Tigeröga

En av de ettåringar jag sådde i år var Coreopsis tinctoria 'Seashells Red', Tigeröga. Det gick inget vidare, bara några få kom upp och det blev inte mycket av dem heller. Enligt frökatalogen ska de bli 65 cm höga och, om man gallrar dem till 20 centimeter, ska de bli buskiga och fina. Mina plantor är hälften så höga och taniga och skrangliga. Men jag ska så dem nästa år igen. Jag gillar dem. Jag ska så många och de ska få växa upp igenom gräsen och silverväxterna i kryddlandet. (Och så ska jag stödja dem redan från början så att de inte går av som de gjort i år.)

Tigeröga framför och i bakgrunden Cleome.

Lustigt det här att man redan tänker på nästa år. Jag märker när jag går runt i trädgården att tankarna har väldigt svårt att sysselsätta sig med nuet, de vandrar hela tiden iväg till vad jag ska ändra till våren, vad jag ska så, vilka färger jag vill ha i krukorna, vilka nya perenner jag ska skaffa.

I vissa plantskolor är det redan utförsäljningsrea. Jag brukar ha tur med det jag köper o planterar på hösten, men i år har jag inte hittat någonting som lockat mig. Än. Däremot har jag några påsar med frön som ska höstsås som ligger i en låda, så lite att pyssla med har jag i alla fall.

Jag har också tagit första spadtagen i gräsmattan där mitt nya kryddland ska ligga. Det blir inte större än ca 35 kvadratmeter, så de vildaste (och mest romantiska) planerna har jag lagt åt sidan. Det blir istället en ganska konventionell plantering med krysslagda gångar som gränsar av kvarteren.

I ateljéträdgården, den med vattensork, åkersork och mördarsniglar, är det grönare nu än vad det varit på hela sommaren. Idag var det en sån där riktigt, riktigt härlig sensommardag då jag bara inte kunde förmå mig att gå in igen när jag släppt ut katterna. Jag har inga reserver för sådana här dagar. Det borde jag ha; något jobb som man kan ta med sig ut när man bara vill sitta och njuta av vinden och solen och ljuden och dofterna. Bara få vara utomhus, men ändå inte vara lat.

"Gamla" kryddlandet - det jag håller på att gräva upp och så småningom antagligen kommer att så igen.

En liten tripp söderut

Jag har varit på resande fot ett tag. För nöjes skull, inget jobb, bara turistande. Det var skönt.

Känns nästan lite exotiskt nu när jag tittar på bilderna, även fast det bara var till Skåne jag for.

Fasciation

Jag tjuvade mina tomater häromdagen och hittade detta märkliga "öra". På andra sidan sitter alla blad i en tät spiralform. Jag antar att det är fenomenet fasciation det är fråga om, men jag har aldrig sett det på en tomatplanta tidigare.

Fasciation kan drabba alla växter och är ganska vanligt på riddarsporrar och digitalis. Bland vedartade växter lär daphne och prunus vara speciellt drabbade. Det uppstår ofta när en tillväxtpunkt blir skadad av t.ex. insektsangrepp, frost, sniglar, eller att man handskats vårdslöst med plantan. Det kan också bero på ett genetiskt fel. Det är inte smittsamt, men man bör inte ta frön från plantor som haft det.

Det yttrar sig i att stjälken som växer ut ser ut att vara sammanfogad av flera stjälkar som vuxit ihop till en. Det ni ser nedan är en pumpaplanta. Det som ser ut som en blomma är i själva verket de nya bladen i toppen på rankan.

Blommorna kommer som vanligt för pumpa i bladfästena, men i täta "ringar" runt den breda stjälken. Den plattbreda stjälken är ett annat typiskt kännetecken.

Vill ni ser fler exempel på hur fasciation kan yttra sig på olika plantor är det bara att bildgoogla på ordet.

Snyggt i kruka just nu

Doftliljor och bronsfänkål i en hög kruka vid entrén. Effektfullt mot den svarta dörren och fullständigt bedövande i doft i detta varma, fuktiga väder.

Förra årets sådder

Jag hade lite otur med lejongapen förra året, alla utom en torkade bort innan jag hann få ut dem i rabatten. Men den som överlevde blommar för andra året nu. Spretig och busklik, men så vacker i färg mot vår grå husgrund.

Jag har periodvist dille på malvaväxter. Förra året sådde jag inte bara vanliga stockrosor utan också den här skönheten, Alcea pallida, ungersk stockros. Naturligtvis förväxlade jag några plantor, och här nedan står en ungrare ihop med vanliga (Alcea rosea) stockrosor.

Nästa gång jag sår den ska jag plantera många ihop och med något helt annat som sällskap, så att den verkligen framträder. Den blir ca 150-175 cm hög. Den är lite sirligare, glesare i växtsättet, än vanliga stockrosor och blommorna är blekt rosa. Det är något så sympatisk med dessa till formen enkla blommor.

En vanlig, rosa stockros som jämförelse:

Lite stockrosrost på bladen också förstås, som ni ser. Men det visste jag skulle dyka upp eftersom plantorna var angripna redan i höstas. Och så farligt har det inte varit...

Det mest originella som är kvar sedan förra sommaren torde nog petunian vara. Jag satte in hela krukan i källaren för vinterförvaring i höstas eftersom det växte en pelargon i den också. I våras tog jag upp pellisen och planterade om, och resten ställde jag bakom vedboden eftersom det även fanns en plister i krukan som jag inte kunde bestämma mig för om jag skulle spara eller slänga.

Och så en dag upptäckte jag att också petunian hade överlevt vintern:

Jag är lite nyfiken; är det någon som brukar spara sina petunior över vintern? Jag har aldrig kommit på tanken måste jag erkänna.

Gröna ärtor med mynta

Gott till kött, fisk, på mackan, i buffén. Grön ärtpuré med mynta.

200 g färska gröna ärtor

2 msk creme fraiche

1-2 tsk hackad mynta

en nypa salt

(ev. några droppar pressad citron eller lime)

Blanda alla ingredienser i matberedare (eller använd stavmixer), och mixa till en lite grynig konsistens. Låt vila i kylskåp någon timma. Servera med fördel som tillbehör till grillat. Kött, fisk, kyckling eller grönsaker. Mycket, mycket gott till rätter som serveras med couscous, och som komplement till hummus.

Det går lika bra att använda tinade frysta ärter, men då smakar det gott med en tillsats av några droppar citron- eller limesaft i röran.