Små glädjeämnen

Jag kan bli så otroligt glad över småsaker ibland. Som när jag upptäcker att den gulbladiga smällspirean har kvar sina blad även fast allt annat i trädgården fällt sina. Vilken färgklick den plötsligt blir - lika vacker nu som på våren när den bryter i en explosion av lime.

Jag har nästan ingenting som ger vintervärde i trädgården ännu, så allting som ger glädje fortfarande nu i november är små korn av guld.

För att få vinterstruktur i trädgården planterade jag buxbom för tre somrar sedan. Den har äntligen satt fart att växa i år, men inte vågar jag tro att den ska klara sig undan svampangreppen som härjar all annan buxbom. Så i somras skaffade jag några plantor gamander som jag ska testa som kantväxt istället. Den har inte vuxit med ett blad sedan planteringen. Och än så länge förstår jag inte alls varför den ofta beskrivs som alternativ där det är för kallt för att odla buxbom. Mina plantor står redan lika kala och spretiga som det mesta annat. Men den kanske sätter fart nästa år. Eller året efter det... Jag får väl vänta och se.

Jag tycker det är svårt att hitta låga, mörkbladiga, kantväxter som håller formen vintertid här i zon 3(4). Nepeta fungerar ju alltid, men den är i uttrycket ganska långt ifrån en välklippt buxbomshäck. I en stor trädgård blir det förstås genast många fler valmöjligheter, men när man måste tänka smått blir det något av en utmaning.

Fjärilsbusken är en till växt som normalt inte alls funkar här. Men när plantor plötsligt dök upp i varenda plantskola i trakten så tyckte maken att vi skulle prova. Skyddat läge, väldränerad jord och vintertäckning ska den ha för att överleva vintern.

Vi har planterat den i den gamla grusgången. Det är grusblandad jord ner till ett djup av 50-60 cm. Den står bredvid en uteplats som silar bort de värsta vindarna från både norr och öst. Och vintertäckningen löste vi så här:

En inhägnad av hönsnät, fylld med löst packade löv, runt busken. Tipset fick jag i en gammal engelsk trädgårdsbok. Jag har ingen som helst aning om ifall det kommer att fungera, men det får jag veta i vår. Åtminstone kan chansen finnas att skotten på de nedre delarna av stammarna får sitta kvar.

I trädgården är det alltid den vackraste tiden...

... åtminstone känns det så när jag tittar på bilderna jag tog igår. Dessa färgtoner träffar mig direkt i hjärtat. Och inte blev det mindre vackert av dimman som låg tung hela dagen.

Men helt ärligt tycker jag att det är i kallaste laget att jobba ute nu. Jag satt och väntade vid köksbordet ända fram till lunch innan termometerns kvicksilver orkade sig över nollan. Speciellt mycket över nollan var det dock inte, som varmast blev det en plusgrad.

På dagordningen stod att gräva om grönsakslandet och räfsa upp alla löv från de fyra äppelträden. Trots varma kläder, mössa, raggsockor i gummistövlarna och underställ, var det helt omöjligt att få upp värmen. Inte ens när jag grävde som kraftigast blev jag varm. De blöta trädgårdshandskarna kylde så att hela kroppen var som en isbit, och efter ett tag hade jag knappt någon känsel i fingrarna.

Jag kom att tänka på en sommar som parkanställd för ganska länge sedan, en sån där sommar då det regnade precis hela tiden, och precis varenda dag. Efter ett par veckor hade jag sår både på händer och fötter, sår som inte läkte förrän mitt sommarjobb var slut. När arbetsdagen var över lade vi nämligen in både kläder, handskar och skor i torkskåpet, gjorde vi inte det var allt fortfarande blött dagen efter. Skorna och handskarna var i läder, och när de torkade i torkskåpet blev de stenhårda. I handskarna kunde man inte böja fingrarna innan de blivit uppblötta av regnet igen. Skorna, med stålhätta, blev inte blöta lika fort som handskarna, så av dem fick man ännu värre skavsår än av handskarna. Jag minns inte att vi någonsin klagade. Det var bara så det var.

Att bara låta saker vara som de är, är lite svårare idag. Jag funderade ganska ordentligt igår medan jag grävde vad lösning på mitt problem skulle kunna vara. Problemet att inte kunna sluta frysa alltså. Det enda uppenbara var att ha ett handskförråd om minst 10-15 par. Inte för att det skulle räcka en råkall dag med dimma, duggregn och när man handskas med kärra efter kärra med blöta löv, och lerjord. Men kanske skulle det kännas lite bättre iallafall, att inte behöva vara utan känsel i fingrarna fyra timmar i sträck.

Nå, till slut lät jag mig besegras. Både av kyla, mörker och uppenbar brist på fantasi. Det är helt enkelt slut på trädgårdssäsongen i Sörmland, jag får nog acceptera det. Det är inte meningen att man ska stå i duggregn och gräva om land när det nollgradigt ute. Det funkar möjligtvis i april, men inte i mitten av november. Den här tiden ska man helst bara gå runt och småpyssla. Piffla med saker, inte muffla i det blöta. Och så ska man njuta av alla underbara färgkombinationer naturen och trädgården bjuder på just nu. Hundra nyanser av brunt, och gråblått.

Blommande paket

Tänk om det kunde komma fler sådana här paket med brevbäraren.

Tack Fagras Trädgård! Den ser jättefin ut. Stjälkarna är satta i vatten och plantan ska jag plantera i eftermiddag. Brokbladig kärleksört är det.

PS. Charlotte! Ett par nya stjälkar av postmannen står på rotning åt dig. Jag har skaffat mig en liten kattsäker hylla. Ska de komma åt plantorna där måste de först utveckla vingar. Hoppas jag.

Man tager vad man haver

Jag lider egentligen inte brist på blommor i trädgården nu, men att bara låta de skira blomstänglarna på sallaten gå i kompostbingen... nej, det kan jag inte. De får göra tjänst som prydnad på planteringsbordet ute några dagar innan det är dags att helt säga adjö.

Vad ska man säga om resterna av Katja då, Katja som dånade in i Sörmland igår morse och härjade som värst under kvällen och natten? Jag kan iallafall berätta att jag inte längre behöver fundera över om jag ska hinna se rosenskärorna blomma. Alla plantor utom en är av vid marken, och de tog bambustörarna med sig i fallet. Det ser bokstavligen talat ut som om en storm har dragit fram i rabatten.

Vågar man hoppas på att rosenskäran ska hinna blomma?

Ja, det är frågan. Men nu har den äntligen knoppar iallafall. Vad är det för fel på dom, jag har hört att flera har samma problem i år? Stora, fina plantor (två meter höga) men inte en blomma utslagen ännu. Och ändå sådde jag dem tidigt, i början av april tror jag, och plantorna var 40-50 cm höga och jättefina när jag planterade ut dem i början av juni... Skumt.

Snyggt förpackad fågelmat

Om jag vore fågel skulle jag också dras hit...

Solrosorna dök upp i grönsakslandet av sig själva. Inte speciellt vackra blommor (som dessutom bara blommade några dagar) men de tallriksstora fröhusen är minst sagt poppis hos bevingade besökare.

Nyskördad tillflyktsort

Hemma hos oss pågår det vi hoppas ska bli det sista rycket i köksrenoveringen. Jättekul (ha,ha) att sätta upp innertak, dörrfoder och golvlister, när det inte finns en rak vinkel i köket. Och jättekul (ha,ha,ha) att byggvaruhandeln slutat att saluföra det foder vi valt till dörrar och fönster (det foder som de lovade skulle finnas kvar i sortimentet i flera år) och vi nu har ett fönster som ser helt annorlunda ut än de andra. Ett fönster som det tog oss två exakt en vecka att fixa och som vi inte har den minsta lust att lägga en vecka till på. Men fint blir det, trots det. Och vid veckans slut kanske vi till och med har takbelysning. Bara en sån sak.

Jag tycker att det är roligt att slipa, spackla, måla och fixa, och trivs ganska bra med tillvaron just nu. Men jag undrar om jag skulle tycka det var lika okey om det inte vore för det faktum att jag kan ta min tillflyktsort till trädgården några gånger under dagen. Sitta med en kopp kaffe och titta på blommorna. Plocka sallatsblad till middagen. Skörda grönsaker.

Det finaste jag har i grönsakslandet just nu är stjälksellerin 'Tall Utah 52-7'. Otrolig grönska, och vackra plantor som är som smycken i landet.

Ser ni "kompisen" (nedan) som satt i blasten när jag tog upp en planta?

Vinbärssnäckor brukar inte göra så mycket skada, tycker jag. Men slemmigt blir det likväl.

Jag har en bekant vars granne planterat in vinbärssnäckor i sin radhusträdgård. Han som har snäckorna tycker att de är jättefina och värnar om dem ömt, men alla grannarna är fullständigt tokiga över att sniglarna inte håller sig på "sin" sida av tomtgränsen. På nätterna samlar grannarna vinbärssnäckor i hinkar, sätter lock på, och ställer in dem på "snigel-tomten". Och varje morgon släpper snigelälskaren ut snäckorna i det fria igen. Man kan ju undra hur länge detta krig kommer att fortgå. :-)

Jättefin barbequesås med selleri hittar man på recept.nu.

Tacksamt i kruka (II)

Ateljens entré har denna välkomstplantering i år. I våras när jag planterade den stora zinkkrukan hade jag ingen aning om ifall jag skulle finnas på plats för att vattna under sommaren, så jag hade ingen lust att lägga ut pengar på att köpa växter.

I krukan satte jag tre stycken skott från brokbladig ampellilja och tre självuppdragna plantor av eldblomma Alonsoa warscewiczii. Jag tycker att det blev ursnyggt. Och nästan gratis.

Eldblomman har väldigt små blommor, men i gengäld blommar den rikligt och länge. Den här sorten heter 'Salmon'. Det finns en rödblommande också som heter 'Rebel'.

Förra årets entrékruka hittar du här.

Mentha x gracilis 'Variegata'

Apropå myntor i kruka och om att toppa dem; här har vi en annan. Mentha x gracilis 'Variegata', ingefärsmynta. Det här är en mynta som tidigt på våren har det mest ljuvligt variegerade blad i grönt och gult. I maj månad är de unga bladen närmast självlysande, men efter hand övergår de till rent grönt. Det spelar ingen roll om plantorna står i sol eller skugga, gröna blir de.

Bilden nedan är tagen häromdagen. I båda krukorna är det ingefärsmynta. Den längst fram klippte jag ner helt i början av juli i hopp om att den skulle bli variegerad igen i den nya tillväxten, men den totalvägrade.

Hur som helst tycker jag att det är ganska roligt att laborera med sådana här växter i kruka. De är väldigt tacksamma att flytta runt i rabatterna där det blivit tillfälliga "hål" för att man klippt något. Och den här årstiden när det börjar se lite slitet ut här och var, lyser den klippta ingefärsmyntan verkligen upp.

Men det är klart... Den är väldigt söt i blom också. Jag kan inte förklara varför, men jag verkligen älskar blommor som kommer i våningar efter stjälken.

Ser ni det röda lejongapet till höger i bilden överst? Den har tydligen bestämt sig för att den växer bra där. Det är tredje sommaren nu som den kommit igen.

Echinacea 'Harvest Moon'

Jag såg bilder på den i vintras på en engelsk plantskolas hemsida. När jag hittade den här i Sverige blev det inköp direkt. Saffransfärgad skönhet på väg att slå ut.

Klicka gärna upp bilden, den blir vackrare då.