fredag 31 maj 2013

Violkungsljus close-up

Satt och tittade på violkungsljuset i morse när jag drack kaffet och slogs av vilken häftig färgkombination den har. Ljusrosa och orange.


Jag tänker på violkungsljus som en ganska näpen trädgårdsblomma. Romantisk, ljuv, nästan lite försiktig. Men när jag zoomar in bilden blir jag både överraskad och förälskad. Inget försiktigt här inte - det är ju party!


onsdag 29 maj 2013

Fultulpanen som blev fintulpan

Ja, jag har skrivit om den tidigare, fultulpanen. Och jag kan inte låta bli att skriva om den i år igen. Precis när solens sista strålar träffar blommorna i kvällningen så är den det vackraste som finns i min trädgård. Jag kan sitta en halvtimma och inte göra något annat än att bara titta på den. Kan inte se mig mätt...


Tidigare inlägg här.

onsdag 22 maj 2013

Spansk körvel

Idag åkte vi en omväg till affären när vi skulle handla och passerade en plats där det en gång legat ett torp. Det är bara några spridda stenar av grunden kvar på marken, men även vintertid syns platsen tydligt p g a informationsskylten hembygdsföreningen satt upp på kullen. 

Den här årstiden behöver man ingen skylt för att se att det en gång varit en boplats för människor. Ett par fruktträd, en syren, några slånbärsbuskar, och en hel slänt av Myrrhis odorata, spansk körvel.




Den spanska körveln sprider sig gärna. Jag tycker den kan vara vacker. Den är en av de tidigaste kryddörterna att gå i blom, ofta tidigare än gräslöken till och med. Bladen är mjuka och ljusgröna, plantorna är dunigt yviga. Bladen smakar bäst innan plantan går i blom. Smaken påminner om anis/lakrits.

Spansk körvel anses vara en "naturlig sötare". Blad kan hackas fint och läggas med i frukträtter - som t ex paj, eller kokas med i kompott - för att öka sötman. Själv föredrar jag bladen råa, mycket fint hackade i en potatissallad till exempel, eller i en sås med gräddfil och majonäs, eller i sällskap av gräslök strödda över en omelett.

Vill man att plantan ska vara grön och fin hela säsongen klipper man bort blomstänglarna, då håller sig körveln fin ända till långt in på hösten. Låter man fröställningarna sitta kvar får man istället naturgodis på sensommaren/hösten. Frukterna/fröhusen som i början är gröna (och favorittillhåll för bärfisar) blir så småningom svarta och hårda. Då skördar man dem som anissmakande tugg-godis. (Lite väl trådigt och mycket att spotta ut i min smak, men min pappa har berättat att det var hans favoritgodis när han var liten.)

Spansk körvel som prydnad? Den bildar relativt snabbt täta "ruggar". I min trädgård har jag som snabblösning planterat Myrrhis odorata som utfyllnad i den misskötta häckens tomrum. Hos mig funkar det.

Bilden tagen idag i Södertälje.

måndag 13 maj 2013

Uppföljning av historien om bokomslaget

Glädjande nog har bokförlaget Atlantis och jag nu talat om den något märkliga historien när "min" formgivning dök upp på en av deras böcker. Vi har enats om att det hela bottnade i missförstånd. Bokförlaget Atlantis har aldrig haft för avsikt att lura mig på mitt arvode.
Så skönt att det löste sig. Nu tänker jag lägga det här bakom mig. Och jag hoppas att många läser Heli von Rosens spännande bok om sin svärfar Carl Gustaf von Rosen. Det tänker åtminstone jag göra när jag får tag på ett exemplar. I mitten av denna vecka finns den i boklådor över hela landet.

tisdag 7 maj 2013

Adjö kära sockertopp

Många trädgårdsmänniskor tycker att sockertoppsgranar är bland det fulaste man kan ha i sin trädgård. Jag tillhör inte den kategorien. Jag tycker att om man vill ha en barrväxt och har en liten trädgård så är sockertopp bland det tjusigaste man kan ha. Den har en pregnans i formen som få andra barrträd, och det helt utan att man varit på själv och pillat med saxen.


Vid framsidan av vårt hus växer en riktigt stor och väldigt gammal sockertopp som jag blev förälskad i redan första gången vi var och tittade på huset. Den har dessvärre tagit enormt mycket stryk de senaste tre snörika vintrarna.

Tittar man lite närmre så ser man att stora partier på granens framsida är på väg att dö. Och med granar är det ju så trist att en gång dött alltid dött. Granar bryter inte nytt på gammal ved. Så småningom kommer de här bruna barren trilla dän och lämna kvar kala grenar.


Tyvärr funkar det inte heller att vänta och tro att nya skott från de levande partierna liksom ska svänga åt sidan och täcka över de döda partierna. Granar beter sig inte på det viset.

Nedan granen sedd lite från andra hållet.  Härifrån ser man även tydligt hur mycket skada den tagit tidigare vintrar, den är naggad i konturen och stora partier saknas.


Här (nedan) syns det ännu tydligare. Den här granen går inte längre att rädda.


Stammen hade en diameter på 30 centimeter, och granens höjd var dryga tre meter. Det är ett träd med många, många år på nacken. Och i går sågade vi ner det. Det är så hjärtat kan brista.

På två av bilderna här ovan ser man att ett dike håller på att grävas bakom granen. I det har vi nu planterat en granhäck som ersättning. Jag ville gärna fortsätta ha något vintergrönt så här ut mot gatan.
Benveden i bilden tar också mycket stryk under de våldsamma snömängder vi haft senaste åren, men trots att den är så ful nu så repar den sig på något mirakulöst vis och blir snygg igen under sommaren.

Jag har lite funderingar kring vad mer jag ska plantera så här ut mot gatan. Läget vätter mot öster med fritt spelrum för nordanvinden som sveper längs med gatan. Tillsvidare snyggar jag nog bara upp det hela och försöker att få gräsmattan fin igen. Men eftersom det också är här vi brukar ställa bilen så får jag lust att göra något speciellt av den här platsen. Något som fungerar även vintertid. Kanske med en stor sten i fokus... Eller ett par till barrträd, kanske i miniatyr...

fredag 3 maj 2013

Ät ogräset!

Jag tjatar och tjatar om det varje år den här tiden, kirskål är nyttigt, gratis och som absolut bäst just nu. Passa på att plocka och använd i köket när ni ändå håller på att rensa i trädgårdarna. Skörda de späda, nyutslagna bladen. Skölj dem väl och gör soppor, pajer eller woka. Stuva, gör gratänger, använd som fyllning i filodegsknyten. Allt man kan göra med spenat och ruccola kan man göra också med kirskål.


På Valborgsmässoafton blev det wokad kyckling med förra sommarens sista vaxbönor från frysen, den första piplöken från kryddlandet och kirs från häcken. Massor med vitlök och färsk ingefära och ett par matskedar svart bönpasta gjorde rätten precis så där kryddstark som man (eller jag åtminstone) gärna vill ha den när det blåser nordan och regnar småspik ute.


Har ni svårt att komma upp med egna rätter att testa kirskål i så googla. Det finns mängder med matbloggar som just nu ger fantasifulla och nyttiga tips. Ett par exempel; kirskål i smoothie här och pesto på kirskål här.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...