Jag sitter och sorterar bilder idag eftersom jag behövde leta rätt på några arbetsprover. Hittade den här bilden och blev på så otroligt gott humör. Den ritades till Dagens Nyheter till en artikel av Eva Hernbäck som handlade om träd och buskar. Om hur mycket de betyder för en trädgård. Textraden jag valde att illustrera var följande: Att placera två snabbväxande björkar vid grindstolparna och se dem växa sig stora och granna är en mångårig njutning.
När jag tittar på den här bilden nu tycker jag att jag verkligen lyckades fånga poesin i Evas ord. Jag kan riktigt känna hur det känns att stå här under björkarna. Det är högsommar, lite skuggigt och skönt, vinden rasslar en aning i löven. Och katten sitter på grindstolpen ungefär som om den är placerad där bara för hans skull; och vem vet - det kanske den är?
Jag tänker också på ordet Eva har använt för att beskriva träden; granna. Det är ett fint ord. Från och med nu ska jag vinnlägga mig om att använda det ofta, så det inte försvinner bland alla nyord för saker och ting.
