Äntligen!

Första exemplaren av Björn och Marie Hanssons Kryddväxter har äntligen kommit från tryckeriet och förlaget har varit vänliga nog att skicka mig ett förhandsex. Boken är urläcker! Det är inte speciellt många illustrationer jag gjort i den, men de fyller sin funktion väl och ligger snyggt på sidorna. *stolt*

Boken är gjord som ett riktigt uppslagsverk om kryddväxter och späckad med Björns fantastiska fotografier. För att läsa några sidor följ den här länken.

Kryddväxter, Björn och Marie Hansson, Norstedts förlag, 2010, ISBN 9113025201.

Galanthus nivalis

Om man sätter sig ner och zoomar på rätt sätt med kameran så kan man förledas att tro att man har en hel äng av snödroppar i trädgården. Sorken har iallafall lämnat dem i fred i år.

Kan man inte få semester när snödropparna blommar? Så att man får tid att njuta av dem, rita av dem, fota?

Här fotade jag en uppgrävd lök inomhus, i befintligt ljus från fönstret. Den ser nästan ut som ett älvaväsen direkt från skogen och inte från trädgården...

Samma snödroppe och samma vinkel, men jag tog en bit aluminiumfolie som fick reflektera ljuset så att blomman blev belyst från två håll.

Maken hann också porträttera den här snödroppen. Vill ni se hans bilder så titta här.

Redan i januari ritade jag snödroppar. De inköptes på Ica och gick aldrig i blom, knopparna torkade bort. Bilden nedan är favoritteckningen från då. Så här ser man nästan aldrig en snödroppe växa i naturen, i det klena ljuset inomhus drar och böjer den sig mot fönstret. Känslan blir nästan den av en böljande vattenväxt, men ändå... jo, visst ser man att det är en snödroppe? Det är något över hur bladen liksom vrider sig litet...

Rätta tiden att föröka sina snödroppar är precis nu. När de blommat över men innan bladen helt vissnat ner. Man delar sina plantor. Och de ska absolut inte ha gödsel i jorden har jag precis lärt mig. Kogödsel lär ska kunna vara direkt skadligt för löken. Däremot så går fin trädgårdskompost bra att mylla jorden med.

Jag har inte gripits av snödroppsfeber än. Inte riktig snödroppsfeber, den som gör att man bara måste ha varje ny sort man ser. Hade jag haft den febern skulle den här engelska firman vara direkt farlig att besöka. Farlig för ekonomin iallafall.

Min favorit av alla snödroppar heter Galanthus plicatus 'Wendy's Gold'. Känner jag mig rik någon gång kanske jag tar mig för att investera i en lök för 280 kronor. Vill ni kan ni googla på namnet för att se henne.

Odla utifrån de förutsättningar man har

Jag kan inte låta bli att då och då referera till min trädgård som "sorkhålet". Jag har vant mig nu, så jag ställer mig inte längre och gråter när det ser ut så här när snön försvinner:

I år var det värre än någonsin. Sorkarna har verkligen levt loppan under det skyddande snötäcket. Det jag visar här på bilderna är den längsta av de ytliga gångarna. Det är ännu mer utgrävt under jord. Att gå över gräset eller i rabatterna är nästan farligt; ibland åker hela foten ner i någon gång som inte syns.

Jag ska försöka låta bli att skriva mer om hur ledsamt det ibland kan kännas att ha det så här. Man får odla utifrån de förutsättningar man har. Plantor som är tåliga, lätta att föröka och billiga... det är det som får prioriteras här nu. Om jag inte vill så igen allt med gräs.

Så dagsläget... Bägge bambubuskarna är döda och står löst i jorden. De två trädpionerna (ca 13-14 år gamla) sågade jag ner idag. (En av dem hade en gren med två knoppar. Den fick stå kvar, men den står löst i jorden den med, så jag tror inte det finns så mycket kvar under.)

Och jag räfsade ur mitt land med nävor. Tyckte det såg riktigt bra ut, även fast nästan inga gullvivor fanns kvar och både hosta och favoritviolen verkar vara borta. Men när räfsan bara nuddade de stora klumparna med ängsnäva så lossade de ur jorden. Gröna och fina knoppar, men helt och hållet uppätet under jord. (Nu vet jag av erfarenhet att ängsnävorna brukar klara det här rätt hyfsat om man bara ser till att fylla ut ordentligt med jord under/omkring och ser till att vattna om det skulle bli väldigt torrt. Men jag räknar ändå med att åtminstone hälften är borta.)

Mest ont gör det ändå med träd(busk)pionerna. Jag hade fått dem av min pappa, som i sin tur fått dem (och åtta till) av en gammal trädgårdsmästare som hade sått dem själv.

Så, nu ska jag inte klaga mer. (Men om jag skulle råka nämna sorkar igen så vet ni nu att det inte är ett, två, eller tre sorkhål. Det är minst hundra. Och jag tror inte det finns en planta i hela trädgården som står kvar på samma höjd som den en gång planterades i.)

PS. Om ni vill ha en storleksreferens så titta på den andra av bilderna. Ser ni att det står en spade i landet framför huset? Det är inga små gångar de gräver, odjuren.

Inte bara björkris väl??

Häromdagen hade jag besök av en kompis som gav mig en känga för att jag inte hade riktigt påskris hemma. Min stolthet just nu, de pampiga kastanjekvistarna i knopp räknades inte alls. (Inte ens när jag demonstrativt ställde hela stora vasen mitt på kaffebordet för att han skulle kunna imponeras på nära håll.)

När han hade gått räknade jag alla andra vaser som också står framme. Det är fem till. Två buketter med rosenkvitten. Forsythia, körsbärsblom och en stor rugge fullt utslagen lärk.

Men kompisen tyckte att det bara är björkris som ska drivas inomhus.

Nu tänkte jag ge mina bloggkompisar här en chans att säga vad ni tycker. Är det bara björkris som är värt att driva inne, eller har vi några andra favoriter kanske?? Och vilket betyg får egentligen björkris på en skala från ett till tio?? :-)

I år har jag lyckats ovanligt bra med att driva kvistar inne, och om det är någon annan som också brukar ha problem att få dem att slå ut så kan jag tipsa om två saker:

1. Jag har hållit kvistarna fuktiga de första två dygnen inne. Så fort jag kommit ihåg har jag tagit ut vasen i köket och duschat av kvistarna under kökskranen.

2. Jag har flera gånger om dagen de första dygnen bytt ut vattnet till så varmt kranvatten det gått att få.

Gröna Pennpriset 2010

Alldeles extra roligt var det i år att få vara med om att rösta fram vinnaren av Gröna Pennklubbens pris. Ibland kan det vara svårt att välja bland de olika kandidaterna, men denna gång tyckte åtminstone jag att valet var lätt.

Den som ännu inte kommit i kontakt med SKUD databas kan besöka den här.

Ordning och reda på växtnamn tack vare årets Grönapennpristagare

Årets Gröna Pennpris går till de fyra huvudansvariga för SKUD (Svensk Kulturväxtdatabas)

Björn Aldén, Göteborgs botaniska trädgård, Svengunnar Ryman, Evolutionsmuseet, Uppsala, Mats Hjertson, Evolutionsmuseet, Uppsala och Mattias Iwarsson, Centrum för Biologisk Mångfald, Uppsala

Priset överlämnades på mässan Nordiska Trädgårdar i Älvsjö den 9 april, i samband med seminariet om Trädgård i media - modefluga eller nyttighet.

Motivering: Att hålla ordning på våra kulturväxters korrekta namn, både de vetenskapliga och de svenska, är inte alltid så lätt. Hur skulle vi klara oss idag utan databasen SKUD, som hjälper oss trädgårdsskribenter och fotografer att följa den rätta vägen?

De fyra huvudansvariga för SKUD har lagt ner ett otroligt arbete och för närvarande finns 77 150 växtnamn angivna inklusive synonymer.

Gröna Pennklubben är en sammanslutning av 100 trädgårdsjournalister, -författare och fotografer i Sverige. Sedan år 2000 delar klubben ut ett årligt pris - Gröna Pennpriset - till personer som främjat trädgårdskulturen och bidragit med inspiration och nytänkande i trädgårdskonsten.

Svengunnar Ryman från Evolutionsmuseet vid Uppsala universitet (till vänster i bild) och Björn Aldén vid Göteborgs Botaniska Trädgård är två av mottagarna av årets Gröna Pennpris. De är två av fyra huvudansvariga för kulturväxtdatabasen SKUD, till gagn för att alla ska kunna ge kulturväxterna deras rätta namn. Foto: Ingrid Nordwall

Trädgårdsmässan

Det är väl ingen som har missat att det är nu, denna helg, årets stora trädgårdsfest är:

Öppettider, program och utställare hittar ni på Nordiska Trädgårdars hemsida.

Stora beskärningshelgen

Vi har fyra äppelträd på tomten. Två av dem har vi inte gallrat sedan vi flyttade in. Ett av dem började vi med i helgen som var. Det är trädet som syns precis hitom den stora granen. Under en eftermiddag togs de största av alla uppåtväxande grenar bort. Det syns inte så mycket i trädet men högen på marken visar ändå hur mycket maken fick bort. Det kommer att bli flera säckar flis av det där. Och lite ved att elda med också tror jag.

Det äldsta trädet (nedan) har vi inte tagit något alls på i år heller. Visst ska det göras, men det blir nog först nästa år. Jag har haft en kille här för att titta på det, men han ville ta bort så mycket av det att jag tycker att jag måste få ett andra utlåtande innan jag gör något. Det här trädet syns redan på ett flygfoto från 1936. Det är stort. Så högt att man måste ha stege för att nå även de nedersta grenarna. Vi är ganska kära i just det här trädet.

Långa tagghäcken hann jag med hälften av. Hela längden men bara på "vår" sida. Andra sidan är numera ödetomt sedan grannhuset brunnit ner, så jag måste ta den sidan också.

Är det förresten någon som har tips om vad man har på sig när man klipper tagghäckar? Oljerock funkar på överkroppen, men vad har man på benen?? Taggarna går rätt igenom jeansen (och trädgårdshandskarna), jag ser ut som om jag varit i kattslagsmål!

Så här på bild ser man ännu tydligare än i verkligheten hur angeläget det är att föryngra den här häcken. Men inte i år. Vill ha skydd mot stora vägen (och bortom den järnvägen) en sommar till, tills vi fått det lite mer ombonat inne på själva tomten.

En till, aningen oväntad, buskansning upptäckte jag strax innan jag gick in för dagen. Det var den gigantiska, gamla doftschersminen som plötsligt såg ut så här:

Maken tyckte att den stod lite i vägen för bilen. :-)

Bekämpa i tid

Här har det tillbringats ganska mycket tid utomhus under helgen. Det ligger lite snö fortfarande, och barmarken är blöt så att det känns som att gå på skumgummi, men det går att pyssla en del i trädgården trots det. Jag håller på att klippa häck och maken gallrar äppelträd.

Förra sommaren sådde jag stockrosor som jag planterade ut i den smala rabattsträngen som löper längs husets sydsida. De växte till sig fint där, men tidigt i höstas såg jag att bladen började se litet konstiga ut.

Jag trodde det var torka först, men efter en titt på bladens undersida så stod det klart att det var värre än så; stockrosrost. Stockrosrost är en svampsjukdom. Tittar man nära så ser man det tydligt. (Klicka gärna upp bilden nedan.)

Läste på litet grann och fann att rådet som ges är att gräva upp och slänga plantorna. Nu är det så att denna rost bara går på stockrosor (och malvor), så jag beslöt mig för att faktiskt prova att behålla plantorna en säsong och se vad som händer.

Ett stort fel jag gjorde sent i höstas var nog att slänga på flera lager löv i rabatten. För att hålla plantorna friska ska man tvärtom göra det så rent kring dem man kan.

Men nu kommer de iallafall... och nu ska jag testa det andra rådet som ges; att plocka bort alla de första bladen som visar sig. Känns rätt grymt att pilla bort allt spirande grönt, men...

Även ett tredje råd kan man läsa sig till på nätet; att spruta plantorna med åkerfräken under sommaren. Det återstår att se om det blir aktuellt att prova det.

Nu blir det mer häckklippning ute!

Första vårtecknen

Snön håller på att försvinna och digitalisens gröna rosetter i rabatterna bådar gott. Det blir nog en sommar även i år.

Roligt att se är också alla tulpaner som är på väg. Jag fick ner en del i höstas och det verkar som om de flesta växer jättefint. Än så länge har vi inget i blom här utom några enstaka scilla och en stackars klunga pärlhyacinther som gått i blom men sedan frusit. Krokusen står fortfarande i knopp trots att den står mot södervägg. Men det blev en riktig långfika ute i solen på eftermiddagen. Det känns riktigt livat just nu tycker jag. :-)