Trevligt just nu är att sitta på bänken nere vid grönsakerna. Den har jag ställt dit först i år, och den har snabbt blivit en favoritplats kvällstid, speciellt nu när det varit så varmt och det är skönast att sitta i skuggan. Funderar mycket på hur jag ska göra det lite mer "ombonat" kring grönsakslådorna. Någon form av spaljé eller vind- insynsskydd tror jag det blir nästa år.
Trots bristande tillsyn är jag ovanligt nöjd med mina odlingslådor i år, allt har vuxit bättre än på länge. Och trots att våren var så sen så har jag kunnat skörda både lök, purjo, spenat och mangold i tre veckor redan. Jag tillhör den hariga skaran som normalt hellre sår för sent än för tidigt, speciellt som jag inte brukar ha möjlighet att vakta sådder och planteringar när det varnas för frost. Bilden nedan är tagen för tre veckor sedan. Nu är det mesta av löken redan uppäten, schalottenlökarna har lagt sig ner så de vill nog skördas de också. Det enda jag inte tagit av ännu är rödbetorna (annat än småblad till sallader förstås).
Mangolden har gett massor. Och jag njuter obeskrivligt av att handskas med de färgglada stjälkarna till 'Bright Lights'. Paj med bara stjälkar och getost som smaksättare har blivit en lunchfavorit.
Det jag har misslyckats totalt med i år är borlottobönor och svartkål. Bönorna har totaltvägrat att gro trots att jag sått i omgångar. Och svartkålen har haft våldsamma angrepp av ohyra och dessutom liksom blivit gråaktiga och torra trots vattning. Kålen drog jag upp för någon vecka sedan och sådde ett par rader pak choi istället. Hoppas att det fungerar bättre.
Mördarsniglar har käkat upp mycket av sallaten, men jag har sått nytt hela tiden, så jag har ändå kunnat skörda litet gröna blad. I det stora hela är det ändå länge sedan jag har ätit så gott som denna sommar. Jag har kunnat ta varje dag av något jag odlat själv. För mig är det höjden av livskvalitet så jag kan bara konstatera att grönsaksodling gör mig lycklig.