Örter i kruka

Tjuvstartar säsongen redan nu i påsk med att köpa kraftiga och fina exemplar av "italienska kryddörter" på Willys. De flesta av mina egna kryddörter i landet befinner sig - åtminstone som det ser ut - i vila ännu. Bara piplöken, ramslöken och skogslöken går att skörda av så här tidigt. Inte ens gräslöken har riktigt vaknat än.

Jag köper hellre några krukor av sådana här importerade kryddväxter än blommor den här årstiden. En längtan efter grönt kanske. Och efter att laga mat av det man kan skörda i sin egen trädgård istället för att köpa. Planterar man de här örterna i väldränerade krukor och sand- och torvblandad jord, och låter dem stå lite lagom vindskyddat så här i början av säsongen, så håller de sig fina till långt in i höst. Timjanen håller sig förmodligen till långt efter jul.

Jordblandning för örter i kruka:
3 delar bra planterjord/urnjord/blomjord
2 delar grov sand el fint grus (typ akvariesand)
1 del torv 

Oregano och isbegonia i skön förening

Min favoritkombo denna sommar blev isbegonia/sommarbegonia och gulbladig oregano Oreganum vulgare 'Aureum'. Tyvärr minns jag inte vad begonian heter. Den är frösådd och fröerna kommer från Impecta, men de har inte längre kvar den i sortimentet.

Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar den här kombinationen så mycket, men säkert gör den ljusblå krukan sitt till. Egentligen är jag inte alls förtjust i begonior, men på senare år har det kommit många nya fina sorter. För ett par tre år sedan fick jag tag på frön till en som hade liknande blommor som denna men så mörka blad att de nästan var svarta. Väldigt effektfullt i kruka även det. Kul att använda i samplanteringar. Och så kan man inte komma från att begonia är väldigt tacksam. Blommar länge och sköter sig i stort själv så länge den får vatten med jämna mellanrum.

Vilka favoritkombos har ni gjort i år?

Så persilja

Älskad kryddväxt som man inte kan vara utan, men hur gör man egentligen för att få så tidig skörd som möjligt? På friland sår man i från slutet av april till juni. Fröerna tar ofta lång tid på sig att gro, upp till fyra, fem veckor är inte ovanligt, så misströsta inte om det inte syns något liv i såfåran på en gång. Ett sätt att påskynda groddningen är att lägga fröna i varmt (40-50 grader) vatten ett par dygn innan sådd.

För att få igång plantor lite tidigare kan det vara en god idé att förså dem inomhus. Här kan man få ett litet problem, för även om persilja kan låta vänta på sig upp till sex veckor innan den visar sig i krukan så kan den lika gärna gro på bara två veckor. Så det kan vara bra att inte så för tidigt om man inte har en sval och ljus plats att härbärgera alla småplantor på innan det är dags att plantera ut dem i trädgården. Persilja skiljer sig nämligen inte från andra växter man driver upp inomhus - har de väl fått några blad så är vanlig rumstemperatur för varmt för dem. 22 grader dygnet runt gör bara att de ränner iväg och blir skrangliga och veka. Ställ dem gärna någonstans där det är 15-18 grader och låt dem få massor med extraljus i form av kall-ljus ljusrör tills det är dags att plantera ut dem.

Ett annat tips för att lyckas extra bra med sådden inomhus är att inte bredså i låda utan så 3-4 frön i småkrukor. Då fyller man krukan till två tredjedelar med en fint plantjord och toppar med såjord som man lägger fröna på. Täck sådden med ett tunt lager såjord. Gror flera frön så rensar man så att endast den kraftigaste plantan är kvar.
Anledningen till att man oftast lyckas bättre med sådden om man sår i krukor från början är att persilja har pålrot. Växter med pålrot är generellt inte förtjusta i flyttas, persilja är inget undantag. Med det sagt så kan tilläggas att det brukar fungera alldeles utmärkt att bredså i låda och sedan flytta plantorna till egna krukor också. Det som händer är att plantan slutar att växa ovan jord under ett par, tre veckor och lägger all energi på att rota sig i den nya jorden istället. Man fördröjer alltså tillväxten med några veckor.

Alla plantor man drivit upp inomhus måste avhärdas innan utplantering, det innebär att man låter dem stå ute dagtid men tar in dem nattetid under någon vecka. De måste också gradvis vänjas vid solen - annars bränns bladen - så börja med att ställa dem i skuggan ett par dagar, sedan halvskugga.  Persilja är förövrigt ingen soldyrkare alls, den trivs bäst i näringsrik jord i halvskugga. Står den soligt är det viktigt att jorden är fukthållande.
Ett planteringstips är att använda de lite lägra krusbladiga sorterna som kantväxt. Både krus- och slätbladig persilja är också fina i samplanteringar i kruka ihop med sommarblommor eller andra kryddväxter.

Frösådd For Dummies

Enligt tradition (min egen) startade jag med frösådderna på Alla hjärtans dag. Har inget nytt eller annorlunda på gång alls i år, men eftersom alla gamla tomatfröer var slut så blir det några för mig helt nya sorter i år. Resten blir sparat från förra och förrförra året. Eftersom det inte finns hur mycket plats som helst inomhus så blir det så här tidigt bara sådd av tomater, purjolök och begonia. Ska försöka hålla mig till i början av mars innan nästa omgång åker ner i jorden.

Frösådd för dummies (obs. bilden går att klicka upp för större storlek):

Illustration av mig, tidigare publicerad i Rabén Prismas Stora Krukväxtbok (Lars Eric Samuelsson/ Ulf Schenkmanis, 1995)

Omplantering av krukväxter

Dagarna är bara marginellt längre nu än när det var som mörkast, men nu skiner åtminstone solen ibland. Och visst har ni också hört hur fåglarna har börjat kvittra i snåren? Och sett hur katterna börjat söka sig till fönstren istället för att ligga i dvala på varmvattenberedaren hela dagarna? Omplanteringsdags alltså. 

Fram med rena krukor i olika storlekar, krukskärvor till bottenhålen, och tre påsar jord. Två med vanlig blomjord och en så/kaktusjord med lecakulor. Normalt brukar jag hålla på i flera omgångar för att få allt omplanterat, men idag fanns allt jag behövde på plats och allt utom tre kaktusar är nu omplanterat. Hälften kunde jag plantera om i samma krukstorlek plantorna hade haft innan. En fjärdedel (mestadels pelargoner) fick mindre krukor, och en fjärdedel - bland annat ampelliljan nedan - fick större krukor.

Nästan lite skämmigt att låta en stackars växt ha det på det här viset. Men samtidigt kan man ju inte bli annat än imponerad över hur rötterna har tagit för sig.

Satt en liten stund i växthuset på eftermiddagen. Solen hade legat på så det var fem grader varmt. Det översta jordlagret hade tinat upp så jag passade på att blanda ner lite av vinterns lagrade bokashi i några stora krukor. Jord, bokashi/jord, jord. Finfin blandning som förhoppningsvis ska ge tidig sallatsskörd så småningom i år också. Bra dag.

Lavandula multifida

Sommarlavendel, ettårig. De plantor jag satte på friland istället för i kruka har vuxit enormt under sensommar/förhöst. Jag drar slutsatsen att jag ska prova med en kraftigare och mer näringsrik jord om jag planterar den i kruka igen, och inte använda min vanliga sand/kompost/barkmull blandning.

Ett problem med sommarlavendel är att man måste ha gott om plats om man vill dra upp den från frö själv, den är nämligen en av de där sommarblommorna som man helst bör så riktigt tidigt - gärna i februari - om det ska bli något av den.

Sommarlavendel har odlats i Sverige ända sedan Rudbecks tid. Vill ni se en bild på hur sommarlavendeln i Linnés herbarium ser ut, klicka här.

Kruksallat från matbutiken

Ett tips som de flesta förmodligen anser överflödigt eftersom det är så gammalt och välkänt, men kanske tål det att upprepas i dessa återvinningens tider.

Kruksallaten man köper i matbutiken är inte förbrukad bara för att man skurit av alla blad på den. Plantera om den i en litet större kruka, vanlig blomjord funkar bra, och ställ den ljust, så kommer nya blad.

Sallaten på bilden köpte vi i mars någon gång. Den helt bladlösa krukan blev stående i ett glas med litet vatten i på diskbänken någon månad innan jag planterade ut den i växthuset när temperaturen där var lagom. Nu är den betydligt större och finare än vad den var när vi köpte den. Men det här fungerar precis lika bra på fönsterkarmen inne eller på balkongen.

Många örter man köper i kruka i grönsaksdisken går att spara de också. Gräslök tar sig allra bäst. Rosmarin och timjan brukar inte fungera lika bra.

Stressat om krukplantering

Via picasa igen. Det här förfarandet kommer att driva mig från vettet märker jag. Det tar ju åtminstone tre gånger längre tid. Arrgh! Och fortfarande inget svar från Blogger. Sedan jag tömde cachen och rensade bort alla cookies så verkar åtminstone texteditorn fungera utan problem. Den har jag också haft problem med hela kvällen. Vänta nu, nu får jag upp nya felmeddelanden... "din html-kod kan inte accepteras". Nehe. Och vad betyder det då. Ska jag be någon annan skriva mina inlägg kanske??  

Nå, jag planterade de första krukorna på uteplatsen i förra veckan. Nu kunde inte ens jag avhålla mig från förra sommarens storsäljare svart petunia. Det var plantskolans fel, de hade placerat dem bredvid beigebladig alunrot. Hur snyggt som helst, och perfekt till vår vitkalkade husfasad.

I samma kruka också egenuppdragen mörkbladig dahlia och småblommande röd tagetes. 

Petunian är verkligen svart. Mörkaste blomma jag sett någon gång.

Jag lade till etiketter på inlägget och får nu meddelandet att jag använder otillåtna bokstäver. En granskning visar att editorn på egen hand har lagt till en massa underliga tecken mellan mina etiketter.
 Jag undrar om den fått kortslutning...?!


Och nu så försvann plötsligt alla bilder och hälften av texten, så jag fick lägga in bilderna på nytt. Och texten orkar jag inte skriva om. Nu ger jag upp för idag. Mer än fyra timmar för det här inlägget. (!)

Vildpelargoner på Bergianska (2)

Fler bilder från Gamla Orangeriet, Bergianska Trädgården, Stockholm.

Alla foton Klas-Göran Tinbäck.

 Pelargonium iocastum.

 Pelargonium tricolor, Skönpelargon

 'Diana Hull' Pelargonium - hybrid. (Tror jag, om vi hittade rätt namnskylt.)

 Hybrid P. anethifolium x P. myrrhifolium

 Pelargonium acetosum 'Variegatum', Syrlig pelargon.

 Ny art Pelargonium s.p, ännu ej beskriven art från Bloeberg, Kamiesberge.

 Pelargonium oblongatum.

Pelargonium tricolor, skönpelargon (kan det vara alba, undrar Iann)

Det var allt från Bergianska för den här gången. Pelargonierna kommer ifrån ERA Garden, Ekerö.

Webbutik finns och jag tittade precis efter - några av de perlargonier jag visat på bild här finns i lager, så har ni blivit kära klicka er vidare. :-)

Vildpelargoner på Bergianska (1)

Skottet jag visade igår har inhandlats på Bergianska trädgårdens pelargonutställning och ska så småningom utvecklas till detta:

Primärhybriden P. x Renate Parsley.

Utställningen i Bergianskas Gamla Orangeriet fokuserar i år på de vilda pelargonarterna, Mer vild än tam. Man behöver inte vara inbiten pelargonfantast för att ha utbyte av den blomprakt som råder i Orangeriet just nu. Bland de vilda pellisarna finns det ett växtsätt, en storlek, en blomfärg som passar de mest skilda krukväxtälskare. Passa på, utställningen har öppet månaden ut!
Mer info här.

Ovan utställningens största, eller åtminstone högsta, exemplar. Åtminstone 150 cm var den. Kanske ännu högre. Nedan en Pelargonium cucullatum, hjälmpelargon. Jag har min hjälmpelargon i köksfönstret. Där trodde jag att den trivdes bra, eftersom den vuxit sig ur fönstret ett par gånger och varit på väg upp mot taket. Men nu fick jag förklaringen till varför den aldrig har blommat hos mig, den måste utomhus och bråkas med av korta dagar och svalare väder.

Maken hade med sig stativet till kameran, så jag har fått låna en del av hans bilder att visa här. Det är bara en bråkdel av alla de pelargoner som fanns att beskåda. Urvalet som hamnat i fokus är betingat av hur lätt det var att komma åt att fota dem. Flera av min favoriter finns inte med på bild.
Alla bilder här nedanför av fotograf Klas-Göran Tinbäck.

 P. echinatum, taggpelargon

 Pelargonium lobatum (?)

 P. x glauciifolium

 Pelargonium cordifolium, hjärtpelargon.

  Pelargonium cordifolium, hjärtpelargon.

 Pelargonium cordifolium, hjärtpelargon.

För att undvika ett alltför tungt inlägg kommer det fler bilder i morgon. 

PS. Tyvärr är bilderna inte klickbara för större storlek idag. Eftersom blogger ändrat sitt gränssnitt kan jag inte längre själv bestämma hur stora bilderna i inlägget ska synas utan att ladda upp dem i "rätt" storlek för min layout från början. Ber om ursäkt för det. Får se om jag lyckas lösa det framöver. 

Tusenmoder

Jag har en kalanchoe som går under namnet Livsblad, eller Tusenmoder. Det är en vanlig krukväxt. Man ser den kanske inte så ofta i handeln, men eftersom den är så lättförökad ser man den på många fönsterbräden.

Trots att jag haft en i min närhet i stort sett hela mitt liv har jag aldrig sett den blomma tidigare. Det är inte alls ovanligt att den blommar - har jag läst - men eftersom det är första gången jag är med om det har jag följt processen från knopp till blom med spänning.

De klockformade blommorna är inte stora, men rätt så söta.

Varför växten fått namnet Livsblad och Tusenmoder ser man när man tittar på bladen. De kantas av mängder av nya skott med små rötter. Småplantorna trillar gärna av för att omedelbart börja växa, antingen i samma kruka som moderplantan, eller i närstående krukor.

Det finns en smalbladig variant också. Båda sorterna är efter vad jag förstår giftiga. Bor man i Stockholm och vill ha tag på dem så kan de finnas på Ulriksdals Slottsträdgård.

Helgpyssel

Jag vet inte hur det är hos er, men hos mig kan jag svära på att jordpåsarna riktigt ropar efter mig när jag går förbi. Jag tittade i min dagbok och såg att jag sådde kronärtskockor den 22 januari förra året. Det gick jättebra, men i år ska jag vänta några veckor till innan jag sätter igång.

Men det finns ju annat pyssel än att så. Som till exempel att ta skott från ampelliljan. Ofta brukar jag klippa bort de långa stänglarna där nya småplantor bildas så fort de visar sig, eftersom mina katter inte kan låta dem vara ifred. Och de här skotten har stått i vatten ända sen i höstas. De ser lite bleka och risiga ut just nu, men de tar sig snart i jorden.

Förra året använda jag brokbladig ampellilja som utfyllnad i en del av krukorna på uteplatsen. Nedan är en kruka nyplanterad. Hur det såg ut senare på sommaren kan man se här.

Förra året fungerade det väldigt bra med januarisådderna. Jag placerade dem efterhand under lysröret i minidrivhuset. Anledningen att jag inte vågar mig på sådd redan nu i år är att jag har en nykomling hemma, en liten kattflicka. Hon är inne i sin vildaste ålder och eftersom minidrivhuset går under beteckningen kattkuvösen här hemma, så förstår ni kanske att det inte är helt självklart att tro att allt man placerar i den tar sig, eller ens överlever. I år blir det sådd först när Majsan lärt sig att behärska sina impulsiver lite bättre.

Tacksamt i kruka (II)

Ateljens entré har denna välkomstplantering i år. I våras när jag planterade den stora zinkkrukan hade jag ingen aning om ifall jag skulle finnas på plats för att vattna under sommaren, så jag hade ingen lust att lägga ut pengar på att köpa växter.

I krukan satte jag tre stycken skott från brokbladig ampellilja och tre självuppdragna plantor av eldblomma Alonsoa warscewiczii. Jag tycker att det blev ursnyggt. Och nästan gratis.

Eldblomman har väldigt små blommor, men i gengäld blommar den rikligt och länge. Den här sorten heter 'Salmon'. Det finns en rödblommande också som heter 'Rebel'.

Förra årets entrékruka hittar du här.

Tacksamt i kruka

Det finns flera perenner i trädgården som sprider sig - eller fröar av sig - så mycket att man varje vår har anledning att rensa bort en del av dem. Istället för att lägga renset på komposten brukar jag ta en del av det till vara och fylla ut krukplanteringarna med. Olika myntor hör till de mest tacksamma att odla i kruka. De är lättskötta och går också att hålla tillbaka i storlek genom toppning om man så vill. Genom upprepad toppning håller de sig också fräscha i bladverket hela sommaren.

Ett par speciellt fina myntor för samplantering i kruka är gråmynta, Mentha longifolia 'Buddleia', till höger i bilden. Och Mentha suaveolens (el. Mentha x rotundifolia) 'Variegata', brokbladig ananasmynta. I den här bilden sitter de tillsammans i en kruka, men båda två fungerar väldigt bra ihop med i stort sett vilka ettåringar som helst.

Just Buddleiamyntan, som jag har för första gången i år, har blivit en ny favorit bland de blommande kryddörterna. Den är ganska lågvuxen, ca 35-40 cm, och den bildar täta, fina "ruggar" med sitt blågröna bladverk. Blommorna är lilarosa och lockar till sig mängder av insekter och fjärilar. I köket är buddleiamyntan lika användbar som grönmynta - den passar till i stort sett allt. Te, kött- och efterrätter, sallader (tsatsiki) och såser.

Andra av trädgårdens perenner som är tacksamma att använda som utfyllnad i krukplanteringar är olika sorters plister, revsuga (speciellt den rödbladiga är fin), penningblad och flocknäva. Oregano frösår sig ymmigt hos mig, och blir också fin i kruka om man ser till att hela tiden klippa den så att den inte blir så stor. Den blir då en fin, grön bakgrund till mer färgglada, blommande växter.

De växter som jag har räknat upp här brukar finnas i överflöd om man har dem. Men även andra perenner som inte sprider sig så våldsamt kan få göra tjänst som krukväxt under en sommar innan de hamnar jorden. Plantor som man delar på våren för att de blivit för stora till exempel.

Elefanttunga

Jag har inte så många krukväxter, mest beroende av att jag de senaste tjugo åren bott med bara två fönster och inte haft plats. Men jag har några jag är väldigt rädd om; elefanttungan Haemanthus albiflos är en av dem.

Plantan fick jag av min mamma för fem, sex år sedan. Hon har ett exemplar som är tio gånger större än mitt och som hon (av utrymmesbrist) måste dela då och då när hon planterar om den.

Jag har haft elefanttunga tidigare men aldrig fått den att blomma. Men nu verkar jag ha den optimala placeringen för den; svalt söderfönster på vintern och ett österfönster sommartid. Vintertid får den vatten bara någon gång i månaden (och jag vattnar alltid bara på fatet, även sommartid).

Mamma och jag brukar diskutera elefanttunga då och då, våra exemplar beter sig nämligen helt olika. Mammas planta har till exempel slutat blomma sedan hon flyttade för fem år sedan. Förmodligen är placeringen på nya stället för varm vintertid, den står ovanför ett element som inte går att stänga av.

Mammas planta är grön och fin hela året medan min går i vila vintertid. Ett par, tre månader efter blomningen vissnar de flesta bladen ner på min planta, och först på sensommaren sätter den fart igen. Då brukar den också bilda nya lökar. Och skjuter blom.

Efter blomningen kommer bären. De kommer inte alltid, bilderna nedan är från förra året, i år har jag inte ett enda på någon av blommorna.

Eftersom min mamma framgångsrikt dragit fram nya plantor från frön så sparade jag också en blomma för att pröva. Jag tänkte att bären väl skulle ligga till sig litet innan fröna gick att pilla ut, så jag klippte bara av hela blomman och lade den i bokhyllan.

Och sen glömde jag bort den. Ända tills jag skulle damma nästa gång och såg att fröerna redan hade börjat gro utan att jag hade behövt göra någonting.

Elefanttunga kallas ibland också målarborste. Kanske inte så underligt med tanke på hur blomman ser ut. Men målarborste är egentligen en helt annan växt, Scadoxus puniceus (liknande blomma, men röd i färgen).

Favoritpelargonen

Köpt som röd rosenknopps pelargon. Det är tredje sommaren den hängt med och den blir bara finare och finare i mina ögon.

I år har plantan blivit enorm, den är lika bred som bordet den står på. Men eftersom det är nere på noll även på glasverandan nu så har jag klippt ner den litet för att få plats med den inne.

Jag plockade av blommorna och ställde i vaser. En i köket, ett par i ett fönster, en på sängbordet. Den torkar precis som en eternell, så om jag vill kan jag spara blommorna hela vintern.

Stjärnpelargonen Röd Glitter (nedan) var jag också tvungen att klippa ner trots att den blommar som bäst nu. Jag slutade räkna blomklasarna vid 30, men det måste varit minst 50 på den. Kanske mer.

De pelargoner som står i riktigt stora krukor ställer jag ner i potatiskällaren under vintern, men de som jag är mest rädd om får stå inomhus i det rum som är svalast.

Hmm... När man tänker efter så börjar ju faktiskt odlingssäsongen snart igen. Om 3-4 månader sådär. :-)