Dagbok

En bild från en kväll i förra veckan. Jag sitter ute i skuggan med katterna och en kopp kaffe efter maten. Det är så här jag njutit av sommaren den senaste månaden. Dagarna har mest varit en plåga, trettiogradig värme är inte min grej.

Bilden är tagen i sorkträdgården vid ateljén utanför Stockholm. För att vara så torrt (vi har inte haft en droppe regn på åtminstone en månad) så är det ändå förvånansvärt frodigt. På andra sidan huset, mot sydväst, är gräsmattorna gulbruna, och det är inte många gröna grässtrån man ser.

Här i trädgården undviker jag att vattna så långt det bara är möjligt. Det som får vatten är krukor och växthuset förstås. Det enda som har haft det synligt svårt att krisslan och stormhatten. Resten har klarat sig fint.

I fredags kom så äntligen regn och svalare väder. Två dagar i rad med bara 20 grader i skuggan. Jag fick en sån energi att jag hann med mer på en helg än på de senaste tre veckorna totalt.

Det började med något så enkelt som att jag skulle gräva upp en planta för att dela att ta med till en kompis. Men huh vilken chock jag fick. Den var helt tom under.

Visst står jag varje dag och förfäras över nya sorkhål, och irriterar mig på de enorma jordhögarna de krafsar upp som fullständigt begraver mindre växter, men när det är så grönt och fint i landen så är det svårt att se hur illa det verkligen är.

Jag fick nån rädda-vad-som-räddas-kan-panik, och en hel dag stod jag bara och grävde upp plantor som jag verkligen vill ha kvar. Det var inte en enda planta som hade ett normalt rotsystem, en normal rotklump. Allt var bara tomt under. Här nedan potentillan som jag visade bilder på för ett par veckor sedan.

Jag ser ju själv på bilderna att det inte riktigt framgår hur illa det är, men tänk er att det rotsystem som är kvar på plantan är som en stor, torr koblaffa. Platt alltså. Det mesta av det jag grävde upp hade en jordklump som var ganska precis två fingrar bred på höjden.

Jag fattar inte hur växterna kan överleva. I den här torkan dessutom!

Nå, det mesta av det jag grävt upp har jag delat i flera plantor, och sen satt i krukor. Med lite tur ska jag kunna plantera ut det som klarar denna omilda behandling redan i höst.

En annan sak jag sysselsatt mig med de senaste dagarna är att kruka om alla sticklingar från kryddväxter jag tog i våras. Salvia, lavendel, åbrodd. Plantor jag vill ha många av. Många, många krukor att vattna just nu alltså.

I den andra trädgården, där jag inte har några större sorkproblem (ta i trä), och inte så värst många mördarsniglar heller (ännu), där har vi kunnat skörda det första i grönsakslandet. Vaxbönor och sommarsquash. Det var det enda som fick plats i år. Påsarna med majrovor, olikfärgade morötter, kålrabbi och olika sorters rödbetor ligger orörda. Och så här med facit i hand så var det väl tur det. Trots att vi vattnat ordentligt en gång i veckan så är jag tveksam till om sådd på friland hade lyckats i år. Inte med den kompakta lerjorden som grönsakslandet fortfarande består av. Jag fick inte ens ner spaden för att dra upp lite ogräs när det var som torrast. Jorden är som betong. Men squashen växer jättebra. Och bönorna är inte stora, men riktigt, riktigt goda.