Dagbok (vårstädning)

Två dagar med strålande solsken, som gjorda för vårstädning utomhus. Igår gjorde jag rent växthuset och idag rensades det lite bland perennerna. Jag satte tänderna i partiet utanför källaringången också, det ni ser på bilden nedan. Här har sorkarna haft det riktigt roligt. De flesta nävorna verkar vara borta, höstsolrosen är försvunnen, alla tovsipporna är väck. Och plattgången - ja, var är den egentligen?

Där var den. Under tio centimeter jord. Inte en platta ligger på samma nivå längre. Och under plattorna verkar flera stora gångar gå, för kliver man på dem lite i kanterna sjunker de ner i jorden.

Jag passade på att rensa bort lite av den röda lungörten när jag var i farten. Det var en del orm i trädgården förra året och jag vill ha det lite luftigare kring entrén i år eftersom katternas rastgård finns i direkt anslutning.

Den röda lungörten blommar så tidigt att jag aldrig hinner rensa bort gammalt ur den innan den slår ut. I år var den före både scilla och vårstjärna. Samtidig med snödropparna (som alla redan blommat ut - så fort det gick i år!).

Plattgången har varit ett väldigt fint parti som jag trivts otroligt bra med. Plattorna är egentligen mursten som jag fick av en vän som inte behövde dem längre. Det framgår inte riktigt av mina bilder men de är ungefär som röd kalksten i färgen.

I mitten av fyrkanterna och precis runt omkring dem fanns här rödbladig revsuga som marktäckare. I revsugan fanns spridda klungor med olika violer. Närmast den vita husväggen växer (eller växte - det är bara ett par plantor kvar i år) gul nunneört. Ut mot gräsmattan blommade tovsippa frodigt, och följdes sen av olika nävor. Närmast rastgården (den svarta stommen ni skymtar i bilderna ovan) växte vivor och kungsängslilja som följdes av verbena och björnrot. Det stod en stor bambu här också, men den försvann redan första året sorken kom.

Det går knappt att föreställa sig hur det har sett ut när man håller på i resterna...

Förra sommaren gjorde jag om en hel rabatt där sorken farit fram ganska ordentligt. Jag lyfte de växter som fanns kvar. Grävde om allt ordentligt så att alla högar försvann, och så satte jag tillbaka de växter som sorken lämnat ganska intakta. I tomrummen satte jag vanlig lungört eftersom sorken verkar lämna dem ifred. Tänkte att det väl kunde bli en rabatt med bara marktäckare då... Trist att bara så igen allt med gräs menar jag. Men det var verkligen bortkastat jobb. Det är så stora jordhögar i den rabatten nu att man inte ser lungörten längre. Och de nävor jag hade där (det var min rosa-näva-rabatt från början) - av dem finns inte EN enda kvar i år.

I den mån jag hinner med så kommer jag framöver att så igen rubbet. Det får bli gräsmatta av det mesta. Inte för att gräsmattan klarar sig bättre - som ni ju sett i tidigare inlägg - men, jag slipper iallafall bli ledsen över förstörda plantor.

Kanske blir det på sikt mindre lockande för sorken också, om jag slutar envisas med att mata dem med smaskiga perennarötter.

När jag var färdig med friläggandet av plattgången flyttade jag mig utåt i samma rabatt och räfsade löv och ris. Det hade väl gått fyrtiofem minuter när jag nästa gång gick över plattorna, och se här:

Trots att jag håller på 2-3 meter därifrån är det redan ett nytt utgångshål i jorden! Vilka rackare va!??

PS. Trots vad man kan tro har jag haft en underbar helg! Så skönt att vara ute i flera timmar, och alltid lika roligt att få se katternas glädje när de får komma ut igen. Tussan tog en mus idag, trots att hon var inne i lilla rastgården. Begriper inte hur hon bär sig åt.

(Däremot stod alla tre katter och bara stirrade igår när en marsvinsstor sork spatserade förbi utanför nätet. Den verkade inte trigga igång några jaktinstinkter alls... ?!)