Kärlek vid första ögonkastet

Oj, oj, oj vilken färg på denna tulpan. Den dök upp i gruset precis vid husgrunden i år. Åtta år med huset och vi har aldrig sett den förr. Kärlek vid första ögonkastet. Kommer det fram i bilderna hur vacker den är mot husgrunden? Man vet ju inte, datorskärmar kan visa färger lite hur som helst ibland.

Om jag ska ge mig på att beskriva färgen skulle jag säga dämpat rosa-violett-grå.

Så vad gör jag nu för att få den att trivas lite extra och fortsätta blomma i framtiden? Benmjöl? Finns det nåt sätt att ta reda på vilken namnsort det är, jag vill ju ha mer - den är som klippt och skuren för min lilla trädgård just denna årstid?

Mer om tulpanerna i gruset i detta inlägg.

Hasselört i blom

Hasselört Asarum europaeum, är en marktäckare med njurformade blanka blad som trivs bra i skugga. Den kan vara lite trög att etablera sig, men har den väl börjat växa så sprider den sig hyfsat bra. Man kan hjälpa till genom att dela plantorna vartannat år eller så om man vill ha dem över en större yta.

Hasselört har ett stort värde som skuggväxt eftersom den i princip är vintergrön. De blanka, djupt gröna bladen är också mycket vackra sommartid eftersom de speglar ljuset.

Det man knappast ser om man inte letar efter dem är hasselörtens blommor. De kommer på korta stjälkar precis ovan jord och man måste lyfta på bladen och kika under dem för att se blommorna. De är inte stora, inte färggranna, men de är väldigt vackra på sitt sätt ändå. Ludna och köttiga, dova i färgen.

Malva Moschata

Myskmalva, en favorit. Jag kan inte förklara varför, men jag gillar den. Det finns både rosa och vit. Jag har båda sorterna, men när jag grävde upp trädgården vid ateljén så tog jag mest vita exemplar med mig. Mina myskmalvor härstammar från en fröpåse från Runåbergs, jag har nog haft dem minst femton år vid det här laget. De ursprungliga plantorna har försvunnit för länge sedan men det dyker upp nya hela tiden.

Trots att den egentligen är ganska lik ängsnävorna så tycker jag att de passar bra ihop. Nu har jag klippt ner både Kungsnäva och Ängsnäva och då fyller malvan ut bra och tar över blomningen.

Förra året ersatte jag ett gigantiskt exemplar av blå ängsnäva med två vita myskmalvor och en stormhatt i det jag antar man kan kalla min perennarabatt. Titta på bilden nedan så ser ni att jag förmodligen råkat plantera den ena malvan direkt i ett myrbo. Eller vad kan det annars finnas för förklaring till att det ena exemplaret är bara hälften så högt som det andra? Jag är ganska säker på att det är myror. Vi har mycket myror normalt men i år är det rekord.  Det är myror precis överallt. Ställer jag ner en kruka någonstans är det myror under den bara ett par dagar senare. Myror, bladlöss och mördarsnigel, och rönnbärsmal i äppelträden. Så sammanfattar jag vårt odlingsår redan nu. 

Men myskmalvorna är fina iallafall. Den lille tanige också. De är omgivna av tre stormhattar i knopp och två sorters pimpinell. Och persilja.

Persiljan lät jag stå i våras i stället för att rensa bort. Vacker flockblom under högsommaren är aldrig fel. Den samsas med en Geranium Patricia som bara har ett år på nacken. Patricia är en knepig dam tycker jag, hon blir sällan långlivad hos mig, jag köper ny planta ungefär vart tredje år. Testar olika ställen att ha henne på men inget verkar duga. Men i sommar tror jag det blir vackert där hon står iallafall, hon väver sig genom persiljan som alldeles snart kommer att börja blomma. Snyggt!

Favoritkombo

Just nu är detta det som jag tittar mest och helst på i min trädgård, planteringen kring den Ryska kornellen. Det är lite "billiga effekter" jag använt mig av när jag låtit gult och limegrönt möta blårosa och lila, men oh så snyggt jag tycker att det är.

Geranium phaeum, Brunnäva, i olika blålila nyanser, alla självsådda  hemma hos mig. (Mammorna är G. phaeum 'Samobor', G. phaeum 'alba' och G. phaeum 'Lily Lovell'.)

Tulpanen minns jag inte namnet på, men det är en vanlig sort i plantskolorna, lätt att hitta.

Just nu blommar även några mörkblå aklejor på samma ställe, och som underplantering växer gulbladig alunrot. (Alunroten trivs inte riktigt på detta ställe, vilket däremot gulbladig mattram verkar göra, så till nästa år ska jag byta alunroten mot mattram.
I knopp står en rosa pion, och senare i sommar kommer Prickklocka (Jag har iallafall för mig att det var prickklocka jag planterade förra sommaren.)

Pionernas tid börjar nu

Luktpionens röda skott lyser upp i rabatterna just nu. En favoritkombination hos mig den här årstiden är luktpion och rosa eller vit Chionodoxa, Vårstjärna, men egentligen behöver den inga blommande vänner för att komma till sin rätt - färgen på luktpionens skott går att kombinera med andra perenner och buskar i all oändlighet.

Paeonia lactiflora, Luktpion

Ofta tänker man kanske mest på blommornas färg och form när man ska köpa en pion, men jag vill gärna slå ett slag för pionernas bladverk. Speciellt värdefullt just den här årstiden eftersom pioner är ganska tidiga att skjuta upp ur jorden. Jag tycker att varenda en av pionerna nedan är minst lika vacker som vilken tulpanplantering som helst.

 Paeonia veitchii, Rosenpion

Paeonia officinalis, Bergpion

Paeonia mollis, Luddpion

Paeonia lanceolata

Alla foton tagna på Bergianska Trädgården i Stockholm den 2 maj 2014.

Cyklamen till salu (SÅLD!)

Jag håller på att städa bland lådor och skåp i min ateljé och plötsligt dyker det upp saker som jag nästan glömt att jag har gjort, eller inte glömt direkt - men inte tänkt på, på ett tag. Det här är ett blästrat fönsterglas som jag gjorde till mina föräldrars köksdörr för några år sedan. Inte så långt efter att glaset var färdigt bestämde sig mor o far att flytta, så glaset blev aldrig monterat i dörren.

Själv har jag inget litet fönster (eller dörr) med passande mått heller, så här ligger alltså en blästrad cyklamen på fönsterglas i en låda, till ingen nytta alls, men väldigt söt om jag får säga det själv. Så nu lägger jag ut det till salu här och hoppas att det kan få en plats i ett hem som lider av cyklambrist.

OBS! Glaset är SÅLT!

Måtten på själva glaset är 43,5 cm på höjden och 45 cm bredden.

Själva motivet, plantan, mäter 29 på höjden och 31,5 på höjden. Glasrutan kan alltså skäras till så att den blir mindre i storlek om man så önskar.

Glaset är 2 mm tjockt (det var tänkt att vara innerruta i en dörr som hade två glas).

Detta är ett unikat. Det finns bara en sån här glasskiva i hela världen. Bilden är ritad av mig och sedan överförd till tejp som lagts på fönsterglas och motivet är sedan utskuret ur tejpen med skalpell. Glasskivan har därefter blästrats med aluminiumoxid, vilket gör glaset matt på de ställen som inte täckts av tejp. Därefter är tejpen avlägsad.   

Priset är 450 kronor. Jag skickar den inte på posten, utan är någon intresserad så är det hämtning här i ateljén (Norsborg) eller inne i Stockholm City på överenskommen tid och plats som gäller.   

Skicka ett mejl vid intresse, ni har adressen högst upp till vänster här på sidan.

I en annan låda vid dagens städning dök också skisserna upp som jag gjorde när jag höll på med studierna till glasfönstret. Klicka upp bilderna om ni vill, idag har jag gjort dem lite större än vad jag brukar, så att ni ska kunna se bättre.                                                           

Det är något väldigt sympatiskt över den blomman som står och ser ut som om den har en hårfön mitt i ansiktet, tycker ni inte? Det är lustigt med cyklamen, vi vet ju att de är ganska "stela" blommor, inga blommor som darrar och svänger vid minsta vindpust menar jag. Men ändå kan de se ut som om de är fångade i värsta stormen på bild...

Är ni intresserade av att byta ut en fönsterruta hemma mot en cyklamenmönstrad sådan (nedan), så är det som sagt bara att skicka ett mejl. Vill man kan man förstås istället infatta rutan i en ram och bara ha den som "prydnad". Hängande i ett fönster eller mot en vägg, ja där bestämmer man själv.

OBS! På bilderna står glasrutan lutad mot en plexiglashållare, som i sin tur står på ett podium av glas. 

Bondböna 'Witkiem'

När jag började odla grönsaker för många år sedan var det potatis, bondbönor och rödbetor som jag satsade på första året. Vi hade grävt upp ett hyfsat stort land, kanske 4 x 6 meter. Potatisarna blev fantastiska, rödbetorna växte inte alls och bondbönorna var så fulla med löss att hela plantorna var svarta. Dessutom blev det en sån explosionsartad tillväxt av stora, feta tistlar när vi flådde gräsmattan av jorden att vi inte ens tänkte tanken att försöka odla ett nästa år på samma ställe.

De lusfulla bondbönorna var så läskiga att jag tror att jag till och med sa "aldrig mer bondbönor!".

Men så går tiden, och går lite till. Och tanken på bondbönor börjar pocka på i bakhuvudet igen. Och när jag satt förrförra vintern och kryssade i en fröbeställningslista så hade jag plötsligt satt ett kryss i rutan för bondbönor också. Och visst blev det en liten skörd förra året, ett par deciliter tror jag vi fick. Små men naggande goda. Det gav mersmak, så i år sådde jag igen, men startade lite tidigare, och oj vilken skillnad det blev både på antal bönor på varje stjälk och på storleken. Och, jag vågar knappt säga det högt, bladlöss har det knappt varit heller - vare sig förra eller denna sommar. Så här sitter jag nu och är upp över öronen liksom förälskad. I bondbönor!

Den här sorten heter 'Witkiem', den får 5-6 bönor - eller frön - i varje balja. Ju mognare de blir desto ljusare blir fröerna. På bilden är en hel tallrik nyskalade Witkiem som kokades och åts som tillbehör till tomat- och dillströmmingslåda i kväll. Fantastiskt gott med dill till bondbönorna faktiskt.

Det finns flera olika sorter bondbönor. Impecta har en del, och Runåbergs har också. Nästa år ska jag testa 'A grano violetto', en sort som rodnar en aning.

Verbascum Olympicum

Jättekungsljus. Maffigaste bladrosetten i gruset. Bladen mäter 60 cm där de är som längst.

Tredje sommaren, dvs två och ett halvt år sedan sådd snart.
Borde man inte kunna förvänta sig blomning också?

Den är ursnygg där den står, men... någon som kan tipsa om varför den vägrar skjuta blomstängel?

Riddarsporre Pagan Purple(s)

Jag har ju letat efter lite högre perenner som kan ta över när mina ängsnävor blommat över och klippts ner. Riddarsporre tycker jag är en fin och klassisk rabattväxt som passar till mitt övriga växtval, så i våras köpte jag en ny för att plantera med nävorna. Stod och velade litet på Löta Trädgårdscenter över vilken färg jag skulle välja. Jag gillade de vita bäst, men eftersom jag bannlyst vitt från den blå-lila rabatten så stod valet mellan de blå nyanserna. Valde den som såg mest blå-blå ut, Delphinium Pagan Purple (eller Purples - namnet stavas på olika sätt på olika ställen har jag noterat).

Det var verkligen ett superfint exemplar jag fick tag i, en kraftig planta med många stänglar, det går inte att se att den är helt nyplanterad i rabatten, den ser ut att ha vuxit där i flera år redan. Men färgen... Jo, jag ville ju ha en blå-blå, men den här uppstickaren är så lysande blå att man nästan behöver solglasögon när man tittar på den.

Har förstorat en detalj nedan; ser ni att blommorna innehåller både klarblått och lilablått? Den här färgkombinationen gör att blommorna tycks riktigt vibrera av färg. Jag kan tänka mig att den här hedningen skulle göra sig riktigt bra som solitär. En stor grupp stjälkar som stack upp ur ett hav av gräs, eller bakom en låg häck, eller som ensamväxt vid en entré, ja, nåt sånt. Men i min rabatt med ängsnävor, nej, hu, blått är inte min färg riktigt, det är bara att konstatera det.

Men inget ont som inte har något gott i sig, är det inte så man brukar säga? Jag funderar nu över om jag inte ska förpassa även de lysande blå kungsnävorna till något mindre framträdande ställe. Kanske ska jag göra en lysande blå hörna vid köksträdgården (dit jag redan förpassat de gulblommande perenner jag har).

Och det där med vitförbudet i den lila-blekblå rabatten förresten... Jo, i våras flyttade ett jag större exemplar av en rosa malva dit. Trodde jag. Men när den började blomma visade det sig att det var en vit malva. Och eftersom jag hade två till vita malvor, sådda i år, som behövde komma i jorden så planterade jag dem på samma ställe. Och om jag då gräver upp kungsnävorna i höst så skulle jag kunna flytta även en av de vita stjärnflockorna dit (den som inte trivs på sitt nuvarande ställe), och istället för den illblå hedningen planterar jag en stormhatt med blommor spräckliga i blått och vitt som jag hittade i en plantskola för ett par veckor sedan. Då borde jag få en olika nyanser av vitt rabatt med inslag av lila och blekblått istället. Bara genom att flytta/byta plats på fem plantor får jag ett helt nytt färgtema.

Det enda problemet är att jag måste gräva upp ett nytt ställe för allt det lysande blå jag vill ta bort (men ända ha kvar), och att tån jag bröt för en månad sedan fortfarande inte är så läkt att jag kan gräva.
Aldrig får man så många ideér som när man inte kan göra någonting av dem...

Violkungsljus close-up

Satt och tittade på violkungsljuset i morse när jag drack kaffet och slogs av vilken häftig färgkombination den har. Ljusrosa och orange.

Jag tänker på violkungsljus som en ganska näpen trädgårdsblomma. Romantisk, ljuv, nästan lite försiktig. Men när jag zoomar in bilden blir jag både överraskad och förälskad. Inget försiktigt här inte - det är ju party!

Fultulpanen som blev fintulpan

Ja, jag har skrivit om den tidigare, fultulpanen. Och jag kan inte låta bli att skriva om den i år igen. Precis när solens sista strålar träffar blommorna i kvällningen så är den det vackraste som finns i min trädgård. Jag kan sitta en halvtimma och inte göra något annat än att bara titta på den. Kan inte se mig mätt...

Tidigare inlägg här.

Så persilja

Älskad kryddväxt som man inte kan vara utan, men hur gör man egentligen för att få så tidig skörd som möjligt? På friland sår man i från slutet av april till juni. Fröerna tar ofta lång tid på sig att gro, upp till fyra, fem veckor är inte ovanligt, så misströsta inte om det inte syns något liv i såfåran på en gång. Ett sätt att påskynda groddningen är att lägga fröna i varmt (40-50 grader) vatten ett par dygn innan sådd.

För att få igång plantor lite tidigare kan det vara en god idé att förså dem inomhus. Här kan man få ett litet problem, för även om persilja kan låta vänta på sig upp till sex veckor innan den visar sig i krukan så kan den lika gärna gro på bara två veckor. Så det kan vara bra att inte så för tidigt om man inte har en sval och ljus plats att härbärgera alla småplantor på innan det är dags att plantera ut dem i trädgården. Persilja skiljer sig nämligen inte från andra växter man driver upp inomhus - har de väl fått några blad så är vanlig rumstemperatur för varmt för dem. 22 grader dygnet runt gör bara att de ränner iväg och blir skrangliga och veka. Ställ dem gärna någonstans där det är 15-18 grader och låt dem få massor med extraljus i form av kall-ljus ljusrör tills det är dags att plantera ut dem.

Ett annat tips för att lyckas extra bra med sådden inomhus är att inte bredså i låda utan så 3-4 frön i småkrukor. Då fyller man krukan till två tredjedelar med en fint plantjord och toppar med såjord som man lägger fröna på. Täck sådden med ett tunt lager såjord. Gror flera frön så rensar man så att endast den kraftigaste plantan är kvar.
Anledningen till att man oftast lyckas bättre med sådden om man sår i krukor från början är att persilja har pålrot. Växter med pålrot är generellt inte förtjusta i flyttas, persilja är inget undantag. Med det sagt så kan tilläggas att det brukar fungera alldeles utmärkt att bredså i låda och sedan flytta plantorna till egna krukor också. Det som händer är att plantan slutar att växa ovan jord under ett par, tre veckor och lägger all energi på att rota sig i den nya jorden istället. Man fördröjer alltså tillväxten med några veckor.

Alla plantor man drivit upp inomhus måste avhärdas innan utplantering, det innebär att man låter dem stå ute dagtid men tar in dem nattetid under någon vecka. De måste också gradvis vänjas vid solen - annars bränns bladen - så börja med att ställa dem i skuggan ett par dagar, sedan halvskugga.  Persilja är förövrigt ingen soldyrkare alls, den trivs bäst i näringsrik jord i halvskugga. Står den soligt är det viktigt att jorden är fukthållande.
Ett planteringstips är att använda de lite lägra krusbladiga sorterna som kantväxt. Både krus- och slätbladig persilja är också fina i samplanteringar i kruka ihop med sommarblommor eller andra kryddväxter.

Harört

Jag slår ett slag för Bupleurum Rotundifolium, Harört 'Griffithii' idag. En ettåring som gärna självsår sig, och vill man ha diskret utfyllnad i rabatten eller något för snitt som komplement till de mer glassiga snittblommorna så är denna harört det man ska välja om vill ha något som är lättodlat. Rotundifolium i det latinska namnet står för att den är rundbladig, mycket dekorativt om ni frågar mig. Mycket fint är också de gula blommorna mot de något blåtonade bladen.

Ca 60 cm hög om den står i bra jord (i min snustorra rabatt efter huset där jag låter bli att vattna blir plantorna bara 30 cm eller däromkring). Antingen sår man frön i klungor så att det blir en gröngul färgklick, eller så låter man den växa igenom gräs eller andra lägre ettåringar eller perenner. En "must-have-ettåring" om man gillar det lite mer naturliga och eteriska uttrycket.
Harört går mycket bra att torka också. Då plockar man hela stjälkar precis när blommorna slagit ut och hänger dem mörkt och torrt.
Nedan självsådda exemplar i min gräsrabatt.

Vit stormhatt

Aconitum napellus 'album', äkta stormhatt, vit. En sådan finns i min trädgård också. Köptes och planterades förra sommaren. Äkta stormhatt är en gammal medicinalväxt så självklart hör den hemma i min örtagård, trots att den är giftig.

Hela plantan är giftig, och man bör ha handskar på sig när man planterar om eller delar, för i roten är giftet särskilt koncentrerat. Det är en alkaloid som heter akonitin, ett nervgift. Det är giftets bedövande verkan som gjort att man tidigare använde rot till b.l.a. salvor med smärtstillande effekt. Det finns dock inget botemedel mot akonitin-förgiftning, all behandling med stormhatt har därför upphört idag. Men plantan är vacker. Inte så hög ännu, men redan många blomstänglar. Börjar blomma runt midsommar och håller på fram till augusti.

Stormhatt har många plus, höjd i rabatten, lång blomningstid om man kompletterar med olika sorter, och eftersom den är så giftig är den också har- och rådjurssäker.

Jag har även blå äkta stormhatt. Man ser en av dem i översta bilden, skymta bakom den vita, överst i bild. Den blommar något senare än den vita. Den stormhatten är jag speciellt förtjust i eftersom den funnits i min familj ungefär i femtio års tid. Min pappa delade en av sina plantor för att ge mig, och sedan har jag delat den igen. Det här är vad jag vet fjärde stället den växer på. Men pappa fick en delad planta i sin tur, så gud vet hur gammal den från början kan vara, och var den vuxit och varit med om.

Ametiststormhatt

En oktoberstormhatt med djupt blå färg, Aconitum carmichaelii 'Arendsii'. Jag var osäker på om den skulle hinna blomma i år, den hade knappt synliga knoppar för bara tre veckor sedan. Men trots regn och kyla så har det gått snabbt sista veckan och nu blommar den för fullt. Blommorna är betydligt större än de är på den vanliga äkta stormhatten, Aconitum napellus.

Odlingssättet skiljer sig inte från andra stormhattar. Sol till halvskugga i vilket väderstreck som helst utom åt söder. Den tål de flesta jordar men föredrar en välgödslad, fuktighetshållande jord. Helst ska jorden inte torka upp för snabbt på våren, ju fuktigare tidigt på säsongen desto större chans att plantorna inte drabbas av svampangrepp.
De stadiga stjälkarna blir 100 - 150 cm höga och behöver oftast ingen uppbindning, såvida inte plantan står i ett utsatt, blåsigt läge. Först efter 3-5 år har plantan nått sin slutliga höjd. Den sprider sig väldigt långsamt, men kan, eller bör, delas vart tredje, fjärde år för att förbli snygg.

I landets norra delar hinner ametiststormhatten inte gå i blom sägs det. Jag var ju osäker själv på om det skulle hinnas med här i zon 3 i år, så jag kan gott tänka mig att det stämmer.
Någon i zon 4-5-6 som odlar 'Arendsii' med framgång?

Ametiststormhatt finns att köpa exempelvis på Zetas i Stockholm, och Åbergs trädgård, Ystad.

Lavandula multifida

Sommarlavendel, ettårig. De plantor jag satte på friland istället för i kruka har vuxit enormt under sensommar/förhöst. Jag drar slutsatsen att jag ska prova med en kraftigare och mer näringsrik jord om jag planterar den i kruka igen, och inte använda min vanliga sand/kompost/barkmull blandning.

Ett problem med sommarlavendel är att man måste ha gott om plats om man vill dra upp den från frö själv, den är nämligen en av de där sommarblommorna som man helst bör så riktigt tidigt - gärna i februari - om det ska bli något av den.

Sommarlavendel har odlats i Sverige ända sedan Rudbecks tid. Vill ni se en bild på hur sommarlavendeln i Linnés herbarium ser ut, klicka här.

Prunus maackii, gulbarkig hägg

Näverhäggen just nu. Tyvärr har jag inte lyckats fånga den i sol än, men gissa bladen glöder då...

Skulle tro att det här trädet är ca fyra meter högt om man mäter upp till toppen, men det är ännu inte riktigt att man får "trädkänsla".  Härligt är ändå att det växer så snabbt, ett bra träd att plantera om man snabbt vill få upp lite höjd på tomten och ändå släppa igenom ljus. Kronan är luftig och bladen skira och tunna.

I förgrunden till höger i bild ett glanskörbär, Prunus serrula. För första året sedan jag planterade det frös det inte ner under vintern. Hoppas att det blir en mild vinter i år igen så att det växer på sig ännu lite mer, och förhoppningsvis blir mindre mottagligt för köld. Det ska ju egentligen inte vara några problem med härdigheten här.

I bildens nedre vänstra hörn, till vänster om spirean, skymtar nya skott av paradisbusken. Den frös också ner förra vintern. Det var bara ett par levande grenar kvar, och då talar vi om ett riktigt gammalt och omfångsrikt exemplar. Vi sågade ner och försökte gräva upp den förra sommaren, misslyckades med det, och nu har den alltså satt fart igen.

Östlig stäppsalvia

Salvia deserta, mycket lik Salvia nemorosa (stäppsalvia). Sådd från frö från Konnässörsklubben, Göteborgs Botaniska Trädgård. Plantorna är gigantiska. Visst visste jag att de skulle bli större än vanlig stäppsalvia, men inte stannade de på 70 cm som katalogen sa, flera är över metern höga. Jättefina. (Men så gillar jag stäppsalvia också, en favorit ända sedan jag började odla själv.)

Jag har alltid haft stäppsalvia tillsammans med kryddväxterna för att jag tycker att den passar så bra i mitt kryddland. Och nu när jag bygger upp en helt ny örtagård från början så tänkte jag att det kunde vara roligt att prova med en stäppsalvia jag inte haft tidigare. Men kanske måste jag tänka om - jag tror inte den här kommer att få plats i mitt bara 35 kvadrat stora kryddland.

Kanske får plantorna sitta kvar här nere i gula hösthörnan där jag planterade dem förra hösten eftersom jag inte hade plats någon annanstans.  Blått och gult ihop är verkligen en av de värsta färgkombinationer jag vet, men allt som behövs är ett stråk av orange för att det ska kännas bra.

Och det orange (eller orangebruna)... Ser ni det i bilden ovan? En lodrät stam lite till höger om bildens mitt, bakom salvian? Det är stammen till den gulbarkiga näverhäggen. Näverhäggen är för övrigt som vackrast just nu (eller är det vid lövsprickningen den är vackrast?). Bladen faller tyvärr tidigt, men just nu är de klargula, självlysande nästan när solen skiner genom dem. (Jo, jag ska försöka fånga det på bild, jag lovar.)

Mer blått och gult i min gulaste hörna; gullris och "husets aster". Jag var i färd med att utplåna gullriset helt från vår tomt - det fanns hur mycket som helst - men nu när det inte finns så mycket kvar, och allt gult är samlat på ett och samma ställe så vet jag inte längre... Det är något sympatiskt med överflödet också, den höstliga gulchocken.

En helt annan sak jag funderat på ikväll är vilken konstnär jag vore om man kunde jämföra trädgårdsmakeriet med bildkonsten. Hur ser min "palett" ut? Hur "målar" jag min trädgård? Vilka bilder försöker jag skapa? Jag kom fram till att jag är Gustav Klimt.
Har ni någonsin funderat över var någonstans i konsthistorien ni själva hör hemma?

Astrar i Skärholmens Perennpark

Astrar i offentlig miljö, inte dumt alls. I Skärholmens Perennpark har de en av huvudrollerna just nu. Enligt plantförteckningen ska det finnas fyra olika sorter där, jag har tyvärr bara lyckats fånga två av dem på bild. Nedan vad jag tror är (vet ni bättre så rätta mig gärna) Aster 'Harry Smith', balsamaster.

Otroligt stilig med de mörka stjälkarna, tyckar jag. Nästa gång jag går dit ska jag lukta på den. Jag antar att den heter balsamaster av en anledning.
Uppstickare i planteringarna är den grekiska vädden, Knautia maccedonica.

Parken verkar vara välbesökt av de som bor i området. Medan vi var där kom och gick det folk hela tiden. Vissa satte sig under träden vid skuggplanteringarna och pratade. Mammor med barn drogs till det öppna mittpartiet med vattenspegeln, där de hade utsikt över vad barnen tog sig för. Många tog fram sina kameror och fotograferade varandra framför växterna. Jag tror knappt jag såg en enda människa som bara passerade genom på någon av gångstigarna. De flesta stannade upp och ställde sig vid något tillfälle och såg sig omkring.
Visst måste sådana här blommande oaser ändra livskvalitén för de som bor där? Jag kan inte tänka mig annat. Tänk att promenera vägen nedan varje morgon till tunnelbanan. För en kort tid sen var det en asfalterad gångväg över en stor, tom gräsmatta, och se nu...

Trädgårdssolbrud, Helenium, är en annan växt som verkligen tar för sig i parken. Ni ser den i bakgrunden i bilden nedan. Underbar. Och fackelblomster stod för den mesta färgen just nu. Rosalila vart man än såg.

En aster åt det blåare hållet. Enligt uteslutningsmetoden när jag tittar på växtförteckningen tror jag att detta är en Aster macrophylla 'Twilight', oktoberaster. (Men rätta mig gärna om jag har fel.)

Oktoberaster, bolltistel och fackelblomster nedan. Så fint, så fint.

Jag är ett fan av Piet Oudolf ända sedan hans bok Drömplantor kom ut i början av 90-talet, så jag köper nästan rätt av hans idéer och planteringar per automatik. Och när jag steg in i Skärholmens Perennpark kände jag hur ögonen var på väg att börja tåras. Hans växtval, så nära hur naturen själv ser ut, är som ren poesi i mina ögon.

Ändå är det något som fattas i Skärholmen. Något som finns i Enköping som saknas här. En grundstruktur? De gröna väggarna? Jag skulle vilja ha upp några gröna skärmar i form av klippt bok eller något liknande, så att allt inte blev så överskådligt på en gång.
Men så tänker jag att det måste finnas en mening med att det är så öppet som det är. Att man inte ska behöva känna sig rädd när man går genom området kvällstid kanske? Att mammorna i de omgivande höghusen snabbt ska kunna lokalisera sina barn när de tittar ut genom fönstren?
Värt ett besök är den iallfall. Bara några minuters promenad från Skärholmen Centrum, så har ni vägarna förbi tycker jag att ni ska ta er tiden att besöka den. Mer info och karta hittar ni här.

PS. Idag visade jag ju bara astrarna. Visst vill ni ser fler bilder? Det kommer om någon dag eller två.