighet. Hur som helst är det roligt att gå tillbaka i tiden och se vad som fanns inom mig då.

Tear-off calendar, Taschen

En must-have för nästa år! Jag bara älskar sådana här tear-off calendars! Nu är den här lite större i format än vad jag haft tidigare, och en hel vecka istället för bara ett blad per tear-off, men...  åh så läcker den ser ut.

Återbrukaren i mig gillar den här sortens kalendrar för att de blir mina humörhöjare som inköpslistor. Ett blad rivs av, för vackert att lägga i sopen, men perfekt att klottra ner dagens (veckans) inköp på baksidan. Är jag konstig? Näe, jag tycker inte det - jag tycker bara så oerhört mycket om idéen att kunna återanvända vardagen!

Kolla in almanackan här.

Och titta samtidigt på den här underbara dagsalmanackan (notera att det är fler bilder, bläddra!)

Om att jobba hemma

Mellan slipning av golvlister och ommålning av väggar (inomhus tack och lov) så försöker jag att hinna med att fota för min nästa bok. Eftersom det står möbler och flyttkartonger precis överallt så har det varit något av en utmaning de senaste veckorna. Kan ju inte säga att det direkt underlättar att ha tre hjälpredor som måste ha sina nosar med i allt som sker.

Kan inte låta bli att skratta åt eländet. Vad tycker ni, kan jag ha med den här bilden i boken? :-)

Gud är i detaljerna

Gud är i detaljerna (eller; gud bor i detaljerna, gud finns i detaljerna) är ett idiom som tillskrivs arkitekten Mies van der Rohe. Grundmeningen är att noggrannhet är en dygd. Vad man än gör bör man göra det utifrån bästa förmåga.

Som illustratör är det just detaljerna som är mitt största artistiska problem. Störst kritik har mina illustrationer fått av folk som tycker att de är för noggranna, för detaljerade, för naivistiska i sin tydlighet. Trots att jag alltid gör mitt bästa att vara så tydlig i bild jag kan (eftersom jag ofta blir anlitad just för att göra förklarande illustrationer), så sitter ändå en tagg (hagtornslik tror jag, den sitter djupt och irriterar) som ständigt påminner mig om jag inte är tillräckligt konstnärlig. Jag bara ritar.

Varför sitter jag nu här och går från Mies van der Rohe till min egen konstnärlighet? Jo, vi åt kronärtskockor till middag ikväll. De var nog inte purfärska, de fick stå på spisen 45 minuter innan de var klara, en aningen beska var de också. Och bladen var brunfläckiga här och där.

Men halvvägs in i skockan hittade jag en hälsning från den tyskfödde arkitekten. Han tyckte tydligen det var bäst att vara övertydlig. En kronärtskocksblomma är ju redan perfekt i sin detaljrikedom, i den närmast matematiska perfektion i vilken bladen som omsluter blomman är placerade. Men här är den; god is in the detail säger den.

Och om någon undrar så har jag inte blivit religiös, inte börjat tro på det övernaturliga - det här är bara hur tankarna vandrar en helt vanlig tisdagskväll i en paus mellan renovering och beslutsvånda i ett projekt åt det mer konstnärliga hållet.

Oregano och isbegonia i skön förening

Min favoritkombo denna sommar blev isbegonia/sommarbegonia och gulbladig oregano Oreganum vulgare 'Aureum'. Tyvärr minns jag inte vad begonian heter. Den är frösådd och fröerna kommer från Impecta, men de har inte längre kvar den i sortimentet.

Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar den här kombinationen så mycket, men säkert gör den ljusblå krukan sitt till. Egentligen är jag inte alls förtjust i begonior, men på senare år har det kommit många nya fina sorter. För ett par tre år sedan fick jag tag på frön till en som hade liknande blommor som denna men så mörka blad att de nästan var svarta. Väldigt effektfullt i kruka även det. Kul att använda i samplanteringar. Och så kan man inte komma från att begonia är väldigt tacksam. Blommar länge och sköter sig i stort själv så länge den får vatten med jämna mellanrum.

Vilka favoritkombos har ni gjort i år?