... ja, det är det dags att göra nu.
måndag 28 maj 2012
söndag 27 maj 2012
Nu går det undan
I förrgår blommade gullvivorna i gräsmattan fortfarande. Idag slog nattviolen ut, och också min favorit...
Tittar man nära är en alien på väg ut ur sitt ägg. Ni ser vad det är för blomma?
Buskpion. Nu gäller det att njuta varje minut, för blomningen varar inte länge.
torsdag 24 maj 2012
Odlingslådor på plats
Nu står de nysnickrade odlingslådorna på plats. De står precis över det gamla grönsakslandet, så trots att lådorna bara är 25 cm höga kommer grönsakerna få rejält med utrymme nedåt eftersom jag anlade första grönsaksbädden på samma ställe som en gammal ogräsfylld perennrabatt fanns. Grävdjupet var nog mellan 40 och 50 centimeter.
Det var riktigt tung lerjord, då, och jag har ägnat fyra år att jordförbättra varje höst, främst med rejäl lövtäckning. Nu när jag testar med grepen så får jag belöningen för allt slit (och gödslande med gräsklipp också), genom att hitta mängder med mask i jorden. När jag började gräva upp perennrabatten kunde jag räkna maskarna.
Odlingslådorna har jag varit tvungen att fylla på med köpejord. Jag hade kvar från fjolårets rabattanläggning. Egentligen vill jag vara självförsörjande på jord, men med ett två-personers hushåll finns det gränser för hur mycket kompost man kan få ihop.
Precis i förgrunden av bilden ser ni ett av mina feltänk. Ett sånt där fel man bara gör en gång. Det är en upphöjd bädd med två stamkrusbär. Underplanteringen är jordgubbar. När jag stod med tulpanlökar som skulle ner i jorden i höstas så fick jag - den då briljanta - idén att plantera dem under krusbärsbuskarna. Jättetjusigt med lite vårfärgring under krusbären, eller hur? Det jag inte hade en tanke på i höstas var att jordgubbsplantorna skulle täckas med fiberduk nu på våren. Håhå-jaja. ;-)
onsdag 23 maj 2012
Byggarbetsplats
För tredje året i rad ser det mer ut som en byggarbetsplats än odlingsyta på den del av tomten som någon gång i framtiden kommer att bli köksträdgården. Jag var inte nöjd alls med hur odlingslådorna vi gjorde förra året fungerade, så vi gör nya. Är lite sur över hur svårt det är att få tag på virke i bra tjocklek som inte är tryckimpregnerat dock. Det måste tydligen beställas från såg. Det blev en alldeles för omständlig process visade det sig. Så nu snickras det lådor i 22 mm:s golvplank. Vi får se hur länge de håller.
tisdag 22 maj 2012
Lactuca Sativa 'Oliver'
Jag är kär. Namnet på objektet är Oliver. Han är stor och stark och i mina ögon helt felfri.
Oliver är en plocksallat för vinter- och tidig vårodling i drivbänk och växthus. Han ger "enhetliga, prydliga, fasta och ljusgröna huvuden". Men det där med hur hans huvud ser ut har jag inte gett mig tid att utforska ännu. Jag är bara ute efter hans kropp, dvs jag plockar det jag vill ha och sen får han stå och huvva till sig bäst han vill och orkar.
Min bokashibehandlade storkruka på bild nedan. För exakt fyra dagar sedan nästan slaktade jag den här krukan. Jag plockade bort så mycket blad att den närmast såg ut som när jag planterade de fördrivna småplantorna i den för tre veckor sedan. (Se bild här.) Och idag är den helt full igen.
Oliver är den första sallat som jag tycker verkligen blivit bra i mitt växthus. Det finns inget sladdrigt, rankigt och tamt över den. Bladen är köttiga och smakrika. Avkastningen god. Mitt enda bekymmer är att jag den senaste tiden har ätit så mycket sallad att jag börjat oroa mig över om jag kanske kommer att få näringsbrist av min ensidiga kosthållning. :-)
måndag 21 maj 2012
Minidrivhus
Jag har börjat plantera ut en del av det som finns i växthuset. Och det är nu de kommer till användning, petflaskorna jag bunkrat upp under våren. Inget kul när frosten tar det man planterat för tidigt.
lördag 19 maj 2012
Glädje som förökar sig
Jag köpte en påse med Tulipa turkestanica (dvärgtulpan) för tre år sedan och grävde ner dem i gräsrabatten. De trivs bra där och har förökat sig precis lagom. Hos oss står de för den där allra första blomningen, samtidig med krokus och gräsmattans scilla. Jag minns inte säkert hur många lökar det var i påsen, men jag tror det var 15 stycken. Av dem var två stycken som det visade sig inte alls dvärgtulpan, utan en senare och gängligare rosa tulpan. Sirlig och ganska ljuv.
I år har det blivit fler rosa tulpaner och jag kan inte låta bli att fascineras av hur det mänskliga sinnet fungerar. Förra året var allt jag såg när jag tittade på "fel-tulpanen" misstaget, och hur fult det var med rosa på just det stället där den dök upp. I år, när det har blivit en riktig rosa klunga av det hela ser det plötsligt ut som om den är planterad med flit. Den tar för sig. Gör mera väsen av sig. Pockar på sin rätt att existera. Det är ungefär som med maskrosor... Hur kul är det med en blommande maskros mitt i rabatten? Jag är väl inte ensam om att nästan få rysningar av en sådan syn? Men när jag ser hela fält av gula maskrosor under blommande äppelträd kan jag svära på att det inte finns en vackrare syn i hela världen. Så, massverkan är alltså bra. Men hur kan det då vara så att en, eller två, solitärväxter är det som gör en hel rabatt? Pricken över i? Är det bara i betraktarens öga det vackra skapas? Eller finns det någol regel för vad som lämpar sig bäst i mängd?
Jag förmodar att en regel skulle kunna vara att tänka naturligt. De växter som uppträder flockvis i sitt vilda tillstånd borde lämpa sig bäst att plantera i grupper även i trädgården. Men betyder det då att det bara är superföräldrade varianter av blommor som passar som solitärer? Nja... ?
Eller står solitärväxterna bara för "undantaget som bekräftar regeln"? Spelar det ingen roll vad de är av för slag, är det blotta faktumet att de är allena som framhäver det fina i överfödet de har omkring sig?
Nu har ni något att fundera på när ni går ut och rensar i rabatterna idag.
onsdag 16 maj 2012
När det är synd om basilikan
När basilikasmåttingarna hamnat högst upp på en hylla i köket och fullständigt glömts bort av den som ska ta hand om och vårda dem, så försöker de klara sig på detta vis; hjärtbladen tycker så synd om de torra och svältande första, riktiga bladen, att de krullar upp sig som ett täcke över dem för att skydda. Nästan lite rörande.
måndag 7 maj 2012
Woodland i miniatyr
Den vackraste platsen på min lilla villatomt just nu. Skapat av naturen själv, underhållet av ingen - ett woodland i miniatyr av plommonskott och vitsippor. Yta ca 90 x 60 centimeter.
fredag 4 maj 2012
Dålig vinter för nävor?
Nu börjar det synas i rabatterna vad som klarat sig denna vinter och vad som inte gjort det. Det som grämer mig mest är att en hel mängd nävor gett vika. Jag har inte gått igenom mina land med skisserna från förra året i näven, men jag skulle tro att att det är mellan åtta och tolv olika sorter som försvunnit.
Flera av dem var planterade förra våren, och hade tagit sig väldigt bra, men tydligen inte tillräckligt för att överleva vintern.
På bilden ovan en trotjänare (foto fr 2011), G. pratense (självsått exemplar efter G. prat. 'Splish Splash'). Ängsnävor verkar tåla nästan vad som helst, men jag har till och med förlorat ett par exemplar av dem i år.
Jag tyckte vintern var bra. Lagom mängd snö, inga långa perioder med vansinneskyla. Inga långa perioder med sträng kyla och barmark i kombination heller. Inga överdrivna mängder regn. Varför gick vintern så hårt åt mina perenner?
Mer exempel på vad jag inte väntat mig förlora;
Blågull, normalt en av de mest busenkla växter man kan odla.
Oregano (inte hybridoregano - den brukar vara känslig för barmark och låga temperaturer), vanlig kungsmynta. Både gamla och unga exemplar har försvunnit.
Fänrikshjärta som har spridit sig enormt de senaste två åren, bara ett enda litet blad kvar nu (och tänk, den som blommade redan den här tiden förra året).
Mina två största exemplar av bredbladig salvia, knasterdöda, de som brukar stå för den mer eller mindre städsegröna höjden i mitt kryddland den här tiden på året. Trist.
Tovsippa - också den vanligtvis så nästan löjligt lättodlad, och så snäll att föröka sig själv. En planta kvar av runt tio stycken.
Men såklart bjuder trädgården även på positiva överraskningar. Det får bilden nedan symbolisera. Den föreställer en björnrot Meum athamaticum, i blom. Björnrot är inte alls svårodlad, men den kan vara lite knepig att få tag på. Alla mina plantor hade blivit uppätna av sorken, utom en liten, liten klunga blad som jag grävde upp och satte i kruka för två år sedan. Förra sensommaren delade jag den krukade plantan i tre och satte ut i trädgården igen, och nu kommer de så fint. Den här björnroten var en av de första växter jag köpte när jag anlade mitt allra första kryddland, och affektionsvärdet är stort. Sen är björnrot förstås också en av de vackraste växterna i kryddlandet, och en av de roligaste att arbeta med visuellt.
Härlig upptäckt är också att glanskörbäret Prunus serrula, inte har frysit ner i år. Jag hade nästan gett upp tanken på att få ha ett sådant hos mig. Det trestammiga träd jag köpte har förvandlats till en mångkvistad buske, men det lever och bryter iallafall i år. Vi får se vad det blir av det under sommaren.
Bergbambun verkar också ha gillat den mer snöfattiga vinter vi hade i år. Äntligen ser buskarna ut att sätta fart. De senaste två åren har de börjat om från börjat nerifrån varje vår. De enorma snömängderna vi har haft verkar inte ha fallit den på läppen.
Bergbambu i norrland, går det? Hur gör ni i sånt fall? Bygger in den för att hindra snön krossa stammarna?
Och hör ni, är det någon annan i Sörmland som har gjort liknande upptäckt i år att många nävor inte klarat vintern? Som det verkar så är de flesta som råkat illa ut G. oxanianum här hos mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)