In med 11:an!

Jag tar en sommarbukett till hjälp för att önska er ett riktigt gott nytt år. Må det bli bra för oss alla!

God fortsättning!

Vad fick ni i julklapp? Jag fick en kasse blandade alpackagarner av min man, så jag sitter som fastvuxen i soffan just nu. Istället för julmusik hörs det hemtrevliga klirrandet av stickor hemma hos oss.

När jag letade efter strumpstickor i rätt storlek så hittade jag ett mönsterprov jag gjorde för några år sedan. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av det till alla andra frusna blomälskare som inte räds att sätta tänderna i något koncentrations- och tidskrävande:

Jordviva

Jag tänkte mig när jag ritade mönstret att det skulle kunna bli fint som kantbård på en tröja. Här nedanför är två förslag på hur det skulle kunna se ut om man stickar resten av tröjan i ett stiliserat mönster som plockar upp formen av jordvivans gula blomma.

Är man van att sticka brukar det gå ganska snabbt att få in tekniken att sticka med två eller/och tre trådar garn, även om man inte gjort det tidigare.
Man skulle också kunna tänka sig vantar med primulamönster, eller hur?
För att bilderna inte ska ta evigheter att ladda ner på sidan så har jag förminskat dem till skärmupplösning, det betyder att de inte är särskilt skarpa om ni printar ut dem. Tycker ni att det är helt omöjligt att följa mönstret med den dåliga upplösningen, så mejla en rad så skickar jag över en högupplöst bild via mejl.

Obs! Mönstret får användas till vad som helst av enskilda privatpersoner. Det får däremot inte spridas vidare utan mitt tillstånd, och inte heller får produkter med mönstret (t.ex. stickade vantar) säljas till tredje part.

Elefanttunga

Jag har inte så många krukväxter, mest beroende av att jag de senaste tjugo åren bott med bara två fönster och inte haft plats. Men jag har några jag är väldigt rädd om; elefanttungan Haemanthus albiflos är en av dem.

Plantan fick jag av min mamma för fem, sex år sedan. Hon har ett exemplar som är tio gånger större än mitt och som hon (av utrymmesbrist) måste dela då och då när hon planterar om den.

Jag har haft elefanttunga tidigare men aldrig fått den att blomma. Men nu verkar jag ha den optimala placeringen för den; svalt söderfönster på vintern och ett österfönster sommartid. Vintertid får den vatten bara någon gång i månaden (och jag vattnar alltid bara på fatet, även sommartid).

Mamma och jag brukar diskutera elefanttunga då och då, våra exemplar beter sig nämligen helt olika. Mammas planta har till exempel slutat blomma sedan hon flyttade för fem år sedan. Förmodligen är placeringen på nya stället för varm vintertid, den står ovanför ett element som inte går att stänga av.

Mammas planta är grön och fin hela året medan min går i vila vintertid. Ett par, tre månader efter blomningen vissnar de flesta bladen ner på min planta, och först på sensommaren sätter den fart igen. Då brukar den också bilda nya lökar. Och skjuter blom.

Efter blomningen kommer bären. De kommer inte alltid, bilderna nedan är från förra året, i år har jag inte ett enda på någon av blommorna.

Eftersom min mamma framgångsrikt dragit fram nya plantor från frön så sparade jag också en blomma för att pröva. Jag tänkte att bären väl skulle ligga till sig litet innan fröna gick att pilla ut, så jag klippte bara av hela blomman och lade den i bokhyllan.

Och sen glömde jag bort den. Ända tills jag skulle damma nästa gång och såg att fröerna redan hade börjat gro utan att jag hade behövt göra någonting.

Elefanttunga kallas ibland också målarborste. Kanske inte så underligt med tanke på hur blomman ser ut. Men målarborste är egentligen en helt annan växt, Scadoxus puniceus (liknande blomma, men röd i färgen).

Tisdag

I kylskåpet ligger mandelmusslor-degen och väntar på mig. Ska provsmaka ett par när de är färdiggräddade - jag har till och med kommit ihåg att köpa grädde. Och jag har hemgjord sylt på squash och citron, smaksatt med ingefära, som jag har sparat till just det här tillfället. Låter som bra sysselsättning en tisdag i december va? Tända ett ljus och äta kakor...

Och sen när mandelmusslorna är gräddade, avsvalnade och instoppade i burkar och paket, så ska huset Tinbäcks köttbullar-special trillas. De smaksätts med torkad salvia, mycket torkad salvia.

Tror inte jag kommer att hinna så mycket mer denna lediga tisdag. Men eftersom det är det enda jag planerat att hinna i matväg innan jul (jansson och ostkaka gör jag kvällen innan julafton) så känns det helt klart som om jag har läget under kontroll.

Visst tusan, det är ju tant Nalles pepparkakor kvar också... !

Ja, ja. Jag har nästan läget under kontroll iallafall...

Det är snyggt ute!

Jag tycker inte att det händer så mycket just nu, och inte finns det mycket befintligt ljus att fota i heller. Och det är inte någon vidare fart på juldekorationer inomhus. Nå, ska ta mig i kragen och se vad jag kan hitta på så att det inte dröjer så innan nästa inlägg. Tjoho!

Föröka kärleksört

Kanske lite lustigt att skriva om att föröka trädgårdens perenner när snön yr utanför, men om man plockade in kärleksört tidigare i höstas och satte i vas så fick den säkert rötter efter ett tag, eller hur? Kärleksört är bra på det, att vilja överleva och föröka sig. Redan efter ett par veckor i vatten har mängder med rötter bildats.

Och efter en månad så är glaset fyllt med nya skott dessutom.

Är man ekonomisk - eller som jag, har hittat en speciell sort det skulle vara trevligt att ha fler exemplar av - så tar man vara på den nya planta som bildats av kvisten man hade i vas.

Man klipper bort det gamla...

... och lilla bebisplantan sätter man i jord. Det fungerar alldeles utmärkt att ha den inne på fönsterbrädet över vintern om man skulle vilja (eller om det redan är tjäle ute, och för sent att gräva ner den).

Vi blev väldigt förtjusta i de vita kärleksörtarna som har funnits i plantskolorna i år. Tyvärr började vi titta efter dem så sent på säsongen att det bara fanns väldigt fula exemplar kvar. Därför köpte vi bara en, och tar en omväg på något år (eller två) till fler exemplar genom att föröka själva istället för att lägga ut pengar på risiga exemplar. Slow gardening kallas det med ett populärt uttryck, att odla med kärlek och eftertanke, och att hushålla med resurser.

(Jag kunde inte låta bli att testa att klippa ett nytt snitt vid nästa brytpunkt på den avklippta "moderstjälken" och sätta i vatten igen. Och jo, det håller på att bildas ännu en planta på den gamla stjälken.)

Vill ni se den vita kärleksörten i full blom titta in på Klas-Görans blogg.

Laddar inför advent

Säga vad man vill om färgen på hyacinterna som säljs som röda, men doftar gott, det gör dom.

Bok om träd och buskar planeras!

Minns ni att jag efterlyste en riktigt bra svensk bok om träd och buskar för en tid sedan? Nu har jag fått tillåtelse att läcka att en sådan äntligen är på gång. Jag hoppas på en riktigt bra praktisk del i boken, med massor av tips om när och hur man ska beskära.

Wow! Tala om efterlängtat!

Jag hoppas förstås att jag får göra illustrationerna. Kanske skulle de kunna se ut ungefär som de nedan? Ja, vem vet...

Illustrationer tidigare publicerade i tidningen Allt om Trädgård.

Träd- och buskboken kommer att ges ut som en del i den fina serie av Björn och Marie Hansson som påbörjades med Perenner, Gräs & Bambu och nu i våras; Kryddväxter.

En väldigt, väldigt rolig sak är att boken om Kryddväxter (som jag gjort illustrationerna i) helt nyligen fick pris av Svenska Måltidsakademien som bästa Köksträdgårdslitteratur 2010. Och inte nog med det, av totalt 351 böcker gick den vidare som en av sex nominerade att tävla om bäst av the bäst. Nu vann den inte bäst-bäst priset. Men jag håller med Björn och Marie Hansson, nomineringen i sig själv är ära nog i detta sammanhang. Eller hur?

Så här löd Måltidsakademiens motivering till priset:

Det doftar bara av att bläddra i denna vackra bok som utförligt beskriver odling, skörd, förvaring och användning av kryddväxter, med över femhundra i sitt lexikon - en skatt för den som vill veta allt.

Stort Grattis till Björn och Marie!

Sånt man måste göra

Här klarade vi oss undan det utlovade snö- 0ch oväderskaoset, men jag måste tillstå att jag är lite orolig över att den kommande vintern ska bli lika hård som den var.

Först nu under hösten tog vi tu med sockertoppens skador. När vi sågade ur allt det döda såg vi hur stora skadorna egentligen var. Det är väl en tredjedel av granen som är bortklippt nu.

Men vad gör man? Granen är hur gammal som helst så jag tänker inte såga ner den utan att iallafall först vänta och se. Sockertoppar bryter inte nytt när man klipper ner, men det som kan hända (om man har tur) är att det friska på granen så småningom breder ut sig över skadorna så att de inte syns så mycket.

Mera träd och buskpyssel; jag har satt skydd över stammarna på nyplanterade träd och på de uppstammade krusbären. Tycker att det här var en vettig variant på gnagskydd, ett böjt, stadigt nät, som väldigt lätt går att få ner en bit i jorden också.

Dragonvinäger

Dags att sila och buteljera om dragonvinägern.