Pionernas tid börjar nu

Luktpionens röda skott lyser upp i rabatterna just nu. En favoritkombination hos mig den här årstiden är luktpion och rosa eller vit Chionodoxa, Vårstjärna, men egentligen behöver den inga blommande vänner för att komma till sin rätt - färgen på luktpionens skott går att kombinera med andra perenner och buskar i all oändlighet.

Paeonia lactiflora, Luktpion

Ofta tänker man kanske mest på blommornas färg och form när man ska köpa en pion, men jag vill gärna slå ett slag för pionernas bladverk. Speciellt värdefullt just den här årstiden eftersom pioner är ganska tidiga att skjuta upp ur jorden. Jag tycker att varenda en av pionerna nedan är minst lika vacker som vilken tulpanplantering som helst.

 Paeonia veitchii, Rosenpion

Paeonia officinalis, Bergpion

Paeonia mollis, Luddpion

Paeonia lanceolata

Alla foton tagna på Bergianska Trädgården i Stockholm den 2 maj 2014.

På gång i min trädgård (höst2010 - höst2013)

 Skissen nedan visar hur det såg ut hos oss i höstas, 2012.

Sommaren 2012 hann jag nästan inte med någonting alls utomhus, så det mesta av det som hänt i trädgården sedan sist jag gjorde ett inlägg likt det här (4 februari 2011) gjorde jag - eller vi - sommaren 2011. Vad har då tillkommit/ändrats på två somrar?

a. Ett nytt träd, silverbladigt med svart stam. Luftig krona.
b. Rödbladig fläder, 'Black Lace'. Luftig i växtsättet den också, blir inte särskilt hög.
c. Utökat en rabatt bredvid en stor brudspirea som stod här när vi flyttade in. Lungört och stor Rosenflockel.
d. Vit/grön kornell.
e. Utökat gräsrabatten med tre kvadratmeter, både på längden och bredden. Flyttat om ganska mycket i den. Delat vissa växter, flyttat andra till nya ställen.
f. Här ska de tre vinbärsbuskarnas ersättas av en häck vad det lider, men det blir visst aldrig gjort. Marktäckning framför häcken är iallafall påbörjad med ett par meter jättedaggkåpa. Två plantor libbsticka är också planterade här.
g. Grönsakslandet som låg i en flera meter lång sträng förut har nu istället blivit tre upphöjda odlingsbäddar. Två uppstammade krusbär i den något större "lådan" högerst. Under krusbären jordgubbar.
h. Hallonplantorna borttagna. Eller åtminstone kapade.  Små bär som inte smakade gott, trista plantor, det ska bli nya hallon på annat ställe så småningom.
i. En död jättestor forsythia grävdes upp och en helt nedfrusen paradisbuske sågades av vid marken. (Paradisbusken har brutit igen.) En helt ny (eller två egentligen) upphöjda bäddar har snickrats. Mellan dem en trappa (tomtens lägsta punkt vid j). I den största odlingsbädden har en pärlrönn planterats som ersättning för forsythian (som fyllde en funktion som insynsskydd) och en apotekarros har ersatt en rosenspirea.. I bäddarna blandade perenner, bla nävor.
j. Ett dike grävdes för att plantera en kort bokhäck (tanken var insynsskydd mot grannen), men lerjorden visade sig vara för kompakt. Vatten som samlas i diket rinner inte bort. Diket är alltså inte planterat med något än så länge.
k. Skärmar har satts upp mellan vedboden och de upphöjda bäddarna. Humle och klematis har planterats vid skärmarna. Grillhörna och skuggig sittplats mitt på dagen.
l. Det tillfälliga kryddlandet har utökats ganska rejält och många fler växter har planterats här (alldeles för tätt) i väntan på sina riktiga platser. En drivbänk har snickrats.
m. En buddleja på prov i grusgången.
n. En gul/grön kornell med nävor vid sidan.
o. Den lilla gräsrabatten har utökats mot sandlådan som hyser matkryddorna. Gräsen delats. Flera nya växter planterats.
p. En schersmin (tror vi - självsådd hittad i grusgången).
q. Pion.
r. Hela långa torra, tulpanrabatten efter husets kortsida har fått kantnepeta som sommarsällskap.
s. Grusgången har breddats med 50-60 cm, lutningen har på den har ändrats och nytt grus har lagts på.

Och för den som vill jämföra med hösten 2010 så såg det då ut så här:

Har jag några planer för i år? Absolut, massor. Men inomhusrenoveringen har prioritet även i år, så jag har bara satt upp fyra "måsten":

1. Gräva klart det som ska bli kryddlandet.

2. Plantera en tre meter lång bokhäck som ska bli fondvägg.

3. Ersätta den stora (största jag sett någon gång) ölandstoken med en till rönn.

4. Plantera klart en bit jord jag grävde upp i höstas. En vingad benved ska få sin plats här (om den överlevt vintern, jordslagen i grönsakslandet).

Inlägget från 2011 kan du läsa här.

Inget bra år för pioner

Inte det bästa vädret för pionernas regnkänsliga blommor, eller vad säger ni? Mina plantor utanför ateljén har blommat med små blommor som inte riktigt slagit ut ordentligt innan de vissnat bort, och blommorna har varit bruna i kanterna och inga fina att plocka in i buketter. 

Men farfarspionen är fin ändå. Nu när det inte finns kvar så många växter i trädgården (den sorkinvaderade) står den utan konkurrens. Färgen i de skarpt mörkrosa blommorna framhävs av jättedaggkåpans limegula blommor. Jag har suttit och tittat mycket på det den senaste veckan. En självsådd ros har vuxit upp bredvid pionerna också, den blommar med små, enkla blommor i blekrosa. En fin kombination.

I vårt lilla samhälle har vi en väderstation, den ligger några hundra meter från vårt hus. Jag tittade på deras hemsida och såg att vi under juni månad fick 198,3 mm nederbörd. Genomsnittet för juni ligger på 33 mm. Mycket vatten. Men det mesta verkar faktiskt trivas bättre än vanligt. Perennerna är stora och bladrika. Och jag har inte behövt gå med vattenkannan hela tiden till de träd och buskar jag planterade förra året. Så jag är rätt nöjd med vädret... Hur har ni det?

Det piggar upp med lite vitt

Vi har en gammal schersminbuske på vår tomt, den är så stor att vi kallar den "väggen". När den blommar känner man doften redan ute på gatan. I år har den blommat rekordlänge. Vågar man gissa att det beror på väderleken? Det är lite svalare än vad det varit de senaste åren, och allt som växer verkar stortrivas. Jag har aldrig haft ängsnävor och kungsnävor i blom så länge som i år heller.

Bredvid schersminbusken planterade jag en bit av en pion förra sensommaren. Den blommar redan med sin första blomma. (Pioner kan ju annars ta lång tid på sig att blomma när man planterat om dem.)

Eftersom jag flyttar växter från en trädgård till en annan så hamnar inte alltid plantorna på ställen där jag tror att de kommer att vara kvar. Ofta gräver jag ner dem där de får plats bara för att få dem i jorden. Men när det gäller de pioner jag flyttat så har jag försökt att tänka ut på förhand var de kan trivas och passa in eftersom de inte är speciellt förtjust i att flyttas. Den vita pionen planterades bredvid schersminbusken eftersom jag på sikt hoppas på att få en känsla av passage i det här hörnet av tomten. Jag vill att det ska bli lite tunnelkänsla att ta svängen under äppelträdet och komma in till hushållskomposten.
Den lilla busken nederst till höger i bild kommer snart att bli stor den också. För att hålla samman kompositionen något planterade jag fullt av vit trädgårdsnattviol (som jag hoppas kommer att föröka sig) under och bredvid busken, så att pionen skulle få en vit pendang på andra sidan "ingången" till tunnelgången.

En sak jag inte hade en tanke på när jag planterade pion och nattviol i augusti, september förra året - var att schersminen blommar samtidigt den också. Jag antar att det är för att schersminen normalt blommar så kort tid som jag inte räknar med blomfärgen när jag tänker på den - för mig är den en grön, kompakt kropp. Men jag blev så glad nu när pionen slog ut sin första blomma och jag såg hur lyckat det blev. Vitt i vitt. Bara två av årets veckor, men så effektfullt det kommer att bli när pionen vuxit till sig.
Bakom pionen, inne i dunklet under häcken ut mot gatan, håller jag på att föröka hasselört och en låg, vitblommande näva. Nävan har sin blomningstid just nu den också, så en aning häpet konstaterade jag häromdagen att jag faktiskt har en vit hörna i min trädgård. Egentligen inte planerad alls, allt är planterat utifrån sina egenskaper att tåla skugga, eller för sina former. Men en vit hörna blev det. Och eftersom det här är den mörkaste platsen på hela vår tomt så undrar jag om mitt undermedvetna har hjälpt mig med växtvalet, för bättre ställe att placera vitblommande växter än just här där de kan lysa upp kan man inte finna.

Jäsningsklumparna i limpan har fortfarande inte fått någon förklaring. Men nu kallar jag dem iallafall så - för det är vad jag själv tror har hänt, att någon form av jäsningsprocedur har skett. Limpan är väldigt varm. Men om någon stöter på något liknande någonstans får ni gärna höra av er.

Övergiven

Pioner står på topp-femlistan hos mig. De där barndomsblommorna som jag aldrig kan sluta att älska. Det är inte att jag samlar på dem, och jag är inte besatt av dem på något vis. Det är bara det att det liksom inte blir sommar på riktigt om jag inte får plocka in en stor bukett och ställa mitt på bordet.

Det finns en ödetomt en bit ifrån oss där det vuxit ett par stora pionbuskar i en helt igenvuxen rabatt i gräset. Det har väl hänt att jag varit där någon gång och stulit till mig en blomma när behovet fallit sig på. Det är stora, fluffiga bakelser i vitt, som gör sig allra bäst i buketter med skir vitmåra eller andra vildblommor.

I somras upptäckte jag att buskarna inte fanns kvar. Det vill säga, det var vad jag trodde först. När jag rotade runt i gräset så fanns de gamla plantorna där, men så intrasslade i gräs och ogräs att de inte längre orkade blomma. Det var bara några få gröna blad kvar nere i marknivå.

Då blev jag riktigt ledsen, så där som man bara kan bli när ett riktmärke på ens promenad har försvunnit. Man känner att tiden går, allting förändras och - jo, visst var väl allt bättre förr?

Bort försvann både god ton och ängslig försiktighet. Jag gick hem och hämtade spaden, och lyckades efter gott och väl 30 minuter hacka loss en bit av rotklumpen som innehöll både fin rotstam och ett par tillväxtpunkter.

Väl hemma tog det ytterliga en stund att pilla bort alla intrasslade ogräsrötter. Rotstumpen sattes i en kruka med planterjord och placerades vid husväggen. Och där stod den kvar större delen av sommaren. På sensommaren hade den varken dött eller brutit nya blad, så jag chansade och gjorde i ordning en planteringsgrop och planterade ut den.

Nu är jag väldigt nyfiken på om den ska komma i vår. Jag vet förstås att det kan dröja innan jag får se den i blom, men vad gör det om den bara överlever.

En planta med en historia. Det är dem jag tycker allra bäst om hemma hos mig. Saker jag fått av vänner och släktingar. Eller hittat i en dikesren. Malvan vi plockade en bukett av och lade på svärmors kista. Lungörten som ursprungligen plockades nere i Småland på femtiotalet och tog omvägen via Lidingö och Åkersstyckebruk innan den hamnade hos oss.

En fråga har jag dock, och det är om det är någon av mina bloggvänner som känner igen pionen och kan ge mig ett namn på den?