Vinter ute men vår inne

Kronärtskockorna växer så fint, i morgon ska jag plantera om dem i egna krukor.

Jag tar vara på alla möjliga byttor från mataffärens grönsaksdisk för att så i. Just den här lådan har det varit spenatblad i. Praktiskt att den har ett lock - det blir som ett litet minidrivhus redan från början.

Nedan ruccola som jag bredsått i en bytta för att använda som klippgrönt till smörgåsar. Lite ranglig trots extra ljus och ganska sval placering.

Jag har lite annat på gång också (tomater & kardon t.ex.) men jag har lärt mig att det inte tjänar något till att så för tidigt. Jag har inte plats att härbärgera allt inne sen. Det mesta sår jag först när jag sätter i gång växthuset i april.

Växtkraft

Några gamla illustrationer som passar bra den här årstiden. Kanske en rolig sysselsättning för familjens minsta när mamma (eller pappa) ändå har alla fröpåsar och jordbyttor framme.

Ordna en grotävling!

Gör i ordning en låg bytta med jord. Ta de frön - gärna bönor eller ärtor - som finns tillgängliga och så i rader. Märk varje rad med vad den innehåller och se vilken sort som gror först!

(Självklart kan man dekorera tävlingsbanan. Kanske lägga ut grus eller risgryn för att markera de olika raderna. Eller om man sår i en bricka kanske så smörgåskrasse eller dekorationsgräs på ena halvan, eller runt om "banan".)

Osannolik växtkraft!

Blanda till modellgips och fyll den i små knäckformar. Peta ner en ärta som fått ligga i vatten över natten i varje form (det går bra med ärtor ur påsen i skafferiet) och låt gipset stelna. Vänta. Ärtan kommer att spränga gipset!

Obs! Det kanske inte sker på en gång, men det kommer att hända.

Världens starkaste frön?

Så vanliga solrosfrön tätt i en kruka, vattna, täck över med ett lock eller en skiva av något slag. Ställ en tyngd på locket (vad som helst duger) och vänta någon vecka...

Alla bilderna är tidigare publicerade i Kamratposten.

Hoppas på bättre såjord i år.

Idag kom den första laddningen med frön på posten men det var mest tvååringar och perenner. Inget att stoppa i byttorna än. Däremot så hittade jag de tomater jag vill ha i år bland mina gamla fröer, så de har jag sått. Kronärtskockor sådde jag för ett par veckor sedan och de växer på fint. Jag ställde dem under tillskottsbelysning nu ikväll.

Till min skuggiga hörna

I år tänker jag helt nobba två av de stora matvaruhuskedjornas såjordar. Jag har använt dem två år i rad och usch vad de har varit dåliga. Först trodde jag att det var dålig jord bara i den påsen jag råkade köpa, för nästan ingenting grodde, och det som grodde växte inte. Nästa vända trodde jag att det var för kallt hemma hos mig, för mörkt, för dragit, för... Men efter att ha läst Allt om Trädgårds jordtest i nya numret (3/11) så inser jag att det verkligen är enorm skillnad även på såjordar och att det inte är mitt fel att det gått så dåligt med sådden de senaste åren. Frön är ju inte direkt billiga heller, åtminstone inte när man drar upp det mesta själv och också är intresserad av lite ovanliga sorter. Jag blir nästan lite arg när jag tänker på hur många kronor jag lagt ut helt i onödan på frön som aldrig blivit något bara för att jorden varit värdelös.

Så ett tips till alla som sår själva; läs jordtestet i Allt om Trädgård, se det som en tankeställare, och nobba sen de jordar som Du inte är nöjd med!

Uppdatering 2011 02 10

Jag kan lika gärna göra en lista på bra och hemmatestade såjordar. Vill ni bidra med egna erfarenheter så lämna en kommentar till det här inlägget eller skicka ett mejl till mig.

Namnet på jorden och om ni vill gärna en kommentar om vad ni sått.

Bra såjordar:

- Emmaljunga såjord

Tips från Marie till Stockholmare: Dessa två firmor i södra och östra delen av Stockholm skall enligt Emmaljunga jord sälja deras jord. Stuvsta Trädgård i Huddinge, tel. 08-7110313. Trädgårdstjänst i Tyresö kan även var ett alternativ. Tel. 08-7120791.

-Weibulls såjord

-Hasselfors S-jord. (Blåvita påsen med älgen på.)

Jag hittade ett - som jag tycker - intressant inlägg hos Åke Truedsson som handlar just om problemen med både jordar och näringsämnen. Inlägget finner ni här. (Funkar inte länken så stäng fönstret och försök igen.)

Planer (dagbok)

Häromveckan visade jag en skiss på hur det såg ut hemma hos oss för tre år sedan. Tänkte att jag skulle dela med mig av vad som hänt sedan dess, vad som ska hända och hur jag funderar också.

Hösten 2010:

Det ser på intet sätt mindre plottrigt ut nu, men jag lovar att det finns en plan - eller åtminstone orsak - bakom varje sak jag ändrar eller tillför.

De första två åren handlade mest om att känna in tomten och komma underfund om hur vi vistades i den. Var är skönast att sitta, hur går vi när vi ska till komposter och vedbod. Vad vill vi se från fönstren, var är mest respektive minst sol.

Det fanns egentligen inga redan uppgrävda rabatter när vi flyttade in heller (bortsett från en sträng av ogräs som en gång innehållit fleråriga grönsaker och gammeldags perenner som gullris, gullboll och kärleksört) och därför har jag varit tvungen att börja gräva både här och där - för att få ner saker i jorden - utan att jag haft en färdig plan hur det ska se ut när jag blir "färdig".

I somras kände jag äntligen att jag började få en klarare bild av hur jag skulle vilja ha det för att trivas. Och därför lades krutet på att fortsätta (eller börja) på de delar där jag har tydligast målbild i mitt inre.

De synligaste aktiviteterna i somras:

a: Gräsrabatten förlängdes med en meter och en buske (rödbladig smällspirea) planterades i den.

b: En stubbe (fruktträd) mitt på gräsmattan tog bort och spaden sattes i jorden för att gräva upp en första del av blivande kryddlandet.

c: Den gamla perennrabatten grävdes upp redan för tre år sedan, men i somras förstorade jag den ganska ordentligt. Jag har slitit med jordförbättring (kompost, lövtäckning, gräsklipp) och i år odlade jag squash och pumpa i det som är mitt blivande grönsaksland.

Den lilla rektangeln till höger om långa grönsakslandet innehåller nu krusbär på stam. Där stod tidigare en klunge gullboll mitt i gräsmattan.

d: När vi flyttade in stod det en död lavendelbuske ensam vid grusgången. Det första vi gjorde på tomten efter att vi hade klippt gräset var att gräva upp den och samtidigt göra plats för gräslök, salvia och persilja.

Örtcirkeln har utvidgats varje år för att ha något ställe att snabbt få ner perenner på. På sensommaren i år blev det en kvadrat av det hela. Här växer tillsvidare allt möjligt i en salig röra.

e: Skuggiga hörnet. Rhododendronbuskar och kaprifol. Ett vildkörsbärsträd som växte mellan häck och skjul togs bort. Marken sluttar omotiverat mycket där ni ser att jag gjort streckade linjer i skissen. All jord som jag får över när jag gräver har jag burit hit hela sommaren. Och grässvålen från det uppgrävda kryddlandet ligger också utspridd här. Om ett par, tre år kan det vara läge att så ny gräsmatta eller kanske göra en riktig skuggrabatt här.

Jag har också haft en del småplantor från ormbunke vid ateljén som jag flyttat hit i omgångar.

f: En sandlåda med örter, en tillsvidare lösning. Vi köpte en montera-själv sats och ställde så nära ytterdörren som möjligt. Lätt att komma åt.

Planer sommaren 2011:

a: Grusgången/parkeringen måste breddas med någon halvmeter.

b: En av de röda vinbärsbuskarna ska flyttas ner till "grönsaksdelen", förmodligen till g i skissen. En rödbladig fläder ska planteras istället. (Jag har ett mörkbladigt tema närmast huset, och jag gillar fläder.) (Flädern är också snabbväxande, och jag vill ha mer insynsskydd.)

c: Måste gräva upp en, en och halv meter, till för att utöka gräsrabatten.

d: En till triangel i blivande kryddlandet ska grävas.

e: Det långa grönsakslandet ska delas upp i tre mindre odlingsbäddar och sten ska läggas runt om.

f: Hallonlandet ger nästan inget. Vi har bestämt att gräva upp det, och att så småningom köpa nya plantor. Är inte riktigt säker på att det kommer att bli av i sommar, men det står med på att-göra-listan ändå.

h: Skuggiga hörnet kommer pysslas om precis som tidigare. Sänkan ska fyllas ännu mer, och kanske borde jag läsa på om rhododendron och se vad jag behöver göra för att de ska trivas bättre.

x: Ser att jag glömt att sätta en markering vid uteplatsen med tak strax nedanför huset. Den är skyddad på två sidor av en gänglig och förvuxen syrenberså. Vi sågade ner en liten del av den i somras som test, och det verkade funka bra, så den ska föryngras ända nerifrån marken. Eventuellt tar vi varannan buske så att inte allt försvinner på en gång.

Självklart håller jag på med hundra mindre projekt också. Jag försöker att få fart på buskarna ut mot gatan till exempel. Jag planterar självförökad hasselört vid kökskomposten. Jag förökar lavendel till en lavendelhäck (misstänker att alla plantor har dött i sina krukor nu eftersom jag aldrig hann få dem i jorden innan de täcktes av snö). Jag planterar lungört under häcken. Och i somras blev det också mycket vattning av de nyplanterade buskarna och träden.

Om tre år:

Jag borde ha hunnit så här långt om tre år. Inte så mycket att kommentera, men några få saker kanske jag kan förklara närmare:

a: Anledningen till den konstigt liggande lilla rabatten vid grusgången är att det är tänkt att bli en plank som insynsskydd ut från huset så småningom. Det bestämde vi ganska snart, och jag skulle förstås gärna utnyttja planket till någon klängväxt. Därför grävde jag upp just där planket kommer att sluta när jag var tvungen att ta upp lite mer gräsmatta för att få ner plantor i jorden för två år sedan. Det ser helt absurdt ut nu. Men en dag blir det bra.

b: Mina konstiga trianglar mitt på gräsmattan kommer så småningom bli ett rektangulärt kryddland som ligger i anslutning till växthuset. Växthuset med stenläggningen utanför kommer att ligga något under kryddlandet i nivå, kanske 40 cm. Söder om växthuset en liten grobänk för sticklingar och sådd. Den snickrade maken åt mig i somras, av vårat gamla garagefönster.

Väster om kryddlandet bokhäcken som ska ersätta de gamla vinbärsbuskarna. I bokhäcken en båge in till grönsaksdelen.

d: Eventuellt ökar jag på grönsaksdelen så att jag får sex odlingslådor istället för tre. Det skulle ge mig möjlighet att odla massor av snittblommor också. Snittblommor är något jag uppskattar mer och mer.

c: Vi hamnar alltid under det här äppelträdet när solen skiner för starkt. På sensommaren när grenarna är tunga av frukt får man lyfta på dem för att kliva in, det är nästan som en grotta.

Det är inget stort utrymme, man får plats med två stolar och ett bord. Marken sluttar för mycket för att man ska kunna sitta bekvämt, så en intim liten iordninggjord sittplats är inplanerad här. Trädäck skulle vara skönt för fötterna...

Grab n'grow

Kul nyhet från Econova Garden, Grab n'grow odlingspåse i mjukplast. Klipp upp förpackningen, så de medföljande fröerna direkt i jorden i påsen, vattna, och vänta på att skörda. Finns i sju olika sorter; broccoli, rädisa och rödbeta som kan klippas redan som groddar och användas i sallader - och basilika, smörgåskrasse, koriander och ruccola.

Jag skulle ha älskat om min mamma hade köpt sådana här när jag var liten. Och jag skulle garanterat ha smakat på allt som växte i dem.

Som vuxen gillar jag idén att det kan vara så här enkelt, alla har förmodligen inte jordpåsar och krukor stående framme nästan för jämnan på köksgolvet som jag har.

Bild: Weibulls, www.weibulls.com

Men varför är det så förtvivlat ful färgsättning på påsarna? Det ser ju ut som fryspåsarna från snabbköpet. Nog måste det väl gå att göra den här produkten mer estetiskt tilltalande?

Oftast finns det en väl genomtänkt idé bakom utseendet på en produkt, så att man kan förstå varför den ser ut som den gör även om man själv inte gillar det. Men i det här fallet går jag helt bet på tanken bakom. Bladgrönt i fryspåsar?

Om jag skulle längta...

...efter något speciellt, så skulle det vara att de gula tulpanerna stod i blom igen. Och att det vore så varmt att dörrarna ut till den nätade rastgården för katterna kunde stå öppen hela dagarna igen.

Kontemplerande Donna.

Ett mysterium har fått sin lösning

Så här såg vår villatomt ut när vi flyttade in. Gräsmatta med spridda äppelträd, diverse buskar och ett par igenvuxna rabatter med perenner och fleråriga grönsaker (rabarber, pepparrot, jordärtskocka). Till höger och till vänster om tomten, ovanför och nedanför, ligger liknande små tomter med hus. Det är flera kvarter av tomter och hus, ända tills samhället tar slut.

Ser ni den röda pilen i bilden ovanför? Där stod jag och fotade bilden ni ser nedanför. Jag fotar varenda gång jag rensat en bit av den långa grusgången. Jag vet inte riktigt varför jag fotar, kanske för att påminna mig själv om hur snyggt det blir när det är gjort.

Jag avskyr nämligen att skyffla grus. Marken är som betong och den lilla uppskyfflade bit ni ser på bilden nedan höll jag på med en hel, lång dag. Maken vägrar. Ska det bli gjort så måste jag göra det.

Om ni tittar på den tecknade bilden överst igen så ser ni att det är förhållandevis mycket grus på en så liten tomt. Om jag skulle hålla hela den tre meter breda grusgången ned till vedboden ogräsfri så skulle jag inte ha tid att göra något annat alls i min trädgård. Därför så bestämde jag redan andra sommaren att lämna den åt sitt öde. Jag rensar bara ytan runt huset en eller två gånger per år. Grusautostradan som skär genom tomten har fått förvandlas till gräsmatta, av sig själv.

Skyffla grusgång i Photoshop kan man ju däremot göra (nedan).

Så här är det tänkt att se ut. Av den som anlade en gång i tiden. Och förr all del, jag får väl tillstå att jag också tycker att det ser rätt tjusigt ut. Men... det är en sak som vi bara inte får att gå ihop... varför vill man ha en tre meter bred grusgång i en liten villaträdgård? Vilken är poängen? Vedbod ligger där nere i hörnet nu, och säkert låg utedasset där en gång i tiden också. Skulle det inte räcka med en 1 meter bred grusgång?

Var finns det egentligen tre meter breda grusgångar? På kyrkogårdar...

I visningsträdgårdar...

På gårdar och gods...
Vad har den att göra hemma hos mig?

Svaret fick jag en dag när jag tittade på en websida som innehåller en del samlade vykort från vårt samhälle. Jag har tittat på dem flera gånger förut, speciellt de tre bilder där man kan skymta vårt hus. På det äldsta vykortet, från början av trettiotalet, ser man att vår gata då var den sista gatan i "stadskärnan". Mot väster och norr var det åkermark fortfarande. Och plötsligt såg jag, på det suddiga, svart-vita flygfotot, att det inte alls bara var åker direkt nedanför vår tomt, som jag förut trott, utan det låg ju en väg där också...

Jag har alltså äntligen fått förklaringen till den överdimensionerade grusgången. Den var en genomfart till åkern.

Nu kan man ju undra hur man kan vara så blind (dum) att man inte listat ut det tidigare. Den enda förklaring jag har är att alla tomter som nu ligger där det tidigare var åker, har hus som bytt ägare tio-tjugo gånger sedan de byggdes. Folk har pysslat med sina trädgårdar (helt plana gräsmattor och välplacerade blomrabatter), så det finns inte ett spår, inte ett enda tecken på att det någon gång varit något annat än villatomter på marken. Medan vårt hus hade haft samma ägare i 60-70 år när vi köpte det. Vår tomt är som någon orörd tidskapsel. Allt runtomkring den har förändrats, men inte den...

En annan sak som fick sin förklaring är varför den nedersta delen av vår tomt slutar med en brant, de sista 150 centimetrarna sluttar 70 centimeter ner mot grannens tomt. Vilket känns helt logiskt när man betänker att det legat en väg nedanför från början.

Mysteriet har alltså fått sin lösning. Men vad jag ska göra med grusgången har jag trots det fortfarande inte bestämt. Det bär mig lite emot att planera bort den helt. Anledningen att vi fastnade för just det här huset var att allt var så orört, ska jag då verkligen sätta igång att modernisera bort alla spår av det som en gång var?

En idé jag lekt med i tankarna ända sedan vi flyttade in är att på något sätt utnyttja grusgången till att förstärka perspektivet i trädgården. Nu använde jag återigen igen Photoshop för att testa hur det skulle kunna bli. Jag låter grusgången fortsätta över halva tomten, men låter den smalna av ner mot vedboden...

Ser man det ovanifrån ser det helknasigt ut, men det är ju inte från ovan jag betraktar min trädgård, utan från marken...
Slutresultatet beror förstås på vad som hamnar runtomkring. Jag skulle till exempel gärna vilja ha en pergola. Om den placerades över grusgången, och även den byggdes en aning avsmalnande, skulle man förmodligen kunna få en rätt häftig effekt.

Mycket att fundera på är det...

*

Den här veckan har jag varit på bloggträff hemma hos Laila med Fagerdala Trädgård. Tack snälla du för en fantastisk måltid! Otroligt trevligt att träffa andra bloggare "live" också. Man saknar ju inte samtalsämnen direkt. :-)

Min man frågade mig efteråt om det hade blivit mycket trädgårdsprat. Mitt svar blev, efter en stunds betänketid: Nja, vi pratade om kameror, hårddiskar, minnen och I-pod.

Marie, Monica, Mia och Eva Linnea - det var superkul att träffa er!

Offentlig utsmyckning?

Jag har städat lite bland arkiverat material och tänkte att jag skulle visa en triptyk jag målade till en utställning på Galleri Ikaros i Göteborg för några år sedan. Oljefärg på linne, spadar i naturlig storlek.

Till den här utställningen jobbade jag med spadar och symbolvärdet i dem. Jag har också kvar ett handtryckt tyg med spad-mönster. Ska visa det när jag har fotat av det.

Det roliga med att gömma undan saker en tid är att de känns som nya när man plockar fram dem igen. Just nu kan jag inte låta bli att stanna upp flera gånger om dagen och titta på spadarna på väggen i ateljén. De känns väldigt handfasta men samtidigt som om de har ett hemligt budskap som jag inte riktigt har förstått ännu.

Jag tycker att den här trion skulle göra sig fint som offentlig utsmyckning någonstans eftersom de väcker så många associationer. Men de skulle också göra sig fint i en mindre lokal där något ljudabsorberande krävs för att lokalen ska bli trevlig att vistas i. Eller korridoren i ett hotell, matsalen på lantbruksgymnasiet... Till salu är de iallafall. Så känner ni någon som skulle behöva tre spadar är det bara att tipsa dem att de kan kontakta mig...

Utsikter

Tänk vad dagar kan skilja sig åt. Igår stod jag i fönstret i ateljén och tittade ut när molnen för en kort stund skingrades under solförmörkelsen. Häpnade över vad annorlunda och magisk världen blivit. Solljus som en solnedgång om hösten, en varm och guldskimrande värld.

Samma tid idag var det istället en sagoboksillustration utanför rutan. Allt helt och hållet vitt och dämpat. Jag behöver inte ens gå ut för att höra tystnaden.

Jag bär med mig många utsikter. Sådana som kan dyka upp i minnet plötsligt, helt utan anledning. Utsikten från mitt tonårsrum sena vårkvällar, när björkarna utanför stod i knopp och färgades rosa av solnedgången, och bladverket ännu inte var så stort så att de skymde kanalen 200 meter bort. Utsikten från köket på Kommendörsgatan, högst upp i huset, men ändå kunde jag se när det var Georg Rydeberg som gick framåtlutad nere på gatan med sin matkasse. Utsikten från studentrummet på Lappis, där lövskogen bort mot Värtan ständigt skiftade färg och ingen dag var den andra lik. Utsikten från Heleneborgsgatan på Söder, den mest grandiosa av dem alla med utsikt över hela Riddarfjärden, och ändå trivdes jag aldrig med den - den fick mig att känna mig avskärmad och isolerad.

Jag funderar på om inte utsikter är som älskade människor som dör ifrån en. Även om de inte längre finns så bär man dem med sig resten av livet i minnet.

Om det är någon som har försökt att kontakta mig men fått mejlen i retur så kan jag meddela att mejlen funkar nu igen. Skicka igen!

In med 11:an!

Jag tar en sommarbukett till hjälp för att önska er ett riktigt gott nytt år. Må det bli bra för oss alla!