onsdag 25 januari 2012

Tusenmoder

Jag har en kalanchoe som går under namnet Livsblad, eller Tusenmoder. Det är en vanlig krukväxt. Man ser den kanske inte så ofta i handeln, men eftersom den är så lättförökad ser man den på många fönsterbräden.


Trots att jag haft en i min närhet i stort sett hela mitt liv har jag aldrig sett den blomma tidigare. Det är inte alls ovanligt att den blommar - har jag läst - men eftersom det är första gången jag är med om det har jag följt processen från knopp till blom med spänning.
De klockformade blommorna är inte stora, men rätt så söta.


Varför växten fått namnet Livsblad och Tusenmoder ser man när man tittar på bladen. De kantas av mängder av nya skott med små rötter. Småplantorna trillar gärna av för att omedelbart börja växa, antingen i samma kruka som moderplantan, eller i närstående krukor.


Det finns en smalbladig variant också. Båda sorterna är efter vad jag förstår giftiga. Bor man i Stockholm och vill ha tag på dem så kan de finnas på Ulriksdals Slottsträdgård.

måndag 23 januari 2012

Helgpyssel

Jag vet inte hur det är hos er, men hos mig kan jag svära på att jordpåsarna riktigt ropar efter mig när jag går förbi. Jag tittade i min dagbok och såg att jag sådde kronärtskockor den 22 januari förra året. Det gick jättebra, men i år ska jag vänta några veckor till innan jag sätter igång.

Men det finns ju annat pyssel än att så. Som till exempel att ta skott från ampelliljan. Ofta brukar jag klippa bort de långa stänglarna där nya småplantor bildas så fort de visar sig, eftersom mina katter inte kan låta dem vara ifred. Och de här skotten har stått i vatten ända sen i höstas. De ser lite bleka och risiga ut just nu, men de tar sig snart i jorden.


Förra året använda jag brokbladig ampellilja som utfyllnad i en del av krukorna på uteplatsen. Nedan är en kruka nyplanterad. Hur det såg ut senare på sommaren kan man se här.



Förra året fungerade det väldigt bra med januarisådderna. Jag placerade dem efterhand under lysröret i minidrivhuset. Anledningen att jag inte vågar mig på sådd redan nu i år är att jag har en nykomling hemma, en liten kattflicka. Hon är inne i sin vildaste ålder och eftersom minidrivhuset går under beteckningen kattkuvösen här hemma, så förstår ni kanske att det inte är helt självklart att tro att allt man placerar i den tar sig, eller ens överlever. I år blir det sådd först när Majsan lärt sig att behärska sina impulsiver lite bättre.

fredag 20 januari 2012

Övergiven

Pioner står på topp-femlistan hos mig. De där barndomsblommorna som jag aldrig kan sluta att älska. Det är inte att jag samlar på dem, och jag är inte besatt av dem på något vis. Det är bara det att det liksom inte blir sommar på riktigt om jag inte får plocka in en stor bukett och ställa mitt på bordet.

Det finns en ödetomt en bit ifrån oss där det vuxit ett par stora pionbuskar i en helt igenvuxen rabatt i gräset. Det har väl hänt att jag varit där någon gång och stulit till mig en blomma när behovet fallit sig på. Det är stora, fluffiga bakelser i vitt, som gör sig allra bäst i buketter med skir vitmåra eller andra vildblommor.

I somras upptäckte jag att buskarna inte fanns kvar. Det vill säga, det var vad jag trodde först. När jag rotade runt i gräset så fanns de gamla plantorna där, men så intrasslade i gräs och ogräs att de inte längre orkade blomma. Det var bara några få gröna blad kvar nere i marknivå.
Då blev jag riktigt ledsen, så där som man bara kan bli när ett riktmärke på ens promenad har försvunnit. Man känner att tiden går, allting förändras och - jo, visst var väl allt bättre förr?
Bort försvann både god ton och ängslig försiktighet. Jag gick hem och hämtade spaden, och lyckades efter gott och väl 30 minuter hacka loss en bit av rotklumpen som innehöll både fin rotstam och ett par tillväxtpunkter.

Väl hemma tog det ytterliga en stund att pilla bort alla intrasslade ogräsrötter. Rotstumpen sattes i en kruka med planterjord och placerades vid husväggen. Och där stod den kvar större delen av sommaren. På sensommaren hade den varken dött eller brutit nya blad, så jag chansade och gjorde i ordning en planteringsgrop och planterade ut den.
Nu är jag väldigt nyfiken på om den ska komma i vår. Jag vet förstås att det kan dröja innan jag får se den i blom, men vad gör det om den bara överlever.
En planta med en historia. Det är dem jag tycker allra bäst om hemma hos mig. Saker jag fått av vänner och släktingar. Eller hittat i en dikesren. Malvan vi plockade en bukett av och lade på svärmors kista. Lungörten som ursprungligen plockades nere i Småland på femtiotalet och tog omvägen via Lidingö och Åkersstyckebruk innan den hamnade hos oss.

En fråga har jag dock, och det är om det är någon av mina bloggvänner som känner igen pionen och kan ge mig ett namn på den?

fredag 13 januari 2012

2012

Önskar alla som tittar in hit ett alldeles särdeles bra år.
För min egen de hoppas jag att det kommer att bjuda på stunder likt den i fotot nedan; tid att njuta av att vara ensam på en brygga med morgonkaffet när solen går upp. Jag önskar mig också att släkt och vänner ska fortsätta vara friska, och att det ska bli hårdare straff för djurplågeri.


Några har undrat varför det inte kommer några uppdateringar här längre, och det korta svaret på det är att vi har haft enorma problem med internetuppkoppling och även telefoni. Jag vet inte hur många timmar jag ödslat detta år på att sitta i telefonkö och i support. Inget har blivit bättre, snarare tvärtom. Just nu väntar jag på ett nytt modem som förhoppningsvis ska göra så att jag får fast bredband igen. Det är inte helt lätt att sköta sina kontakter med omvärlden uteslutande med mobiltelefon. I december dog dessutom två datorer, ingen data är förlorad (vi har åtminstone lärt oss hur viktigt det är med backup:er) men det tar tid att sätta sig in i nytt system och att få allt att fungera igen.
Jag längtar efter att få läsa ikapp på alla bloggar och se vad som händer hos er och hur ni har det. Håll tummarna för att det nya modemet ska lösa mina uppkopplingsproblem.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...