Kärlek vid första ögonkastet

Oj, oj, oj vilken färg på denna tulpan. Den dök upp i gruset precis vid husgrunden i år. Åtta år med huset och vi har aldrig sett den förr. Kärlek vid första ögonkastet. Kommer det fram i bilderna hur vacker den är mot husgrunden? Man vet ju inte, datorskärmar kan visa färger lite hur som helst ibland.

Om jag ska ge mig på att beskriva färgen skulle jag säga dämpat rosa-violett-grå.

Så vad gör jag nu för att få den att trivas lite extra och fortsätta blomma i framtiden? Benmjöl? Finns det nåt sätt att ta reda på vilken namnsort det är, jag vill ju ha mer - den är som klippt och skuren för min lilla trädgård just denna årstid?

Mer om tulpanerna i gruset i detta inlägg.

Hasselört i blom

Hasselört Asarum europaeum, är en marktäckare med njurformade blanka blad som trivs bra i skugga. Den kan vara lite trög att etablera sig, men har den väl börjat växa så sprider den sig hyfsat bra. Man kan hjälpa till genom att dela plantorna vartannat år eller så om man vill ha dem över en större yta.

Hasselört har ett stort värde som skuggväxt eftersom den i princip är vintergrön. De blanka, djupt gröna bladen är också mycket vackra sommartid eftersom de speglar ljuset.

Det man knappast ser om man inte letar efter dem är hasselörtens blommor. De kommer på korta stjälkar precis ovan jord och man måste lyfta på bladen och kika under dem för att se blommorna. De är inte stora, inte färggranna, men de är väldigt vackra på sitt sätt ändå. Ludna och köttiga, dova i färgen.

Ramslök på gång

För två år sedan fick jag några lökar ramslök av en bekant. Planterade dem i vandrande skugga under plommonträden. Förra året skördade jag några blad, i år har jag kunnat ta det tredubbla. Idag upptäckte jag att de frösått sig ganska duktigt i gräset.

Kanske hade det funkat bra att ha kvar dem i gräset, men för att de inte av misstag ska åka med i gräsklippningen grävde jag upp dem och pillade loss plantorna ur grässvålen. Myllade ner  kompostjord blandat med en fjärdedel torvmull och lite barkmull i lerjorden som gärna torkar ut eftersom plommonen suger ur jorden. Och så planterade jag småplantorna.

De står ganska tätt, ungefär 15 cm mellan lökarna, men jag räknar med att alla inte tar sig, så det blir förhoppningsvis lagom.
Någon dryg meter, eller en och halv, från ramslöken har jag nyligen planterat ett Voitto Gulkrikon som jag köpte på Nordiska Trädgårdar hos Blomqvist plantskola. Och i går fick jag en hel hink med just utblommade snöklockor av min bror, de lökarna ska jag sätta ner lite här och där i gräset runtomkring plommon och krikon. Hoppas att jag på sikt kan få lite lundkänsla i denna del av vår 925 kvadratmeter stora tomt.

Vårstädning - hur noggrann ska man vara?

Ja, hur noggrann ska man vara, och när ska man börja? Jag börjar när det är skönt att vara utomhus. När jag kan gå runt utan att få platåskor av leran. I år var det ovanligt tidigt, bilden nedan är tagen för nästan en månad sedan. Inte något grönt ännu (de uppstammade krusbären i förgrunden är utspruckna idag) men det var mer än tio plusgrader, ingen blåst, och inte någon tjäle i jorden.

Vad börjar man med? Man börjar med att klippa ned allt som ska klippas ner i land och rabatter. Man klipper häckarna, beskär äppelträden, putsar buskar, luftar komposten kanske, rensar grusgångarna, kantskär rabatterna. Och vad gör man inte? Jag kan iallafall tala vad jag inte gör; jag rensar inte bort alla döda blad och stjälkar som ligger på öppen jord förrän det blir absolut nödvändigt, så sent som möjligt alltså.

Vad vinner man på att rensa jorden sent?
- Allt torrt organiskt material på jordytan fungerar som ett skydd för perenner om det är barmark.
- Allt "blött" organiskt material bryts fortfarande ner (när det är plusgrader), det fungerar som mat för mikroorganismer och maskar. (Det gör alltså jorden mer humusrik.)
- Torrt material som grova stjälkar och stora torra blad älskas av fåglarna som just nu håller på att bygga eller fodra sina bon. Fåglar gillar vi, för de äter skadeinsekter och larver som vi inte vill ha i våra land.
- Vill man ta till vara småplantor av perenner som förökat sig själva ökar chansen att hitta dem ju längre man väntar.

När är det då dags för att rensa ordentligt? Gör det i samband med grundgödslingen. När det är dags för den beror på var i landet man bor. Jag (Sörmland) håller på just nu. Ta bort det som finns kvar av torrt fjolårsspill i landen (och tro mig, det är förvånansvärt lite kvar av det som låg på jorden bara för en månad sedan), rensa bort ogräs och mylla ner gödning.

Och vad gör man av det som man rensar bort? Vi lägger det på komposten förstås.

Finfin läsning om vårrensning här: Natur och Trädgård

Bus med bokhäcken

Jag har bestämt mig för att sluta vara irriterad på glipan i bokhäcken jag planterade förra året. Ett par snitt med sekatören och så blev det ett hål istället för en glipa. 

Tittin!

Och tittut!

Bladlusår

Jag har aldrig sett så mycket bladlöss i hela mitt liv som i år. Till och med växter som normalt brukar vara problemfria är nedlusade. Och plantor som riddarsporre och stormhatt, de har så mycket löss att de slutat växa för länge sedan. De få rosor jag har kommer inte blomma i år, alla knoppar är förkrympta.

Spruta vatten med högt tryck funkar inte, vi pratar ju inte om bara någon enskild växt som är drabbad. Och såpa med T-röd… Jo, det är ju en gammal välprovad medicin, men ju mer jag börjat intressera mig för djurlivet i trädgården (ner till minsta insekt) desto svårare har jag för att använda något som tar kål även på nyttodjuren.

Plommonträden i tomtgränsen har sett lite molokna ut har jag noterat, men det var först när jag drog ner några kvistor i ansiktshöjd som jag såg vad problemet var; löss. Mer löss. Ännu mer löss. Hundratusentals säkert.

Jag hade en vattenkanna stående under ett av träden och den var så klibbig när jag lyfte upp den att den fastnade i handen. Inte kul faktiskt. Rätt äckligt till och med.

Nå, det finns ju ljuspunkter i eländet ändå. Trädgårdens good guys har kalas. Och för en gångs skull behöver man inte leta särskilt länge för att hitta dem - det är bara att gå till närmasta lusangripen planta och kika ner så hittar man någon larv med munnen full. Det här (nedan) är larven av en blomfluga.

Titta nu noga hur den ser ut, för den här ska ni under inga omständigheter klämma ihjäl. Det här är en liten hjälte. Ca 10-11 mm lång. Smal i ena änden och bred i den andra. (Uppförstorad nedan.)

En annan liten krigare hittar jag på ungefär vart femte blad av schersminen just nu. Taggarna utåt och full fart framåt - en nyckelpigelarv. Nyckelpigelarverna är rätt roliga att studera. De kan stundtals vara rätt livliga. Och ibland ser det ut som om de får attacker av hicka. Har ingen aning om vad det beror på.

När ni ser en sån här ska ni alltså inte klämma ihjäl den heller. Den strider på vår sida.

Och stöter ni på en sån här (nedan) på ett blad eller i en blomma så är det inte en konstig gallutväxt som man kan tro om man bara tittar hastigt och inte har glasögon på sig. Det här är nyckelpigans puppa.  Den låter vi självklart vara kvar den också alltså.

Och när det gäller nyckelpigor så kan de ju se lite olika ut. Det gäller också deras puppor. På min schersminbuske har jag tre sorters helt olikfärgade nyckelpigepuppor. Den ovan, en sort som man närmast kan beskriva som svart och beige, och en tredje som är mer svart-brun-röd. Alla ser vid närmare betraktande ut som något ur en sciencefiction-film.

Något slags jubileum har Leva Grönt idag såg jag just. Inlägg 300. Ett trefaldigt leve är det väl värt; Hurra Hurra Hurra!

Favoritkombo

Just nu är detta det som jag tittar mest och helst på i min trädgård, planteringen kring den Ryska kornellen. Det är lite "billiga effekter" jag använt mig av när jag låtit gult och limegrönt möta blårosa och lila, men oh så snyggt jag tycker att det är.

Geranium phaeum, Brunnäva, i olika blålila nyanser, alla självsådda  hemma hos mig. (Mammorna är G. phaeum 'Samobor', G. phaeum 'alba' och G. phaeum 'Lily Lovell'.)

Tulpanen minns jag inte namnet på, men det är en vanlig sort i plantskolorna, lätt att hitta.

Just nu blommar även några mörkblå aklejor på samma ställe, och som underplantering växer gulbladig alunrot. (Alunroten trivs inte riktigt på detta ställe, vilket däremot gulbladig mattram verkar göra, så till nästa år ska jag byta alunroten mot mattram.
I knopp står en rosa pion, och senare i sommar kommer Prickklocka (Jag har iallafall för mig att det var prickklocka jag planterade förra sommaren.)

Snödroppar i kruka

Rekordtidig städstart i år. Önskar att jag hade haft tid att vara ute mer i det ljuvliga väder vi haft de senaste dagarna. 12-13 grader både i går och i förrgår och idag visade termometern som mest 15 (!) grader i skuggan. Det har ju varit rejält blåsigt även här, så trots värmen var det inte tal om att jobba i skjortärmarna de timmar jag var ute. Men våstädat har det blivit iallafall.

Har njutit något obeskrivligt av snödropparna jag har i kruka. Har flyttat runt dem en del. De har stått vid entrén några dagar och vid uteplatsen. Och ett tag under ett träd så att jag kunde se dem från köksfönstret. När de har blommat klart åker de tillbaka ner i jorden igen (men inte på samma ställe där jag tog dem).

Det är liksom det som är så bra med snödroppar. Bästa tiden att flytta dem är när de just blommat klart, innan de vissnat ner. Ska man dela tuvor kan man gräva upp när de står i knopp och låta dem slå ut och blomma i krukor. När blomningen är klar flyttar man dem till nya stället.

Jag delar gamla tuvor av snödroppar och planterar ut under bokhäckarna jag planterade förra sommaren. Snödroppar mot de röda bokbladen. Match made in heaven.

Och apropå bokhäckarna så jag är väldigt nöjd med hur det blev. Det är ingen lång sammanhängande häck, utan jag har planterat "skärmar" på fyra ställen på tomten. Två av dem är bara ca 120 cm långa. De andra två ca tre meter vardera. Rumsavdelare och siktändrare. 

Snyggast blev den direkt vid huset. Alla fönster är målade i rött, och när snön ligger som på bilden nedan (december), kommer boken verkligen till sin rätt färgmässigt.

28 augusti 1991

Inget speciellt hände det datumet, utom att jag skissade dessa bilder i mitt skissblock. Skisserna var del av en uppgift vi hade på Konstfack. Jag minns inte riktigt hur den löd, men meningen var att vi skulle dokumentera en vecka i våra liv har jag för mig.

Jag skissade vid mitt föräldrahem på Djurgården i Stockholm.

Det var ett lätt duggregn i luften den dagen. Det svarta blev svartare än vanligt, och regnet - nästan bara som en dimma - gjorde luften disig. Minns fortfarande hur luften kändes att andas in.

Höst i grönsakslandet

Alla årstider har sin charm men våren och hösten är mina favoriter. Vårens hundra nyanser av grönt och höstens must av gulorange, och brunt, och grafiska växtskelett.

Ibland är höststädningen bara deprimerande. Har det varit en dålig sommar är det desto skönare att plocka fram filtarna inomhus och ta igen vad man missat i filmutbudet. Men har sommaren varit bra...

...har sommaren varit bra, och man är nöjd med både väder och växtkraft, då blir hösten inte bara ett avslut och en lång räcka trista göromål som att tömma krukor och plocka undan utemöblerna. Istället blir den en smygstart på nästa säsong. En väntan som gör gott.

Jag är så himla nöjd med sommaren som varit. Jag har (förstås) inte hunnit med ens hälften av vad jag hoppades kunna förbättra struktur- och plantmässigt i trädgården i år (och ja, jag kallar det trädgård trots att det inte är mer än vad man ser på bilden nedan - jag har målbilden klar i huvudet, så för mig är detta en trädgård redan). Men å andra sidan har vi nog aldrig ätit så bra. Jag har verkligen lyckats bra med grönsakerna i år. Att nu göra årsavslut känns precis rätt. Varenda grönsak utom tre gurkor som frosten tog har tagits till vara. Idag skördade jag de sista purjolökarna, i morgon ska jag ta mangolden som fortfarande står fin i sista odlingslådan.

När jag rensade ur de två första grönsaksbäddarna idag märkte jag att allt mitt pysslande med dem äntligen börjat göra nytta. Jorden i dem är lite annorlunda. Det är inte längre bara en blandning av platsens hårda lerjord och den sandiga köpejorden, utan äntligen kan man ana antydan av struktur i den. Den "håller ihop" på ett helt nytt sätt.
Alltså kan det bara bli ännu bättre. Och ett av stegen för att få min jord bättre är vintertäckningen med löv. Den gör underverk för strukturen och genomluftningen - maskarna gillar verkligen löv!

Det som gått bäst att odla i år har varit bönor och morötter. Det som inte gått alls har varit vanlig sallat och kål (grönkål, svartkål). Skulle vara roligt att veta om andra också har haft problem med kål? (Jag tror inte att skadedjursangreppen varit värre än normalt, det har mest verkat som om de inte velat växa alls...?)

Tredje och sista bilden är färger jag gillar just nu. Jag gillar hur klätterhortensian blir gulorange så fort det varit frost. Jag gillar hösthimlarnas gråblå moln (de dagar himlen inte är klarblå). Jag gillar faluröda vedboden, och tegelfasaden på "Trösk" i bildens bakgrunden. Jag gillar krusbäret som börjar gulna (och jag gillar skorstenen som sticker upp som ett utropstecken mitt på horisonten också).
(Jag gillar inte den provisoriska Biltema - eller var det Rusta? - klätterportalen åt den namnlösa klematisen från Julita.)

Mina tre bästa jordförbättrare för grönsakslandet är:

- Hushållskompost som myllas ner på våren
- Gräsklipp som täckning mellan raderna på sommaren
- Ett tjockt lager löv som täcke på vintern

Dessutom odlar jag i fyraårig växtföljd, men så snart jag hinner ska den utökas till att bli 7- eller 8-årig istället.

Memory Lane (I), Shakespeare

Det här är en otroligt konstig period i mitt liv eftersom jag lever med tre fötter. En i dåtid, en i nutid och en i framtiden. Jag byter plats att arbeta på och eftersom jag byter till litet från stort så innebär det en, som det verkar, aldrig sinande vånda. Vad ska jag spara, vad ska jag slänga?

Jag har kommit halvvägs in i arkivet av skisser, teckningar och original. Originalen (illustrationer publicerade i tidningar, magasin och böcker) sparar jag förstås. Många gamla skisser och arbeten från konstskolorna jag gått på har gått i sopen. Ganska många opublicerade skisser/illustrationer har jag lagt i arkivboxar för att jag gillar dem för mycket för att slänga. Har under tiden jag röjt scannat en del och tänkte att jag skulle visa några av mina gamla bilder här. 

Klicka på bilden så blir den lite större.

De här sex damerna har ganska många år på nacken. De härrör från mitt sista eller näst sista år på Konstfack (1990 eller däromkring). De är skisser för en uppgift i bokillustration vi hade. Jag minns inte exakt hur uppgiften löd, men den måste ha engagerat mig, för i min låda med skolarbeten har jag hittat ett trettiotal olika ingångar till illustrationer just för denna uppgift.
Jag gissar att jag någon gång i processen hade en idé att jag skulle illustrera Shakespeare. Vet inte hur jag annars ska tolka dessa förenklade men namngivna kvinnofigurer.

Jag gillar alla tjejerna, men idag gillar jag alldeles speciellt den bloddrypande damen med kniven. Vet inte vad det är med bilden som fångar mig så. Ögonen, den spända bröstkorgen som får nyckelbenen att stå ut, eller bara den spända hållningen i allmänhet.

Till slut valde jag att illustrera en bok av Elin Wägner istället. De bilderna är totala motsatsen mot dessa,  helt och hållet abstrakta och svart-vita. Utmejslade kvinnokaraktärer verkar ha varit mitt tema iallafall, men jag minns faktiskt inte om det var med avsikt eller bara av en tillfällighet. Hur som helst är det roligt att gå tillbaka i tiden och se vad som fanns inom mig då.

Om att jobba hemma

Mellan slipning av golvlister och ommålning av väggar (inomhus tack och lov) så försöker jag att hinna med att fota för min nästa bok. Eftersom det står möbler och flyttkartonger precis överallt så har det varit något av en utmaning de senaste veckorna. Kan ju inte säga att det direkt underlättar att ha tre hjälpredor som måste ha sina nosar med i allt som sker.

Kan inte låta bli att skratta åt eländet. Vad tycker ni, kan jag ha med den här bilden i boken? :-)

Gud är i detaljerna

Gud är i detaljerna (eller; gud bor i detaljerna, gud finns i detaljerna) är ett idiom som tillskrivs arkitekten Mies van der Rohe. Grundmeningen är att noggrannhet är en dygd. Vad man än gör bör man göra det utifrån bästa förmåga.

Som illustratör är det just detaljerna som är mitt största artistiska problem. Störst kritik har mina illustrationer fått av folk som tycker att de är för noggranna, för detaljerade, för naivistiska i sin tydlighet. Trots att jag alltid gör mitt bästa att vara så tydlig i bild jag kan (eftersom jag ofta blir anlitad just för att göra förklarande illustrationer), så sitter ändå en tagg (hagtornslik tror jag, den sitter djupt och irriterar) som ständigt påminner mig om jag inte är tillräckligt konstnärlig. Jag bara ritar.

Varför sitter jag nu här och går från Mies van der Rohe till min egen konstnärlighet? Jo, vi åt kronärtskockor till middag ikväll. De var nog inte purfärska, de fick stå på spisen 45 minuter innan de var klara, en aningen beska var de också. Och bladen var brunfläckiga här och där.

Men halvvägs in i skockan hittade jag en hälsning från den tyskfödde arkitekten. Han tyckte tydligen det var bäst att vara övertydlig. En kronärtskocksblomma är ju redan perfekt i sin detaljrikedom, i den närmast matematiska perfektion i vilken bladen som omsluter blomman är placerade. Men här är den; god is in the detail säger den.

Och om någon undrar så har jag inte blivit religiös, inte börjat tro på det övernaturliga - det här är bara hur tankarna vandrar en helt vanlig tisdagskväll i en paus mellan renovering och beslutsvånda i ett projekt åt det mer konstnärliga hållet.

Bondböna 'Witkiem'

När jag började odla grönsaker för många år sedan var det potatis, bondbönor och rödbetor som jag satsade på första året. Vi hade grävt upp ett hyfsat stort land, kanske 4 x 6 meter. Potatisarna blev fantastiska, rödbetorna växte inte alls och bondbönorna var så fulla med löss att hela plantorna var svarta. Dessutom blev det en sån explosionsartad tillväxt av stora, feta tistlar när vi flådde gräsmattan av jorden att vi inte ens tänkte tanken att försöka odla ett nästa år på samma ställe.

De lusfulla bondbönorna var så läskiga att jag tror att jag till och med sa "aldrig mer bondbönor!".

Men så går tiden, och går lite till. Och tanken på bondbönor börjar pocka på i bakhuvudet igen. Och när jag satt förrförra vintern och kryssade i en fröbeställningslista så hade jag plötsligt satt ett kryss i rutan för bondbönor också. Och visst blev det en liten skörd förra året, ett par deciliter tror jag vi fick. Små men naggande goda. Det gav mersmak, så i år sådde jag igen, men startade lite tidigare, och oj vilken skillnad det blev både på antal bönor på varje stjälk och på storleken. Och, jag vågar knappt säga det högt, bladlöss har det knappt varit heller - vare sig förra eller denna sommar. Så här sitter jag nu och är upp över öronen liksom förälskad. I bondbönor!

Den här sorten heter 'Witkiem', den får 5-6 bönor - eller frön - i varje balja. Ju mognare de blir desto ljusare blir fröerna. På bilden är en hel tallrik nyskalade Witkiem som kokades och åts som tillbehör till tomat- och dillströmmingslåda i kväll. Fantastiskt gott med dill till bondbönorna faktiskt.

Det finns flera olika sorter bondbönor. Impecta har en del, och Runåbergs har också. Nästa år ska jag testa 'A grano violetto', en sort som rodnar en aning.

Skördetider

Trevligt just nu är att sitta på bänken nere vid grönsakerna. Den har jag ställt dit först i år, och den har snabbt blivit en favoritplats kvällstid, speciellt nu när det varit så varmt och det är skönast att sitta i skuggan. Funderar mycket på hur jag ska göra det lite mer "ombonat" kring grönsakslådorna. Någon form av spaljé eller vind- insynsskydd tror jag det blir nästa år. 

Trots bristande tillsyn är jag ovanligt nöjd med mina odlingslådor i år, allt har vuxit bättre än på länge. Och trots att våren var så sen så har jag kunnat skörda både lök, purjo, spenat och mangold i tre veckor redan. Jag tillhör den hariga skaran som normalt hellre sår för sent än för tidigt, speciellt som jag inte brukar ha möjlighet att vakta sådder och planteringar när det varnas för frost. Bilden nedan är tagen för tre veckor sedan. Nu är det mesta av löken redan uppäten, schalottenlökarna har lagt sig ner så de vill nog skördas de också. Det enda jag inte tagit av ännu är rödbetorna (annat än småblad till sallader förstås).

Mangolden har gett massor.  Och jag njuter obeskrivligt av att handskas med de färgglada stjälkarna till 'Bright Lights'. Paj med bara stjälkar och getost som smaksättare har blivit en lunchfavorit.

Det jag har misslyckats totalt med i år är borlottobönor och svartkål. Bönorna har totaltvägrat att gro trots att jag sått i omgångar. Och svartkålen har haft våldsamma angrepp av ohyra och dessutom liksom blivit gråaktiga och torra trots vattning. Kålen drog jag upp för någon vecka sedan och sådde ett par rader pak choi istället. Hoppas att det fungerar bättre.
Mördarsniglar har käkat upp mycket av sallaten, men jag har sått nytt hela tiden, så jag har ändå kunnat skörda litet gröna blad. I det stora hela är det ändå länge sedan jag har ätit så gott som denna sommar. Jag har kunnat ta varje dag av något jag odlat själv. För mig är det höjden av livskvalitet så jag kan bara konstatera att grönsaksodling gör mig lycklig.

Verbascum Olympicum

Jättekungsljus. Maffigaste bladrosetten i gruset. Bladen mäter 60 cm där de är som längst.

Tredje sommaren, dvs två och ett halvt år sedan sådd snart.
Borde man inte kunna förvänta sig blomning också?

Den är ursnygg där den står, men... någon som kan tipsa om varför den vägrar skjuta blomstängel?

Riddarsporre Pagan Purple(s)

Jag har ju letat efter lite högre perenner som kan ta över när mina ängsnävor blommat över och klippts ner. Riddarsporre tycker jag är en fin och klassisk rabattväxt som passar till mitt övriga växtval, så i våras köpte jag en ny för att plantera med nävorna. Stod och velade litet på Löta Trädgårdscenter över vilken färg jag skulle välja. Jag gillade de vita bäst, men eftersom jag bannlyst vitt från den blå-lila rabatten så stod valet mellan de blå nyanserna. Valde den som såg mest blå-blå ut, Delphinium Pagan Purple (eller Purples - namnet stavas på olika sätt på olika ställen har jag noterat).

Det var verkligen ett superfint exemplar jag fick tag i, en kraftig planta med många stänglar, det går inte att se att den är helt nyplanterad i rabatten, den ser ut att ha vuxit där i flera år redan. Men färgen... Jo, jag ville ju ha en blå-blå, men den här uppstickaren är så lysande blå att man nästan behöver solglasögon när man tittar på den.

Har förstorat en detalj nedan; ser ni att blommorna innehåller både klarblått och lilablått? Den här färgkombinationen gör att blommorna tycks riktigt vibrera av färg. Jag kan tänka mig att den här hedningen skulle göra sig riktigt bra som solitär. En stor grupp stjälkar som stack upp ur ett hav av gräs, eller bakom en låg häck, eller som ensamväxt vid en entré, ja, nåt sånt. Men i min rabatt med ängsnävor, nej, hu, blått är inte min färg riktigt, det är bara att konstatera det.

Men inget ont som inte har något gott i sig, är det inte så man brukar säga? Jag funderar nu över om jag inte ska förpassa även de lysande blå kungsnävorna till något mindre framträdande ställe. Kanske ska jag göra en lysande blå hörna vid köksträdgården (dit jag redan förpassat de gulblommande perenner jag har).

Och det där med vitförbudet i den lila-blekblå rabatten förresten... Jo, i våras flyttade ett jag större exemplar av en rosa malva dit. Trodde jag. Men när den började blomma visade det sig att det var en vit malva. Och eftersom jag hade två till vita malvor, sådda i år, som behövde komma i jorden så planterade jag dem på samma ställe. Och om jag då gräver upp kungsnävorna i höst så skulle jag kunna flytta även en av de vita stjärnflockorna dit (den som inte trivs på sitt nuvarande ställe), och istället för den illblå hedningen planterar jag en stormhatt med blommor spräckliga i blått och vitt som jag hittade i en plantskola för ett par veckor sedan. Då borde jag få en olika nyanser av vitt rabatt med inslag av lila och blekblått istället. Bara genom att flytta/byta plats på fem plantor får jag ett helt nytt färgtema.

Det enda problemet är att jag måste gräva upp ett nytt ställe för allt det lysande blå jag vill ta bort (men ända ha kvar), och att tån jag bröt för en månad sedan fortfarande inte är så läkt att jag kan gräva.
Aldrig får man så många ideér som när man inte kan göra någonting av dem...

Var har jag i mitt tråg med timjan?

Jag skulle byta ut en timjan som gått ut i mitt lilla tråg för små kryddväxter. Satte planterspaden i jorden och fick upp mängder med små gröna bladcigarrer. Tätt, tätt låg de, helt osynliga innan jag satte spaden i jorden. De låg på mellan 1 och 7 centimeters djup, ca 10-13 stycken.

Bladen är fast ihoprullade, en efter en, så att det blivit ett flera lager tjockt bladhölje runt larven som huserar i vad jag först antog var en lerklump i mitten. Sedan började jag fundera...

Är det någon som vet vad detta kan vara för larv?

Jag har ju helt glömt bort att berätta vad detta förmodligen är. Jag skrev till jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet och fick svaret att det troligen är ett tapetserarbi. Fantastiskt spännande att läsa om dessa finurliga och arbetsamma varelser:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tapetserarbin

Violkungsljus close-up

Satt och tittade på violkungsljuset i morse när jag drack kaffet och slogs av vilken häftig färgkombination den har. Ljusrosa och orange.

Jag tänker på violkungsljus som en ganska näpen trädgårdsblomma. Romantisk, ljuv, nästan lite försiktig. Men när jag zoomar in bilden blir jag både överraskad och förälskad. Inget försiktigt här inte - det är ju party!

Fultulpanen som blev fintulpan

Ja, jag har skrivit om den tidigare, fultulpanen. Och jag kan inte låta bli att skriva om den i år igen. Precis när solens sista strålar träffar blommorna i kvällningen så är den det vackraste som finns i min trädgård. Jag kan sitta en halvtimma och inte göra något annat än att bara titta på den. Kan inte se mig mätt...

Tidigare inlägg här.