Midsommar

Vår midsommartradition är att packa picknickkorgen och ta en riktigt lång bilutflykt. Så gjorde vi också i år. Den här gången hamnade vi på en mälarbrygga. Fantastiskt väder och några spridda badgäster som kom och gick. En filt under huvudet och en bok. Mycket bättre än så blir det inte.

På kvällen dukade vi upp för middag ute, men blev tvungna att ta skydd undan myggen i växthuset. Inte har det märkts att invasionen börjat avta än, trots att "experterna" lovat att de stora skogsmyggorna skulle försvinna till midsommar.

På midsommarnatten kan vad som helst hända, det vet man ju. Den är magisk. Men ibland vet jag inte om jag är riktigt upplagd för den slags magi den har att erbjuda mig.

Vid midnatt började jag plocka in matrester, filtar och husdjur. Och utanför köket, en trappa upp i huset, kliver jag plötsligt på något väldigt kallt och väldigt kladdigt. En hyfsat stor mördare. Mitt på golvet.

Hur har den hamnat där? Vi har sork i trädgården, vildsvin, rådjur, harar... Man lär sig att leva med allt. Och di där små grå sniglarna som följer med sallatsbladen ibland, dem kan man väl också stå ut med. Men stora spanska mördare som slemmar runt på golvet?! Nee-ej!!

Började fundera litet på hur det kan ha gått till, och drog mig till minnes ett tillfälle för några år sedan när jag tyckte att maken hade en groda i skon. Ni vet hur det är; man ser något som är så otroligt att det inte kan vara sant, så man sorterar genast bort intrycket. Och om man tänker på det igen så är det bara för att konstatera att man har en väldigt livlig fantasi. Så var det då, en gång. Maken gick förbi mig i sina Birkenstock-tofflor och jag tyckte att jag såg en groda skymta i skon. Jag skakade på huvudet åt mig själv och så var det inte mer med det. Förrän flera timmar senare, när vi satt och åt kvällsmat i växthuset, och han väldigt avslappnad och tillfreds med tillvaron satt och vickade med tofflan på foten. Och där var den igen.

- Men Klas-Göran... Har du en groda i skon? Jag pekade ner mot hans vickande fot.

- Hmm... besynnerligt... säger min äkta hälft, tar av sig toffeln, pillar bort en väldigt platt groda, slänger ut den genom dörren, sätter på sig toffeln igen, och fortsätter att läsa sin tidning. Att han hade gått omkring med en groda under strumpan större delen av dagen bekymrade honom inte alls.

Den här plötsliga hågkomsten ledde till att vi hemma hos oss, vid midnatt på midsommarafton, hade ett förhör (lett av undertecknad) som i framtiden förmodligen (av maken) kommer att gå under beteckningen "Birkenstock inkvisitionen".

- Klas-Göran, hade du på dig dina Birkenstock idag? Kollade du om det låg några djur i dem innan du gick in? Är du SÄKER på att du kollade båda tofflorna? Kan det ha funnits sniglar i dina skor men att du inte såg dem för att det var för mörkt?! Nästa gång kommer du väl in med sorkar i tofflorna!

- Iann... Du plockade ju in en stor bukett pioner tidigare idag...

- Hmm... visst ja...