Myskmalva, en favorit. Jag kan inte förklara varför, men jag gillar den. Det finns både rosa och vit. Jag har båda sorterna, men när jag grävde upp trädgården vid ateljén så tog jag mest vita exemplar med mig. Mina myskmalvor härstammar från en fröpåse från Runåbergs, jag har nog haft dem minst femton år vid det här laget. De ursprungliga plantorna har försvunnit för länge sedan men det dyker upp nya hela tiden.
Trots att den egentligen är ganska lik ängsnävorna så tycker jag att de passar bra ihop. Nu har jag klippt ner både Kungsnäva och Ängsnäva och då fyller malvan ut bra och tar över blomningen.
Förra året ersatte jag ett gigantiskt exemplar av blå ängsnäva med två vita myskmalvor och en stormhatt i det jag antar man kan kalla min perennarabatt. Titta på bilden nedan så ser ni att jag förmodligen råkat plantera den ena malvan direkt i ett myrbo. Eller vad kan det annars finnas för förklaring till att det ena exemplaret är bara hälften så högt som det andra? Jag är ganska säker på att det är myror. Vi har mycket myror normalt men i år är det rekord. Det är myror precis överallt. Ställer jag ner en kruka någonstans är det myror under den bara ett par dagar senare. Myror, bladlöss och mördarsnigel, och rönnbärsmal i äppelträden. Så sammanfattar jag vårt odlingsår redan nu.
Men myskmalvorna är fina iallafall. Den lille tanige också. De är omgivna av tre stormhattar i knopp och två sorters pimpinell. Och persilja.
Persiljan lät jag stå i våras i stället för att rensa bort. Vacker flockblom under högsommaren är aldrig fel. Den samsas med en Geranium Patricia som bara har ett år på nacken. Patricia är en knepig dam tycker jag, hon blir sällan långlivad hos mig, jag köper ny planta ungefär vart tredje år. Testar olika ställen att ha henne på men inget verkar duga. Men i sommar tror jag det blir vackert där hon står iallafall, hon väver sig genom persiljan som alldeles snart kommer att börja blomma. Snyggt!
