Älsklingar

Jag vet att jag inte är ensam, det blommar av nävor i många bloggar nu, men jag kan inte låta bli att göra ett inlägg jag med. Älskar dem. Och just precis nu blommar det som vildast i min ateljéträdgård. Den första nävan jag köpte var en nätnäva, g. renardii, dem missade jag tyvärr blomning av i år eftersom jag inte var på plats. Den andra nävan jag införskaffade var ängsnäva Geranium pratense 'Splish Splash'). Den köpte jag frö av i England och sådde själv för många år sedan.

På bilden ovan samsas den strimmiga ängsnävan med en självsådd variant av brunnäva. (Eller om det är en typ av geranium x monacense.) (Det råder en viss förvildning - och därmed namnförbittring - bland mina självsådda nävor.)

Ängsnäva ihop med humle. Inte dumt. Fast egentligen ska det vara en gång här. Jag ska dra upp alla nävorna här så fort de blommat klart. (Just nu får jag gå en omväg på fyrtio meter för att alls komma in i huset.) (Det går liksom inte att kliva över plantor som är 90 centimeter höga.)

När den strimmiga ängsnävan självsår sig blir det antingen strimmiga eller blå blommor på plantorna. Här nedan en av de blå. Det lustiga med den blå är att knoppar och även höljerna kring fröhusen skiftar i rött. Också stjälkarna går i rött precis närmast blomman.

När alla självsådda plantor dyker upp ur jorden på våren så ser man redan då om det ska bli en strimmig- eller blåblommig planta. På de exemplar som blir blåblommiga är de första bladen som visar sig alltid röda istället för gröna.

Det kan komma enstaka vitblommiga exemplar bland de självsådda också. Men det verkar inte vara så vanligt. Av de säkert hundratals plantor jag rensat bort genom åren har jag bara hittat en enda rent vit. Den är jag väldigt rädd om. I år är den 110 centimeter hög och blommar nåt alldeles väldigt ståtligt. Tyvärr vill den inte låta sig fotograferas verkar det som. Den ser till att bli under- , över- eller ofokuserad varenda gång jag riktar kameran mot den. Men jag ska prova igen.

Här nedan ett bi på en geranium x monacense. Det här är egentligen min favorittyp av näva. Jag är svag för de småblommiga i luddiga färgskalor som går åt grått, brunt, rosa och purpur.