Different shades of rhubarb

Rabarber, jag älskar dig!

Rabarberfestival i Sörmland

Så var det dags igen för den årliga sörmländska Rabarberfestivalen. All info och karta till alla medverkande finns på rabarberfestival.se. Vågar nästan lova att det finns något som lockar. Varför inte prova rabarbersorbé på Grinda Gårds-glass mellan Flen och Malmköping? Besök Bondens Egen Marknad i Mariefred. Eller hälsa på hos Gun Haglund och Kalle Källander utanför Katrineholm och shoppa fina ekologiskt odlade rabarberplantor?

Hos Gun Haglund på Sörtorp kommer även jag att medverka. I Gårdsgalleriet kommer vi visa utvalda delar av våra produktioner. Jag kommer bl a visa akvareller och en liten kollektion trädgårdsprydnader i form av blommor av glas.
Välkomna!

Dags att sätta tulpanlökar

Nu ska de i jorden, tulpanlökarna. Regeln som gäller är tre gånger sin egen höjd djupt och aldrig med exakt avstånd mellan lökarna. Står det 15 cm mellan lökarna på förpackningen så sätt ett par med 13 cm mellanrum, nästa 16, nästa 20 och den sista 25. Det ser naturligare ut då. Det är mitt bästa tulpantips.

Och bilden nedan har ingenting med tulpaner att göra. Men det är en lök iallafall. Det är en illustration som ritades till Allt om Trädgård för några år sedan till en text som handlade om folk (engelsmän) som tävlar i att få fram de största grönsakerna. 

Av någon anledning tänker jag på min pappa när jag ser den här bilden. Inte för att han någonsin tävlat i att få fram jätteexemplar av grönsaker, men det är nog ändå han som stått modell för min "gubbe".

Höst i grönsakslandet

Alla årstider har sin charm men våren och hösten är mina favoriter. Vårens hundra nyanser av grönt och höstens must av gulorange, och brunt, och grafiska växtskelett.

Ibland är höststädningen bara deprimerande. Har det varit en dålig sommar är det desto skönare att plocka fram filtarna inomhus och ta igen vad man missat i filmutbudet. Men har sommaren varit bra...

...har sommaren varit bra, och man är nöjd med både väder och växtkraft, då blir hösten inte bara ett avslut och en lång räcka trista göromål som att tömma krukor och plocka undan utemöblerna. Istället blir den en smygstart på nästa säsong. En väntan som gör gott.

Jag är så himla nöjd med sommaren som varit. Jag har (förstås) inte hunnit med ens hälften av vad jag hoppades kunna förbättra struktur- och plantmässigt i trädgården i år (och ja, jag kallar det trädgård trots att det inte är mer än vad man ser på bilden nedan - jag har målbilden klar i huvudet, så för mig är detta en trädgård redan). Men å andra sidan har vi nog aldrig ätit så bra. Jag har verkligen lyckats bra med grönsakerna i år. Att nu göra årsavslut känns precis rätt. Varenda grönsak utom tre gurkor som frosten tog har tagits till vara. Idag skördade jag de sista purjolökarna, i morgon ska jag ta mangolden som fortfarande står fin i sista odlingslådan.

När jag rensade ur de två första grönsaksbäddarna idag märkte jag att allt mitt pysslande med dem äntligen börjat göra nytta. Jorden i dem är lite annorlunda. Det är inte längre bara en blandning av platsens hårda lerjord och den sandiga köpejorden, utan äntligen kan man ana antydan av struktur i den. Den "håller ihop" på ett helt nytt sätt.
Alltså kan det bara bli ännu bättre. Och ett av stegen för att få min jord bättre är vintertäckningen med löv. Den gör underverk för strukturen och genomluftningen - maskarna gillar verkligen löv!

Det som gått bäst att odla i år har varit bönor och morötter. Det som inte gått alls har varit vanlig sallat och kål (grönkål, svartkål). Skulle vara roligt att veta om andra också har haft problem med kål? (Jag tror inte att skadedjursangreppen varit värre än normalt, det har mest verkat som om de inte velat växa alls...?)

Tredje och sista bilden är färger jag gillar just nu. Jag gillar hur klätterhortensian blir gulorange så fort det varit frost. Jag gillar hösthimlarnas gråblå moln (de dagar himlen inte är klarblå). Jag gillar faluröda vedboden, och tegelfasaden på "Trösk" i bildens bakgrunden. Jag gillar krusbäret som börjar gulna (och jag gillar skorstenen som sticker upp som ett utropstecken mitt på horisonten också).
(Jag gillar inte den provisoriska Biltema - eller var det Rusta? - klätterportalen åt den namnlösa klematisen från Julita.)

Mina tre bästa jordförbättrare för grönsakslandet är:

- Hushållskompost som myllas ner på våren
- Gräsklipp som täckning mellan raderna på sommaren
- Ett tjockt lager löv som täcke på vintern

Dessutom odlar jag i fyraårig växtföljd, men så snart jag hinner ska den utökas till att bli 7- eller 8-årig istället.

Tear-off calendar, Taschen

En must-have för nästa år! Jag bara älskar sådana här tear-off calendars! Nu är den här lite större i format än vad jag haft tidigare, och en hel vecka istället för bara ett blad per tear-off, men...  åh så läcker den ser ut.

Återbrukaren i mig gillar den här sortens kalendrar för att de blir mina humörhöjare som inköpslistor. Ett blad rivs av, för vackert att lägga i sopen, men perfekt att klottra ner dagens (veckans) inköp på baksidan. Är jag konstig? Näe, jag tycker inte det - jag tycker bara så oerhört mycket om idéen att kunna återanvända vardagen!

Kolla in almanackan här.

Och titta samtidigt på den här underbara dagsalmanackan (notera att det är fler bilder, bläddra!)

Rödbetschips

Okey, det tar lite tid, men det är så enkelt, och så gott. 

Skär färska rödbetor i så tunna skivor som möjligt, helst inte tjockare än 1-1,5 mm. Hetta upp 2-3 cm olja (inte olivolja - vanlig matolja eller solrosolja blir mycket godare) i en tjockbottnad gryta eller kastrull.

När det bildas små bubblar kring skaftet på en träslev som man stoppar ner i oljan är temperaturen lagom att börja fritera i.

Lägg inte i fler rödbetsskivor åt gången än att de kan cirkulera fritt i oljan. Använd en stek/grillpincett och vänd skivorna då och då. När de börjar krinkla ihop sig och ändrar färg till lite åt det oranga hållet (inte bruna - då har de legat för länge och kommer att smaka bränt!) tar man upp dem och lägger dem på hushållspapper eller tidningspapper att rinna av.

Låt dem ligga bara i ett lager på tidningspappret. Låt svalna helt innan de flyttas över till en serveringsskål. Krydda rikligt med ett gott örtsalt, t ex ett hemmagjort på basilika, libbsticka och havssalt.
Ät omedelbart, får de ligga för länge försvinner krispigheten och de blir mjuka.

Rödbetschipsen brukar gå åt ganska snabbt, men vill man göra ett lite fylligare, matigare mål av det hela kan man blanda till en dippsås genom att mixa ett par deciliter turkisk yoghurt med en tjock skiva chevre och servera till.

Och kom ihåg - friterar man ska man alltid ha fläkten avstängd och ett lock till kastrullen till hands för att kväva elden med om oljan blir överhettad.

Bondböna 'Witkiem'

När jag började odla grönsaker för många år sedan var det potatis, bondbönor och rödbetor som jag satsade på första året. Vi hade grävt upp ett hyfsat stort land, kanske 4 x 6 meter. Potatisarna blev fantastiska, rödbetorna växte inte alls och bondbönorna var så fulla med löss att hela plantorna var svarta. Dessutom blev det en sån explosionsartad tillväxt av stora, feta tistlar när vi flådde gräsmattan av jorden att vi inte ens tänkte tanken att försöka odla ett nästa år på samma ställe.

De lusfulla bondbönorna var så läskiga att jag tror att jag till och med sa "aldrig mer bondbönor!".

Men så går tiden, och går lite till. Och tanken på bondbönor börjar pocka på i bakhuvudet igen. Och när jag satt förrförra vintern och kryssade i en fröbeställningslista så hade jag plötsligt satt ett kryss i rutan för bondbönor också. Och visst blev det en liten skörd förra året, ett par deciliter tror jag vi fick. Små men naggande goda. Det gav mersmak, så i år sådde jag igen, men startade lite tidigare, och oj vilken skillnad det blev både på antal bönor på varje stjälk och på storleken. Och, jag vågar knappt säga det högt, bladlöss har det knappt varit heller - vare sig förra eller denna sommar. Så här sitter jag nu och är upp över öronen liksom förälskad. I bondbönor!

Den här sorten heter 'Witkiem', den får 5-6 bönor - eller frön - i varje balja. Ju mognare de blir desto ljusare blir fröerna. På bilden är en hel tallrik nyskalade Witkiem som kokades och åts som tillbehör till tomat- och dillströmmingslåda i kväll. Fantastiskt gott med dill till bondbönorna faktiskt.

Det finns flera olika sorter bondbönor. Impecta har en del, och Runåbergs har också. Nästa år ska jag testa 'A grano violetto', en sort som rodnar en aning.

Squashkaka

Testade ett nytt recept på squashkaka idag. Fantastiskt god faktiskt, helt annorlunda den jag brukar göra som påminner lite om gammeldags ostkaka i smaken. Den här med kanel och kryddnejlika har mer tuggmotstånd eftersom det är nötter i smeten, och den är kryddig av kanel och nejlika. Nästa gång jag gör den ska jag prova att göra en frostig topping liknande den man har till morotskaka, tror det blir kanon.

Receptet hittade jag på facebooks absolut mest odlarvänliga grupp, Köksträdgården - Le POTAGER - The Kitchen Garden. Har ni facebook i era datorer och är intresserade av att odla grönsaker så tycker jag att ni ska leta rätt på den här gruppen. Det är runt 1500 medlemmar som delar med sig av både framgångar och misslyckanden. Många fina odlartips, diskussioner om fröer, fiberduk, jord, ohyra, ja - allt man kan tänka sig fundera över när man odlar ätbart.

Skördetider

Trevligt just nu är att sitta på bänken nere vid grönsakerna. Den har jag ställt dit först i år, och den har snabbt blivit en favoritplats kvällstid, speciellt nu när det varit så varmt och det är skönast att sitta i skuggan. Funderar mycket på hur jag ska göra det lite mer "ombonat" kring grönsakslådorna. Någon form av spaljé eller vind- insynsskydd tror jag det blir nästa år. 

Trots bristande tillsyn är jag ovanligt nöjd med mina odlingslådor i år, allt har vuxit bättre än på länge. Och trots att våren var så sen så har jag kunnat skörda både lök, purjo, spenat och mangold i tre veckor redan. Jag tillhör den hariga skaran som normalt hellre sår för sent än för tidigt, speciellt som jag inte brukar ha möjlighet att vakta sådder och planteringar när det varnas för frost. Bilden nedan är tagen för tre veckor sedan. Nu är det mesta av löken redan uppäten, schalottenlökarna har lagt sig ner så de vill nog skördas de också. Det enda jag inte tagit av ännu är rödbetorna (annat än småblad till sallader förstås).

Mangolden har gett massor.  Och jag njuter obeskrivligt av att handskas med de färgglada stjälkarna till 'Bright Lights'. Paj med bara stjälkar och getost som smaksättare har blivit en lunchfavorit.

Det jag har misslyckats totalt med i år är borlottobönor och svartkål. Bönorna har totaltvägrat att gro trots att jag sått i omgångar. Och svartkålen har haft våldsamma angrepp av ohyra och dessutom liksom blivit gråaktiga och torra trots vattning. Kålen drog jag upp för någon vecka sedan och sådde ett par rader pak choi istället. Hoppas att det fungerar bättre.
Mördarsniglar har käkat upp mycket av sallaten, men jag har sått nytt hela tiden, så jag har ändå kunnat skörda litet gröna blad. I det stora hela är det ändå länge sedan jag har ätit så gott som denna sommar. Jag har kunnat ta varje dag av något jag odlat själv. För mig är det höjden av livskvalitet så jag kan bara konstatera att grönsaksodling gör mig lycklig.

Ät ogräset!

Jag tjatar och tjatar om det varje år den här tiden, kirskål är nyttigt, gratis och som absolut bäst just nu. Passa på att plocka och använd i köket när ni ändå håller på att rensa i trädgårdarna. Skörda de späda, nyutslagna bladen. Skölj dem väl och gör soppor, pajer eller woka. Stuva, gör gratänger, använd som fyllning i filodegsknyten. Allt man kan göra med spenat och ruccola kan man göra också med kirskål.

På Valborgsmässoafton blev det wokad kyckling med förra sommarens sista vaxbönor från frysen, den första piplöken från kryddlandet och kirs från häcken. Massor med vitlök och färsk ingefära och ett par matskedar svart bönpasta gjorde rätten precis så där kryddstark som man (eller jag åtminstone) gärna vill ha den när det blåser nordan och regnar småspik ute.

Har ni svårt att komma upp med egna rätter att testa kirskål i så googla. Det finns mängder med matbloggar som just nu ger fantasifulla och nyttiga tips. Ett par exempel; kirskål i smoothie här och pesto på kirskål här.

Potatislök

Detta kom med posten idag, en hand full smålökar. En annan odlare har generöst delat med sig av något som ska vara potatislök, förmodligen sorten Leksand. Tydligen är den lite kinkig med hur det ska vara, om det inte är tillräckligt väldränet och soligt så blir skörden mindre än vad man har satt ner i jorden. Men det är bara att prova. Soligt har jag det, och väldränerat tror jag nog att jag numera kan kalla de upphöjda grönsaksbäddarna.

Potatislök är till förvillelse lik schalottenlök sägs det. Precis som hos schalottenlök bildas knippen av lök i jorden (man får förmoda att det är därför den kallas potatislök). Lökarna är små, har mycket smak och ska gå att lagra längre än vanlig gul lök. Det ska bli väldigt roligt att göra ett försök med denna gåva.

Mer om potatislök i dessa länkar:
- POM
- Odla.nu

Flätad kompost

Det går segt med trädgårdsarbetet just nu. Minus 11 (eller 14, eller 19) när man stiger upp, och vid lunch minus 5. I gassande eftermiddagssol nådde termometern upp till plus 6 idag, men det lockade inte till några utomhusaktiviteter trots det.

Det jag har gjort när vädret har tillåtet de senaste två veckorna är att klippa ur buskar och ansa häcken.

Klippet från hagtornshäcken är svårt att finna användning för, det är alldeles för taggigt och minsta kvarlämnad bit riskerar att bli orsak till ännu en punka på skottkärran. Men i mesta möjliga mån sparar jag allt annat grenklipp. Det mesta kör vi i flismaskinen och använder som strö i kökskomposten. En del  sparas till att ha som stöd när det är dags att binda upp bönorna i grönsakslandet.
Drömmen vore att ha så mycket grenklipp att det räckte till att fläta en kompost som den på bilden ovan. Kanske skulle man behöva en litet större tomt också vid närmare eftertanke. För helst skulle man väl vilja ha två sådana här, en i gång, och en med färdig, näringsrik jord för odling av gurka och pumpa.
Fotat på Julita, sommaren 2012.

Skördesoppa

Har ni kvar saker att skörda i grönsakslandet? I ärlighetens namn är den här bilden tagen för ungefär tre veckor sedan när jag tog de sista bond- och borlottibönorna. Men eftersom man - om man har tur - kan hitta fina bönor fortfarande på skördemarknader och i saluhallar, så slänger jag in receptet nu. Inte minst för att komma ihåg själv hur jag gjorde. Det är ingen snabb soppa, så gör en ordentlig sats på en gång och frys in om det blir några rester.

Ingredienser 6 port

2 dl färska borlottibönor 
200 g rimmat fläsk
1-2 salsicchiakorv
2 morötter (gärna både gul och orange)

1 bit palsternacka (kan hoppas över)

1 purjolök
3 vitlöksklyftor
500 g mangold
12 dl grönsaksbuljong
minipasta
0,5 dl tomatpuré
bondbönor efter smak och tillgång.
olivolja
färsk timjan
nymald peppar, salt
6 skivor gott, ljust bröd

1. Sprita borlottibönorna och koka dem nästan färdiga, ca 20 minuter, i rikligt med vatten.
2. Tärna rimmat fläsk, salsicchian, morot och palsternackan fint. Skär purjolöken i ringar. Pressa vitlöken.
3. Hetta upp 3-4 msk olivolja i en stor gryta och fräs kött, korv och grönsaker på medeltemperatur 5-10 minuter.
4. Skär mangoldstjälkarna i bitar och låt dem puttra med grönsakerna några minuter.
5. Hetta upp buljong och häll den över kött- och grönsaksblandningen. Koka upp, låt soppan puttra ca 40 minuter. 
6. Tillsätt mangoldbladen. Är de stora så riv dem i mindre bitar. Tillsätt de förkokade borlottibönorna, tomatpuré och 1-2 dl minipasta. Låt soppan puttra ytterligare 15-20 minuter, eller tills pastan är färdigkokt. 
Smaka av med salt och peppar.
7. Sprita ur och skala bondbönorna (den beska yttre ljusgröna hinnan på bönorna ska tas bort). Förväll dem ev tre, fyra minuter i lättsaltat vatten.
8. Pensla brödskivorna med olja och grilla dem hastigt på båda sidor i het panna.
9. Lägg brödskivorna i botten på djupa tallrikar, och häll den heta soppan över. Krydda med rikligt med färsk timjan och lägg de klargröna bondbönorna överst i tallriken.

Har man inte purjo tar man lök istället, och säkert är det gott med både paprika och färsk (skalad) tomat i också. Salsicchian ger en god "tuggighet" i soppan, och fläsket mustighet och sälta.
Smaklig måltid.

En liten tävling

En liten tävling så här på försommaren - vad tror ni om det?

Jag tänkte att ni skulle lista ut vad jag åt till lunch idag. På tallriken är en bit stekt lax, sallatsblad, pesto på rosmarin, basilika och mandel, och... ja, vad är det mer? 

Ni får två ledtrådar. Den första är att smaken påminner om både kronärtskocka och svartrot. Den andra  att det är nyskördat ur landet.

Ni har fram till söndag kväll klockan 21.00 på er att gissa. Har flera svarat rätt lottar jag fram vinnaren bland de rätta svaren.
Första pris är en liten unik handgjord papiermachébox med blommotiv, tillverkad av mig. Jag har inte riktigt bestämt vilken jag ska ge bort ännu, kanske blir det så att vinnaren får välja mellan ett par olika. (En liknande ask finns i det här inlägget.)

Färgprov på grönsakslådorna

Förra veckan hann jag med att så det sista i grönsakslådorna också, och jag planterade ut kålen och purjon som jag drivit inne. Den låda där det inte fanns några plantor utan bara sådd, täckte jag med fiberduk. Det visade sig inte fungera alls. Grannkatten/katterna hade party på den vita duken två nätter (eller kanske tidiga mornar) i rad. Jag trodde det var kiss- och bajsvänlig jord de skulle lockas mest av, men nej då, de två andra lådorna var orörda, det var bara fiberdukslådan som såg ut som om någon gått fram med jordfräsen. Och tassavtrycken visade tydligt vem (vilka) skurken var. Jag ska prova att köpa några buntar av de tunnaste blompinnarna och sticka ner tätt i lådorna, och se om det kan hjälpa något.

Är nöjd med lådorna nu. De är mer lagom i storlek, 120 x 200 cm. (Förra årets lådor gjorde vi 140 cm breda, och det var alldeles för svårrensat.)


Jag har testat lite färgläggning i datorn för att komma underfund om hur jag ska färglägga dem. (Just nu är de bara oljade.) Svarta lådor med tegelkross runt...

Eller mustigt orange med stenmjöl runt kanterna...

Min favorit är de orange lådorna. Maken tycker de svarta. Vi får se om jag lyckas övertyga honom om estetiken i min favorit genom att klippa och klistra in de buskar jag tänker mig här nere också.

Vilket av förslagen gillar ni bäst?

Odlingslådor på plats

Nu står de nysnickrade odlingslådorna på plats. De står precis över det gamla grönsakslandet, så trots att lådorna bara är 25 cm höga kommer grönsakerna få rejält med utrymme nedåt eftersom jag anlade första grönsaksbädden på samma ställe som en gammal ogräsfylld perennrabatt fanns. Grävdjupet var nog mellan 40 och 50 centimeter.

Det var riktigt tung lerjord, då, och jag har ägnat fyra år att jordförbättra varje höst, främst med rejäl lövtäckning. Nu när jag testar med grepen så får jag belöningen för allt slit (och gödslande med gräsklipp också), genom att hitta mängder med mask i jorden. När jag började gräva upp perennrabatten kunde jag räkna maskarna.
Odlingslådorna har jag varit tvungen att fylla på med köpejord. Jag hade kvar från fjolårets rabattanläggning. Egentligen vill jag vara självförsörjande på jord, men med ett två-personers hushåll finns det gränser för hur mycket kompost man kan få ihop.

Precis i förgrunden av bilden ser ni ett av mina feltänk. Ett sånt där fel man bara gör en gång. Det är en upphöjd bädd med två stamkrusbär. Underplanteringen är jordgubbar. När jag stod med tulpanlökar som skulle ner i jorden i höstas så fick jag - den då briljanta - idén att plantera dem under krusbärsbuskarna. Jättetjusigt med lite vårfärgring under krusbären, eller hur? Det jag inte hade en tanke på i höstas var att jordgubbsplantorna skulle täckas med fiberduk nu på våren. Håhå-jaja. ;-)

Lactuca Sativa 'Oliver'

Jag är kär. Namnet på objektet är Oliver. Han är stor och stark och i mina ögon helt felfri.

Oliver är en plocksallat för vinter- och tidig vårodling i drivbänk och växthus. Han ger "enhetliga, prydliga, fasta och ljusgröna huvuden". Men det där med hur hans huvud ser ut har jag inte gett mig tid att utforska ännu. Jag är bara ute efter hans kropp, dvs jag plockar det jag vill ha och sen får han stå och  huvva till sig bäst han vill och orkar.

Min bokashibehandlade storkruka på bild nedan. För exakt fyra dagar sedan nästan slaktade jag den här krukan. Jag plockade bort så mycket blad att den närmast såg ut som när jag planterade de fördrivna småplantorna i den för tre veckor sedan. (Se bild här.) Och idag är den helt full igen.

Oliver är den första sallat som jag tycker verkligen blivit bra i mitt växthus. Det finns inget sladdrigt, rankigt och tamt över den. Bladen är köttiga och smakrika. Avkastningen god. Mitt enda bekymmer är att jag den senaste tiden har ätit så mycket sallad att jag börjat oroa mig över om jag kanske kommer att få näringsbrist av min ensidiga kosthållning. :-)

Man tager vad man haver

Jag lider egentligen inte brist på blommor i trädgården nu, men att bara låta de skira blomstänglarna på sallaten gå i kompostbingen... nej, det kan jag inte. De får göra tjänst som prydnad på planteringsbordet ute några dagar innan det är dags att helt säga adjö.

Vad ska man säga om resterna av Katja då, Katja som dånade in i Sörmland igår morse och härjade som värst under kvällen och natten? Jag kan iallafall berätta att jag inte längre behöver fundera över om jag ska hinna se rosenskärorna blomma. Alla plantor utom en är av vid marken, och de tog bambustörarna med sig i fallet. Det ser bokstavligen talat ut som om en storm har dragit fram i rabatten.

Nyskördad tillflyktsort

Hemma hos oss pågår det vi hoppas ska bli det sista rycket i köksrenoveringen. Jättekul (ha,ha) att sätta upp innertak, dörrfoder och golvlister, när det inte finns en rak vinkel i köket. Och jättekul (ha,ha,ha) att byggvaruhandeln slutat att saluföra det foder vi valt till dörrar och fönster (det foder som de lovade skulle finnas kvar i sortimentet i flera år) och vi nu har ett fönster som ser helt annorlunda ut än de andra. Ett fönster som det tog oss två exakt en vecka att fixa och som vi inte har den minsta lust att lägga en vecka till på. Men fint blir det, trots det. Och vid veckans slut kanske vi till och med har takbelysning. Bara en sån sak.

Jag tycker att det är roligt att slipa, spackla, måla och fixa, och trivs ganska bra med tillvaron just nu. Men jag undrar om jag skulle tycka det var lika okey om det inte vore för det faktum att jag kan ta min tillflyktsort till trädgården några gånger under dagen. Sitta med en kopp kaffe och titta på blommorna. Plocka sallatsblad till middagen. Skörda grönsaker.

Det finaste jag har i grönsakslandet just nu är stjälksellerin 'Tall Utah 52-7'. Otrolig grönska, och vackra plantor som är som smycken i landet.

Ser ni "kompisen" (nedan) som satt i blasten när jag tog upp en planta?

Vinbärssnäckor brukar inte göra så mycket skada, tycker jag. Men slemmigt blir det likväl.

Jag har en bekant vars granne planterat in vinbärssnäckor i sin radhusträdgård. Han som har snäckorna tycker att de är jättefina och värnar om dem ömt, men alla grannarna är fullständigt tokiga över att sniglarna inte håller sig på "sin" sida av tomtgränsen. På nätterna samlar grannarna vinbärssnäckor i hinkar, sätter lock på, och ställer in dem på "snigel-tomten". Och varje morgon släpper snigelälskaren ut snäckorna i det fria igen. Man kan ju undra hur länge detta krig kommer att fortgå. :-)

Jättefin barbequesås med selleri hittar man på recept.nu.

Mest gröna toner

Efter att hyfsat framgångsrikt försökt att utrota renfanan som växer som ett ogräs på vår tomt, och med det mesta av gullriset och guldbollen uppgrävda, så finner jag att det inte finns mycket sensommarblomning att tala om hos mig. Av kryddväxterna står många i frö (eller är nedklippta) och de sensommarblommande perenner jag planterat har ännu inte etablerat sig ordentligt. På solhattarna och höstanemonen finns bara någon enstaka blomma. Det var precis samma sak i min gamla trädgård. Mina höstar brukar gå i grönt och brunt, eller brunlila.

Det vackraste gröna utropstecknet just nu är plocksallaten som håller på att gå i blom. Jag glömmer från år till år hur mycket jag tycker om att se den på det här viset (nedan).

Ett annat helgrönt glädjeämne är sparrissallaten (nedan, längst fram i bild) som inte heller den fick plats i grönsakslandet i år. Den växer i krydd- och tillfällighetsrabatten. Det är första året jag odlar sparrissallat och den har visat sig vara ett mirakel-grönt. Den tar aldrig slut (vi äter av den dagligen) och den blir inte besk, trots att den stått på plats i flera månader nu. Och så vacker den är med sina klargröna blad...

Jag jobbar på med att gräva och planera. Alldeles för lite plantering än så länge, tycker jag själv, men det får bli när det blir. I den här torkan som varit har jag haft god hjälp av spettet som står i bilden nedanför. Ett arvegods. Min man fick ärva det i början på 70-talet när hans mammas farbror gick bort. Vissa dagar när jag slitit som mest orkar jag knappt lyfta det - det är tungt - men så är det också effektivt.

I våras sådde jag gamla krassefrön som jag trodde hade legat alldeles för länge, men några av dem grodde. Det är en sort som heter 'Mosaic Flame'. Det blir en låg och kompakt liten buske med klarröda blommor. Jag hade väntat mig att den skulle breda ut sig mer, så plantorna är helt tokigt placerade, men jag är ändå väldigt glad i de här bladen. Det här är vad jag kallar användbar ettåring. Ska spara frön... Så igen, nästa år...