Vit ängsnäva

Det var då attan till att vara ett envist undflyende fotoobjekt. Jag har varit och bråkat med henne flera gånger om dagen den senaste veckan, men i går kväll stod hon äntligen så hyfsat still att jag iallafall fick några bilder där det syns att hon har fem kronblad (och inte vita bomullstussar) i stjälksluten.

Visst är hon fin? Helt och hållet vit, som ett nytvättat lakan.

Jag tog med mig tumstocken ut. Är alltid rädd för att överdriva så jag tänkte att jag skulle kolla om hon verkligen är 110 centimeter som jag skrev i går. Det stämde inte riktigt. 130 centimeter hög är hon.

Tecknar ut sig väldigt fint mot ormhasseln bakom.

Ateljéträdgården ligger i kompakt husskugga hela eftermiddagarna och kvällarna, så alla ljusa växter blir väldigt tydliga. Det jobbade jag med ganska aktivt ett tag, att bilda ljusstråk i skuggan.

Problemet med ängsnävorna är att de lägger sig efter blomningen. För att inte hela plantan ska bli höst på en gång så måste den klippas ner. Och det blir stora hål i rabatten. Jag tycker inte att jag ännu har hittat någon annan perenn som fungerar som bra komplement till dem, men däremot så funkar de flesta vanliga kryddörterna bra. Malört, åbrodd och kungsmynta är perfekta ihop med ängsnävor. Kungsmyntan kan man hålla tillbaka genom klippning tills nävan har blommat klart, och sen låta den växa till sig.

Malört och åbrodd är bara halvhöga så länge nävan blommar, men fyller tomrummen sen när nävan är nedklippt.

Jag tar gärna emot tips på perenner som funkar bra med ängsnävor. Vad använder ni?