Malva Moschata

Myskmalva, en favorit. Jag kan inte förklara varför, men jag gillar den. Det finns både rosa och vit. Jag har båda sorterna, men när jag grävde upp trädgården vid ateljén så tog jag mest vita exemplar med mig. Mina myskmalvor härstammar från en fröpåse från Runåbergs, jag har nog haft dem minst femton år vid det här laget. De ursprungliga plantorna har försvunnit för länge sedan men det dyker upp nya hela tiden.

Trots att den egentligen är ganska lik ängsnävorna så tycker jag att de passar bra ihop. Nu har jag klippt ner både Kungsnäva och Ängsnäva och då fyller malvan ut bra och tar över blomningen.

Förra året ersatte jag ett gigantiskt exemplar av blå ängsnäva med två vita myskmalvor och en stormhatt i det jag antar man kan kalla min perennarabatt. Titta på bilden nedan så ser ni att jag förmodligen råkat plantera den ena malvan direkt i ett myrbo. Eller vad kan det annars finnas för förklaring till att det ena exemplaret är bara hälften så högt som det andra? Jag är ganska säker på att det är myror. Vi har mycket myror normalt men i år är det rekord.  Det är myror precis överallt. Ställer jag ner en kruka någonstans är det myror under den bara ett par dagar senare. Myror, bladlöss och mördarsnigel, och rönnbärsmal i äppelträden. Så sammanfattar jag vårt odlingsår redan nu. 

Men myskmalvorna är fina iallafall. Den lille tanige också. De är omgivna av tre stormhattar i knopp och två sorters pimpinell. Och persilja.

Persiljan lät jag stå i våras i stället för att rensa bort. Vacker flockblom under högsommaren är aldrig fel. Den samsas med en Geranium Patricia som bara har ett år på nacken. Patricia är en knepig dam tycker jag, hon blir sällan långlivad hos mig, jag köper ny planta ungefär vart tredje år. Testar olika ställen att ha henne på men inget verkar duga. Men i sommar tror jag det blir vackert där hon står iallafall, hon väver sig genom persiljan som alldeles snart kommer att börja blomma. Snyggt!

Favoritkombo

Just nu är detta det som jag tittar mest och helst på i min trädgård, planteringen kring den Ryska kornellen. Det är lite "billiga effekter" jag använt mig av när jag låtit gult och limegrönt möta blårosa och lila, men oh så snyggt jag tycker att det är.

Geranium phaeum, Brunnäva, i olika blålila nyanser, alla självsådda  hemma hos mig. (Mammorna är G. phaeum 'Samobor', G. phaeum 'alba' och G. phaeum 'Lily Lovell'.)

Tulpanen minns jag inte namnet på, men det är en vanlig sort i plantskolorna, lätt att hitta.

Just nu blommar även några mörkblå aklejor på samma ställe, och som underplantering växer gulbladig alunrot. (Alunroten trivs inte riktigt på detta ställe, vilket däremot gulbladig mattram verkar göra, så till nästa år ska jag byta alunroten mot mattram.
I knopp står en rosa pion, och senare i sommar kommer Prickklocka (Jag har iallafall för mig att det var prickklocka jag planterade förra sommaren.)

Geranium på taket

Geranium Robertianum får man nog räkna som ett ogräs. Vet man inte hur den ser ut men jag säger att dess svenska namn är stinknäva, då vet alla som har den i sin trädgård genast vilken näva det är, eller hur? Har man mycket av den och för krig, då brukar doften av den genast väcka obehag, eller åtminstone olust. 

I Julita i Sörmland finns denna stuga med hela taket täckt med nästan bara stinknäva. Ett och annat (annat) ogräs finns också, men nävan har verkligen brett ut sig rejält.

Vore det inte för att stinknävan fröade av sig så enormt så är den väldigt söt egentligen. Bladen är finflikade och ljusgröna, blomman ljusrosa med mörkare ådring, den står frisk och fin hela sommaren. För mig fungerar det här huset som en fin inspiration för hur även ogräs kan finna sin plats om man tillåter. Det man ska tänka på är väl egentligen bara att inte välja fleråriga ogräs.

Stora nedklippningsdagen

Har gått bärsärk med sekatören idag. Dags för det nu. Det är alla ängs- och brunnävor som klippts ner. Jag får väl tillstå att nävor är något av ett problem när det sitter många av samma sort på samma ställe. Det ser ut som om en orkan har gått fram just nu, och kommer så att förbli ända tills de bildat nya, fina kuddar av blad.

Eftersom det mesta i den hår långa rabatten bara är planterat "tillsvidare" så har jag inte ägnat så mycket tid åt att försöka få en fin blomning över hela säsongen. Huvudsaken är att växterna överlever. Men lite irriterande är det ändå. Förra sommaren planterade jag några stormhattar som gör att det åtminstone händer något ett tag till. Och sensommarblomning löser jag tillsvidare med ettåringar som sommarrudbeckia. (Fast rudbeckiorna är pyttesmå i år, de har nästan kvävts av nävorna som fullkomligt löpte amok av allt regnande.)
Så, även om detta bara är "jordslagnings-rabatten" så tror jag nästan att jag måste försöka hitta en fin perenn med lagom höjd (60-80 cm) som har ett fint uttryck under högsommaren. Något blommande som står fint i juli, eller kanske framför allt i augusti - och som passar ihop med den bulliga bladmassa som snart blir av alla nävorna. Vilken färg som helst utom vitt, gult och rosa. Vad har vi kvar då? Rött, blått eller lila. Några förslag? 

Makens romantiska men vilda grus

Grusgången på baksidan av huset. Vid närmaste husknuten, nära vattentunnan, en självsådd akleja. Det växer flera av dem i gruset på denna sida som vätter åt sydväst. Vid det bottersta stupröret en till lysande rosa klick. Det är ett av min mans små grusprojekt.

Maken håller på att plantera in tjärblomster här närmast huslivet. I år har det blivit fem plantor totalt. De verkar trivas jättebra.

Nävan som tjärblomstret har kring fötterna är ett självsått ogräs. Det blir hundratals nya små plantor i gruset varje år, och jag rensar bort nästan allihopa. (Inte alla, jag gillar ju nävor - även de som är ogräs.) Och visst är det en fabulös kombination det här; tjärblomstrets vassa, nästan blågröna blad, och nävans mjukt rundade, varmgröna.

Strax bredvid en till lyckad kombination. Kryptimjan (?) - som också den stortivs här i det sandblandade gruset - och en till liten näva. Här står nävan för den svalare färgtonen, och timjanknopparna lyser i limegult.

Nävan är en Geranium cinereum 'Ballerina', silkesnäva. Snart blommar hon i ljusrosa, så det rosa temat fortsätter även efter det att aklejan har blomman ut.

Jag tror det bor en liten Gravel Garden Gnome i min man. (Och blir resultatet så här bra så får han gärna släppa ut honom på vädring lite oftare... :-))

Novemberstämning

Typiskt! En dag för sent ute! Jag tänkte att jag skulle vara med i Slottsträdgårdsmästarens Fototävling och ägnade eftermiddagen åt att fota och labba men när jag skulle ladda upp bilden hade tiden gått ut. Ett dygn försenad. (Måste vara förseningsrekord... )

Nåja, får väl visa bilden här istället.

Ett torkat hostablad som jag plockade ur växtpressen och fotade mot fönstret.

Det är många fina bidrag i tävlingen. För att se dem och rösta på sin favorit går man till Slottsträdgårdsmästarens blogg. Vinnaren koras den 28 nov, så passa på nu om ni vill se alla fina bidrag.

Minns inte när jag såg solen sist, det känns som om det regnat i veckor. Men igår sken några vilsna strålar för en kort stund på förmiddagen. Och då gick jag ut. Med kameran.

I en kruka vid bakdörren växer sedan flera år en näva som är väldigt trevlig just nu. Bladen är nästan självlysande röda när solen skiner på dem. Etiketten är försvunnen sedan länge men jag tror att det är en sanguineum 'Max Frei'. (Åtminstone vet jag att köpt Max Frei vid något tillfälle, och eftersom han inte växer någon annanstans så borde det här kunna vara han.) Plantan klarar att bli bortglömd långa perioder och står även ut under blöta somrar. Borde väl kanske dela och föröka den slår det mig... Gäller att komma ihåg det i vår...

En annan näva som jag tycker gör sig väldigt bra denna tid på året är G. macrorrhizum. Marktäckare. Ljuvliga bladfärger just nu... Som ett lapptäcke...

Nu blir det en kopp kaffe. Med lussebullar. Lite tjuvstart, andra söndagen innan advent.