Stora nedklippningsdagen

Har gått bärsärk med sekatören idag. Dags för det nu. Det är alla ängs- och brunnävor som klippts ner. Jag får väl tillstå att nävor är något av ett problem när det sitter många av samma sort på samma ställe. Det ser ut som om en orkan har gått fram just nu, och kommer så att förbli ända tills de bildat nya, fina kuddar av blad.

Eftersom det mesta i den hår långa rabatten bara är planterat "tillsvidare" så har jag inte ägnat så mycket tid åt att försöka få en fin blomning över hela säsongen. Huvudsaken är att växterna överlever. Men lite irriterande är det ändå. Förra sommaren planterade jag några stormhattar som gör att det åtminstone händer något ett tag till. Och sensommarblomning löser jag tillsvidare med ettåringar som sommarrudbeckia. (Fast rudbeckiorna är pyttesmå i år, de har nästan kvävts av nävorna som fullkomligt löpte amok av allt regnande.)
Så, även om detta bara är "jordslagnings-rabatten" så tror jag nästan att jag måste försöka hitta en fin perenn med lagom höjd (60-80 cm) som har ett fint uttryck under högsommaren. Något blommande som står fint i juli, eller kanske framför allt i augusti - och som passar ihop med den bulliga bladmassa som snart blir av alla nävorna. Vilken färg som helst utom vitt, gult och rosa. Vad har vi kvar då? Rött, blått eller lila. Några förslag? 

Ålandsrot - en höjdare

Eller vad ska man annars kalla en växt som blir runt 200-230 cm hög? 

Man har ålandsroten för dess ornamentala värde, det blir en rätt maffig planta när den har stått några år. Bladen är stora och kan bli upp till 50 centimeter långa. Blommorna är inte anslående på något vis, men inte heller missklädsamma. Precis nu har de första knopparna öppnat sig och den fortsätter att blomma ungefär en månad.

Så svårt det är att läsa av en bild som den här nedan utan storleksreferens. Borde väl ha ställt dit en spade eller nåt ser jag nu. 230 cm hög alltså... Har ni bra fantasi? Försök att tänk er att ni själva skulle stå där i bilden bredvid plantan... Kan ni föreställa er maffigheten då?

I år är plantan ovanligt bred och fin. Den trivs bra i det här vädret. Är det för torrt kan den börja gulna ganska tidigt. Vill man förhindra det med regelbunden vattning slukar den hur mycket som helst. Inula helenium vill ha kraftig och fuktig jord. Rötterna ska ha en lätt smak av viol om de kanderas, men jag har inte testat det själv ännu, så jag vågar inte svara för om det stämmer. De ska ha en hostdämpade effekt och vara bra för matsmältningen.
De stora bladen är fina på hösten när de torkar. De rullar ihop sig likt cigarrer, och hänger som stora, tomma fjärilskokonger på plantan. En växt man gärna kan plantera så att man ser den från inomhus.

Jag har en bekännelse att göra; just den här plantan är frösådd av frön från Linnéträdgården i Uppsala. Det var så länge sedan att jag inte kände till att det inte brukar vara populärt med fröstöld i dylika trädgårdar. Ett tips är att alltid kolla om det är tillåtet att ta frön innan man stoppar fickorna fulla. 
Jag drog upp väldigt många plantor och gav bort en hel del, men jag minns inte alls vilka jag gav till. Det skulle vara kul att höra om någon av er som fick plantor har kvar dem. Skicka ett mejl o berätta!

Lusthus med färgade rutor

Fotograferat under en promenad runt Torekällbergets friluftsmuseum. Så vackert det var med solens sista strålar genom det infattade glaset. Så sugen jag kan bli på ett lusthus när jag ser dem så här ute i naturen.

Torekällberget, Södertälje. Hemsida här.

Vackert adjö

Tänk om vi människor kunde göra sorti på samma storslagna och graciösa vis som många blommande buskar gör. Fälla våra kronblad så att det såg ut som nysnö, sedan räta lite på grenarna som varit tunga av blom, sträcka oss upp mot himlen igen, och lägga vår energi på att skapa vackra frukter innan mörkret och vintern till slut kom över oss.

Vissa dagar är det bra tungt att ha anhöriga med demens i värsta stadiet. Jag är så trött, så trött.

Erotik på Skansen

Jag var på Skansen idag för att fotografera i deras kryddträdgård, men när jag suttit här under kvällen och labbat med bilderna fastnar jag bara här - vid alliumen.

Allvarligt talat, finns det sexigare växtslag?

Jag får rysningar längs ryggraden. Det pirrar i magen. Jag vill sträcka ut handen och röra vid skärmen.

Växtporr.

(Och nej, jag vågar inte tänka på vad det här inlägget säger om mig. :-))

Inget bra år för pioner

Inte det bästa vädret för pionernas regnkänsliga blommor, eller vad säger ni? Mina plantor utanför ateljén har blommat med små blommor som inte riktigt slagit ut ordentligt innan de vissnat bort, och blommorna har varit bruna i kanterna och inga fina att plocka in i buketter. 

Men farfarspionen är fin ändå. Nu när det inte finns kvar så många växter i trädgården (den sorkinvaderade) står den utan konkurrens. Färgen i de skarpt mörkrosa blommorna framhävs av jättedaggkåpans limegula blommor. Jag har suttit och tittat mycket på det den senaste veckan. En självsådd ros har vuxit upp bredvid pionerna också, den blommar med små, enkla blommor i blekrosa. En fin kombination.

I vårt lilla samhälle har vi en väderstation, den ligger några hundra meter från vårt hus. Jag tittade på deras hemsida och såg att vi under juni månad fick 198,3 mm nederbörd. Genomsnittet för juni ligger på 33 mm. Mycket vatten. Men det mesta verkar faktiskt trivas bättre än vanligt. Perennerna är stora och bladrika. Och jag har inte behövt gå med vattenkannan hela tiden till de träd och buskar jag planterade förra året. Så jag är rätt nöjd med vädret... Hur har ni det?

Planritningar för Allt om Trädgård

De som läser tidningen Allt om Trädgård regelbundet har kanske sett de planritningar jag sedan några år medverkar med. De brukar finnas som illustrationer i tidningens Hemma-hos-reportage. Planritningarna finns med som ett komplement till bild och text, för självklart är det sällan ett foto klarar att ge en övergripande bild av en trädgård som kanske är ett par tusen kvadratmeter stor. Ritningen är till för att läsaren ska se var den där rosengången ligger i förhållande till huset, var dammen är, hur gångar och stigar löper, var den lilla gräsmattan ligger och hur stor den där lummiga perennrabatten som skymtar i en bild egentligen är.

Jag tänkte att jag skulle berätta hur det går till när jag gör en sådan här ritning. För trots att jag vet många som uppskattat mina illustrationer är jag säker på att det finns lika många som sitter och är småirriterade över att jag ritat fel och inte alls som det ser ut i verkligheten. Hur resultatet blir i slutändan beror till största delen på det underlag jag får i min hand. (Och låt mig redan nu säga att jag fått arkitektritade skisser som jag ska "rita om" som är så vackra att jag fått lust att sätta upp dem på väggen som konstverk. Anledningen att de alls ritas om - av mig - är inte att de är oklara på något vis, utan endast för att det ska bli ett enhetligt och lätt igenkännbart element i tidningen.)

Nå, jag börjar med de svåraste skisserna att göra något av. Det är de som ser ut som blyertsteckningen nedan. Jag har inte sett några foton från trädgården, jag har inte läst texten. Men jag vet att jobbet heter "Överdådigt blommande sensommarträdgård". Min första fråga blir förmodligen "okeeey... var är blommorna tro? överallt? inga gångar alls?" Jag tittar en stund till på skissen och ställer mig sen frågorna "Kan det stämma att växthuset är lika stort som boningshuset?" "Finns det verkligen bara ett träd på tomten?" och "Är det ett träd eller en buske? Om det är ritat i rätt storlek till sittgruppen så är det en buske, om det är i rätt storlek i förhållande till huset är det förmodligen ett träd?" "Kan man förmoda att det är någon slags avgränsning till hästhagen - kanske ett staket?"

Med lite tur lyckas jag få tag på skribenten och kan få svar på mina frågor. Kanske får jag veta att det som är utmärkt som buske/träd i verkligheten är trädgårdens naturparti med en hel skog av träd och buskar. Och eftersom tomten är 3000 kvadratmeter stor och växthuset är 14 kvadrat så räknar jag ut att det ska framställas mycket mindre i ritningen. Jag får också veta att det går en bred väg upp till huset och en smal grusgång runt hela. Och att det mellan växthuset och dammen finns en stor sittplats med markbeläggning av röd kalksten. Och, det jag trodde var en sittgrupp bestående av ett runt bord och tre stolar i själva verket är hönshuset, kaninernas hus och barnens pool.
Eftersom jag nu kan göra ritningen mera detaljerad utifrån de nya uppgifter jag fått så kommer förmodligen min renritning av planskissen göra att den som läser texten och tittar på de (säkerligen) väldigt vackra fotona faktiskt börjar förstå precis hur trädgården "fungerar". Hur de som bor där har tänkt, och hur de rör sig i sin trädgård. Det är därför planritningarna finns med. För att vi läsare ska få överblick.

De bästa underlagen jag får ser ut som nedan. Jag får foton från jobbet på bifogade kontaktkartor. Jag får en detaljerad skiss på trädgården, och jag får texten som hör till jobbet. I texten finns förmodligen målande beskrivningar av trädgården som hjälper mig när jag ska färgsätta min illustration "När man går den lavendelkantade grusgången fram till det röda skjulet med sitt svarta tak..." t ex. När jag nu kan rita in lite lavendelblått bredvid den bit av grusgången som leder till skjulet med svart tak - och inte till det andra skjulet med tegelpannetak - så är det väldigt lätt för läsaren att genast hitta rätt i skissen.
Men sådana här fina, detaljerade skisser med utförliga växtlistor kan ställa till problem de också, nämligen att välja vad man måste bortse ifrån. Är trädgården 1500 kvadratmeter stor kan man inte rita in tre frittilarior, även om de må vara väldigt speciella frittilarior. (Hur gärna man än skulle vilja rita in dem.)

Trädgården ovan är förövrigt en av de senaste planritningarna jag har gjort. Det är Esters Trädgård, kommer i Allt om Trädgård under hösten. Underbar trädgård - men det vet vi väl alla som läser Esters blogg. Och vilken underbar skiss Ester har gjort som förlaga, ni ser den i fotot ovan till vänster. (Tänk om man fick rita om den i affishstorlek istället för 15 x 15 centimeter...!)

Hur som helst är det ett väldigt roligt jobb att göra dessa planritningar. Ibland får jag verkligen tänka till rätt ordentligt innan jag förstår var det där rödbladiga vårdträdet som spelar huvudrollen i texten är placerat, eller begripa var de två rosenpergolarna som inte finns markerade i ritningen befinner sig. Men det är just det som är utmaningen och gör jobbet... ja, spännande faktiskt.

Det händer då och då att jag får förfrågningar från dem som haft sina trädgårdar med i Allt om Trädgård om mina illustrationer är till salu, och svaret är ja, dessa bilder är till salu utan annat förbehåll än att jag scannar av dem innan försäljning och lagrar en digital kopia för eget bruk. Priset jag satt är lågt eftersom det här är en typ av illustration jag knappast kommer att ha användning av för eget bruk. Och eftersom det inte är illustrationer för en bok har jag heller inte skyldighet att lagra dem ett visst antal år.

Har du haft din trädgård med i Allt om Trädgård och vill köpa planskissen så hör av dig. Mejladressen finns högt upp i vänsterspalten på denna sida.
Originalet är en akvarell/tusch i varierande mått,  ofta ca 15x15, 12x17, 10x19 cm, eller däromkring. Pris: 800 kronor inklusive porto.

Är du bara intresserad av en lågupplöst bild att lägga på din blogg eller hemsida så har jag en lösning även för det. Hör av dig så berättar jag mer.

Jag gör även ritningar på beställning. Har du en skiss på din trädgård kan jag göra en akvarell/pennteckning likt de ovan. Jag tar i sånt fall betalt per timme. Minimipris 1500 kr för en liten bild. Jag gör även större och mer detaljerade ritningar. Hör av dig för prisförslag.

Löta Trädgårdscentrum

Sugna på en utflykt? Då vill jag tipsa om plantskolan Löta Trädgårdscentrum mellan Malmköping och Eskilstuna. Stort sortiment av bland annat rosor, och med anledning av Rosens Dag (2 juli) så har Löta rosvecka just nu. I kväll har de dessutom kvällsöppet. Mellan 19 och 21 kan man fynda i rossortimentet, upp till 50% rabatt utlovas.

Är man inte överdrivet intresserad av rosor tror jag att man får störst behållning av busk- och trädavdelningen. Där finns en hel del att välja mellan. Otroligt bra sortiment av uppstammade träd i olika storlekar (och prisklasser). Barrväxtavdelningen är också bra. Och utbudet av pioner (ca 60 sorter) är spännande (men kanske är det lite väl sent på säsongen att hitta det lilla extra där). Klematis är en annan grupp som det finns en del att välja mellan.

Tyvärr finns det inget fik på Löta. Hade det funnits - självklart utrustat med ett gäng bra trädgårdsböcker att bläddra i - skulle de säkert öka sin omsättning med det dubbla. Stor och bra parkering. Mycket trevlig och hjälpsam personal.

Mer info, öppettider och vägbeskrivning, finner man på Lötas hemsida. Klicka här.

Det piggar upp med lite vitt (2)

En av de buskar jag planterade förra sommaren, vitbrokig rysk kornell. Den växer i ganska kompakt trädskugga och jag är väldigt nöjd med hur den artar sig - den lyser verkligen upp på den del av tomten som vetter mot grannen och tidigare bara kändes som ett ingen-mans-land. (Testa själva att hålla ett par fingrar över den del av bilden där kornellen är och föreställ er hur tung och innehållslös skuggan blir utan den.)

Vitt Blågull, Polemonium caeruleum.  Jag var på väg att lägga till ett 'alba' i namnet, men vågar inte göra det efter att ha googlat på vitt blågull. De vita brukar normalt vara rent vita, men de plantor jag har, har ett tydligt, mörkt lila/vinrött öga i mitten. Jag fick dessa plantor av en vän för två år sedan men de kom i jorden först förra sommaren. De är nästan dubbelt så höga som mitt vanliga blå Blågull, och även blommorna är större. Doften är underbar. De liknar riddarsporrar där de står som utropstecken i min gräsrabatt. Och de våldsamma skyfallen senaste tiden har de klarat riktigt bra också. Tydligen kan de bli ett veritabelt ogräs, men då får de väl bli det då. Jag är stormförtjust.
Jag glädjer mig också åt hur de plockar upp det vita ur klätterbenveden i bakgrunden. Blicken vandrar på ett nytt sätt när den får ett stråk att följa.

Den mindre gräsrabatten (bilderna nedan) på husets södra sida; här växer allt möjligt som inte fått plats på andra ställen, men stommen är tuvrör 'Karl Foerster' och vitbrokig pärlhavre, Arrhenatherum elatius ssp. bulbosum 'Variegatum'. Pärlhavren kommer inte riktigt till sin rätt ännu eftersom jag delar plantorna så fort de vuxit till sig. Jag vill ha fler.

Under större delen av sommaren fungerar pärlhavren bara som ett "glitter" i rabatten (som ligger i sol) dagtid och det är först i skymningen den träder fram som vita kuddar. Men ett par, tre veckor nu, i månadsskiftet juni/juli blir den en del av ett vitt tema. Schersminbusken i bakgrunden, piplökens stora bollblommor, kryddsalvians vita blommor och vitt violkungsljus bildar familj, och mulna dagar - eller tidiga mornar - kan man få för sig att ett stråk av dimma lagt sig just här. (Åtminstone om man inte har glasögon på sig.)

Tydligare bilder på på pärlhavre har bloggen My rented garden.

Det piggar upp med lite vitt

Vi har en gammal schersminbuske på vår tomt, den är så stor att vi kallar den "väggen". När den blommar känner man doften redan ute på gatan. I år har den blommat rekordlänge. Vågar man gissa att det beror på väderleken? Det är lite svalare än vad det varit de senaste åren, och allt som växer verkar stortrivas. Jag har aldrig haft ängsnävor och kungsnävor i blom så länge som i år heller.

Bredvid schersminbusken planterade jag en bit av en pion förra sensommaren. Den blommar redan med sin första blomma. (Pioner kan ju annars ta lång tid på sig att blomma när man planterat om dem.)

Eftersom jag flyttar växter från en trädgård till en annan så hamnar inte alltid plantorna på ställen där jag tror att de kommer att vara kvar. Ofta gräver jag ner dem där de får plats bara för att få dem i jorden. Men när det gäller de pioner jag flyttat så har jag försökt att tänka ut på förhand var de kan trivas och passa in eftersom de inte är speciellt förtjust i att flyttas. Den vita pionen planterades bredvid schersminbusken eftersom jag på sikt hoppas på att få en känsla av passage i det här hörnet av tomten. Jag vill att det ska bli lite tunnelkänsla att ta svängen under äppelträdet och komma in till hushållskomposten.
Den lilla busken nederst till höger i bild kommer snart att bli stor den också. För att hålla samman kompositionen något planterade jag fullt av vit trädgårdsnattviol (som jag hoppas kommer att föröka sig) under och bredvid busken, så att pionen skulle få en vit pendang på andra sidan "ingången" till tunnelgången.

En sak jag inte hade en tanke på när jag planterade pion och nattviol i augusti, september förra året - var att schersminen blommar samtidigt den också. Jag antar att det är för att schersminen normalt blommar så kort tid som jag inte räknar med blomfärgen när jag tänker på den - för mig är den en grön, kompakt kropp. Men jag blev så glad nu när pionen slog ut sin första blomma och jag såg hur lyckat det blev. Vitt i vitt. Bara två av årets veckor, men så effektfullt det kommer att bli när pionen vuxit till sig.
Bakom pionen, inne i dunklet under häcken ut mot gatan, håller jag på att föröka hasselört och en låg, vitblommande näva. Nävan har sin blomningstid just nu den också, så en aning häpet konstaterade jag häromdagen att jag faktiskt har en vit hörna i min trädgård. Egentligen inte planerad alls, allt är planterat utifrån sina egenskaper att tåla skugga, eller för sina former. Men en vit hörna blev det. Och eftersom det här är den mörkaste platsen på hela vår tomt så undrar jag om mitt undermedvetna har hjälpt mig med växtvalet, för bättre ställe att placera vitblommande växter än just här där de kan lysa upp kan man inte finna.

Jäsningsklumparna i limpan har fortfarande inte fått någon förklaring. Men nu kallar jag dem iallafall så - för det är vad jag själv tror har hänt, att någon form av jäsningsprocedur har skett. Limpan är väldigt varm. Men om någon stöter på något liknande någonstans får ni gärna höra av er.