Kärlek vid första ögonkastet

Oj, oj, oj vilken färg på denna tulpan. Den dök upp i gruset precis vid husgrunden i år. Åtta år med huset och vi har aldrig sett den förr. Kärlek vid första ögonkastet. Kommer det fram i bilderna hur vacker den är mot husgrunden? Man vet ju inte, datorskärmar kan visa färger lite hur som helst ibland.

Om jag ska ge mig på att beskriva färgen skulle jag säga dämpat rosa-violett-grå.

Så vad gör jag nu för att få den att trivas lite extra och fortsätta blomma i framtiden? Benmjöl? Finns det nåt sätt att ta reda på vilken namnsort det är, jag vill ju ha mer - den är som klippt och skuren för min lilla trädgård just denna årstid?

Mer om tulpanerna i gruset i detta inlägg.

Different shades of rhubarb

Rabarber, jag älskar dig!

Gratis tulpaner i Stockholm

Nu är jag lite tidigt ute, för det är inte dags än. Men jag vill bara tipsa om att ni ska hålla er framme när stadens rabatter ändrar från vår- till sommarplanteringar. Många vårlökar (tulpaner o kejsarkronor t ex) slängs när de tas upp. Förmodligen komposteras de och återgår till kretsloppet på så vis, så nån nytta gör de även när de upphört att blomma, men, är det inte bra trist att låta vackra blommor bara blomma en gång?

Håll ögonen öppna och håll er framme när det är dags. Frågar ni snällt och har en kasse med er får ni förmodligen plocka fritt bland det som tas upp.
På bilderna här är några av de lökar som min man kom hem med förra året. De stod i en rondell i innerstan nära hans jobb. Han hade ingen aning om vad det var för färg, så jag plockade ut de lökar som såg likadana ut och försökte plantera dem i grupper efter det systemet.
På bilden ovan har jag haft en sån tur att de lökar jag satt precis passar i färg med de gula och klarögda tulpaner jag redan hade i rabatten.

Och här nedan, ja, jag är verkligen supernöjd med hur de rödorange tulpanerna går i ton med bokhäcken bakom. Lyckträff.

Den lilla busken i förgrunden är en vingad benved som för första gången sedan planteringen inte frusit ner denna vinter. Jag hoppas verkligen att den tar sig ordentligt nu under sommaren så att den har "lite att ta av" om det händer igen. Hittils har den dött ner ända till basen och fått börja om varje år. Väldigt tråkigt när sånt händer. Den ska funka här, men ibland går det troll i härdigheten.

Hasselört i blom

Hasselört Asarum europaeum, är en marktäckare med njurformade blanka blad som trivs bra i skugga. Den kan vara lite trög att etablera sig, men har den väl börjat växa så sprider den sig hyfsat bra. Man kan hjälpa till genom att dela plantorna vartannat år eller så om man vill ha dem över en större yta.

Hasselört har ett stort värde som skuggväxt eftersom den i princip är vintergrön. De blanka, djupt gröna bladen är också mycket vackra sommartid eftersom de speglar ljuset.

Det man knappast ser om man inte letar efter dem är hasselörtens blommor. De kommer på korta stjälkar precis ovan jord och man måste lyfta på bladen och kika under dem för att se blommorna. De är inte stora, inte färggranna, men de är väldigt vackra på sitt sätt ändå. Ludna och köttiga, dova i färgen.

Ramslök på gång

För två år sedan fick jag några lökar ramslök av en bekant. Planterade dem i vandrande skugga under plommonträden. Förra året skördade jag några blad, i år har jag kunnat ta det tredubbla. Idag upptäckte jag att de frösått sig ganska duktigt i gräset.

Kanske hade det funkat bra att ha kvar dem i gräset, men för att de inte av misstag ska åka med i gräsklippningen grävde jag upp dem och pillade loss plantorna ur grässvålen. Myllade ner  kompostjord blandat med en fjärdedel torvmull och lite barkmull i lerjorden som gärna torkar ut eftersom plommonen suger ur jorden. Och så planterade jag småplantorna.

De står ganska tätt, ungefär 15 cm mellan lökarna, men jag räknar med att alla inte tar sig, så det blir förhoppningsvis lagom.
Någon dryg meter, eller en och halv, från ramslöken har jag nyligen planterat ett Voitto Gulkrikon som jag köpte på Nordiska Trädgårdar hos Blomqvist plantskola. Och i går fick jag en hel hink med just utblommade snöklockor av min bror, de lökarna ska jag sätta ner lite här och där i gräset runtomkring plommon och krikon. Hoppas att jag på sikt kan få lite lundkänsla i denna del av vår 925 kvadratmeter stora tomt.

Vad ersätter man stockrosor med?

Den maffiga tulpanrabatten som fanns efter husets kortsida när vi flyttade in är tyvärr inte lika imponerande idag. De vissnande tulpanerna ersattes av vita prästkragar och i mitt enträgna arbete att försöka få bort dem har många tulpanlökar följt med av bara farten. Men några står fortfarande kvar i väntan på att slå ut, gammeldags och pålitliga, Appeldoorn och Golden Appeldoorn.

I takt med att prästkragarna minskade planterade jag nytt för att ha något när tulpanerna vissnade ned. Jag valde stockrosor eftersom jag tycker att de gör sig väldigt bra mot husväggar och eftersom de har lite höjd. Tyvärr fick stockrosorna redan från första början rost, och trots att de har fyllt sin funktion (de är verkligen inga två meter höga praktexemplar, men vackra i färg mot vårt vita hus) så har jag nu slutligen tröttnat på de orangeprickiga bladen och grävt upp varenda planta och varenda liten frösådding. (Ser just nu på bilden nedan att nog sjutton finns det en prästkrage kvar i rabatten trots allt mitt rensande!)

I den smala och torra rabatten har jag under flera års tid satt ner plantor som jag haft i kruka och sedan inte vetat vad jag skulle göra av. Det började med en stäppsalvia, sedan tre (eller är det fler?) kantnepeta,  en form av miniatyrfrossört (som jag just nu inte minns namnet på) och flera lavendelplantor. Och så har flera aklejor valt att bosätta sig här själva. I gruset framför rabatten blommar just nu pärlhyacint, viol, scilla och lungört (de har alla hittat hit på egen hand). Nu när stockrosorna är borta har det alltså blivit - utan alltför mycket tanke på det hela - en sommartid ganska blågrå rabatt.

Stockrosorna är uppgrävda och lite plats att peta ner några nya plantor finns alltså, men vad ersätter jag dem med? Något som har högsommarhöjd och klarar torka (vattnar här bara under extrem torka eftersom rabatten ligger direkt vid husväggen) i ganska soligt läge? Blommorna är inte det viktiga, men finns de över en längre tid så önskar jag mig något som funkar i ton till de blå och till husets vita.
Några förslag?

Vårstädning - hur noggrann ska man vara?

Ja, hur noggrann ska man vara, och när ska man börja? Jag börjar när det är skönt att vara utomhus. När jag kan gå runt utan att få platåskor av leran. I år var det ovanligt tidigt, bilden nedan är tagen för nästan en månad sedan. Inte något grönt ännu (de uppstammade krusbären i förgrunden är utspruckna idag) men det var mer än tio plusgrader, ingen blåst, och inte någon tjäle i jorden.

Vad börjar man med? Man börjar med att klippa ned allt som ska klippas ner i land och rabatter. Man klipper häckarna, beskär äppelträden, putsar buskar, luftar komposten kanske, rensar grusgångarna, kantskär rabatterna. Och vad gör man inte? Jag kan iallafall tala vad jag inte gör; jag rensar inte bort alla döda blad och stjälkar som ligger på öppen jord förrän det blir absolut nödvändigt, så sent som möjligt alltså.

Vad vinner man på att rensa jorden sent?
- Allt torrt organiskt material på jordytan fungerar som ett skydd för perenner om det är barmark.
- Allt "blött" organiskt material bryts fortfarande ner (när det är plusgrader), det fungerar som mat för mikroorganismer och maskar. (Det gör alltså jorden mer humusrik.)
- Torrt material som grova stjälkar och stora torra blad älskas av fåglarna som just nu håller på att bygga eller fodra sina bon. Fåglar gillar vi, för de äter skadeinsekter och larver som vi inte vill ha i våra land.
- Vill man ta till vara småplantor av perenner som förökat sig själva ökar chansen att hitta dem ju längre man väntar.

När är det då dags för att rensa ordentligt? Gör det i samband med grundgödslingen. När det är dags för den beror på var i landet man bor. Jag (Sörmland) håller på just nu. Ta bort det som finns kvar av torrt fjolårsspill i landen (och tro mig, det är förvånansvärt lite kvar av det som låg på jorden bara för en månad sedan), rensa bort ogräs och mylla ner gödning.

Och vad gör man av det som man rensar bort? Vi lägger det på komposten förstås.

Finfin läsning om vårrensning här: Natur och Trädgård

Testpilot för Robomow RS 622

Förra våren blev jag kontaktad med en förfrågan om jag ville testköra en Robomow gräsklippare under sommaren. Jag brukar inte säga ja till att göra reklam för produkter, men eftersom de här robotarna ryktas ha en viss förmåga att jaga bort sork från tomten så var jag faktiskt ganska nyfiken på dem. Så jag sa ja, jag tänkte att jag kunde testa den på gräsmattan vid vår ateljé (ni som har läst här ett tag vet att vi haft enorma problem med sork där). 

Hur det nu var så visade det sig när gräsklipparen skulle levereras att alla testexemplar var upptagna. Det blev inget av det hela. Och när jag blev kontaktad på nytt i våras hade vi lämnat vår ateljé, så det kändes inte alls lika intressant längre. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men efter att ha läst på lite grann på nätet så beslöt jag mig ändå för att säga ja. Vi har inte mycket gräsmatta på vår tomt (det är en liten tomt), men jag räknade ut att vi trots allt skulle kunna spara en hel del tid genom att ha en robot som klipper det mesta.

Så här ser vår tomt ut i år:

Nu vet jag faktiskt inte hur mycket som skiljer de olika modellerna Robomow åt, men eftersom den klipparen som verkade logisk att ha på vår tomt (den lilla modellen) återigen var slut, så levererades istället den stora "upp till 2200 kvadratmeter" modellen. En väldigt stilig maskin, inte tal om något annat, men så fort vi bara kikade ner i kartongen började vi undra om han inte var en aning överdimensionerad.

Nå, maskinen fanns ju hemma, så efter att först ha läst den väldigt lättöverskådliga quickguiden och efter det gjort här-och-där djupdykningar i den tjocka manualen så tog jag fram min tomtskiss och försökte mäta upp hur vi på bästa sätt skulle kunna placera ut trådarna (eller om det kallas linor, eller kabel).

Till den här modellen (och jag vet som sagt inte hur/om den skiljer sig från den mindre modellen på den punkten), så måste kabeln ha 60 cm avstånd från exempelvis en rabatt, en buske el dylikt. Kabeln läggs ut medsols, och går den in i ett nytt "rum" så måste den gå ut samma väg som den kom in. Vet inte om ni hänger med - men vägen roboten går styrs av begränsningarna man själv satt genom att placera ut kabel på marken, och kabeln kan inte brytas. Roboten läser hela tiden av var gränsen går. Den kan liksom inte flytta sig till andra sidan huset utan att ha kabel som leder vägen. Hänger ni med nu?
När gräsklipparen ska flytta sig igenom t ex en öppning i en häck så måste den ha 60 cm på ena sidan, och 60 cm på andra sidan. Alla öppningar måste alltså vara minst 120 cm.

Nu har jag ritat måtten lite slarvigt på skissen nedan. Men det rödstreckade området i bilden nedan visade sig vara det enda ställe på tomten där Robomow skulle kunna gå. Eller mer korrekt uttryckt; den största ytan där han skulle kunna röra sig.

Han behöver sex meter rak start- och målsträcka också, för att gå in rätt i sin laddningsstation. Om vi nu tar vår lilla tomt på 900 kvadratmeter som exempel, och tittar närmare på det rödstreckade området där han kan gå, så hittar vi här både tomtens torraste och mest solutsatta gräsmatta, OCH även det skuggigaste partiet (hela vänstra sidan under träden). Varken i skuggpartiet eller i det soligaste partiet klipper vi gräset varje vecka. Det brukar inte behövas.

Efter att ha kontrollmätit ute på tomten var det bara att inse att en sån här gräsklippare inte är någon större vits att ha på en tomt som vår. Den fyller ingen funktion. Utom ifall man är sån lagd att man ser nya teknikprylar nästan som husdjur. Tycker om att ha dem omkring sig som en del av familjen ungefär. ;-)

Men jag lämnade inte tillbaka klipparen utan att ha pratat med en kompis i närheten först. Han har nämligen en 3000 kvadratmeter stor tomt och en dotter som upprepade gånger klagat på att hennes pappa tillbringar en av veckans två lediga dagar med att klippa gräsmattan istället för att vara med familjen. Ett telefonsamtal och så var det klart, jag kunde lämna över "Robban" till honom istället.

Här står han på sin nya test-tomt. Och det är precis så här han ska verka för att komma till sin rätt.
Är ni nyfikna på att veta ännu lite mer om Robomows för- och nackdelar så kika in igen om några dagar. Jag ska skriva lite mer om hur det funkade att sätta allt i ordning, och även berätta om vad den nya testpiloten upplever som de två problem han haft med maskinen.

Bus med bokhäcken

Jag har bestämt mig för att sluta vara irriterad på glipan i bokhäcken jag planterade förra året. Ett par snitt med sekatören och så blev det ett hål istället för en glipa. 

Tittin!

Och tittut!

Malva Moschata

Myskmalva, en favorit. Jag kan inte förklara varför, men jag gillar den. Det finns både rosa och vit. Jag har båda sorterna, men när jag grävde upp trädgården vid ateljén så tog jag mest vita exemplar med mig. Mina myskmalvor härstammar från en fröpåse från Runåbergs, jag har nog haft dem minst femton år vid det här laget. De ursprungliga plantorna har försvunnit för länge sedan men det dyker upp nya hela tiden.

Trots att den egentligen är ganska lik ängsnävorna så tycker jag att de passar bra ihop. Nu har jag klippt ner både Kungsnäva och Ängsnäva och då fyller malvan ut bra och tar över blomningen.

Förra året ersatte jag ett gigantiskt exemplar av blå ängsnäva med två vita myskmalvor och en stormhatt i det jag antar man kan kalla min perennarabatt. Titta på bilden nedan så ser ni att jag förmodligen råkat plantera den ena malvan direkt i ett myrbo. Eller vad kan det annars finnas för förklaring till att det ena exemplaret är bara hälften så högt som det andra? Jag är ganska säker på att det är myror. Vi har mycket myror normalt men i år är det rekord.  Det är myror precis överallt. Ställer jag ner en kruka någonstans är det myror under den bara ett par dagar senare. Myror, bladlöss och mördarsnigel, och rönnbärsmal i äppelträden. Så sammanfattar jag vårt odlingsår redan nu. 

Men myskmalvorna är fina iallafall. Den lille tanige också. De är omgivna av tre stormhattar i knopp och två sorters pimpinell. Och persilja.

Persiljan lät jag stå i våras i stället för att rensa bort. Vacker flockblom under högsommaren är aldrig fel. Den samsas med en Geranium Patricia som bara har ett år på nacken. Patricia är en knepig dam tycker jag, hon blir sällan långlivad hos mig, jag köper ny planta ungefär vart tredje år. Testar olika ställen att ha henne på men inget verkar duga. Men i sommar tror jag det blir vackert där hon står iallafall, hon väver sig genom persiljan som alldeles snart kommer att börja blomma. Snyggt!

Bladlusår

Jag har aldrig sett så mycket bladlöss i hela mitt liv som i år. Till och med växter som normalt brukar vara problemfria är nedlusade. Och plantor som riddarsporre och stormhatt, de har så mycket löss att de slutat växa för länge sedan. De få rosor jag har kommer inte blomma i år, alla knoppar är förkrympta.

Spruta vatten med högt tryck funkar inte, vi pratar ju inte om bara någon enskild växt som är drabbad. Och såpa med T-röd… Jo, det är ju en gammal välprovad medicin, men ju mer jag börjat intressera mig för djurlivet i trädgården (ner till minsta insekt) desto svårare har jag för att använda något som tar kål även på nyttodjuren.

Plommonträden i tomtgränsen har sett lite molokna ut har jag noterat, men det var först när jag drog ner några kvistor i ansiktshöjd som jag såg vad problemet var; löss. Mer löss. Ännu mer löss. Hundratusentals säkert.

Jag hade en vattenkanna stående under ett av träden och den var så klibbig när jag lyfte upp den att den fastnade i handen. Inte kul faktiskt. Rätt äckligt till och med.

Nå, det finns ju ljuspunkter i eländet ändå. Trädgårdens good guys har kalas. Och för en gångs skull behöver man inte leta särskilt länge för att hitta dem - det är bara att gå till närmasta lusangripen planta och kika ner så hittar man någon larv med munnen full. Det här (nedan) är larven av en blomfluga.

Titta nu noga hur den ser ut, för den här ska ni under inga omständigheter klämma ihjäl. Det här är en liten hjälte. Ca 10-11 mm lång. Smal i ena änden och bred i den andra. (Uppförstorad nedan.)

En annan liten krigare hittar jag på ungefär vart femte blad av schersminen just nu. Taggarna utåt och full fart framåt - en nyckelpigelarv. Nyckelpigelarverna är rätt roliga att studera. De kan stundtals vara rätt livliga. Och ibland ser det ut som om de får attacker av hicka. Har ingen aning om vad det beror på.

När ni ser en sån här ska ni alltså inte klämma ihjäl den heller. Den strider på vår sida.

Och stöter ni på en sån här (nedan) på ett blad eller i en blomma så är det inte en konstig gallutväxt som man kan tro om man bara tittar hastigt och inte har glasögon på sig. Det här är nyckelpigans puppa.  Den låter vi självklart vara kvar den också alltså.

Och när det gäller nyckelpigor så kan de ju se lite olika ut. Det gäller också deras puppor. På min schersminbuske har jag tre sorters helt olikfärgade nyckelpigepuppor. Den ovan, en sort som man närmast kan beskriva som svart och beige, och en tredje som är mer svart-brun-röd. Alla ser vid närmare betraktande ut som något ur en sciencefiction-film.

Något slags jubileum har Leva Grönt idag såg jag just. Inlägg 300. Ett trefaldigt leve är det väl värt; Hurra Hurra Hurra!

Favoritkombo

Just nu är detta det som jag tittar mest och helst på i min trädgård, planteringen kring den Ryska kornellen. Det är lite "billiga effekter" jag använt mig av när jag låtit gult och limegrönt möta blårosa och lila, men oh så snyggt jag tycker att det är.

Geranium phaeum, Brunnäva, i olika blålila nyanser, alla självsådda  hemma hos mig. (Mammorna är G. phaeum 'Samobor', G. phaeum 'alba' och G. phaeum 'Lily Lovell'.)

Tulpanen minns jag inte namnet på, men det är en vanlig sort i plantskolorna, lätt att hitta.

Just nu blommar även några mörkblå aklejor på samma ställe, och som underplantering växer gulbladig alunrot. (Alunroten trivs inte riktigt på detta ställe, vilket däremot gulbladig mattram verkar göra, så till nästa år ska jag byta alunroten mot mattram.
I knopp står en rosa pion, och senare i sommar kommer Prickklocka (Jag har iallafall för mig att det var prickklocka jag planterade förra sommaren.)

Pionernas tid börjar nu

Luktpionens röda skott lyser upp i rabatterna just nu. En favoritkombination hos mig den här årstiden är luktpion och rosa eller vit Chionodoxa, Vårstjärna, men egentligen behöver den inga blommande vänner för att komma till sin rätt - färgen på luktpionens skott går att kombinera med andra perenner och buskar i all oändlighet.

Paeonia lactiflora, Luktpion

Ofta tänker man kanske mest på blommornas färg och form när man ska köpa en pion, men jag vill gärna slå ett slag för pionernas bladverk. Speciellt värdefullt just den här årstiden eftersom pioner är ganska tidiga att skjuta upp ur jorden. Jag tycker att varenda en av pionerna nedan är minst lika vacker som vilken tulpanplantering som helst.

 Paeonia veitchii, Rosenpion

Paeonia officinalis, Bergpion

Paeonia mollis, Luddpion

Paeonia lanceolata

Alla foton tagna på Bergianska Trädgården i Stockholm den 2 maj 2014.

Örter i kruka

Tjuvstartar säsongen redan nu i påsk med att köpa kraftiga och fina exemplar av "italienska kryddörter" på Willys. De flesta av mina egna kryddörter i landet befinner sig - åtminstone som det ser ut - i vila ännu. Bara piplöken, ramslöken och skogslöken går att skörda av så här tidigt. Inte ens gräslöken har riktigt vaknat än.

Jag köper hellre några krukor av sådana här importerade kryddväxter än blommor den här årstiden. En längtan efter grönt kanske. Och efter att laga mat av det man kan skörda i sin egen trädgård istället för att köpa. Planterar man de här örterna i väldränerade krukor och sand- och torvblandad jord, och låter dem stå lite lagom vindskyddat så här i början av säsongen, så håller de sig fina till långt in i höst. Timjanen håller sig förmodligen till långt efter jul.

Jordblandning för örter i kruka:
3 delar bra planterjord/urnjord/blomjord
2 delar grov sand el fint grus (typ akvariesand)
1 del torv 

Botanisk krokus

Under häckarna lyser det vitt som jag berättade i förra inlägget. Närmast huset lyser det gult i gruset vid ena knuten. Tydligen ska vi få ny snö och minusgrader till helgen men strunt i det nu. Årets första blommor är lika stora mirakel varje år.

Jag hittade en ensam vit krokus under schersminen också. Och några lila i knopp på ett annat ställe i grusgången. När jag hälsade på hos brorsan i helgen hade han en hel matta av småblommiga krokusar vid ingången till sitt härbre, skiftande i olika nyanser från lila till blått. Så vackra. Ska försöka tigga till mig knölar av den sorten när tillfälle yppar sig.

Botanisk krokus Lökarna är köpta under det namnet. Mer info än så har jag inte. Det är en tidig och småblommig krokus. Färgen är smörblommegul.

Snödroppar i kruka

Rekordtidig städstart i år. Önskar att jag hade haft tid att vara ute mer i det ljuvliga väder vi haft de senaste dagarna. 12-13 grader både i går och i förrgår och idag visade termometern som mest 15 (!) grader i skuggan. Det har ju varit rejält blåsigt även här, så trots värmen var det inte tal om att jobba i skjortärmarna de timmar jag var ute. Men våstädat har det blivit iallafall.

Har njutit något obeskrivligt av snödropparna jag har i kruka. Har flyttat runt dem en del. De har stått vid entrén några dagar och vid uteplatsen. Och ett tag under ett träd så att jag kunde se dem från köksfönstret. När de har blommat klart åker de tillbaka ner i jorden igen (men inte på samma ställe där jag tog dem).

Det är liksom det som är så bra med snödroppar. Bästa tiden att flytta dem är när de just blommat klart, innan de vissnat ner. Ska man dela tuvor kan man gräva upp när de står i knopp och låta dem slå ut och blomma i krukor. När blomningen är klar flyttar man dem till nya stället.

Jag delar gamla tuvor av snödroppar och planterar ut under bokhäckarna jag planterade förra sommaren. Snödroppar mot de röda bokbladen. Match made in heaven.

Och apropå bokhäckarna så jag är väldigt nöjd med hur det blev. Det är ingen lång sammanhängande häck, utan jag har planterat "skärmar" på fyra ställen på tomten. Två av dem är bara ca 120 cm långa. De andra två ca tre meter vardera. Rumsavdelare och siktändrare. 

Snyggast blev den direkt vid huset. Alla fönster är målade i rött, och när snön ligger som på bilden nedan (december), kommer boken verkligen till sin rätt färgmässigt.

Boudoir

När jag hör ordet boudoir tänker jag på något intimt och sammetsklätt och gärna rött. Så när jag lät det röda i den här bilden komma fram genom att beskära den så att allt grönt försvann och dessutom ökade på de varma tonerna något så tänkte jag att "jamen så, så kanske det är - rudbeckior är fjärilsboudoirer". Men så googlade jag på ordet och fann att så är det troligtvis inte alls. "Ursprungligen ett rum att dra sig tillbaka och tjura i". 

Jag kommer från och med nu endast kalla rudbeckior för fjärilscaféer. :-)

Geranium på taket

Geranium Robertianum får man nog räkna som ett ogräs. Vet man inte hur den ser ut men jag säger att dess svenska namn är stinknäva, då vet alla som har den i sin trädgård genast vilken näva det är, eller hur? Har man mycket av den och för krig, då brukar doften av den genast väcka obehag, eller åtminstone olust. 

I Julita i Sörmland finns denna stuga med hela taket täckt med nästan bara stinknäva. Ett och annat (annat) ogräs finns också, men nävan har verkligen brett ut sig rejält.

Vore det inte för att stinknävan fröade av sig så enormt så är den väldigt söt egentligen. Bladen är finflikade och ljusgröna, blomman ljusrosa med mörkare ådring, den står frisk och fin hela sommaren. För mig fungerar det här huset som en fin inspiration för hur även ogräs kan finna sin plats om man tillåter. Det man ska tänka på är väl egentligen bara att inte välja fleråriga ogräs.

Vårnyheter från Weibulls

Man kan ju tycka att det inte spelar så stor roll vilken färg odlingskärlen för förodling vi använder har, men börjar man tidigt på säsongen så står de ju där på fönsterbrädan rätt länge. Att ge dem lite färg för att matcha inredning - eller småplantor - känns helt rätt tycker jag. Weibulls färgglada nyheter har jag väntat på länge.

Foto Weibulls

Drivhus i hårdplast, 29 x 19 x 19, med ventilationslucka. Formpressad botten för torvbriketter men passar även andra krukor. Pris ca 89 kr. Gissar att jag kommer att välja en turkos. Eller en röd. Eller kanske en blå. 

Omplanteringskrukor i mjukplast i två helt underbara nya färger, lime och chockrosa. (Nu kanske jag slipper spara alla krukor i rosa och olika nyanser blått som julens hyacinter kommer i.)

Krukorna finns i två storlekar: 6 cm, 30 st, för ca 29 kr. Och 8 cm, 20 st för 29 kr.

Till nästa år hoppas jag att kruksortimentet utökas med gult och orange (för att det är så snyggt till grönska) och kanske en lilarosa också.

Foto Weibulls

Foto Weibulls