Nyinköp

Någon som kan gissa vad den här sticklingen ska bli när den blir stor? (Svar kommer i morgon.)

Vårlig lunch med nässlor

Lättlagat, vackert och mättande i nässlornas tid. Stekta strömmingsflundror med nässelmos.

Nässelmos 2 port

5-6 potatisar

3 dl nyplockade nässlor

Ca 1 dl mjölk

(Salt)

Koka potatisen utan skal.

Skölj nässlorna noga och koka dem mjuka (7-10 min) i litet vatten.

Låt nässlorna rinna av i en sil, pressa lätt på dem med en sked så att det mesta av vätskan försvinner. Hacka dem grovt.

Värm på mjölken.

Blanda ner nässlorna och det mesta av mjölken i kastrullen med potatis. Använd en potatisstöt eller elvisp och gör mos. Tillsätt ev mer vätska om moset är för fast.

Smaka av med salt.

Strömmingsflundrorna har jag lagt samman med ett tunt lager dijonsenap och rikligt med finhackad gräslök. Lika gott är det att använda piplök - man tar det man har mest att skörda av i kryddlandet just nu.

Eftersom jag aldrig använder smör i potatismoset tycker jag ibland att jag kan kosta på mig att göra ett kryddsmör istället. Favoriten till fisk är smaksatt med mycket fint hackad rödlök, hackad dill och några droppar citronsaft.

Trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar (III)

Det delades ut en hel del priser på mässan. Bästa Idéträdgård, Bästa Balkong och Bästa Monter. Mer om det finns att läsa på Nordiska Trädgårdars hemsida, här.

Årets Pelargon tillkännagavs också som vanligt. I år blev det den gula 'First Yellow'. Bilder och info (samt info om själva tilldragelsen) finns hos Blomsterfrämjandet, här.

Till Årets Trädgårdsbok valdes efter en rekordomröstning av mässdeltagarna Åke Truedssons Odla dina egna grönsaker, Natur & Kultur. Provläs i boken på Bokus, här.

Och, slutligen, så delade Gröna Pennklubben ut sitt årliga pris. Saxat från Pennornas hemsida:

Gröna Pennklubben är en intresseförening för journalister och fotografer yrkesaktiva inom trädgårdsområdet. Sedan år 2000 delar vi ut ett årligt pris - Gröna Pennpriset - till personer som främjat trädgårdskulturen och bidragit med inspiration och nytänkande inom trädgårdskonsten.

I år gick priset till Klas Kihlberg med tidningen Trädgårdsliv.

Juryns motivering: "Inne på femte året i rad fortsätter Klas på Trädgårdsliv att leverera en vacker och lustfylld trädgårdstidning. Vi blev alla imponerade när han började ge ut tidningen utan ett förlag i ryggen, och att han fortfarande ger ut 4 nummer per år. En eldsjäl som gått sin egen väg."

Trädgårdslivs hemsida hittar ni här.

Trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar 2012 (II)

Vis av erfarenhet har jag lärt mig att försöka undvika montrarna med sekatörer och andra trädgårdsredskap i fickstorlek. Utom när jag faktiskt letar efter något förstås. Att hitta det där rätta handverktyget, det perfekta för ens egen hand, är en konst. Som tar tid. Och stor koncentration. Den här gången var det Fiskars monter som drog som en magnet. Många behändiga, sköna, hyfsat snygga och relativt prisvänliga produkter. En väldigt behändig liten sax på bilden nedan, att ha i växthuset när man toppar sticklingar, eller när man klipper krukväxter inomhus. Eller skördar späda örter i kryddlandet. Mycket skön i handen. (Enda nackdelen är att den är lite för vasst spetsig för att bara stoppa ner i fickan. Jag skulle vilja kunna sätta fast ett snöre i den så jag kunde hänga den i bältet istället.)

Bilden hämtad från Fiskars hemsida.

Nu har jag hunnit läsa lite inne hos andra trädgårdsbloggare och märker att det var en hel mängd saker jag helt och hållet missade på mässan. Idéträdgårdarna fick jag till exempel inte alls grepp om. Flera förstod jag inte ens att det var utställare som stod bakom. Jag trodde att det var ledigt utrymme som mässan själva hade ställt ut lite stolar i för att folk skulle kunna vila sig.

Balkongerna däremot brukar jag alltid titta på eftersom jag tycker att det är spännande att se vad man kan åstadkomma på ett så begränsat utrymme.

Den i mitt tycke mest genomarbetade, och också min favorit, var Hållbart hyresboende, AB Stockholmshem.

Foto: Iann Eklund Tinbäck

En mängd smarta och fina detaljer och montern disponerad på ett sådant sätt att man kände det som om man verkligen stod på balkongen.

Glädjande nog fick balkongen första pris i balkongtävlingen.

Saxat från Nordiska Trädgårdars hemsida:

Juryns motivering: Denna balkong visar på tidlösa, moderna och inspirerande detaljer som hur man återvinner exempelvis stuprör och mjölkpaket. En oväntad och lyckad kollision är hur konservburkar i ett självbevattnande, vackert draperi blir både pedagogiskt och funktionellt.
Genom flexibla moduler visar Stockholmshem hur man kan bygga om efter behov, allt går att förverkliga till en liten kostnad. Vilket också speglar ett hållbart hyresboende.

Foto: Iann Eklund Tinbäck

För ungefär tio år sedan var jag själv inbjuden att göra en balkong på Trädgårdsmässan. Jag tyckte att det var fantastiskt roligt att ha blivit tillfrågad, och lade ner ganska mycket tid på att fundera ut vad jag ville visa. Arbetsnamnet var Tecknarens balkong. Tanken var att skildra en naturromantiker och kreatör fast på liten yta i stadsmiljö, och hur väl man - om man vill - kan skapa sitt eget paradis även under de förutsättningarna.

På den tiden kunde man välja vilken storlek på balkong man ville arbeta med. Minsta balkongerna hade inte plats för mycket mer än en stol och ett bord, och de största illustrerade den moderna "terassen". Jag valde den minsta storleken. Där skulle jag precis få in en gungstol, ett stort golvstaffli och en stor zinkbalja för plantering och jord. Resten av sakerna hade jag tänkt bygga med efter väggarna, på höjden.

Som bakgrundsfärg valde jag en mustig tegellik färg. Eftersom jag tänkte mig ett sekelskifteshus i innerstaden så tyckte jag att det kunde vara fint med detaljer som förde tankarna till smide som kompliment. Och när jag blev uppringd av en man som precis hade börjat importera trådhållare till balkongräcken och väggar i svart metall så sa jag genast ja till att visa en del av hans produkter på min balkong.

När det gällde växtvalet så hade jag en lika klar och tydlig bild av hur jag ville ha det. Som jag nämnde tidigare så var det en längtande naturromantikers balkong, där skulle inte bara finnas det balkongobligatoriska stora olivträdet i kruka, citronträdet och rosmarinen, utan också vårens vilda blommor i balkonglådorna. Gullvivor, jordvivor, bollvivor, violer, lungört i massor och nässlor och kirskål som vävde sig runt i lådor och krukor.

Jag hade fått höra att det inte var några problem alls att få sponsorer till mässan, citat "folk brukar slåss om att få sina saker exponerade i balkongerna". Riktigt så enkelt var det inte. De två första plantskolorna jag ringde la på luren i örat på mig. Den tredje - känd från TV - sa "varför i hela friden skulle vi vara intresserade av lägga ner en massa tid på att plocka ihop växter till mässan när vi får så mycket gratisreklam utan den!?") Den femte, och minsta, plantskolan sa ja utan tvekan. De tittade på min plantlista och sa "Inga problem, det fixar vi".

Nässlor och kirskål ordnade jag själv, genom att gräva upp i min egen trädgård innan jul och plantera i krukor förberedda för tidig drivning så småningom under ljus och med värme i växthuset.

När mässan närmade sig hade jag allt under kontroll. De läckra trådkorgarna för väggar och balkongräcken var beställda från Holland. En keramiker hade lovat mig krukor att ställa i trådhållarna. Plantskolan sa att min plantbeställning skulle finnas att hämta på mässan dagen innan öppning. Nässlor och kirskål var satta på drivning i växthuset, och min man hade fixat en eftermiddags ledighet för att kunna köra mig och alla saker till mässområdet när det var dags att börja bygga.

Har ni hört talas om Murphys lag? Lagen om alltings jävlighet? I modernt tal formulerat ungefär så här: Allt som ens kan gå fel kommer att gå fel. Mitt största misstag var inte räkna med Murphy i min planering.

Det första som hände var att varken nässlor eller kirskål kom upp. Efter ett par veckor av total död i krukorna trots extraljus och värmefläkt i växthuset så tömde jag försiktigt en kruka bara för att upptäcka att den var tom. Likadant med nästa kruka, och nästa. Lite trådar här och där som man kunde ana sig till en gång hade varit rötter, men inte något liv överhuvudtaget. (Jag förstår än idag inte vad som gick fel. Jag har drivit nässlor både före och efter den gången med framgång.)

Det andra var att min man på morgonen den dag då jag skulle åka till mässan för att börja bygga berättade att han var tvungen att åka till jobbet trots allt. Några desperata timmar senare hade jag lyckats övertala min snälla pappa att ställa upp med sin lilla bil. (Vi fick åka tre omgångar för att få med allt.)

Det tredje var att det inte fanns någon belysning i montern. Trots att allt var beställt i förväg så var spotsen "slut". Det fanns inga att få tag på. (Om jag minns rätt var det först samma morgon som mässan öppnade som jag till slut fick lampor i montern.) Måla fönster och dörr och ställa allt på plats fick jag göra i mörker.

Det fjärde, och det absolut mest förödande för hur jag hade planerat min balkong, var att hantverkarna hade byggt den i fel storlek. Det tog några timmar innan jag upptäckte det. Det var först när jag hade ställt ut alla mina saker som jag började grunna över hur det kunde vara så mycket golvyta. Jag jämförde med min skalenliga skiss, där allt var så kompakt och hoptryckt; den hopfällbara stolen, det hopfällbara staffliet, planteringslådan som man kunde (måste) hänga upp på väggen... och upptäckte att balkongen jag hade framför mig mer såg ut som ett dansgolv än min ursprungliga compactliving idé. Mässpersonalen erbjöd sig faktiskt att försöka bygga om montern till en mindre. Men eftersom det inte kunde göras så att proportionerna blev som de planerade (utan bara genom att flytta den bakre väggen längre in mot balkongens mitt), och med tanke på att väggfärg måste strykas på igen, och torka... nä, jag tackade nej. Och bet ihop.

Det femte som hände var att lastbilen från Holland bara lämnade hälften av sin last. Någon gång under sin resa hade de varit tvungna att delvis packa om i bilen, och de hade då råkat dela på leveransen till mig. Jag fick mina trådhållare till balkongräcket och ett par av de mindre hållarna till väggarna. Men de stora hållarna för balkonglådor som det var meningen skulle uppta en hel vägg på min balkong, där både klättrare och hängväxter skulle samsas, och som skulle göra så att ena väggen nästan blev som en grön, lurvig tapet... de hållarna var halvägs tillbaka i Holland när vi äntligen fick tag i bilen. (Men de lovade att ta med paketen nästa resa, så jag fick faktiskt hem dem så småningom. Ett par veckor efter att mässan var slut.) (Och allvarligt talat, även fast jag vid det här laget var lätt stressad så insåg jag att de där fina trådhållarna trots allt inte skulle ha fyllt sin funktion eftersom balkongväggen inte alls var 120 bred som det var tänkt, utan dryga tre meter. Hållarna hade bara sett ut som fluglortar på den stora ytan.)

Det sjätte var att keramikerns krukor inte passade i de små trådhållarna jag hade fått. Trots att vi hade mätt innan och mycket noggrant kollat krukdimensionerna. Den enda förklaringen vi kunde komma på var att vi av misstag hade mätt med någon av hennes prov-krukor och inte en ordinarie storlek. Nåväl, krukorna var med i montern ändå, men de stod på golvet istället.

Det sjunde (håll i er nu - den här är riktigt bra) var att när jag kom till plantskolans monter på mässan för att hämta mina växter sa ägaren "Ja, du kan plocka där." "Va, var..?" "Du kan ta där borta, på den väggen, eller bland krukorna under bordet." "Jo, ja, vad bra, men de plantorna du skulle ha med till mig, de på min lista?" "Äh, jag beställde inte några av dem." "Varför inte då?" "Det finns ju så mycket annat att välja mellan här! Plocka vad du vill!"

Inga gullvivor, inga jordvivor, inga violer, ingen lungört. Men penseér i massor. Både blå och gula. Haha. (Ja, jag kan bara skratta åt det så här i efterhand.)

Men lungört hittade jag i en annan monter och köpte en planta. Och jag har för mig att jag hittade förgätmigej någonstans också.

Ja, en monter blev det ju till slut, med olivträd, ett stort gammalt zinkkar på golvet med jord för plantering, ett golvstaffli med en pågående målning, krus och kärl med penslar, en stickning, en filt, högar med böcker, en siames (visserligen bara i papp) i dörrkarmen. En fin hemmasnickrad väggtavla med krokar för att hänga upp plantetiketter och småverktyg på. Trådkorgar på balkongräcket, fina krukor... Den hade precis ingenting att göra med hur jag hade planerat det hela, men där var den. Och inte ett enda foto på den har jag. (Jag misstänker att det var någon slags förträngningsmekanism som satte in och gjorde så att jag glömde kameran hemma fyra dagar i rad. ;-))

Inte en enda sak hade jag förbigått i min planering, men ändå blev i princip allting fel.

Så kan det gå när man bygger en balkongmonter på Trädgårdmässan.:-)

Såg precis att Den passionerade Trädgårdsturisten Ann har en mängd fina bilder från mässan med beskrivande texter i sin blogg. Har ni inte kikat in där ännu så gör ett besök om ni vill.

Trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar 2012 (I)

Det blev två rundor på mässan i år. Det är svårt att sammanfatta intrycken tycker jag. För att ge en rättvis bild borde man nästan kommentera varenda monter, men eftersom jag vet att det finns så mycket om mässan i andra bloggar så ska jag bara berätta om var jag fastnade.

Det levande: Montern Ray's Perennials. Ray Molin-Wilkinson, Specialist i odling av Primula Auricula i Sverige. Jag vet inte vad det är med Primulateatrar som gör mig så begeistrad, men jag bara älskar dem. Det är så snyggt! Så prydligt! Så absurt och underbart upphöjt! (Jag önskar att jag kunde komma på ett sätt att odla mina nävor på som gjorde varje planta och blomma lika primadonnalik som en aurikel!)

Ray Molin-Wilkinson är en engelsman som flyttat till Sverige och börjat ta fram egna korsningar av aurikler när han upptäckte att det kunde vara si och så med härdigheten på de plantor han tog hit från England. På hans informationsblad läser jag att han har mer än 300 olika sorter i sin odling och att nästan 50% av plantorna i hans samling kommer från egna korsningar. För den som är intresserad av att få veta mer om Rays aurikler rekommenderar jag ett besök på hans hemsida www.raysperennials.se och/eller hans blogg.

En primulateater måste inte ha den klassiska svarta bakgrunden. Vivor gör sig väldigt bra mot falurött också som ni kan se nedan. Och titta vilka snygga krukor. (Var de kommer ifrån kan ni läsa på Rays blogg.)

Var fastnade jag mer? På fröavdelningen var det Rara Växter och Runåbergs Fröer som lockade mest. Hos Rara Växter köpte jag bla frön till denna ringblomma. (Så fin den kommer att bli samplanterad med palmkål. Tror jag.)

Mer mässintryck i morgon. Och ha en riktigt bra måndag allihopa!

Inramning

När jag var i Ystad i helgen passade jag på att ta en titt på örtagården vid Klostret eftersom jag aldrig besökt den vintertid. Jag undrar om jag inte tycker att den nästan fungerar bättre den här årstiden än på sommaren.

Jag gillar verkligen buxbom så här. Som prydnad när allt annat är avlövat. Jag gillar också hur trampgångarna av gatsten (nedan) blir till grafiska element mot den mörkare jorden.

I bilden nedan Klostrets örtagård sommartid. Jag har funderat över vad det är som gör att jag inte riktigt trivs här, vad det är som stör mig. Först nu när jag sett Örtagården vintertid har jag kommit på vad det är; det är för många parallella räta linjer. Det är alltså precis det som gör Örtagården intressant vintertid som gör att jag upplever den som stel och med för många designelement sommartid.

Men nu är ju just Örtagården vid Klostret en illustration, eller karta, över hur en klosterträdgård kan ha sett ut anno dazumal, inte en prydnadsträdsträdgård vilken som helst. Att jag alls bryr mig om att kommentera utseendet är bara för att jag funderat mycket senaste tiden över olika slags inramningar. Hur de antingen kan framhäva eller ta blicken från de växter som finns i närheten.

Annars var det rätt kul att promenera omkring i Ystad vintertid och se hur annorlunda det städsegröna används jämfört med i Stockholmstrakten. Och hur mycket större variation det finns i uttryck och växtval. Speciellt inspirerad blev jag av de mycket lågt klippta bokhäckarna jag såg på flera ställen.

Svarta vinbär Akvarell

En akvarell från i somras. Det var ingen kundbeställning, jag gjorde den bara för min egen skull. Jag hade (eller har egentligen fortfarande) en idé på en serie illustrationer där jag ville blanda blyerts och akvarell i bilderna, närmast som botaniska porträtt av trädgårdens växter. Man skulle kunna säga att vinbäret nedan bara är en första början på en bild som i sin slutversion var tänkt att innehålla fler element. Kanske fler detaljer som bladens fram- och baksidor, närbilder på bären...

Jag märkte ganska omgående att jag var tvungen att lägga ner projektet. Det är tråkigt (speciellt som jag verkligen tycker att det är kul att göra den här sortens illustrationer) men det finns ingen marknad för sådana här bilder. Och då menar jag marknad så till vida att jag som illustratör kan få betalt för nedlagda arbetstimmar. Den här illustrationen tog tre och en halv arbetsdag att göra. Ni som är egenföretagare kan snabbt själva räkna ut hur mycket jag skulle bli tvungen att begära för den om jag sålde den. Rena fantasisumman när man talar om illustrationer till tidningar eller böcker.

Nu kanske någon undrar över hur illustratörers tjänster värderas då? Oftast får man en beställning på en bild som ska passa till ett visst utrymme. T ex en-spaltare, två-spaltare, halvsida osv. Utrymmena har (oftast) en prissättning som man redan från början känner till. Det betyder att om jag får en beställning på en en-spaltare av tidningen x så vet jag att de betalar mig 550 kronor för den, och då är det upp till mig själv att inte jobba för många timmar på den. Rent teoretiskt kan man alltså säga att ju mer noggrann och bearbetad en illustration är desto sämre lönar den sig för illustratören.

Spridningen på illustrationen ska egentligen också påverka prisbilden. Det vill säga; illustrationer i reklam, dagstidningar med stora upplagor, och på mjölkpaket, bör generera mer pengar. (Jag säger bör eftersom jag inte är helt säker på om den regeln fortfarande gäller.)

Hur som helst... Ett inlägg på bloggen blev det iallafall av mitt nedlagda drömprojekt. Vem vet vad framtiden bär med sig, några ouppfyllda "vill-göra-en-dag" är kanske inte så dumt att ha med sig i bagaget. Och om någon potentiell uppdragsgivare med bra budget skulle hamna på den här sidan och gilla den typ av illustration som vinbäret är, så är det bara att höra av sig.

Bloggpyssel

Nu verkar det mesta funka här på bloggen igen, även om det är en hel del småjusteringar kvar. Kan knappt fatta vad enkelt allt blev plötsligt. Bara dra och släpp för att byta plats på grejer. Är på ett alldeles strålande humör. :-)

Sommarminne.

Förändringar

Nu ska jag försöka lösa ett problem som stört mig ända sedan jag startade den här bloggen. Jag har aldrig kunnat dra & släppa objekten i marginalspalterna. När jag velat ändra något i dem så har det bara låtit sig göras genom att återanvända redan befintliga fält. Eller ta bort allihopa och sedan lägga in dem på nytt (med ny bilduppladdning, och nya texter). Det har gjort att jag väldigt sällan har uppdaterat text och bilder i marginalspalterna. Det har varit för tidskrävande.

Eftersom blogger numera tillhandahåller färdiga mallar med tre spalter så ska jag prova någon av dem istället för den här som är specialgjord. Jag har gjort några tester och ser att mycket information här på sidan försvinner eller flyttar på sig. Det betyder att bloggen förmodligen kommer att se lite underlig ut under några dagar. Förhoppningsvis löser jag det, annars kommer här snart en blogg som blir "ny" både till utseende och innehåll.

Shopping pärlhyacint i kruka

Njuter obeskrivligt den här tiden på året av att ha en kruka med någon lökväxt bredvid mig på arbetsbordet. Favoriten är pärlhyacint, den är vacker hela vägen från att de första knopparna syns till slutet då de långa bladen bleknat och är på väg att lägga sig.

Har man tid kan det löna sig att inte ta första bästa kruka med pärlhyacinter man stöter på utan titta i olika blomsterhandlar. Krukstorlekarna och lökantalet kan variera ganska ordentligt, och självklart blir det mer intryck ju fler lökar krukan innehåller. När jag var på Ikea sist sprang jag på hela vagnslaster med pärlhyacinter från Nederländerna. Tio lökar i 12-centimeters krukor för bara 25 kronor. De blommade i tre veckor innan jag ställde ner krukan i källaren.

En av fördelarna med lökar i kruka är att man kan spara dem efter blomningen och plantera ut dem i trädgården. Jag brukar göra så att jag fortsätter att vattna bara så mycket att det gröna inte vissnar, och så fort tjälen har gått ur jorden gräver jag ner dem där jag vill ha dem. Ganska djupt kan man sätta dem. Lökarna ska helst hamna 8-10 cm ner i jorden.

Pärlhyacinter vill ha näringsrik- och mullrik jord som inte är alltför fuktig. Ett halvskuggigt läge (t ex lövskugga) brukar förlänga blomningstiden.

Inomhus i kruka är den lättskött. Lite vatten i ytterkrukan eller på fatet emellanåt, och gärna en sval placering på fönsterkarmen nattetid så håller den sig längre.