måndag 15 augusti 2011

Bishops Children igen (och lera).

Kan inte motstå att visa ännu ett par bilder på en av dahliorna från fröblandningen 'Bishops Children'. När blomman slår ut är färgen så mörkt orange att den nästan ser röd ut. Några timmar senare har den blivit dammigt orange, och efter ett par dagar - precis innan den vissnar - har den bleknat och blivit laxfärgad. Alla dessa nyanser samtidigt, på en buske med de mörkaste blad. Kan inte finna ett bättre ord än anslående. Förra året lyckades jag inte övervintra knölarna, men jag ska packa dem bättre i år. (Har redan inhandlat torv.)


Jag håller på att gräva ett kort dike, ca 3,5 meter, för att plantera en häck. Jag har pratat tidigare om vår stundtals ganska svårarbetade lerjord, men frågan är om jag någon gång tidigare (någonstans) stött på lera så tidigt som idag. Matjordslagret är bara 10-12 cm tjockt, därefter ren lera.


Har lite bryderi nu eftersom jag vanligtvis brukar blanda upp min lerjord med köpejord och barkmull för att få den luftigare, men de här klumparna går inte ens att hacka sönder. Är rädd för att om jag bara häller ner ny jord i diket så kommer dikesväggarna fungera nästan som en kruka, och kapsla in häckens rotsystem. Jag ska grunna litet, men jag tror att jag kommer att göra diket bredare än vad som normalt brukar behövas, och så hämtar jag lite mindre kompakt lerjord från något annat ställe på tomten, och blandar upp den med lite barkmull och torvrik köpejord, innan jag slutligen planterar. Förhoppningsvis har sen plantorna blivit så starka när de når fram till leran i dikeskanterna, att rötterna klarar att ta sig igenom.
Kanske överdriver jag problemet, jag vet inte. Men jag avskyr verkligen att behöva göra om. Hellre en dags extra jobb nu, än att om tre år behöva konstatera att "det där gick ju inte så bra".

4 kommentarer:

  1. Det syns inte hur snabbt något är gjort bara hur väl det är gjort. Var det en kvinna som sa till mig.
    En annan sa "långsamt och väl har goda skäl, snabbt och illa kan ingen gilla".
    Trädgårdsodling är svårt att skynda på, allt måste få ta sin tid och många tankar väcks på vägen. Du lär få muskler tänker jag, med detta hårdjobb. Leran kanske kan användas till något?
    Dahliorna är för övrigt helt fantastiska.

    SvaraRadera
  2. henrik valentin16 augusti 2011 12:54

    Vissa rötter har dock en fantastisk förmåga att vandra iväg oavsett jord. Gräv annars upp mer och köp en drejskiva och en brännugn...

    SvaraRadera
  3. Håller med, hellre gräva ordentligt, göra om är nog bland det mest frustrerande. Hela Bishopfamiljen är en ovanligt vacker familj och fin att plåta. kram Sophia

    SvaraRadera
  4. SlöjdLena:
    Fina talesätt båda två. Och jag tänker mig att du (om någon, med ditt yrke) inte heller kan, eller vill, ta genvägar. Gör man ordentligt från början behöver man åtminstone inte skylla sig själv när det går åt skogen.
    Muskler vet jag inte... men kilona rasar. :-)

    Henrik:
    Jodå, och det växer ett par andra stora buskar som ser ut att stortrivas precis bredvid. Men jag vill att de nya, små, ska få en så god och optimal start som möjligt i livet.
    Har drejskiva, har brännugn. Frågade maken om han kunde lära mig att använda dem. "Visst, vi kan göra det istället för att hålla på ute i trädgården" svarade han.
    Vad tror du jag väljer Henrik? :-)

    Sophia:
    Måste erkänna att jag tycker att den är för jäklig att fota... Det röda är inte kompatibelt med min Nikon... av 200 bilder blir det en som går att labba fram färgskiftningarna och skuggorna i kronbladen på... Har du något knep får du gärna dela med dig...

    /IET

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...