Hasselört i blom

Hasselört Asarum europaeum, är en marktäckare med njurformade blanka blad som trivs bra i skugga. Den kan vara lite trög att etablera sig, men har den väl börjat växa så sprider den sig hyfsat bra. Man kan hjälpa till genom att dela plantorna vartannat år eller så om man vill ha dem över en större yta.

Hasselört har ett stort värde som skuggväxt eftersom den i princip är vintergrön. De blanka, djupt gröna bladen är också mycket vackra sommartid eftersom de speglar ljuset.

Det man knappast ser om man inte letar efter dem är hasselörtens blommor. De kommer på korta stjälkar precis ovan jord och man måste lyfta på bladen och kika under dem för att se blommorna. De är inte stora, inte färggranna, men de är väldigt vackra på sitt sätt ändå. Ludna och köttiga, dova i färgen.

Vad ersätter man stockrosor med?

Den maffiga tulpanrabatten som fanns efter husets kortsida när vi flyttade in är tyvärr inte lika imponerande idag. De vissnande tulpanerna ersattes av vita prästkragar och i mitt enträgna arbete att försöka få bort dem har många tulpanlökar följt med av bara farten. Men några står fortfarande kvar i väntan på att slå ut, gammeldags och pålitliga, Appeldoorn och Golden Appeldoorn.

I takt med att prästkragarna minskade planterade jag nytt för att ha något när tulpanerna vissnade ned. Jag valde stockrosor eftersom jag tycker att de gör sig väldigt bra mot husväggar och eftersom de har lite höjd. Tyvärr fick stockrosorna redan från första början rost, och trots att de har fyllt sin funktion (de är verkligen inga två meter höga praktexemplar, men vackra i färg mot vårt vita hus) så har jag nu slutligen tröttnat på de orangeprickiga bladen och grävt upp varenda planta och varenda liten frösådding. (Ser just nu på bilden nedan att nog sjutton finns det en prästkrage kvar i rabatten trots allt mitt rensande!)

I den smala och torra rabatten har jag under flera års tid satt ner plantor som jag haft i kruka och sedan inte vetat vad jag skulle göra av. Det började med en stäppsalvia, sedan tre (eller är det fler?) kantnepeta,  en form av miniatyrfrossört (som jag just nu inte minns namnet på) och flera lavendelplantor. Och så har flera aklejor valt att bosätta sig här själva. I gruset framför rabatten blommar just nu pärlhyacint, viol, scilla och lungört (de har alla hittat hit på egen hand). Nu när stockrosorna är borta har det alltså blivit - utan alltför mycket tanke på det hela - en sommartid ganska blågrå rabatt.

Stockrosorna är uppgrävda och lite plats att peta ner några nya plantor finns alltså, men vad ersätter jag dem med? Något som har högsommarhöjd och klarar torka (vattnar här bara under extrem torka eftersom rabatten ligger direkt vid husväggen) i ganska soligt läge? Blommorna är inte det viktiga, men finns de över en längre tid så önskar jag mig något som funkar i ton till de blå och till husets vita.
Några förslag?

Malva Moschata

Myskmalva, en favorit. Jag kan inte förklara varför, men jag gillar den. Det finns både rosa och vit. Jag har båda sorterna, men när jag grävde upp trädgården vid ateljén så tog jag mest vita exemplar med mig. Mina myskmalvor härstammar från en fröpåse från Runåbergs, jag har nog haft dem minst femton år vid det här laget. De ursprungliga plantorna har försvunnit för länge sedan men det dyker upp nya hela tiden.

Trots att den egentligen är ganska lik ängsnävorna så tycker jag att de passar bra ihop. Nu har jag klippt ner både Kungsnäva och Ängsnäva och då fyller malvan ut bra och tar över blomningen.

Förra året ersatte jag ett gigantiskt exemplar av blå ängsnäva med två vita myskmalvor och en stormhatt i det jag antar man kan kalla min perennarabatt. Titta på bilden nedan så ser ni att jag förmodligen råkat plantera den ena malvan direkt i ett myrbo. Eller vad kan det annars finnas för förklaring till att det ena exemplaret är bara hälften så högt som det andra? Jag är ganska säker på att det är myror. Vi har mycket myror normalt men i år är det rekord.  Det är myror precis överallt. Ställer jag ner en kruka någonstans är det myror under den bara ett par dagar senare. Myror, bladlöss och mördarsnigel, och rönnbärsmal i äppelträden. Så sammanfattar jag vårt odlingsår redan nu. 

Men myskmalvorna är fina iallafall. Den lille tanige också. De är omgivna av tre stormhattar i knopp och två sorters pimpinell. Och persilja.

Persiljan lät jag stå i våras i stället för att rensa bort. Vacker flockblom under högsommaren är aldrig fel. Den samsas med en Geranium Patricia som bara har ett år på nacken. Patricia är en knepig dam tycker jag, hon blir sällan långlivad hos mig, jag köper ny planta ungefär vart tredje år. Testar olika ställen att ha henne på men inget verkar duga. Men i sommar tror jag det blir vackert där hon står iallafall, hon väver sig genom persiljan som alldeles snart kommer att börja blomma. Snyggt!

Bladlusår

Jag har aldrig sett så mycket bladlöss i hela mitt liv som i år. Till och med växter som normalt brukar vara problemfria är nedlusade. Och plantor som riddarsporre och stormhatt, de har så mycket löss att de slutat växa för länge sedan. De få rosor jag har kommer inte blomma i år, alla knoppar är förkrympta.

Spruta vatten med högt tryck funkar inte, vi pratar ju inte om bara någon enskild växt som är drabbad. Och såpa med T-röd… Jo, det är ju en gammal välprovad medicin, men ju mer jag börjat intressera mig för djurlivet i trädgården (ner till minsta insekt) desto svårare har jag för att använda något som tar kål även på nyttodjuren.

Plommonträden i tomtgränsen har sett lite molokna ut har jag noterat, men det var först när jag drog ner några kvistor i ansiktshöjd som jag såg vad problemet var; löss. Mer löss. Ännu mer löss. Hundratusentals säkert.

Jag hade en vattenkanna stående under ett av träden och den var så klibbig när jag lyfte upp den att den fastnade i handen. Inte kul faktiskt. Rätt äckligt till och med.

Nå, det finns ju ljuspunkter i eländet ändå. Trädgårdens good guys har kalas. Och för en gångs skull behöver man inte leta särskilt länge för att hitta dem - det är bara att gå till närmasta lusangripen planta och kika ner så hittar man någon larv med munnen full. Det här (nedan) är larven av en blomfluga.

Titta nu noga hur den ser ut, för den här ska ni under inga omständigheter klämma ihjäl. Det här är en liten hjälte. Ca 10-11 mm lång. Smal i ena änden och bred i den andra. (Uppförstorad nedan.)

En annan liten krigare hittar jag på ungefär vart femte blad av schersminen just nu. Taggarna utåt och full fart framåt - en nyckelpigelarv. Nyckelpigelarverna är rätt roliga att studera. De kan stundtals vara rätt livliga. Och ibland ser det ut som om de får attacker av hicka. Har ingen aning om vad det beror på.

När ni ser en sån här ska ni alltså inte klämma ihjäl den heller. Den strider på vår sida.

Och stöter ni på en sån här (nedan) på ett blad eller i en blomma så är det inte en konstig gallutväxt som man kan tro om man bara tittar hastigt och inte har glasögon på sig. Det här är nyckelpigans puppa.  Den låter vi självklart vara kvar den också alltså.

Och när det gäller nyckelpigor så kan de ju se lite olika ut. Det gäller också deras puppor. På min schersminbuske har jag tre sorters helt olikfärgade nyckelpigepuppor. Den ovan, en sort som man närmast kan beskriva som svart och beige, och en tredje som är mer svart-brun-röd. Alla ser vid närmare betraktande ut som något ur en sciencefiction-film.

Något slags jubileum har Leva Grönt idag såg jag just. Inlägg 300. Ett trefaldigt leve är det väl värt; Hurra Hurra Hurra!

Favoritkombo

Just nu är detta det som jag tittar mest och helst på i min trädgård, planteringen kring den Ryska kornellen. Det är lite "billiga effekter" jag använt mig av när jag låtit gult och limegrönt möta blårosa och lila, men oh så snyggt jag tycker att det är.

Geranium phaeum, Brunnäva, i olika blålila nyanser, alla självsådda  hemma hos mig. (Mammorna är G. phaeum 'Samobor', G. phaeum 'alba' och G. phaeum 'Lily Lovell'.)

Tulpanen minns jag inte namnet på, men det är en vanlig sort i plantskolorna, lätt att hitta.

Just nu blommar även några mörkblå aklejor på samma ställe, och som underplantering växer gulbladig alunrot. (Alunroten trivs inte riktigt på detta ställe, vilket däremot gulbladig mattram verkar göra, så till nästa år ska jag byta alunroten mot mattram.
I knopp står en rosa pion, och senare i sommar kommer Prickklocka (Jag har iallafall för mig att det var prickklocka jag planterade förra sommaren.)

Pionernas tid börjar nu

Luktpionens röda skott lyser upp i rabatterna just nu. En favoritkombination hos mig den här årstiden är luktpion och rosa eller vit Chionodoxa, Vårstjärna, men egentligen behöver den inga blommande vänner för att komma till sin rätt - färgen på luktpionens skott går att kombinera med andra perenner och buskar i all oändlighet.

Paeonia lactiflora, Luktpion

Ofta tänker man kanske mest på blommornas färg och form när man ska köpa en pion, men jag vill gärna slå ett slag för pionernas bladverk. Speciellt värdefullt just den här årstiden eftersom pioner är ganska tidiga att skjuta upp ur jorden. Jag tycker att varenda en av pionerna nedan är minst lika vacker som vilken tulpanplantering som helst.

 Paeonia veitchii, Rosenpion

Paeonia officinalis, Bergpion

Paeonia mollis, Luddpion

Paeonia lanceolata

Alla foton tagna på Bergianska Trädgården i Stockholm den 2 maj 2014.

Oregano och isbegonia i skön förening

Min favoritkombo denna sommar blev isbegonia/sommarbegonia och gulbladig oregano Oreganum vulgare 'Aureum'. Tyvärr minns jag inte vad begonian heter. Den är frösådd och fröerna kommer från Impecta, men de har inte längre kvar den i sortimentet.

Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar den här kombinationen så mycket, men säkert gör den ljusblå krukan sitt till. Egentligen är jag inte alls förtjust i begonior, men på senare år har det kommit många nya fina sorter. För ett par tre år sedan fick jag tag på frön till en som hade liknande blommor som denna men så mörka blad att de nästan var svarta. Väldigt effektfullt i kruka även det. Kul att använda i samplanteringar. Och så kan man inte komma från att begonia är väldigt tacksam. Blommar länge och sköter sig i stort själv så länge den får vatten med jämna mellanrum.

Vilka favoritkombos har ni gjort i år?

Riddarsporre Pagan Purple(s)

Jag har ju letat efter lite högre perenner som kan ta över när mina ängsnävor blommat över och klippts ner. Riddarsporre tycker jag är en fin och klassisk rabattväxt som passar till mitt övriga växtval, så i våras köpte jag en ny för att plantera med nävorna. Stod och velade litet på Löta Trädgårdscenter över vilken färg jag skulle välja. Jag gillade de vita bäst, men eftersom jag bannlyst vitt från den blå-lila rabatten så stod valet mellan de blå nyanserna. Valde den som såg mest blå-blå ut, Delphinium Pagan Purple (eller Purples - namnet stavas på olika sätt på olika ställen har jag noterat).

Det var verkligen ett superfint exemplar jag fick tag i, en kraftig planta med många stänglar, det går inte att se att den är helt nyplanterad i rabatten, den ser ut att ha vuxit där i flera år redan. Men färgen... Jo, jag ville ju ha en blå-blå, men den här uppstickaren är så lysande blå att man nästan behöver solglasögon när man tittar på den.

Har förstorat en detalj nedan; ser ni att blommorna innehåller både klarblått och lilablått? Den här färgkombinationen gör att blommorna tycks riktigt vibrera av färg. Jag kan tänka mig att den här hedningen skulle göra sig riktigt bra som solitär. En stor grupp stjälkar som stack upp ur ett hav av gräs, eller bakom en låg häck, eller som ensamväxt vid en entré, ja, nåt sånt. Men i min rabatt med ängsnävor, nej, hu, blått är inte min färg riktigt, det är bara att konstatera det.

Men inget ont som inte har något gott i sig, är det inte så man brukar säga? Jag funderar nu över om jag inte ska förpassa även de lysande blå kungsnävorna till något mindre framträdande ställe. Kanske ska jag göra en lysande blå hörna vid köksträdgården (dit jag redan förpassat de gulblommande perenner jag har).

Och det där med vitförbudet i den lila-blekblå rabatten förresten... Jo, i våras flyttade ett jag större exemplar av en rosa malva dit. Trodde jag. Men när den började blomma visade det sig att det var en vit malva. Och eftersom jag hade två till vita malvor, sådda i år, som behövde komma i jorden så planterade jag dem på samma ställe. Och om jag då gräver upp kungsnävorna i höst så skulle jag kunna flytta även en av de vita stjärnflockorna dit (den som inte trivs på sitt nuvarande ställe), och istället för den illblå hedningen planterar jag en stormhatt med blommor spräckliga i blått och vitt som jag hittade i en plantskola för ett par veckor sedan. Då borde jag få en olika nyanser av vitt rabatt med inslag av lila och blekblått istället. Bara genom att flytta/byta plats på fem plantor får jag ett helt nytt färgtema.

Det enda problemet är att jag måste gräva upp ett nytt ställe för allt det lysande blå jag vill ta bort (men ända ha kvar), och att tån jag bröt för en månad sedan fortfarande inte är så läkt att jag kan gräva.
Aldrig får man så många ideér som när man inte kan göra någonting av dem...

Violkungsljus close-up

Satt och tittade på violkungsljuset i morse när jag drack kaffet och slogs av vilken häftig färgkombination den har. Ljusrosa och orange.

Jag tänker på violkungsljus som en ganska näpen trädgårdsblomma. Romantisk, ljuv, nästan lite försiktig. Men när jag zoomar in bilden blir jag både överraskad och förälskad. Inget försiktigt här inte - det är ju party!

Motljus

Vårdagjämning, och ute är det helt vitt. Snön yr runt knuten, det blåser så det rasslar i takpannorna. Flyttfåglarna lyser med sin frånvaro, och än är det tjocka sockor på fötterna som gäller när man sitter still vid ritbordet. Men i fotoalbumen hittar man sommaren. Och nästan vackrast är den i motljus.

På gång i min trädgård (höst2010 - höst2013)

 Skissen nedan visar hur det såg ut hos oss i höstas, 2012.

Sommaren 2012 hann jag nästan inte med någonting alls utomhus, så det mesta av det som hänt i trädgården sedan sist jag gjorde ett inlägg likt det här (4 februari 2011) gjorde jag - eller vi - sommaren 2011. Vad har då tillkommit/ändrats på två somrar?

a. Ett nytt träd, silverbladigt med svart stam. Luftig krona.
b. Rödbladig fläder, 'Black Lace'. Luftig i växtsättet den också, blir inte särskilt hög.
c. Utökat en rabatt bredvid en stor brudspirea som stod här när vi flyttade in. Lungört och stor Rosenflockel.
d. Vit/grön kornell.
e. Utökat gräsrabatten med tre kvadratmeter, både på längden och bredden. Flyttat om ganska mycket i den. Delat vissa växter, flyttat andra till nya ställen.
f. Här ska de tre vinbärsbuskarnas ersättas av en häck vad det lider, men det blir visst aldrig gjort. Marktäckning framför häcken är iallafall påbörjad med ett par meter jättedaggkåpa. Två plantor libbsticka är också planterade här.
g. Grönsakslandet som låg i en flera meter lång sträng förut har nu istället blivit tre upphöjda odlingsbäddar. Två uppstammade krusbär i den något större "lådan" högerst. Under krusbären jordgubbar.
h. Hallonplantorna borttagna. Eller åtminstone kapade.  Små bär som inte smakade gott, trista plantor, det ska bli nya hallon på annat ställe så småningom.
i. En död jättestor forsythia grävdes upp och en helt nedfrusen paradisbuske sågades av vid marken. (Paradisbusken har brutit igen.) En helt ny (eller två egentligen) upphöjda bäddar har snickrats. Mellan dem en trappa (tomtens lägsta punkt vid j). I den största odlingsbädden har en pärlrönn planterats som ersättning för forsythian (som fyllde en funktion som insynsskydd) och en apotekarros har ersatt en rosenspirea.. I bäddarna blandade perenner, bla nävor.
j. Ett dike grävdes för att plantera en kort bokhäck (tanken var insynsskydd mot grannen), men lerjorden visade sig vara för kompakt. Vatten som samlas i diket rinner inte bort. Diket är alltså inte planterat med något än så länge.
k. Skärmar har satts upp mellan vedboden och de upphöjda bäddarna. Humle och klematis har planterats vid skärmarna. Grillhörna och skuggig sittplats mitt på dagen.
l. Det tillfälliga kryddlandet har utökats ganska rejält och många fler växter har planterats här (alldeles för tätt) i väntan på sina riktiga platser. En drivbänk har snickrats.
m. En buddleja på prov i grusgången.
n. En gul/grön kornell med nävor vid sidan.
o. Den lilla gräsrabatten har utökats mot sandlådan som hyser matkryddorna. Gräsen delats. Flera nya växter planterats.
p. En schersmin (tror vi - självsådd hittad i grusgången).
q. Pion.
r. Hela långa torra, tulpanrabatten efter husets kortsida har fått kantnepeta som sommarsällskap.
s. Grusgången har breddats med 50-60 cm, lutningen har på den har ändrats och nytt grus har lagts på.

Och för den som vill jämföra med hösten 2010 så såg det då ut så här:

Har jag några planer för i år? Absolut, massor. Men inomhusrenoveringen har prioritet även i år, så jag har bara satt upp fyra "måsten":

1. Gräva klart det som ska bli kryddlandet.

2. Plantera en tre meter lång bokhäck som ska bli fondvägg.

3. Ersätta den stora (största jag sett någon gång) ölandstoken med en till rönn.

4. Plantera klart en bit jord jag grävde upp i höstas. En vingad benved ska få sin plats här (om den överlevt vintern, jordslagen i grönsakslandet).

Inlägget från 2011 kan du läsa här.

Ingen mer tvätt på tork

Vi har en sommaringång och en vinteringång. På sommaren tar man sin lilla tvättkorg och går direkt ut i trädgården och hänger upp tvätten på torkvindan. Vill man frisk-luft-torka tvätt på vintern måste man först gå ut på gatan, gå runt halva huset och sen snirkla sig under plommonträdets hängande grenar för att komma fram till torkvindan. Så jag hänger ingen tvätt ute på vintern. För att riktigt förstärka hur höstlikt det redan blivit så upptäckte jag igår när jag gick ut med vad jag trodde var årets sista tvättkorg, att alla linorna på vindan brustit. Sorgsna vita trådar som fladdrade i vinden. Ingen mer syn som den nedan i år alltså.

Och så har det blivit dags för duntäcket redan också. Det känns som om det bara var några månader sedan jag plockade undan det. Och när jag tänker efter så var det ju det. I år har sommartäcket legat i sängen bara fem månader. Burrr.

Nedan en ny favorit som bara vägrar att låta sig fångas på bild på ett tillfredsställande vis; pärlmalört, Artemisia lactiflora. Är riktigt, riktigt nöjd med hur väl den passar in i gräsrabatten. Stjälkarna plockar upp det röda från smällspirean 'Diabolo' och vipporna höjer sig över tuvtåtelns skira blomställningar.

Men nu väntas första frostnätterna. Och det börjar bli dags att tänka på att tömma växthuset också. Normalt brukar jag tycka att det ganska skönt när hösten kommer. Säga adjö till trädgården för några månader och ägna sig åt inne-göranden som omväxling. Inte i år dock, i år känner jag mig inte alls färdig med sommaren. Den blev ju alldeles för kort.

Vit stormhatt

Aconitum napellus 'album', äkta stormhatt, vit. En sådan finns i min trädgård också. Köptes och planterades förra sommaren. Äkta stormhatt är en gammal medicinalväxt så självklart hör den hemma i min örtagård, trots att den är giftig.

Hela plantan är giftig, och man bör ha handskar på sig när man planterar om eller delar, för i roten är giftet särskilt koncentrerat. Det är en alkaloid som heter akonitin, ett nervgift. Det är giftets bedövande verkan som gjort att man tidigare använde rot till b.l.a. salvor med smärtstillande effekt. Det finns dock inget botemedel mot akonitin-förgiftning, all behandling med stormhatt har därför upphört idag. Men plantan är vacker. Inte så hög ännu, men redan många blomstänglar. Börjar blomma runt midsommar och håller på fram till augusti.

Stormhatt har många plus, höjd i rabatten, lång blomningstid om man kompletterar med olika sorter, och eftersom den är så giftig är den också har- och rådjurssäker.

Jag har även blå äkta stormhatt. Man ser en av dem i översta bilden, skymta bakom den vita, överst i bild. Den blommar något senare än den vita. Den stormhatten är jag speciellt förtjust i eftersom den funnits i min familj ungefär i femtio års tid. Min pappa delade en av sina plantor för att ge mig, och sedan har jag delat den igen. Det här är vad jag vet fjärde stället den växer på. Men pappa fick en delad planta i sin tur, så gud vet hur gammal den från början kan vara, och var den vuxit och varit med om.

Ametiststormhatt

En oktoberstormhatt med djupt blå färg, Aconitum carmichaelii 'Arendsii'. Jag var osäker på om den skulle hinna blomma i år, den hade knappt synliga knoppar för bara tre veckor sedan. Men trots regn och kyla så har det gått snabbt sista veckan och nu blommar den för fullt. Blommorna är betydligt större än de är på den vanliga äkta stormhatten, Aconitum napellus.

Odlingssättet skiljer sig inte från andra stormhattar. Sol till halvskugga i vilket väderstreck som helst utom åt söder. Den tål de flesta jordar men föredrar en välgödslad, fuktighetshållande jord. Helst ska jorden inte torka upp för snabbt på våren, ju fuktigare tidigt på säsongen desto större chans att plantorna inte drabbas av svampangrepp.
De stadiga stjälkarna blir 100 - 150 cm höga och behöver oftast ingen uppbindning, såvida inte plantan står i ett utsatt, blåsigt läge. Först efter 3-5 år har plantan nått sin slutliga höjd. Den sprider sig väldigt långsamt, men kan, eller bör, delas vart tredje, fjärde år för att förbli snygg.

I landets norra delar hinner ametiststormhatten inte gå i blom sägs det. Jag var ju osäker själv på om det skulle hinnas med här i zon 3 i år, så jag kan gott tänka mig att det stämmer.
Någon i zon 4-5-6 som odlar 'Arendsii' med framgång?

Ametiststormhatt finns att köpa exempelvis på Zetas i Stockholm, och Åbergs trädgård, Ystad.

Östlig stäppsalvia

Salvia deserta, mycket lik Salvia nemorosa (stäppsalvia). Sådd från frö från Konnässörsklubben, Göteborgs Botaniska Trädgård. Plantorna är gigantiska. Visst visste jag att de skulle bli större än vanlig stäppsalvia, men inte stannade de på 70 cm som katalogen sa, flera är över metern höga. Jättefina. (Men så gillar jag stäppsalvia också, en favorit ända sedan jag började odla själv.)

Jag har alltid haft stäppsalvia tillsammans med kryddväxterna för att jag tycker att den passar så bra i mitt kryddland. Och nu när jag bygger upp en helt ny örtagård från början så tänkte jag att det kunde vara roligt att prova med en stäppsalvia jag inte haft tidigare. Men kanske måste jag tänka om - jag tror inte den här kommer att få plats i mitt bara 35 kvadrat stora kryddland.

Kanske får plantorna sitta kvar här nere i gula hösthörnan där jag planterade dem förra hösten eftersom jag inte hade plats någon annanstans.  Blått och gult ihop är verkligen en av de värsta färgkombinationer jag vet, men allt som behövs är ett stråk av orange för att det ska kännas bra.

Och det orange (eller orangebruna)... Ser ni det i bilden ovan? En lodrät stam lite till höger om bildens mitt, bakom salvian? Det är stammen till den gulbarkiga näverhäggen. Näverhäggen är för övrigt som vackrast just nu (eller är det vid lövsprickningen den är vackrast?). Bladen faller tyvärr tidigt, men just nu är de klargula, självlysande nästan när solen skiner genom dem. (Jo, jag ska försöka fånga det på bild, jag lovar.)

Mer blått och gult i min gulaste hörna; gullris och "husets aster". Jag var i färd med att utplåna gullriset helt från vår tomt - det fanns hur mycket som helst - men nu när det inte finns så mycket kvar, och allt gult är samlat på ett och samma ställe så vet jag inte längre... Det är något sympatiskt med överflödet också, den höstliga gulchocken.

En helt annan sak jag funderat på ikväll är vilken konstnär jag vore om man kunde jämföra trädgårdsmakeriet med bildkonsten. Hur ser min "palett" ut? Hur "målar" jag min trädgård? Vilka bilder försöker jag skapa? Jag kom fram till att jag är Gustav Klimt.
Har ni någonsin funderat över var någonstans i konsthistorien ni själva hör hemma?

Astrar i Skärholmens Perennpark

Astrar i offentlig miljö, inte dumt alls. I Skärholmens Perennpark har de en av huvudrollerna just nu. Enligt plantförteckningen ska det finnas fyra olika sorter där, jag har tyvärr bara lyckats fånga två av dem på bild. Nedan vad jag tror är (vet ni bättre så rätta mig gärna) Aster 'Harry Smith', balsamaster.

Otroligt stilig med de mörka stjälkarna, tyckar jag. Nästa gång jag går dit ska jag lukta på den. Jag antar att den heter balsamaster av en anledning.
Uppstickare i planteringarna är den grekiska vädden, Knautia maccedonica.

Parken verkar vara välbesökt av de som bor i området. Medan vi var där kom och gick det folk hela tiden. Vissa satte sig under träden vid skuggplanteringarna och pratade. Mammor med barn drogs till det öppna mittpartiet med vattenspegeln, där de hade utsikt över vad barnen tog sig för. Många tog fram sina kameror och fotograferade varandra framför växterna. Jag tror knappt jag såg en enda människa som bara passerade genom på någon av gångstigarna. De flesta stannade upp och ställde sig vid något tillfälle och såg sig omkring.
Visst måste sådana här blommande oaser ändra livskvalitén för de som bor där? Jag kan inte tänka mig annat. Tänk att promenera vägen nedan varje morgon till tunnelbanan. För en kort tid sen var det en asfalterad gångväg över en stor, tom gräsmatta, och se nu...

Trädgårdssolbrud, Helenium, är en annan växt som verkligen tar för sig i parken. Ni ser den i bakgrunden i bilden nedan. Underbar. Och fackelblomster stod för den mesta färgen just nu. Rosalila vart man än såg.

En aster åt det blåare hållet. Enligt uteslutningsmetoden när jag tittar på växtförteckningen tror jag att detta är en Aster macrophylla 'Twilight', oktoberaster. (Men rätta mig gärna om jag har fel.)

Oktoberaster, bolltistel och fackelblomster nedan. Så fint, så fint.

Jag är ett fan av Piet Oudolf ända sedan hans bok Drömplantor kom ut i början av 90-talet, så jag köper nästan rätt av hans idéer och planteringar per automatik. Och när jag steg in i Skärholmens Perennpark kände jag hur ögonen var på väg att börja tåras. Hans växtval, så nära hur naturen själv ser ut, är som ren poesi i mina ögon.

Ändå är det något som fattas i Skärholmen. Något som finns i Enköping som saknas här. En grundstruktur? De gröna väggarna? Jag skulle vilja ha upp några gröna skärmar i form av klippt bok eller något liknande, så att allt inte blev så överskådligt på en gång.
Men så tänker jag att det måste finnas en mening med att det är så öppet som det är. Att man inte ska behöva känna sig rädd när man går genom området kvällstid kanske? Att mammorna i de omgivande höghusen snabbt ska kunna lokalisera sina barn när de tittar ut genom fönstren?
Värt ett besök är den iallfall. Bara några minuters promenad från Skärholmen Centrum, så har ni vägarna förbi tycker jag att ni ska ta er tiden att besöka den. Mer info och karta hittar ni här.

PS. Idag visade jag ju bara astrarna. Visst vill ni ser fler bilder? Det kommer om någon dag eller två.