Malva Moschata

Myskmalva, en favorit. Jag kan inte förklara varför, men jag gillar den. Det finns både rosa och vit. Jag har båda sorterna, men när jag grävde upp trädgården vid ateljén så tog jag mest vita exemplar med mig. Mina myskmalvor härstammar från en fröpåse från Runåbergs, jag har nog haft dem minst femton år vid det här laget. De ursprungliga plantorna har försvunnit för länge sedan men det dyker upp nya hela tiden.

Trots att den egentligen är ganska lik ängsnävorna så tycker jag att de passar bra ihop. Nu har jag klippt ner både Kungsnäva och Ängsnäva och då fyller malvan ut bra och tar över blomningen.

Förra året ersatte jag ett gigantiskt exemplar av blå ängsnäva med två vita myskmalvor och en stormhatt i det jag antar man kan kalla min perennarabatt. Titta på bilden nedan så ser ni att jag förmodligen råkat plantera den ena malvan direkt i ett myrbo. Eller vad kan det annars finnas för förklaring till att det ena exemplaret är bara hälften så högt som det andra? Jag är ganska säker på att det är myror. Vi har mycket myror normalt men i år är det rekord.  Det är myror precis överallt. Ställer jag ner en kruka någonstans är det myror under den bara ett par dagar senare. Myror, bladlöss och mördarsnigel, och rönnbärsmal i äppelträden. Så sammanfattar jag vårt odlingsår redan nu. 

Men myskmalvorna är fina iallafall. Den lille tanige också. De är omgivna av tre stormhattar i knopp och två sorters pimpinell. Och persilja.

Persiljan lät jag stå i våras i stället för att rensa bort. Vacker flockblom under högsommaren är aldrig fel. Den samsas med en Geranium Patricia som bara har ett år på nacken. Patricia är en knepig dam tycker jag, hon blir sällan långlivad hos mig, jag köper ny planta ungefär vart tredje år. Testar olika ställen att ha henne på men inget verkar duga. Men i sommar tror jag det blir vackert där hon står iallafall, hon väver sig genom persiljan som alldeles snart kommer att börja blomma. Snyggt!

Utställning på Österåkers Konsthall, 31 maj-13 juli

Just nu har jag och Karin Berglund (författare, skribent och fotograf) gemensam utställning i Åkersberga på Österåkers Konsthall. Karin visar sina fantastiska foton och jag visar handgjorda askar i papier-maché. Utställningen öppnade i går men håller på i sex veckor, så det finns gott om tid ännu för den som vill åka dit och titta. Klicka upp inbjudan nedan så hittar ni info om öppettider och adress.

Länsmansgården har förutom konsthall ett café, konsthantverk och en antikbod. Dessutom finns en fantastiskt fin liten örtagård. Ett besök där rekommenderas varmt till dem som ännu inte har upptäckt platsen.

I skrivande stund kommer jag på att jag glömt att lämna en gästbok för besökare att skriva i på konsthallen. Har ni varit på utställningen och vill sända en hälsning så skriv gärna en kommentar här i stället om ni har lust.

"Pennskrin" Iann Eklund Tinbäck 2014

Örter i kruka

Tjuvstartar säsongen redan nu i påsk med att köpa kraftiga och fina exemplar av "italienska kryddörter" på Willys. De flesta av mina egna kryddörter i landet befinner sig - åtminstone som det ser ut - i vila ännu. Bara piplöken, ramslöken och skogslöken går att skörda av så här tidigt. Inte ens gräslöken har riktigt vaknat än.

Jag köper hellre några krukor av sådana här importerade kryddväxter än blommor den här årstiden. En längtan efter grönt kanske. Och efter att laga mat av det man kan skörda i sin egen trädgård istället för att köpa. Planterar man de här örterna i väldränerade krukor och sand- och torvblandad jord, och låter dem stå lite lagom vindskyddat så här i början av säsongen, så håller de sig fina till långt in i höst. Timjanen håller sig förmodligen till långt efter jul.

Jordblandning för örter i kruka:
3 delar bra planterjord/urnjord/blomjord
2 delar grov sand el fint grus (typ akvariesand)
1 del torv 

Veckans vackraste?

Trots alla år med trädgård hittar jag ständigt nya saker som får mitt hjärta att klappa fortare. Som de här stjälkarna till exempel. Ser ni vad det är för växt?

Det är helt vanlig bladdill. Kämpade för att lägga dem på komposten men det gick helt enkelt inte. Jag klippte ner dem i bitar om 20 cm och satte i vas. Och vasen ställde jag på arbetsbordet. Det är bara ränder i vitt och grönt, men oj, oj, oj så vackra ränder...

Det var en fin dill, så jag passade på att ta frön på en gång. Dillkronorna är förstås oerhört vackra de också, men har man katter så är det här bordsdekorationer som fungerar mindre bra.

Tips: Torra dillkronor är förresten väldigt användbart om man bygger modelljärnväg. Ett enskilt blomknippe kan bli väldigt fin stam till mindre uppstammade träd, typ bollpill. 

Om att jobba hemma

Mellan slipning av golvlister och ommålning av väggar (inomhus tack och lov) så försöker jag att hinna med att fota för min nästa bok. Eftersom det står möbler och flyttkartonger precis överallt så har det varit något av en utmaning de senaste veckorna. Kan ju inte säga att det direkt underlättar att ha tre hjälpredor som måste ha sina nosar med i allt som sker.

Kan inte låta bli att skratta åt eländet. Vad tycker ni, kan jag ha med den här bilden i boken? :-)

Oregano och isbegonia i skön förening

Min favoritkombo denna sommar blev isbegonia/sommarbegonia och gulbladig oregano Oreganum vulgare 'Aureum'. Tyvärr minns jag inte vad begonian heter. Den är frösådd och fröerna kommer från Impecta, men de har inte längre kvar den i sortimentet.

Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar den här kombinationen så mycket, men säkert gör den ljusblå krukan sitt till. Egentligen är jag inte alls förtjust i begonior, men på senare år har det kommit många nya fina sorter. För ett par tre år sedan fick jag tag på frön till en som hade liknande blommor som denna men så mörka blad att de nästan var svarta. Väldigt effektfullt i kruka även det. Kul att använda i samplanteringar. Och så kan man inte komma från att begonia är väldigt tacksam. Blommar länge och sköter sig i stort själv så länge den får vatten med jämna mellanrum.

Vilka favoritkombos har ni gjort i år?

Basilikadrink

Jag är ingen spritälskare, men jag tar en gärna en snaps vid midsommar, och en till julbordet. Och mitt favoritrecept på gravad lax är smaksatt med flädersaft och gin. Och ibland har jag en flaska vodka som står på hyllan för att jag vid nåt tillfälle har fått den. Ja, ni har bilden klar för er va? Jag vill inte bidra till onödig alkoholkonsumtion, men om ni nu skulle råka ha ingredienserna hemma så kommer här sommarens absolut godaste drinktips, huset Tinbäcks "Fawlty Tower".

För två personer:

Koka en sockerlag på 2,5-3 dl vatten och 0,5 - 0,75 dl socker
Låt lagen svalna.
Blanda i en rejäl hand full basilikablad (motsvarande de repade bladen av en kruka basilika från snabbköpet).
Mixa med stavmixer tills vätskan blivit riktigt grön.
Sila vätskan genom sil, så att de grövsta delarna av basilikabladen försvinner.
Pressa en limefrukt i citruspress och blanda ner saften i socker/basilikalagen.
Ställ på kylning någon timma.
Fyll två glas till hälften med is eller krossad is.
Häll på vodka enligt önskemål om styrka, 5-15 cl per glas kanske. Och fyll upp med basilikasockerlagen. Dekorera ev med ett fint basilikablad och/eller en klyfta eller skiva av lime.

I det alkoholfria alternativet ersätts vodkan med en matsked outspädd fläderblomssaft per glas. (Och jag tycker att ni ska testa innan ni skakar på huvudet åt mig - det här är TOKgott!)

Var har jag i mitt tråg med timjan?

Jag skulle byta ut en timjan som gått ut i mitt lilla tråg för små kryddväxter. Satte planterspaden i jorden och fick upp mängder med små gröna bladcigarrer. Tätt, tätt låg de, helt osynliga innan jag satte spaden i jorden. De låg på mellan 1 och 7 centimeters djup, ca 10-13 stycken.

Bladen är fast ihoprullade, en efter en, så att det blivit ett flera lager tjockt bladhölje runt larven som huserar i vad jag först antog var en lerklump i mitten. Sedan började jag fundera...

Är det någon som vet vad detta kan vara för larv?

Jag har ju helt glömt bort att berätta vad detta förmodligen är. Jag skrev till jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet och fick svaret att det troligen är ett tapetserarbi. Fantastiskt spännande att läsa om dessa finurliga och arbetsamma varelser:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tapetserarbin

Spansk körvel

Idag åkte vi en omväg till affären när vi skulle handla och passerade en plats där det en gång legat ett torp. Det är bara några spridda stenar av grunden kvar på marken, men även vintertid syns platsen tydligt p g a informationsskylten hembygdsföreningen satt upp på kullen. 

Den här årstiden behöver man ingen skylt för att se att det en gång varit en boplats för människor. Ett par fruktträd, en syren, några slånbärsbuskar, och en hel slänt av Myrrhis odorata, spansk körvel.

Den spanska körveln sprider sig gärna. Jag tycker den kan vara vacker. Den är en av de tidigaste kryddörterna att gå i blom, ofta tidigare än gräslöken till och med. Bladen är mjuka och ljusgröna, plantorna är dunigt yviga. Bladen smakar bäst innan plantan går i blom. Smaken påminner om anis/lakrits.

Spansk körvel anses vara en "naturlig sötare". Blad kan hackas fint och läggas med i frukträtter - som t ex paj, eller kokas med i kompott - för att öka sötman. Själv föredrar jag bladen råa, mycket fint hackade i en potatissallad till exempel, eller i en sås med gräddfil och majonäs, eller i sällskap av gräslök strödda över en omelett.

Vill man att plantan ska vara grön och fin hela säsongen klipper man bort blomstänglarna, då håller sig körveln fin ända till långt in på hösten. Låter man fröställningarna sitta kvar får man istället naturgodis på sensommaren/hösten. Frukterna/fröhusen som i början är gröna (och favorittillhåll för bärfisar) blir så småningom svarta och hårda. Då skördar man dem som anissmakande tugg-godis. (Lite väl trådigt och mycket att spotta ut i min smak, men min pappa har berättat att det var hans favoritgodis när han var liten.)

Spansk körvel som prydnad? Den bildar relativt snabbt täta "ruggar". I min trädgård har jag som snabblösning planterat Myrrhis odorata som utfyllnad i den misskötta häckens tomrum. Hos mig funkar det.

Bilden tagen idag i Södertälje.

Ät ogräset!

Jag tjatar och tjatar om det varje år den här tiden, kirskål är nyttigt, gratis och som absolut bäst just nu. Passa på att plocka och använd i köket när ni ändå håller på att rensa i trädgårdarna. Skörda de späda, nyutslagna bladen. Skölj dem väl och gör soppor, pajer eller woka. Stuva, gör gratänger, använd som fyllning i filodegsknyten. Allt man kan göra med spenat och ruccola kan man göra också med kirskål.

På Valborgsmässoafton blev det wokad kyckling med förra sommarens sista vaxbönor från frysen, den första piplöken från kryddlandet och kirs från häcken. Massor med vitlök och färsk ingefära och ett par matskedar svart bönpasta gjorde rätten precis så där kryddstark som man (eller jag åtminstone) gärna vill ha den när det blåser nordan och regnar småspik ute.

Har ni svårt att komma upp med egna rätter att testa kirskål i så googla. Det finns mängder med matbloggar som just nu ger fantasifulla och nyttiga tips. Ett par exempel; kirskål i smoothie här och pesto på kirskål här.

Så persilja

Älskad kryddväxt som man inte kan vara utan, men hur gör man egentligen för att få så tidig skörd som möjligt? På friland sår man i från slutet av april till juni. Fröerna tar ofta lång tid på sig att gro, upp till fyra, fem veckor är inte ovanligt, så misströsta inte om det inte syns något liv i såfåran på en gång. Ett sätt att påskynda groddningen är att lägga fröna i varmt (40-50 grader) vatten ett par dygn innan sådd.

För att få igång plantor lite tidigare kan det vara en god idé att förså dem inomhus. Här kan man få ett litet problem, för även om persilja kan låta vänta på sig upp till sex veckor innan den visar sig i krukan så kan den lika gärna gro på bara två veckor. Så det kan vara bra att inte så för tidigt om man inte har en sval och ljus plats att härbärgera alla småplantor på innan det är dags att plantera ut dem i trädgården. Persilja skiljer sig nämligen inte från andra växter man driver upp inomhus - har de väl fått några blad så är vanlig rumstemperatur för varmt för dem. 22 grader dygnet runt gör bara att de ränner iväg och blir skrangliga och veka. Ställ dem gärna någonstans där det är 15-18 grader och låt dem få massor med extraljus i form av kall-ljus ljusrör tills det är dags att plantera ut dem.

Ett annat tips för att lyckas extra bra med sådden inomhus är att inte bredså i låda utan så 3-4 frön i småkrukor. Då fyller man krukan till två tredjedelar med en fint plantjord och toppar med såjord som man lägger fröna på. Täck sådden med ett tunt lager såjord. Gror flera frön så rensar man så att endast den kraftigaste plantan är kvar.
Anledningen till att man oftast lyckas bättre med sådden om man sår i krukor från början är att persilja har pålrot. Växter med pålrot är generellt inte förtjusta i flyttas, persilja är inget undantag. Med det sagt så kan tilläggas att det brukar fungera alldeles utmärkt att bredså i låda och sedan flytta plantorna till egna krukor också. Det som händer är att plantan slutar att växa ovan jord under ett par, tre veckor och lägger all energi på att rota sig i den nya jorden istället. Man fördröjer alltså tillväxten med några veckor.

Alla plantor man drivit upp inomhus måste avhärdas innan utplantering, det innebär att man låter dem stå ute dagtid men tar in dem nattetid under någon vecka. De måste också gradvis vänjas vid solen - annars bränns bladen - så börja med att ställa dem i skuggan ett par dagar, sedan halvskugga.  Persilja är förövrigt ingen soldyrkare alls, den trivs bäst i näringsrik jord i halvskugga. Står den soligt är det viktigt att jorden är fukthållande.
Ett planteringstips är att använda de lite lägra krusbladiga sorterna som kantväxt. Både krus- och slätbladig persilja är också fina i samplanteringar i kruka ihop med sommarblommor eller andra kryddväxter.

Motljus

Vårdagjämning, och ute är det helt vitt. Snön yr runt knuten, det blåser så det rasslar i takpannorna. Flyttfåglarna lyser med sin frånvaro, och än är det tjocka sockor på fötterna som gäller när man sitter still vid ritbordet. Men i fotoalbumen hittar man sommaren. Och nästan vackrast är den i motljus.

Självvattnande örtkruka

Ett shoppingtips idag. Jag brukar inte köpa så mycket nya prylar eftersom jag tycker att jag har så det räcker och blir över i skåpen. Men när jag för några veckor sedan stötte på denna självvattnande kruka till ett synnerligen bra pris på Ica så slog jag till. Principen är att man fyller den nedre delen med vatten och sedan fäster ett tjockt bomullssnöre i jorden i kryddväxtens befintliga kruka. Snöret hänger sedan ner i vattenbehållaren, och växten suger upp så mycket vatten den gör av med.

Jag vet inte hur det är med er, men själv har jag fått slänga åtskilliga örter från snabbköpet innan jag hunnit göra av med dem för att de vissnat, antingen övervattnade eller uttorkade. Den här krukan har visat sig fungera långt bättre än vad jag kunnat föreställa mig. Den är helt enkelt toppen.
Basilikan på bilden är delvis skördad, så det är lite klent om blad. Och den är lite skranglig, för den har vuxit en del på höjden sedan jag köpte den. Men det har hållit sig så här fin i två och en halv vecka nu. Ett av de bästa köp jag gjort på länge, och krukan har redan betalat sig själv eftersom jag sluppit att slänga bortvissnad timjan, basilika och koriander.
Jag betalde 29 kronor för den. Rosti original.

Här en länk till hur krukan ser ut i genomskärning.

Skördesoppa

Har ni kvar saker att skörda i grönsakslandet? I ärlighetens namn är den här bilden tagen för ungefär tre veckor sedan när jag tog de sista bond- och borlottibönorna. Men eftersom man - om man har tur - kan hitta fina bönor fortfarande på skördemarknader och i saluhallar, så slänger jag in receptet nu. Inte minst för att komma ihåg själv hur jag gjorde. Det är ingen snabb soppa, så gör en ordentlig sats på en gång och frys in om det blir några rester.

Ingredienser 6 port

2 dl färska borlottibönor 
200 g rimmat fläsk
1-2 salsicchiakorv
2 morötter (gärna både gul och orange)

1 bit palsternacka (kan hoppas över)

1 purjolök
3 vitlöksklyftor
500 g mangold
12 dl grönsaksbuljong
minipasta
0,5 dl tomatpuré
bondbönor efter smak och tillgång.
olivolja
färsk timjan
nymald peppar, salt
6 skivor gott, ljust bröd

1. Sprita borlottibönorna och koka dem nästan färdiga, ca 20 minuter, i rikligt med vatten.
2. Tärna rimmat fläsk, salsicchian, morot och palsternackan fint. Skär purjolöken i ringar. Pressa vitlöken.
3. Hetta upp 3-4 msk olivolja i en stor gryta och fräs kött, korv och grönsaker på medeltemperatur 5-10 minuter.
4. Skär mangoldstjälkarna i bitar och låt dem puttra med grönsakerna några minuter.
5. Hetta upp buljong och häll den över kött- och grönsaksblandningen. Koka upp, låt soppan puttra ca 40 minuter. 
6. Tillsätt mangoldbladen. Är de stora så riv dem i mindre bitar. Tillsätt de förkokade borlottibönorna, tomatpuré och 1-2 dl minipasta. Låt soppan puttra ytterligare 15-20 minuter, eller tills pastan är färdigkokt. 
Smaka av med salt och peppar.
7. Sprita ur och skala bondbönorna (den beska yttre ljusgröna hinnan på bönorna ska tas bort). Förväll dem ev tre, fyra minuter i lättsaltat vatten.
8. Pensla brödskivorna med olja och grilla dem hastigt på båda sidor i het panna.
9. Lägg brödskivorna i botten på djupa tallrikar, och häll den heta soppan över. Krydda med rikligt med färsk timjan och lägg de klargröna bondbönorna överst i tallriken.

Har man inte purjo tar man lök istället, och säkert är det gott med både paprika och färsk (skalad) tomat i också. Salsicchian ger en god "tuggighet" i soppan, och fläsket mustighet och sälta.
Smaklig måltid.

Sorg (eller: första steget för att gå vidare)

Idag blir det snapshots tagna med mobilen. Iddes inte ta fram kameran för att fotografera något som hade varit fullständigt otänkbart för bara sju, åtta år sedan. Min älskade första egna trädgård försvinner nu på riktigt - och det är jag själv som håller i spaden.

Sorkinvasionen har inte gått att få bukt med, och egentligen gav vi upp på riktigt redan för tre år sedan, men det var först idag som jag verkligen satte spaden i jorden. Nu har jag sörjt klart. Nu ska det som är kvar jämnas ut med marken, och vi ska så gräs istället. Jag har under fyra års tid grävt upp det som jag kunnat och som funnits kvar, och flyttat till min nya trädgård, och kvar finns bara de växter som klarat av sorkarnas framfart bäst och som är bra på att föröka sig. På den här sidan fanns det nu bara brunnävor, ängsnävor, nattviol, gullvivor, jakobs stege och revfingerört (ogräs). Allt det gröna som syns i landen på bilden ovan består av det.

Några timmar senare såg det ut så här.

Lättgrävt var det iallafall. Sorkarna har luckrat jorden väl. Med sorg konstaterar jag också hur fin den tunga lerjorden (60 meter från Mälaren och sjöbotten för inte alls länge sedan) har blivit efter 15 års bearbetning med kompost och gödsel.

Den här trädgården är inte stor, runt 500 kvadratmeter, och av det är drygt hälften gräsmatta. De två rabatterna jag grävde upp idag var min experimentverkstad för att blanda perenner med kryddörter. Planteringar enbart för lyst och ögonfägnad. Speciellt fint var det på våren då smalbladig lungört samsades med rödbladig primula, gulbladig alunrot och mängder av gullvivor och påskliljor. De ersattes av ormrotens ljusrosa blomspiror, vit nattviol, och sedan fingerborgsblommor, mörkrosa liljor och en mängd olika rosa nävor. Som grön grund växte gråbo, två olika sorters åbrodd och Gode Henriks målla. Hjärtstilla tog upp det rosa inslaget, och lite mörkt i form av rödbladig målla gav höjd. Närmast katternas uterum växte många violer, speciellt den prickiga 'Freckles' trivdes bra. Aklejor jag fått av Hannu på Kinnekulle.

När man planterar och planterar om, flyttar växter, sår nytt, försöker man skapa sitt eget paradis på jorden (eller varför håller man annars på och njuter så obeskrivligt av det?). Hur många bakslag man än åker på med växter som inte trivs, inte klarar vintern, så finns det på något vis aldrig med i planeringen att man kanske själv ska radera allt. Åtminstone har aldrig jag tänkt tanken. Jag har tänkt att när jag flyttar så tar någon annan vid, och ändrar det jag påbörjat efter sin smak. Några träd och buskar ryker. Det blir kanske marktäckare i alla skuggor, och säkert sås det svårrensade partiet närmast huset igen om det nu inte är en riktig trädgårdsnörd som tar vid. Men att det skulle vara jag själv som tog det slutgiltiga steget att radera de senaste tjugo åren...  Och nu - när träden vi planterat äntligen ser ut som träd, och buskarna fått full höjd och blivit det efterlängtade vindskyddet vi verkligen behövde här i jordbrukslandskapet, ett stenkast från Mälarens öppna vatten.

Vi har haft problem med rådjur, älg, harar, mördarsniglar. Och de senaste åren vildsvin, som gjort att vi inte längre kan ha utomhuskompost. Det har landat en luftballong (!) på vår nyanlagda sparrissäng. Infiltrationsanläggningen har svämmat över och dränkt halva trädgården i avloppsvatten, vi blir bestulna på trädgårdsmöbler och trädgårdsverktyg. Men det finns inget otyg som drabbat oss lika hårt som sorken.

Jag har skrivit en bok om den här trädgården (när den fortfarande var "i sin linda"). Den har varit min glädje och vila. Och nu säger jag adjö. Att jag äntligen satte spaden i jorden på riktigt känns som en lättnad. Slut på sorg och vanmakt. Dags att gå vidare.

Semestertider

Hoppsan vad tiden har flugit. Tre veckor sedan senaste uppdateringen. Jag vet inte riktigt vad som hände. En högt älskad kisses död var nog vad som hände om jag tänker efter. Och så har jag jobbat som bara sjutton med att skriva och fota. Och slipat dörrar. Och renoverat fönster. 

Och vilken skön sommar det varit! Regn och sol om vartannat. Har knappt behövt vattna alls.

Idag var Tusen trädgårdar. Vi hann bara med två stycken, det blev alldeles för lång tid på båda ställena, det var fantastiskt trevligt. Ska plocka ut några bilder och visa, men idag blir det två bilder hemifrån mig istället. Det var så otroligt fint ljus när vi kom hem och satte oss för äta utomhus.

Ovan "rosa" rabatten som knappt har någon färg alls just nu. Det ska blomma flera Echinacea, rudbeckia nu, men jag vet inte riktigt vad som hänt i år. Den orange-rosa (skymtar bakom ena gräset) är väldigt tanig och låg, och den saffransgula står ännu i knopp och är bara 30 (!) centimeter hög. Men  "a garden is a work in progress", så vi får se vad som händer nästa år.

Nedan precis samma vy fast från motsatta hållet. Jag gillar min regnplantering av kryddväxter i kruka skarpt. De står precis vid husknuten. Lätta att nå när det regnar och man snabbt behöver rusa ut och nypa till sig en kvist eller två till maten.

Rätt svar

Hoppsan, jag lade nog ribban lite för högt den här gången. Jag resonerade som så att det var svårt, men inte omöjligt. Om man har ätit samma sak själv någon gång så borde man känna igen den trådiga strukturen på den kokta roten.

Nå, vad var det då? Känner ni igen växten? En läke- och medicinalväxt som har använts av människan i många hundra år. Roten innehåller hela 35% slemämnen och har därför en starkt lindrande och lenande verkan. Slemmet gör också att det är en inte alltför ovanlig ingrediens i salvor och krämer. Vanligt är att man torkar roten och sedan gör en infusion på den. Men den går att äta kokt också. Smaken är mycket god, men den trådiga konsistensen gör att det nog knappast kommer att bli en särskilt ofta förekommande rätt hemma hos mig. Dessutom är det en av mina absoluta favoritväxter i kryddträdgården, och jag vill nog ha kvar de gamla plantorna där de står. Inte äta upp dem.

Läkemalva, Althaea officinalis.
Ett tidigare blogginlägg om läkemalva finner ni här.

Nedan (och för all del, ovan också) en bild på familjens yngsta, Majsan. Ständig companion när jag pysslar med mina växter inomhus nu för tiden. Jag lovar, hon har haft nosen med i varenda kruka jag sått i år och varenda planta jag skolat om. Och hon har provsmakat malvan också. (Vilken hon spottade ut. Däremot tyckte hon att det var väldigt kul att leka med den klump av tuggade och utspottade rottrådar som jag lyckades få ihop på tallriken under min provsmakning.)

Kruksallat från matbutiken

Ett tips som de flesta förmodligen anser överflödigt eftersom det är så gammalt och välkänt, men kanske tål det att upprepas i dessa återvinningens tider.

Kruksallaten man köper i matbutiken är inte förbrukad bara för att man skurit av alla blad på den. Plantera om den i en litet större kruka, vanlig blomjord funkar bra, och ställ den ljust, så kommer nya blad.

Sallaten på bilden köpte vi i mars någon gång. Den helt bladlösa krukan blev stående i ett glas med litet vatten i på diskbänken någon månad innan jag planterade ut den i växthuset när temperaturen där var lagom. Nu är den betydligt större och finare än vad den var när vi köpte den. Men det här fungerar precis lika bra på fönsterkarmen inne eller på balkongen.

Många örter man köper i kruka i grönsaksdisken går att spara de också. Gräslök tar sig allra bäst. Rosmarin och timjan brukar inte fungera lika bra.

När det är synd om basilikan

När basilikasmåttingarna hamnat högst upp på en hylla i köket och fullständigt glömts bort av den som ska ta hand om och vårda dem, så försöker de klara sig på detta vis; hjärtbladen tycker så synd om de torra och svältande första, riktiga bladen, att de krullar upp sig som ett täcke över dem för att skydda. Nästan lite rörande.