Kärlek vid första ögonkastet

Oj, oj, oj vilken färg på denna tulpan. Den dök upp i gruset precis vid husgrunden i år. Åtta år med huset och vi har aldrig sett den förr. Kärlek vid första ögonkastet. Kommer det fram i bilderna hur vacker den är mot husgrunden? Man vet ju inte, datorskärmar kan visa färger lite hur som helst ibland.

Om jag ska ge mig på att beskriva färgen skulle jag säga dämpat rosa-violett-grå.

Så vad gör jag nu för att få den att trivas lite extra och fortsätta blomma i framtiden? Benmjöl? Finns det nåt sätt att ta reda på vilken namnsort det är, jag vill ju ha mer - den är som klippt och skuren för min lilla trädgård just denna årstid?

Mer om tulpanerna i gruset i detta inlägg.

Gratis tulpaner i Stockholm

Nu är jag lite tidigt ute, för det är inte dags än. Men jag vill bara tipsa om att ni ska hålla er framme när stadens rabatter ändrar från vår- till sommarplanteringar. Många vårlökar (tulpaner o kejsarkronor t ex) slängs när de tas upp. Förmodligen komposteras de och återgår till kretsloppet på så vis, så nån nytta gör de även när de upphört att blomma, men, är det inte bra trist att låta vackra blommor bara blomma en gång?

Håll ögonen öppna och håll er framme när det är dags. Frågar ni snällt och har en kasse med er får ni förmodligen plocka fritt bland det som tas upp.
På bilderna här är några av de lökar som min man kom hem med förra året. De stod i en rondell i innerstan nära hans jobb. Han hade ingen aning om vad det var för färg, så jag plockade ut de lökar som såg likadana ut och försökte plantera dem i grupper efter det systemet.
På bilden ovan har jag haft en sån tur att de lökar jag satt precis passar i färg med de gula och klarögda tulpaner jag redan hade i rabatten.

Och här nedan, ja, jag är verkligen supernöjd med hur de rödorange tulpanerna går i ton med bokhäcken bakom. Lyckträff.

Den lilla busken i förgrunden är en vingad benved som för första gången sedan planteringen inte frusit ner denna vinter. Jag hoppas verkligen att den tar sig ordentligt nu under sommaren så att den har "lite att ta av" om det händer igen. Hittils har den dött ner ända till basen och fått börja om varje år. Väldigt tråkigt när sånt händer. Den ska funka här, men ibland går det troll i härdigheten.

Ramslök på gång

För två år sedan fick jag några lökar ramslök av en bekant. Planterade dem i vandrande skugga under plommonträden. Förra året skördade jag några blad, i år har jag kunnat ta det tredubbla. Idag upptäckte jag att de frösått sig ganska duktigt i gräset.

Kanske hade det funkat bra att ha kvar dem i gräset, men för att de inte av misstag ska åka med i gräsklippningen grävde jag upp dem och pillade loss plantorna ur grässvålen. Myllade ner  kompostjord blandat med en fjärdedel torvmull och lite barkmull i lerjorden som gärna torkar ut eftersom plommonen suger ur jorden. Och så planterade jag småplantorna.

De står ganska tätt, ungefär 15 cm mellan lökarna, men jag räknar med att alla inte tar sig, så det blir förhoppningsvis lagom.
Någon dryg meter, eller en och halv, från ramslöken har jag nyligen planterat ett Voitto Gulkrikon som jag köpte på Nordiska Trädgårdar hos Blomqvist plantskola. Och i går fick jag en hel hink med just utblommade snöklockor av min bror, de lökarna ska jag sätta ner lite här och där i gräset runtomkring plommon och krikon. Hoppas att jag på sikt kan få lite lundkänsla i denna del av vår 925 kvadratmeter stora tomt.

Vad ersätter man stockrosor med?

Den maffiga tulpanrabatten som fanns efter husets kortsida när vi flyttade in är tyvärr inte lika imponerande idag. De vissnande tulpanerna ersattes av vita prästkragar och i mitt enträgna arbete att försöka få bort dem har många tulpanlökar följt med av bara farten. Men några står fortfarande kvar i väntan på att slå ut, gammeldags och pålitliga, Appeldoorn och Golden Appeldoorn.

I takt med att prästkragarna minskade planterade jag nytt för att ha något när tulpanerna vissnade ned. Jag valde stockrosor eftersom jag tycker att de gör sig väldigt bra mot husväggar och eftersom de har lite höjd. Tyvärr fick stockrosorna redan från första början rost, och trots att de har fyllt sin funktion (de är verkligen inga två meter höga praktexemplar, men vackra i färg mot vårt vita hus) så har jag nu slutligen tröttnat på de orangeprickiga bladen och grävt upp varenda planta och varenda liten frösådding. (Ser just nu på bilden nedan att nog sjutton finns det en prästkrage kvar i rabatten trots allt mitt rensande!)

I den smala och torra rabatten har jag under flera års tid satt ner plantor som jag haft i kruka och sedan inte vetat vad jag skulle göra av. Det började med en stäppsalvia, sedan tre (eller är det fler?) kantnepeta,  en form av miniatyrfrossört (som jag just nu inte minns namnet på) och flera lavendelplantor. Och så har flera aklejor valt att bosätta sig här själva. I gruset framför rabatten blommar just nu pärlhyacint, viol, scilla och lungört (de har alla hittat hit på egen hand). Nu när stockrosorna är borta har det alltså blivit - utan alltför mycket tanke på det hela - en sommartid ganska blågrå rabatt.

Stockrosorna är uppgrävda och lite plats att peta ner några nya plantor finns alltså, men vad ersätter jag dem med? Något som har högsommarhöjd och klarar torka (vattnar här bara under extrem torka eftersom rabatten ligger direkt vid husväggen) i ganska soligt läge? Blommorna är inte det viktiga, men finns de över en längre tid så önskar jag mig något som funkar i ton till de blå och till husets vita.
Några förslag?

Botanisk krokus

Under häckarna lyser det vitt som jag berättade i förra inlägget. Närmast huset lyser det gult i gruset vid ena knuten. Tydligen ska vi få ny snö och minusgrader till helgen men strunt i det nu. Årets första blommor är lika stora mirakel varje år.

Jag hittade en ensam vit krokus under schersminen också. Och några lila i knopp på ett annat ställe i grusgången. När jag hälsade på hos brorsan i helgen hade han en hel matta av småblommiga krokusar vid ingången till sitt härbre, skiftande i olika nyanser från lila till blått. Så vackra. Ska försöka tigga till mig knölar av den sorten när tillfälle yppar sig.

Botanisk krokus Lökarna är köpta under det namnet. Mer info än så har jag inte. Det är en tidig och småblommig krokus. Färgen är smörblommegul.

Snödroppar i kruka

Rekordtidig städstart i år. Önskar att jag hade haft tid att vara ute mer i det ljuvliga väder vi haft de senaste dagarna. 12-13 grader både i går och i förrgår och idag visade termometern som mest 15 (!) grader i skuggan. Det har ju varit rejält blåsigt även här, så trots värmen var det inte tal om att jobba i skjortärmarna de timmar jag var ute. Men våstädat har det blivit iallafall.

Har njutit något obeskrivligt av snödropparna jag har i kruka. Har flyttat runt dem en del. De har stått vid entrén några dagar och vid uteplatsen. Och ett tag under ett träd så att jag kunde se dem från köksfönstret. När de har blommat klart åker de tillbaka ner i jorden igen (men inte på samma ställe där jag tog dem).

Det är liksom det som är så bra med snödroppar. Bästa tiden att flytta dem är när de just blommat klart, innan de vissnat ner. Ska man dela tuvor kan man gräva upp när de står i knopp och låta dem slå ut och blomma i krukor. När blomningen är klar flyttar man dem till nya stället.

Jag delar gamla tuvor av snödroppar och planterar ut under bokhäckarna jag planterade förra sommaren. Snödroppar mot de röda bokbladen. Match made in heaven.

Och apropå bokhäckarna så jag är väldigt nöjd med hur det blev. Det är ingen lång sammanhängande häck, utan jag har planterat "skärmar" på fyra ställen på tomten. Två av dem är bara ca 120 cm långa. De andra två ca tre meter vardera. Rumsavdelare och siktändrare. 

Snyggast blev den direkt vid huset. Alla fönster är målade i rött, och när snön ligger som på bilden nedan (december), kommer boken verkligen till sin rätt färgmässigt.

Dags att sätta tulpanlökar

Nu ska de i jorden, tulpanlökarna. Regeln som gäller är tre gånger sin egen höjd djupt och aldrig med exakt avstånd mellan lökarna. Står det 15 cm mellan lökarna på förpackningen så sätt ett par med 13 cm mellanrum, nästa 16, nästa 20 och den sista 25. Det ser naturligare ut då. Det är mitt bästa tulpantips.

Och bilden nedan har ingenting med tulpaner att göra. Men det är en lök iallafall. Det är en illustration som ritades till Allt om Trädgård för några år sedan till en text som handlade om folk (engelsmän) som tävlar i att få fram de största grönsakerna. 

Av någon anledning tänker jag på min pappa när jag ser den här bilden. Inte för att han någonsin tävlat i att få fram jätteexemplar av grönsaker, men det är nog ändå han som stått modell för min "gubbe".

Skördetider

Trevligt just nu är att sitta på bänken nere vid grönsakerna. Den har jag ställt dit först i år, och den har snabbt blivit en favoritplats kvällstid, speciellt nu när det varit så varmt och det är skönast att sitta i skuggan. Funderar mycket på hur jag ska göra det lite mer "ombonat" kring grönsakslådorna. Någon form av spaljé eller vind- insynsskydd tror jag det blir nästa år. 

Trots bristande tillsyn är jag ovanligt nöjd med mina odlingslådor i år, allt har vuxit bättre än på länge. Och trots att våren var så sen så har jag kunnat skörda både lök, purjo, spenat och mangold i tre veckor redan. Jag tillhör den hariga skaran som normalt hellre sår för sent än för tidigt, speciellt som jag inte brukar ha möjlighet att vakta sådder och planteringar när det varnas för frost. Bilden nedan är tagen för tre veckor sedan. Nu är det mesta av löken redan uppäten, schalottenlökarna har lagt sig ner så de vill nog skördas de också. Det enda jag inte tagit av ännu är rödbetorna (annat än småblad till sallader förstås).

Mangolden har gett massor.  Och jag njuter obeskrivligt av att handskas med de färgglada stjälkarna till 'Bright Lights'. Paj med bara stjälkar och getost som smaksättare har blivit en lunchfavorit.

Det jag har misslyckats totalt med i år är borlottobönor och svartkål. Bönorna har totaltvägrat att gro trots att jag sått i omgångar. Och svartkålen har haft våldsamma angrepp av ohyra och dessutom liksom blivit gråaktiga och torra trots vattning. Kålen drog jag upp för någon vecka sedan och sådde ett par rader pak choi istället. Hoppas att det fungerar bättre.
Mördarsniglar har käkat upp mycket av sallaten, men jag har sått nytt hela tiden, så jag har ändå kunnat skörda litet gröna blad. I det stora hela är det ändå länge sedan jag har ätit så gott som denna sommar. Jag har kunnat ta varje dag av något jag odlat själv. För mig är det höjden av livskvalitet så jag kan bara konstatera att grönsaksodling gör mig lycklig.

Fultulpanen som blev fintulpan

Ja, jag har skrivit om den tidigare, fultulpanen. Och jag kan inte låta bli att skriva om den i år igen. Precis när solens sista strålar träffar blommorna i kvällningen så är den det vackraste som finns i min trädgård. Jag kan sitta en halvtimma och inte göra något annat än att bara titta på den. Kan inte se mig mätt...

Tidigare inlägg här.

Ät ogräset!

Jag tjatar och tjatar om det varje år den här tiden, kirskål är nyttigt, gratis och som absolut bäst just nu. Passa på att plocka och använd i köket när ni ändå håller på att rensa i trädgårdarna. Skörda de späda, nyutslagna bladen. Skölj dem väl och gör soppor, pajer eller woka. Stuva, gör gratänger, använd som fyllning i filodegsknyten. Allt man kan göra med spenat och ruccola kan man göra också med kirskål.

På Valborgsmässoafton blev det wokad kyckling med förra sommarens sista vaxbönor från frysen, den första piplöken från kryddlandet och kirs från häcken. Massor med vitlök och färsk ingefära och ett par matskedar svart bönpasta gjorde rätten precis så där kryddstark som man (eller jag åtminstone) gärna vill ha den när det blåser nordan och regnar småspik ute.

Har ni svårt att komma upp med egna rätter att testa kirskål i så googla. Det finns mängder med matbloggar som just nu ger fantasifulla och nyttiga tips. Ett par exempel; kirskål i smoothie här och pesto på kirskål här.

Potatislök

Detta kom med posten idag, en hand full smålökar. En annan odlare har generöst delat med sig av något som ska vara potatislök, förmodligen sorten Leksand. Tydligen är den lite kinkig med hur det ska vara, om det inte är tillräckligt väldränet och soligt så blir skörden mindre än vad man har satt ner i jorden. Men det är bara att prova. Soligt har jag det, och väldränerat tror jag nog att jag numera kan kalla de upphöjda grönsaksbäddarna.

Potatislök är till förvillelse lik schalottenlök sägs det. Precis som hos schalottenlök bildas knippen av lök i jorden (man får förmoda att det är därför den kallas potatislök). Lökarna är små, har mycket smak och ska gå att lagra längre än vanlig gul lök. Det ska bli väldigt roligt att göra ett försök med denna gåva.

Mer om potatislök i dessa länkar:
- POM
- Odla.nu

Motljus

Vårdagjämning, och ute är det helt vitt. Snön yr runt knuten, det blåser så det rasslar i takpannorna. Flyttfåglarna lyser med sin frånvaro, och än är det tjocka sockor på fötterna som gäller när man sitter still vid ritbordet. Men i fotoalbumen hittar man sommaren. Och nästan vackrast är den i motljus.

Skördesoppa

Har ni kvar saker att skörda i grönsakslandet? I ärlighetens namn är den här bilden tagen för ungefär tre veckor sedan när jag tog de sista bond- och borlottibönorna. Men eftersom man - om man har tur - kan hitta fina bönor fortfarande på skördemarknader och i saluhallar, så slänger jag in receptet nu. Inte minst för att komma ihåg själv hur jag gjorde. Det är ingen snabb soppa, så gör en ordentlig sats på en gång och frys in om det blir några rester.

Ingredienser 6 port

2 dl färska borlottibönor 
200 g rimmat fläsk
1-2 salsicchiakorv
2 morötter (gärna både gul och orange)

1 bit palsternacka (kan hoppas över)

1 purjolök
3 vitlöksklyftor
500 g mangold
12 dl grönsaksbuljong
minipasta
0,5 dl tomatpuré
bondbönor efter smak och tillgång.
olivolja
färsk timjan
nymald peppar, salt
6 skivor gott, ljust bröd

1. Sprita borlottibönorna och koka dem nästan färdiga, ca 20 minuter, i rikligt med vatten.
2. Tärna rimmat fläsk, salsicchian, morot och palsternackan fint. Skär purjolöken i ringar. Pressa vitlöken.
3. Hetta upp 3-4 msk olivolja i en stor gryta och fräs kött, korv och grönsaker på medeltemperatur 5-10 minuter.
4. Skär mangoldstjälkarna i bitar och låt dem puttra med grönsakerna några minuter.
5. Hetta upp buljong och häll den över kött- och grönsaksblandningen. Koka upp, låt soppan puttra ca 40 minuter. 
6. Tillsätt mangoldbladen. Är de stora så riv dem i mindre bitar. Tillsätt de förkokade borlottibönorna, tomatpuré och 1-2 dl minipasta. Låt soppan puttra ytterligare 15-20 minuter, eller tills pastan är färdigkokt. 
Smaka av med salt och peppar.
7. Sprita ur och skala bondbönorna (den beska yttre ljusgröna hinnan på bönorna ska tas bort). Förväll dem ev tre, fyra minuter i lättsaltat vatten.
8. Pensla brödskivorna med olja och grilla dem hastigt på båda sidor i het panna.
9. Lägg brödskivorna i botten på djupa tallrikar, och häll den heta soppan över. Krydda med rikligt med färsk timjan och lägg de klargröna bondbönorna överst i tallriken.

Har man inte purjo tar man lök istället, och säkert är det gott med både paprika och färsk (skalad) tomat i också. Salsicchian ger en god "tuggighet" i soppan, och fläsket mustighet och sälta.
Smaklig måltid.

Erotik på Skansen

Jag var på Skansen idag för att fotografera i deras kryddträdgård, men när jag suttit här under kvällen och labbat med bilderna fastnar jag bara här - vid alliumen.

Allvarligt talat, finns det sexigare växtslag?

Jag får rysningar längs ryggraden. Det pirrar i magen. Jag vill sträcka ut handen och röra vid skärmen.

Växtporr.

(Och nej, jag vågar inte tänka på vad det här inlägget säger om mig. :-))

Odlingslådor på plats

Nu står de nysnickrade odlingslådorna på plats. De står precis över det gamla grönsakslandet, så trots att lådorna bara är 25 cm höga kommer grönsakerna få rejält med utrymme nedåt eftersom jag anlade första grönsaksbädden på samma ställe som en gammal ogräsfylld perennrabatt fanns. Grävdjupet var nog mellan 40 och 50 centimeter.

Det var riktigt tung lerjord, då, och jag har ägnat fyra år att jordförbättra varje höst, främst med rejäl lövtäckning. Nu när jag testar med grepen så får jag belöningen för allt slit (och gödslande med gräsklipp också), genom att hitta mängder med mask i jorden. När jag började gräva upp perennrabatten kunde jag räkna maskarna.
Odlingslådorna har jag varit tvungen att fylla på med köpejord. Jag hade kvar från fjolårets rabattanläggning. Egentligen vill jag vara självförsörjande på jord, men med ett två-personers hushåll finns det gränser för hur mycket kompost man kan få ihop.

Precis i förgrunden av bilden ser ni ett av mina feltänk. Ett sånt där fel man bara gör en gång. Det är en upphöjd bädd med två stamkrusbär. Underplanteringen är jordgubbar. När jag stod med tulpanlökar som skulle ner i jorden i höstas så fick jag - den då briljanta - idén att plantera dem under krusbärsbuskarna. Jättetjusigt med lite vårfärgring under krusbären, eller hur? Det jag inte hade en tanke på i höstas var att jordgubbsplantorna skulle täckas med fiberduk nu på våren. Håhå-jaja. ;-)

Glädje som förökar sig

Jag köpte en påse med Tulipa turkestanica (dvärgtulpan) för tre år sedan och grävde ner dem i gräsrabatten. De trivs bra där och har förökat sig precis lagom. Hos oss står de för den där allra första blomningen, samtidig med krokus och gräsmattans scilla. Jag minns inte säkert hur många lökar det var i påsen, men jag tror det var 15 stycken. Av dem var två stycken som det visade sig inte alls dvärgtulpan, utan en senare och gängligare rosa tulpan. Sirlig och ganska ljuv.

I år har det blivit fler rosa tulpaner och jag kan inte låta bli att fascineras av hur det mänskliga sinnet fungerar. Förra året var allt jag såg när jag tittade på "fel-tulpanen" misstaget, och hur fult det var med rosa på just det stället där den dök upp. I år, när det har blivit en riktig rosa klunga av det hela ser det plötsligt ut som om den är planterad med flit. Den tar för sig. Gör mera väsen av sig. Pockar på sin rätt att existera. Det är ungefär som med maskrosor... Hur kul är det med en blommande maskros mitt i rabatten? Jag är väl inte ensam om att nästan få rysningar av en sådan syn? Men när jag ser hela fält av gula maskrosor under blommande äppelträd kan jag svära på att det inte finns en vackrare syn i hela världen. Så, massverkan är alltså bra. Men hur kan det då vara så att en, eller två, solitärväxter är det som gör en hel rabatt? Pricken över i? Är det bara i betraktarens öga det vackra skapas? Eller finns det någol regel för vad som lämpar sig bäst i mängd?

Jag förmodar att en regel skulle kunna vara att tänka naturligt. De växter som uppträder flockvis i sitt vilda tillstånd borde lämpa sig bäst att plantera i grupper även i trädgården. Men betyder det då att det bara är superföräldrade varianter av blommor som passar som solitärer? Nja... ?
Eller står solitärväxterna bara för "undantaget som bekräftar regeln"? Spelar det ingen roll vad de är av för slag, är det blotta faktumet att de är allena som framhäver det fina i överfödet de har omkring sig?

Nu har ni något att fundera på när ni går ut och rensar i rabatterna idag.

Shopping pärlhyacint i kruka

Njuter obeskrivligt den här tiden på året av att ha en kruka med någon lökväxt bredvid mig på arbetsbordet. Favoriten är pärlhyacint, den är vacker hela vägen från att de första knopparna syns till slutet då de långa bladen bleknat och är på väg att lägga sig.

Har man tid kan det löna sig att inte ta första bästa kruka med pärlhyacinter man stöter på utan titta i olika blomsterhandlar. Krukstorlekarna och lökantalet kan variera ganska ordentligt, och självklart blir det mer intryck ju fler lökar krukan innehåller. När jag var på Ikea sist sprang jag på hela vagnslaster med pärlhyacinter från Nederländerna. Tio lökar i 12-centimeters krukor för bara 25 kronor. De blommade i tre veckor innan jag ställde ner krukan i källaren.

En av fördelarna med lökar i kruka är att man kan spara dem efter blomningen och plantera ut dem i trädgården. Jag brukar göra så att jag fortsätter att vattna bara så mycket att det gröna inte vissnar, och så fort tjälen har gått ur jorden gräver jag ner dem där jag vill ha dem. Ganska djupt kan man sätta dem. Lökarna ska helst hamna 8-10 cm ner i jorden.

Pärlhyacinter vill ha näringsrik- och mullrik jord som inte är alltför fuktig. Ett halvskuggigt läge (t ex lövskugga) brukar förlänga blomningstiden.

Inomhus i kruka är den lättskött. Lite vatten i ytterkrukan eller på fatet emellanåt, och gärna en sval placering på fönsterkarmen nattetid så håller den sig längre.

Snyggt i kruka just nu

Doftliljor och bronsfänkål i en hög kruka vid entrén. Effektfullt mot den svarta dörren och fullständigt bedövande i doft i detta varma, fuktiga väder.

Läge för trial and error tänk?

Jag sitter här och funderar på om det finns någon lärdom att dra ur detta; mina två amyllislökar från förra året.

De köptes samtidigt och de planterades samtidigt. Lökarna var ungefär jämnstora. Löken till vänster sattes i en glaserad, långsmal lerkruka ihop med två murgröna. Löken till höger i en vanlig lerkruka. Den vänstra löken blommade till jul som jag hade tänkt, den andra tog tid på sig och blommade först i slutet på januari.

På försommaren upptäckte jag att murgrönan hade fått spinn så jag ställde ut krukan på uteplatsen (halvskugga). Den andra amaryllisen hamnade på glasverandan (österläge) ihop med pelargoner.

Den långsmala krukan (stora löken) har stått ute hela sommaren och saknar hål i botten. Ibland har jorden varit så sur att den varit rinnande. (Jag är inte alltid i trädgården regelbundet så att jag kan se till allt.)

Krukan på verandan har haft ett fat och har varit lättare att hålla lagom fuktig, speciellt som den stått skuggigt. Den har också fått regelbunden gödning (!).

Hur kan det vara en sån enorm skillnad på dem?

Den stora löken har fått rediga rotvätor och mer sol.

Den lilla löken skugga, jämn vattning och gödning.

Beror det mest på lökarnas inneboende egenskaper (kanske var den högra löken inte lika livskraftig från start?)? Eller beror det på hur jag behandlat (eller misshandlat) dem? Jag blir så himla nyfiken!