Nyskördad tillflyktsort

Hemma hos oss pågår det vi hoppas ska bli det sista rycket i köksrenoveringen. Jättekul (ha,ha) att sätta upp innertak, dörrfoder och golvlister, när det inte finns en rak vinkel i köket. Och jättekul (ha,ha,ha) att byggvaruhandeln slutat att saluföra det foder vi valt till dörrar och fönster (det foder som de lovade skulle finnas kvar i sortimentet i flera år) och vi nu har ett fönster som ser helt annorlunda ut än de andra. Ett fönster som det tog oss två exakt en vecka att fixa och som vi inte har den minsta lust att lägga en vecka till på. Men fint blir det, trots det. Och vid veckans slut kanske vi till och med har takbelysning. Bara en sån sak.

Jag tycker att det är roligt att slipa, spackla, måla och fixa, och trivs ganska bra med tillvaron just nu. Men jag undrar om jag skulle tycka det var lika okey om det inte vore för det faktum att jag kan ta min tillflyktsort till trädgården några gånger under dagen. Sitta med en kopp kaffe och titta på blommorna. Plocka sallatsblad till middagen. Skörda grönsaker.

Det finaste jag har i grönsakslandet just nu är stjälksellerin 'Tall Utah 52-7'. Otrolig grönska, och vackra plantor som är som smycken i landet.

Ser ni "kompisen" (nedan) som satt i blasten när jag tog upp en planta?

Vinbärssnäckor brukar inte göra så mycket skada, tycker jag. Men slemmigt blir det likväl.

Jag har en bekant vars granne planterat in vinbärssnäckor i sin radhusträdgård. Han som har snäckorna tycker att de är jättefina och värnar om dem ömt, men alla grannarna är fullständigt tokiga över att sniglarna inte håller sig på "sin" sida av tomtgränsen. På nätterna samlar grannarna vinbärssnäckor i hinkar, sätter lock på, och ställer in dem på "snigel-tomten". Och varje morgon släpper snigelälskaren ut snäckorna i det fria igen. Man kan ju undra hur länge detta krig kommer att fortgå. :-)

Jättefin barbequesås med selleri hittar man på recept.nu.

Tacksamt i kruka (II)

Ateljens entré har denna välkomstplantering i år. I våras när jag planterade den stora zinkkrukan hade jag ingen aning om ifall jag skulle finnas på plats för att vattna under sommaren, så jag hade ingen lust att lägga ut pengar på att köpa växter.

I krukan satte jag tre stycken skott från brokbladig ampellilja och tre självuppdragna plantor av eldblomma Alonsoa warscewiczii. Jag tycker att det blev ursnyggt. Och nästan gratis.

Eldblomman har väldigt små blommor, men i gengäld blommar den rikligt och länge. Den här sorten heter 'Salmon'. Det finns en rödblommande också som heter 'Rebel'.

Förra årets entrékruka hittar du här.

Mentha x gracilis 'Variegata'

Apropå myntor i kruka och om att toppa dem; här har vi en annan. Mentha x gracilis 'Variegata', ingefärsmynta. Det här är en mynta som tidigt på våren har det mest ljuvligt variegerade blad i grönt och gult. I maj månad är de unga bladen närmast självlysande, men efter hand övergår de till rent grönt. Det spelar ingen roll om plantorna står i sol eller skugga, gröna blir de.

Bilden nedan är tagen häromdagen. I båda krukorna är det ingefärsmynta. Den längst fram klippte jag ner helt i början av juli i hopp om att den skulle bli variegerad igen i den nya tillväxten, men den totalvägrade.

Hur som helst tycker jag att det är ganska roligt att laborera med sådana här växter i kruka. De är väldigt tacksamma att flytta runt i rabatterna där det blivit tillfälliga "hål" för att man klippt något. Och den här årstiden när det börjar se lite slitet ut här och var, lyser den klippta ingefärsmyntan verkligen upp.

Men det är klart... Den är väldigt söt i blom också. Jag kan inte förklara varför, men jag verkligen älskar blommor som kommer i våningar efter stjälken.

Ser ni det röda lejongapet till höger i bilden överst? Den har tydligen bestämt sig för att den växer bra där. Det är tredje sommaren nu som den kommit igen.

Echinacea 'Harvest Moon'

Jag såg bilder på den i vintras på en engelsk plantskolas hemsida. När jag hittade den här i Sverige blev det inköp direkt. Saffransfärgad skönhet på väg att slå ut.

Klicka gärna upp bilden, den blir vackrare då.

Tacksamt i kruka

Det finns flera perenner i trädgården som sprider sig - eller fröar av sig - så mycket att man varje vår har anledning att rensa bort en del av dem. Istället för att lägga renset på komposten brukar jag ta en del av det till vara och fylla ut krukplanteringarna med. Olika myntor hör till de mest tacksamma att odla i kruka. De är lättskötta och går också att hålla tillbaka i storlek genom toppning om man så vill. Genom upprepad toppning håller de sig också fräscha i bladverket hela sommaren.

Ett par speciellt fina myntor för samplantering i kruka är gråmynta, Mentha longifolia 'Buddleia', till höger i bilden. Och Mentha suaveolens (el. Mentha x rotundifolia) 'Variegata', brokbladig ananasmynta. I den här bilden sitter de tillsammans i en kruka, men båda två fungerar väldigt bra ihop med i stort sett vilka ettåringar som helst.

Just Buddleiamyntan, som jag har för första gången i år, har blivit en ny favorit bland de blommande kryddörterna. Den är ganska lågvuxen, ca 35-40 cm, och den bildar täta, fina "ruggar" med sitt blågröna bladverk. Blommorna är lilarosa och lockar till sig mängder av insekter och fjärilar. I köket är buddleiamyntan lika användbar som grönmynta - den passar till i stort sett allt. Te, kött- och efterrätter, sallader (tsatsiki) och såser.

Andra av trädgårdens perenner som är tacksamma att använda som utfyllnad i krukplanteringar är olika sorters plister, revsuga (speciellt den rödbladiga är fin), penningblad och flocknäva. Oregano frösår sig ymmigt hos mig, och blir också fin i kruka om man ser till att hela tiden klippa den så att den inte blir så stor. Den blir då en fin, grön bakgrund till mer färgglada, blommande växter.

De växter som jag har räknat upp här brukar finnas i överflöd om man har dem. Men även andra perenner som inte sprider sig så våldsamt kan få göra tjänst som krukväxt under en sommar innan de hamnar jorden. Plantor som man delar på våren för att de blivit för stora till exempel.

Bishops Children igen (och lera).

Kan inte motstå att visa ännu ett par bilder på en av dahliorna från fröblandningen 'Bishops Children'. När blomman slår ut är färgen så mörkt orange att den nästan ser röd ut. Några timmar senare har den blivit dammigt orange, och efter ett par dagar - precis innan den vissnar - har den bleknat och blivit laxfärgad. Alla dessa nyanser samtidigt, på en buske med de mörkaste blad. Kan inte finna ett bättre ord än anslående. Förra året lyckades jag inte övervintra knölarna, men jag ska packa dem bättre i år. (Har redan inhandlat torv.)

Jag håller på att gräva ett kort dike, ca 3,5 meter, för att plantera en häck. Jag har pratat tidigare om vår stundtals ganska svårarbetade lerjord, men frågan är om jag någon gång tidigare (någonstans) stött på lera så tidigt som idag. Matjordslagret är bara 10-12 cm tjockt, därefter ren lera.

Har lite bryderi nu eftersom jag vanligtvis brukar blanda upp min lerjord med köpejord och barkmull för att få den luftigare, men de här klumparna går inte ens att hacka sönder. Är rädd för att om jag bara häller ner ny jord i diket så kommer dikesväggarna fungera nästan som en kruka, och kapsla in häckens rotsystem. Jag ska grunna litet, men jag tror att jag kommer att göra diket bredare än vad som normalt brukar behövas, och så hämtar jag lite mindre kompakt lerjord från något annat ställe på tomten, och blandar upp den med lite barkmull och torvrik köpejord, innan jag slutligen planterar. Förhoppningsvis har sen plantorna blivit så starka när de når fram till leran i dikeskanterna, att rötterna klarar att ta sig igenom.

Kanske överdriver jag problemet, jag vet inte. Men jag avskyr verkligen att behöva göra om. Hellre en dags extra jobb nu, än att om tre år behöva konstatera att "det där gick ju inte så bra".

Mest gröna toner

Efter att hyfsat framgångsrikt försökt att utrota renfanan som växer som ett ogräs på vår tomt, och med det mesta av gullriset och guldbollen uppgrävda, så finner jag att det inte finns mycket sensommarblomning att tala om hos mig. Av kryddväxterna står många i frö (eller är nedklippta) och de sensommarblommande perenner jag planterat har ännu inte etablerat sig ordentligt. På solhattarna och höstanemonen finns bara någon enstaka blomma. Det var precis samma sak i min gamla trädgård. Mina höstar brukar gå i grönt och brunt, eller brunlila.

Det vackraste gröna utropstecknet just nu är plocksallaten som håller på att gå i blom. Jag glömmer från år till år hur mycket jag tycker om att se den på det här viset (nedan).

Ett annat helgrönt glädjeämne är sparrissallaten (nedan, längst fram i bild) som inte heller den fick plats i grönsakslandet i år. Den växer i krydd- och tillfällighetsrabatten. Det är första året jag odlar sparrissallat och den har visat sig vara ett mirakel-grönt. Den tar aldrig slut (vi äter av den dagligen) och den blir inte besk, trots att den stått på plats i flera månader nu. Och så vacker den är med sina klargröna blad...

Jag jobbar på med att gräva och planera. Alldeles för lite plantering än så länge, tycker jag själv, men det får bli när det blir. I den här torkan som varit har jag haft god hjälp av spettet som står i bilden nedanför. Ett arvegods. Min man fick ärva det i början på 70-talet när hans mammas farbror gick bort. Vissa dagar när jag slitit som mest orkar jag knappt lyfta det - det är tungt - men så är det också effektivt.

I våras sådde jag gamla krassefrön som jag trodde hade legat alldeles för länge, men några av dem grodde. Det är en sort som heter 'Mosaic Flame'. Det blir en låg och kompakt liten buske med klarröda blommor. Jag hade väntat mig att den skulle breda ut sig mer, så plantorna är helt tokigt placerade, men jag är ändå väldigt glad i de här bladen. Det här är vad jag kallar användbar ettåring. Ska spara frön... Så igen, nästa år...